Detta är del 4 i min bloggserie ”Kan en kristen vara rik?” Läs de andra inläggen i serien här.
En lära som frodas i kyrkan idag är att det inte alls är fel att vara rik som kristen, det viktiga är inställningen till pengarna. Det gäller att inte värdesätta dem högre än Gud. Man ska inte vara slav under sina pengar. Det är inget problem om du äger rikedom – problemet är om rikedomen äger dig. Man kan äga mycket prylar utan att tjäna mammon för det. Det är detta Jesus predikar; inte att vi inte ska vara rika, utan att vi ska göra oss av med all vår rikedom i våra hjärtan, så att Gud får plats där. Vi syndar om rikedomen tar upp våra hjärtan, om vi älskar våra pengar. Men när vi väl slutat värdesätta våra rikedomar högre än Gud kan vi ändå fortsätta njuta av dem och ha det gött.
Gud har faktiskt lagt ner en text i Bibeln som motsäger detta. Den finns inte mindre än i Bergspredikan:
Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara… Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matt 6:19-21,24)
Herren säger att vi inte ska samla skatter på jorden utan i Himlen. Vi ska helt enkelt inte vara rika. ”Skatter” är ett ord som numera får oss att tänka på sjörövarkistor och kassaskåp, men ordet Jesus använder är mer allmänt än så. Det betyder även förråd. Vi ska helt enkelt inte samla på oss högar av prylar här på jorden, vare sig det gäller guldmynt, frimärken eller DVD-skivor. I stället ska vi skaffa oss skatter i Himlen, vilket är mycket smartare, för medan all rikedom på jorden är förgänglig och nåbar för tjuvar är Himlen ett ställe där de sanna rikedomarna ligger i tryggt förvar. Och så finns det ett annat argument för att inte samla prylar på jorden: ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
Jämför detta med teorin att det är inställningen till rikedomen som spelar roll. Enligt den kan vi äga skatter på jorden och samtidigt inte ha dem i hjärtat. Men enligt Jesus kommer vårt hjärta vara där vi har vår skatt, om vi har rikedomar på jorden älskar vi dem oavsett vad vi själva påstår. För om vi inte älskade dem skulle vi inte ha någon anledning att behålla dem, eftersom säljandet av dem kan rädda fattigas liv.
Det är uppenbart att vi inte kan ha skatter på jorden samtidigt som vi har skatter i Himlen. Vi kan inte tjäna två herrar. I Matt 13:44-46, Mark 10:21 och Luk 12:33-34 säger Jesus att vi får en skatt i Himlen när vi säljer allt vi äger – har vi kvar våra rikedomar får vi ingen himmelsk skatt. Faktum är att Bibeln bara nämner ”skatt i Himlen” när det gäller att göra sig av med sin jordiska skatt och sälja allt man äger. Allt-säljande är nödvändigt för att man ska få en himmelsk skatt. Att göra sig av med sin rikedom är det enda sättet för en rik att bli rik i Himlen.
Vi kan inte tjäna både Gud och Mammon, och vi kan inte älska både Gud och Mammon, eftersom vi ”kommer att hata den ene och älska den andre”. Och har vi skatter på jorden älskar vi dem, eftersom ”där vår skatt är kommer vårt hjärta att vara”. Om vi vill älska Gud av hela vårt hjärta måste vi göra oss av med våra jordiska skatter.
När Anden tränger in i hjärtat börjar man hata mammon. Eftersom man ”kommer att hata den ene och älska den andre” hatar man rikedom om man helhjärtat älskar Gud. Man avskyr att vara rik i en värld med hunger när Jesus kommer in i en. Men det leder till att man gör sig av med sitt överflöd, man går inte runt och avskyr rikedom och ändå fortsätter vara rik!
Vad var det jag sa? Jesus krossar inställningsteologin i sin Bergspredikan! Rika kristna brukar dock invända att ”skatter på jorden” inte betyder rikedomar utan vår kärlek till rikedomar. Vi kan äga prylar utan att betrakta dem som skatter. Det är det mest fåniga jag hört, ett tydligt tecken på att man desperat försöker undvika Jesu knivskarpa bud. Att ”skatter” betecknar rikedomar vittnar bl a Luk 12:21 och Jak 5:3 om. Och om man slår upp det ord som översätts till skatter, thesaurous, i en grekisk-svensk ordbok så ser man att ordet likväl betyder förråd, förvaringsrum, skattkammare, kista, skrin… det handlar inte om något metaforiskt värdefullt utan om ett förråd, prylar på hög, grejor i mängd – även kallat rikedom. Att ”skatterna på jorden” handlar om materiella ting vittnar även resten av versen där de nämns om – Jesus säger att man inte ska samla sådana skatter för att rost och mal förstör dem och för att tjuvar tar dem. Hur kan rost och mal och tjuvar lyckas göra det med något ickemateriellt?
Ännu ett bevis för att ”Samla inte skatter på jorden” är en synonym för att vi inte ska vara rika finns i Luk 12:33-34. Där använder Jesus samma formulering som i Matt 6 med ett viktigt undantag: ”Samla inte skatter på jorden” är utbytt mot ”Sälj vad ni äger”.
Ett annat Bibelord som krossar inställningsteologin är Luk 14:33: ”ingen av er [kan] vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” Att ”avstå” från sina ägodelar innebär inte att värdesätta dem mindre än Gud, det handlar om att göra sig av med dem. Det grekiska ordet som används betyder bokstavligen ”ta farväl av”. Tydligare än så kan det inte bli.
När Gud gör så att vi gör oss av med vår rikedom i hjärtat, så tar det inte lång tid innan vi gör det på riktigt heller. För om man inte älskar pengar, varför behålla något som man inte älskar? Särskilt när bortgivandet av det man inte älskar leder till att hungriga får mat så finns det ingen anledning att vara rik. Det är jättefint om du inte slavar under dina pengar, men det är ingen ursäkt till att låta människor svälta genom att inte dela med sig av dem. Inställningsteologin verkar tro att det enda som spelar roll är relationen med Gud, inte att man ska rädda fattigas liv, och då gör det inget att man har massa rikedomar i sitt kassaskåp så länge man inte älskar dem. Men hallå! Barn svälter därute! Den Gud du vill ha en bra relation till vill att du ska rädda deras liv med dina tillgångar! Och då kan du inte behålla dem. Om man har en massa prylar kan man rädda svältande människors liv om man säljer dem. Och att sälja sina prylar är precis vad Jesus uppmanade en rik man att göra.
Hela Pingsten 
Väldigt intressant, men tror du att det är så enkelt? Självklart drabbas ofta rika personer av girghet och högmod. Men tror du inte att gud har satt människor på olika positioner i samhället för att nå olika människor? Om alla sålde allt de ägde och bodde i samma kvarter och i samma stadsdel skapar man inte klyfter och gör det svårare att nå ut med budskapet då. Att vara rik är en ”obekväm” fråga som med allrätt borde disskuteras inom svensk frikyrka, men tycker inte att den är så lätt att besvara heller.
Bra blogg vill jag passa på att säga också!!
GillaGilla
Hejsan Robin.
Ja, och som jag skrev i en annan bloggpost tror jag att man alltid är girig om man är rik, annars skulle man ju inte vara rik.
Jag tror inte att en kristen kan ha vilket jobb som helst. Man kan inte på något sätt ära Gud som frisör, dataspelsutvecklare, soldat etc. Men jobb som tjänar människor gott i enlighet med Guds Ord går alldeles utmärkt. Jag säger inte att vi som kristna ska sluta jobba. Jag säger inte att vi ska sluta tjäna pengar. Detta poängterar jag starkt här. Inte heller tycker jag att alla kristna ska bo i samma kvarter och samma stadsdel av just den anledning du ger, det är dåligt i missionsperspektiv. Kommuniteter är en bra grej, men de bör vara utspridda. Det jag dock brukar säga är att jag tror inte att alla kristna behöver leva i kommunitet, men alla bör leva i egendomsgemenskap. Man behöver inte bo ihop, men jag tror att alla kristna är kallade till att dela sina resurser gemensamt. Så alla behöver inte bo i samma stadsdel, det har jag heller aldrig påstått, men man bör praktisera egendomsgemenskap med de man bor nära, och gärna flytta ihop med dem (kostnaderna blir ju så mycket mindre när man bor flera).
GVD
GillaGilla
Om man säger att folk ska dela lika här i världen så brukar folk säga att det är kommunistiskt. Jag har alltid fått lära mig att kommunismen är fel, och att den förnekar Gud dessutom. Men de rika kan gott ge mer än vad de gör idag.
En lustig sak också är att USA med sin demokrati, frihet, och kapitalism, där finns det ju väldiga klyftor, dels svinrika dels jättefattiga. Jag undrar faktiskt om USA är lösningen på världens problem, för det verkar ju alla tycka att USA är lösningen på allt och att man ska se upp till dem. dessutom så stöttar de kristna i Sverige alltid USA för USA stöttar ju Israel, och Israel är ju Guds folk och får tydligen inte ifrågasättas vad de än gör.
På tal om USA förresten, de ska föreställa vara det mest kristna folket i världen, samtidigt som de är så stränga hur går det ihop? När jag säger stränga så tänker jag bl.a. på att de har så många medborgare inspärrade i sina fängelser och så långa fängelsestraff dessutom. Jag brukade förr se upp till det där USA, men det har med tiden övergått till förakt istället. De bara åker runt i världen och skjuter ihjäl folk lite hipp som happ; kanske för att hålla ihop sin nation? Om ett annat land inte har demokrati så säger USA att ”Antingen inför ni demokrati eller så skjuter vi ihjäl er!”, och det tycker jag låter som ett konstigt val. Inte minst Sverige dansar efter USA:s pipa som rena marionettdockan. Undrar vilket land som USA kommer kriga mot härnäst? Iran? Sedan Sverige kanske? Vem kan stoppa dem?
GillaGilla
Egendomsgemenskapen som apostlarna (Apg 2 och 4) och hela urkyrkan praktiserade brukar ibland kallas för ”kristen kommunism”… men eftersom kommunismen är så odemokratisk, ateistisk och har en sån materialistisk världssyn går den inte ihop med kristendom. Det enda de har gemensamt är att de vill avskaffa privat ägande och utplåna klyftan mellan rika och fattiga. Och eftersom detta är Bibliskt kan man knappast kalla just den delen av kommunismen för antikristlig.
I USA är drygt 75 % kristna på pappret, men 50 % tror att alla religioner leder till Gud (bl a 30 % av evangelikalerna) och 30 % tror på inkarnation. Om man ser på hur många som lever Bibliskt kristna i USA är de mycket få. Den patriotiska, krigshetsande och pengadyrkande kristendom många i USA tillhör gör att landet knappast är ett kristet land.
Det är sorgligt att vissa kristna beter sig som att Israel är ett syndfritt land och att det är den kristnes plikt att älska Israel och värna Israels intressen… denna teologi, ”kristen sionism”, har knappt existerat i 100 år men har tagit över kristenheten rejält.
GillaGilla
Blev nyfiken, du skriver att man inte kan ära Gud som frisör? Varför går inte det?
GillaGilla
Därför att tusentals barn dör av svält varje dag, tusentals människor dör av krig varje dag och miljontals har inte hört Evangeliet. Vi ska fokusera all vår kraft och all vår tid och energi och våra resurser åt att hjälpa dessa människor. När man spenderar tid, energi och resurser på onödiga saker som att fixa folks frisyrer eller producera dataspel så kunde man ha räddat människors liv med de pengarna och den tiden. Att sitta och fixa folks frisyrer medan andra svälter ihjäl är högst omoraliskt. Alla kan själva klippa håret då och då. Frisörers jobb är att fixa till ett bra utseende, men vi ska inte bry oss om utseendet (1 Petr 3:3).
GillaGilla
Intressant perspektiv. Vilka jobb är orättfärdiga. Låt oss fundera.
1. Frisören som fixar frisyren, vilket är onödigt, därför att pengarna kunde gå till evangelisation istället. Så det är fel att vara frisör och det är fel att gå till frisören.
2. Ett problem är då saxen, som kostar pengar, som kan gå till evangelisation istället. Rådet blir då: köp inte sax, för det är omoraliskt.
3. De affärer som köper in saxar för att sälja är därmed en omoralisk handlig. Därför kan vi inte köpa saxar i de affärer som säljer dem, vi kan inte heller, om vi ska vara ärliga, köpa något alls i den affären. För då stöttar vi deras saxförsäljning. Att jobba i en affär som säljer saxar är därmed otänkbart.
4. Hur ska den personen som jobba rmed att tillverka saxar? Vad är rådet? Säga upp sig?
5. De som tar fram materialet till saxen…hur ska de göra?
6. etc
7. Om du har en sax hemma, då känns ditt resonemang som luft. Men om din poäng är att utmana (tillspetsa) oss till mer överlåtelse för världens evangelisation, då är jag med.
/Stefan
GillaGilla
Hallå Stefan. 16 000 barn dör idag på grund av hunger. Och 16 000 i övermorgon. Och så vidare. Man förmår bara handla lyx och överflöd istället för att hjälpa dessa om man kallhjärtat ignorerar deras behov. Men då kan Guds kärlek inte förbli i oss enligt 1 Joh 3:17. Jag vet inte vad jag ska göra när jag lever i ett samhälle so så iskallt blundar för att de extremt fattiga lider av att vi spenderar massvis på lyx och överflöd. Det är ju helt sanslöst hur blinda vi kan vara. Visste du att vi i år spenderar nästan lika mycket på underhålnning som vi någonsin gett till fattiga länder? Se http://utrotahungern.wordpress.com/category/underhallning/
Om det var våra egna barn som dog av hunger skulle vi inte diskutera huruvida vi ska hjälpa dem eller spendera pengarna på frisörbesök istället. Om vi älskade vår nästa som oss själva, inklusive de som inte står framför oss, då spenderar vi inte pengar på onödigheter. Framför allt inte när Guds Ord uttryckligen säger att vi inte ska smycka oss med konstfulla håruppsättningar (1 Petr 3:3). Guds Ord säger det oavsett hur mycket Världen går till frisören. Hur kan vi argumentera för att kristna ska vara frisörer när de handlar emot Guds Ord? Hur kan vi argumentera för att kristna ska vara frisörer när de ägnar sig åt att smycka folks utseende istället för att rädda liv? Ingen av dem skulle spedera pengar på frisören om deras barn riskerade att svälta ihjäl.
En frisörs arbete handlar om att smycka håret, att förkorta det – vilket är nödvändigt då och då för en god hygien – kan i princip vem som helst göra. Och medan saxar har syftet att förkorta hår har till exempel hårspray till syfte att försköna det – något ingen skulle ha en tanke på att varken producera eller konsumera om de fokuserade på att rädda de fattigas liv.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Jag glömde ändra namn, använder samma dator som min fru så det förra inlägget var jag som skrev.
Bibelordet du citerar säger ju inte att man inte får bry sig om utseendet men att det som är det viktiga. Jag tror verkligen inte att det är SYND att vare sig gå till en frisör eller arbeta som frisör. Frisören kan för allt i världen tjäna en hel del pengar som denna kan använda både för att stödja sin församling i både diakonalt arbete såväl som deras missionerade arbete. En kristen frisör skulle dessutom under dagen ha mer än en chans att dela sin tro med sina kunder.
Min svärmor driver ett bröllopsföretag, hon säljer brudklänningar och hon startade företaget på Guds tilltal, hon har gjort det i många år och expanderar nu och har en vision om att kunna starta ett barnhem i Thailand finansierat av företaget. Jag känner nästan ingen som vittnar så ivrigt som denna kvinna. När man köper klänningar hos henne får kunderna ofta en bok om Jesus med på köpet. Hon har fått leda flera människor till tro på Jesus men med ditt resonemang så antar jag att man kan säga att brudklänningar och frackar är onödigt fokus på utseende.
Med det resonemanget är det fel att jobba på Saab och Volvo med. Eller på en bank, ett café, som vaktmästare, bilmekaniker eller vilket annat yrke som helst. Drar man ditt resonemang till sin spets är det fel att arbeta med allt som inte sätter oss i direkt kontakt med fattiga människor. Jag tror att Gud kallar oss till alla delar av samhället, frisörer, konstnärer, snickare osv för att vi skall kunna vittna där och dessutom använda de pengar vi får till att välsigna människor runt omkring oss både här och på andra sidan världen.
Till sist vill jag tillägga, som jag har sagt förut, jag gillar mycket av det du skriver på din blogg. Särskilt engagemanget för människor som inte har det lika materiellt ställt som oss i västvärlden, jag tror faktiskt att Gud har använt din sina för att ännu mer poängtera hans omsorg om de fattiga. Det är för övrigt en sak som jag tror Gud vill tala till oss i kyrkan om mer och mer. Har tänkt på det en hel del sista dagarna och det slår mig att jag tror aldrig att jag har hört en hel predikan om att hjälpa fattiga människor. Någon gång i förbifarten i ett kollekttal har jag hört det flera gången men mig veterligen extremt få gånger i en hel predikan.
GillaGilla
Jag håller inte med. Bibelordet jag citerade säger ingenting om prioritering utan att man inte alls ska spendera resurser på utseendet. Även om man ger med böcker om Jesus när man säljer brudklänningar så rättfärdiggör det inte det, precis som det inte blir rättfärdigt att sälja knark även om man med knarket ger Biblar och vittnar för kunderna och ger mycket av pengarna man får till de fattiga. Den tid och energi som går åt till brudklänningarna är mer värt än det bidrag man kan ge för pengarna man tjänar.
At utveckla miljövänliga bilar och att driva Fairtrade-caféer ser jag inget illa med. Bilar kan ju användas till goda saker, genom att öka transporthastigheten kanske man kan uträtta mer goda handlingar för Guds Rike, och mat är nåt vi alla behöver. Men det är lite gränsfall, bilindustrin har ju bevisligen ställt till med en del, och livsmedelsaffär känns vettigare än café (bröd snarare än bullar). Men detta får inte blandas ihop med verksamheter för utseende, underhållning och lyx som är komplett onödiga och endast är slöseri med resurser.
GillaGilla
Du hävdar alltså helt och fullt att det är fel att driva ett företag och använda pengarna till att utbreda Guds rike och att vittna för människor? Till att starta barnhem? För den delen så kan det mycket väl visa sig vara mer effektivt att sälja en produkt och använda pengarna man tjänar än att lägga pengarna för kostnaden att producera en vara direkt på hjälp till fattiga. Helt enkelt att då gör man en vinst och mer pengar kan gå till de behövande.
Jag kan inte hålla med dig om det. Ord 31 om den goda kvinnan som fruktar gud och bryr sig om fattiga tycks verkligen vara en företagssam kvinna.
Vilka arbetsuppgifter är godkända? Och vad grundar du det på. Har du gjort en lista? Det finns mig veterligen ingen lista i Bibeln på arbeten man får ha och inte ha, möjligen undantaget att vi inte skall vara soldater och prostituerade om man nu kan kalla det yrken.
Min svärmor måste enligt dig ha startat sitt företag på ett tilltal från Satan och inte Gud? Hon borde alltså lägga ner butiken och göra vad istället? Sälja allt hon äger och ge bort pengarna. På så vis kan hon hjälpa människor en gång istället för om och om igen ända tills dess att hon går till Herren.
GillaGilla
Nej, jag menar inte att det ”helt och fullt” är fel att driva något som helst företag, men det beror på vilket företag det är. Om man jobbar inom ett företag som producerar livsmedel, mediciner eller saker som kastruller, mössor och sängar är det naturligtvis inget fel med att ge pengarna till de fattiga, vittna på jobbet och stödja barnhem. Ditt resonemang om att arbete ger mer pengar till de fattiga än om man inte arbetar är naturligtvis sant – jag har ju inte sagt att vi inte alls ska arbeta, tvärtom säger Bibeln att det är vår skyldighet som kristna att arbeta om vi kan. Men det jag försöker säga är att det är bättre om vi arbetar med nödvändigheter som ger liten vinst än med onödigheter som ger mycket vinst. Att producera brudklänningar som används högst fem gånger innan de slängs (eller?) samtidigt som människor i u-länder går i trasor och fryser om nätterna är slöseri på resurser.
Att vara soldat är absolut ett yrke, och i urkyrkan förbjöds det yrket och även många fler. Kyrkan har haft en lång tradition som i stort setts upphävts de senaste hundra åren, att kristna inte ska jobba inom underhållningsbranschen (teater, kasino etc.), bl a för att vi ska ägna energi åt det som utbreder Guds Rike och inte slösa tid. Inom många väckelserörelser har kvinnor vägrat bära smycken etc. Bibeln innehåller visserligen ingen yrkeslista, men du tror ju liksom jag att kristna inte kan vara soldater, trots att det inte finns något regelrätt förbud om det. Däremot finns det massa Bibelord som pekar på att det soldater sysslar med inte stämmer överens med Kristi Evangelium. Likaså pekar andra Bibelord på att det frisörer och modekrönikörer sysslar med är slöseri på Guds resurser, och som sagt säger ju 1 Petr 3:3 att kristna kvinnor inte ska klä sig i dyra håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, därmed är det logiskt att anta att vi inte heller ska producera sådant. Och liksom man inte kan peka på att det finns soldater i det gamla förbundets tid för att argumentera mot pacifism kan man inte på samma sätt argumentera för att vi ska klä oss lyxigt.
Din svärmor verkar vara en gudsfruktig kvinna som vill väl, jag vill inte klanka ner på henne (särskilt inte när jag inte träffat henne), men ingen är syndfri. Jag känner många kristna som har en stark tro men som ändå är soldater. Flera av dem har upplevt det som Guds kall. Jag skulle dock varken kalla det för Guds eller satans kall utan den egna viljans kall, eller köttets om man så vill. Jag tror din svärmor skulle kunna bidra ännu mer till de thailändska barnen om hon åkte dit själv och hjälpte till med alla sina resurser och tid än att bara ge pengaöverskottet från hennes redan satsade resurser och tid. Men många kristna i väst har drabbats av illusionen att vi kan fortsätta spendera mer och mer resurser på skönhets- underhållnings- och lyxindustrin samtidigt som vi utrotar fattigdomen. Det krävs inte mycket tankearbete för att räkna ut att vi skulle utrota fattigdomen mycket fortare om vi inte lade massa resurser på sånt som inte behövs. Tänk hur många miljoner ton tyg som går åt till att producera Europas bröllopsklänningar, tänk vilken nytta de tygerna hade kunnat göra för de som fryser! Och till saken hör också att rättvisemärkt bomull är en väldigt sen nyhet. Många material som används i textilindustrin har producerats under hemska förhållanden för väldigt lite lön, ibland av barn- och tvångsarbetare. Jag förstår att din svärmor vill väl, men det är ett faktum att hon kan ha bidragit till detta. Håller du med om att hennes yrke inte måste vara ett kall från Gud?
För övrigt får vi inte glömma att du och jag håller med varandra om mycket, och jag är glad att du vill hjälpa de fattiga och inte vill vara soldat. Vi får vara ense om att vara oense i just den här frågan.
GillaGilla
Sen verkar du ha missförstått det här med allt-säljande. Naturligtvis innebär det inte att man slutar arbeta. Ägodelar är inte samma sak som inkomst. Så man kan ge om och om igen hela livet även om man säljer allt. Det är faktiskt bara då man kan ge så mycket som möjligt till de fattiga, annars behåller man prylar ända tills dödsdagen, och det är onödigt att de ska vänta så länge (om de får något ens då). Jag har skrivit mycket mer om detta här: https://helapingsten.wordpress.com/2009/09/02/rik-del-5-allt-saljande-nagot-for-alla/
GillaGilla
Vi får nog vara det. Oense om att vara ense. Eller var det tvärt om? 😉 Och bara för sakens skulle, så klart kan människor ta fel på vad som är Gud och inte när det gäller kall även om jag inte tror så i detta fallet. Men det var det vi var oense om? 😉
Jag vet inte om jag missförstått ”alltsäljandet”. Jag pratade med min fru om det förut, att om man av någon anledning började tjäna mer pengar, därför att man bytte arbete, fick löneförhöjning eller något så betyder det ju inte att man skall behålla dessa pengar själv. Att tjäna mycket behöver som du poängterar inte betyda att man behåller mycket för sig själv.
Det svåra är lite enligt mig att dra gränsen, man kan dra saker till sin spets, jag kunde köpt en billigare säng, jag kunde köpt ett billigare hus, en billigare bil, dessa saker kunde man säkert i många fall ha köpta billigare. Men i mindre ting, jag kan inte äga någon annan bok än Bibeln, jag kan inte äga två par karlsonger, eller två par t-shirts osv. Förstår du lite vartåt jag syftar? I värsta fall blir det någon slags påtvingad askes som jag inte tror Gud alls längtar efter att se. Men jag säger inte att det är detta du har propagerat för heller. Om jag förstår dig rätt så är det det du vill se en större kärlek hos människor som motiverar dem att försaka sitt eget överflöd för att hjälpa dem som inte ens får deras grundläggande behov uppfyllda.
Jag tror att Gud vill att vi skall försaka vårt eget liv av kärlek till andra men det tycks som att man lätt kan hamna i att man drivs av dåligt samvete typ: Jag är en dålig kristen som äger ett par extra skor och att detta blir motiveringen till att hjälpa och inte att man faktiskt bryr sig om människor.
Ps. Jag tyckte du skrev någonstans att du kanske skulle börja plugga på PTS här i Uppsala. Jag har själv lite planer på att gå ett år där nu när min fru pluggar till Sjuksköterska. Vi kanske ses då.
GillaGilla
Ja, som jag har skrivit här spelar det inte alls roll hur mycket man tjänar – man kan tjäna 100 000 i timmen och vara rättfärdig för det, för det är inte hur mycket man tjänar utan vad man lägger pengarna på som spelar roll.
Det är faktiskt en sådan askes jag propagerar för. Jag säger inte att det är lätt, och det tar tid – jag själv är långt ifrån där än – men jag ser det inte som något negativt utan ett ideal alla kristna ska sträva efter. Jag håller heller inte med dg om att det är påtvingat. En askes som någon annan tvingar på en är utan tvekan påtvingad. En askes som man väljer själv är inte påtvingad. Jag kan när som helst sluta sälja det jag har om jag vill. Men jag vill inte, därför att jag drivs av kärlek till Gud och de fattiga. Många skulle se ett tänk som ”åh, vad jag vill ha den där tröjan, men jag måste kämpa emot, jag ska ge pengarna till Unicef istället” som ett slaveri. Men frestelser likt det är något Bibliskt som tillhör det kristna livet. Helgon genom alla tider har pratat om sådant. Det är först i denna konsumtionens och frihetens tidsålder som vi tycker att vi har en rätt till att köpa vad vi vill och ser mentala spärrar mot dett som ett förtryck. Precis som vi har rätt till att ha sex med vem vi vill både innan och efter äktenskap, och att alla tankar som säger emot är mentalt slaveri.
Dåligt samvete behöver inte vara något ont utan en del i kärleken, precis som syndanöd inte är något ont utan en viktig del i frälsningen. Om man inte känner ånger över att man inte gett till de fattiga trots att man kunde är frågan om man verkligen drivs av kärlek – eftersom kärlek innebär att man känner ånger om man gjort något fel mot den man älskar.
Men jag förstår din poäng – vi ska inte handla lagiskt utan i Guds Ande av nåd, och vi ska inte ”ge av olust eller tvång” utan av kärlek. Som Shane Claiborne skrev: Det står inte i Apg 4 att lärjungarna var ett hjärta och en själ för att de sålde allt de ägde, utan att de sålde allt de ägde för att de var ett hjärta och en själ. Om vi delar ut allt vi äger men inte har kärlek är vi ingenting, som Paulus skrev.
Det vore kul att träffas nån gång! Dock vet jag inte om jag kommer gå på PTS nästa år, kanske nästnästa. Vi får se. 🙂
GillaGilla
Bara en liten tanke kring allt-säljande: om man säljer t ex alla sina datorspel och skänker pengarna till välgörenhet, stärker man då inte även ha-begär/spelberoende hos dem som köper dem?
GillaGilla
Jag funderade på det när jag sålde mitt nintendo till en tolvårig kille, men å andra sidan förlängs livslängden på produkter om man säljer dem second hand, och de som köper dataspelen tänkte med största sannolikhet ändå köpa dem av någon annan om inte jag funnits där.
GillaGilla
Jo så är det ju, men på ett sätt känns det lite som att välja ett mindre ont av två onda istället för att hitta ett tredje gott.
Fast å andra sidan sa ju Jesus vid ett tillfälle åt en rik man just att han skulle sälja allt och ge pengarna till de fattiga, trots att det inte skulle förvåna mig det minsta om han ägde mycket som kunde stärka ha-begär hos människor som köpte det, så det är väl förmodligen ändå så man ska gå till väga ändå.
Dock var det ju faktiskt inte alltid man sålde sina dyrbarheter, utan vid ett tillfälle i Apg brände man ju istället upp ockulta böcker för en enorm summa pengar, men då handlade det ju om sånt som ledde till en direktkontakt med demoniska makter. Fast då kan man fråga sig om inte allt som väcker ha-begär på sätt och vis gör detsamma?
Men nu tänker jag nog lite för mycket 😛
GillaGilla
Det här är jättebra och viktiga tankar. När man väl har köpt onödiga saker istället för att ge pengarna till de fattiga – hur ska man få skadan ogjord? Egentligen går det inte eftersom värdet av varan i regel alltid faller när man har köpt den. Frågan är dock hur djupt man påverkar folks ha-begär genom att sälja dem saker, man tvingar dem ju knappast att köpa utan de vill ju ändå ha varan. Men ju mindre onödigheter man köpt, desto mindre av dessa dilemman ställs man inför.
GillaGilla
Jätteintressant här också!
Micael, du har tydligen inte avstått från att ha dator…. Varför säljer du inte den och ger pengarna till svältande barn? Förstå mig rätt. Jag vill inte alls sätta dit dig med denna fråga, jag är bara nyfiken hur du tänker. Vi tänker ALLDELES för lite kring dessa frågor!!
En annan tanke jag kom på. Jesus fick en fråga av soldater hur de skulle göra! ”Även soldater frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” Han svarade dem: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” Luk 3:14 Tydligen var det inte ens ett problem för Jesus att de VAR soldater. Han sa ju inte att de skulle sluta som soldat!! Hur tänker du?
GillaGilla
Hej Henrik!
Som du säkert märker använder jag datorn till att samla in pengar till fattiga människor ganska mycket. Det första man ser när man kommer in på bloggen är en banner från The Hunger Site, senast i förrgår uppmanade jag till rikliga gåvor till katastfo foffren i Sahel, för en månad sedan vaccinerade jag 95 barn ( https://helapingsten.wordpress.com/2012/04/21/den-har-bloggposten-vaccinerar-95-barn/ ) etc. Så jag hjälper antagligen de fattiga mer genom att sprida Guds Rike på detta sätt än att sälja datorn (som jag för övrigt fick gratis, begagnad). Se även https://helapingsten.wordpress.com/2012/03/01/kraften-i-internetaktivism/ och https://helapingsten.wordpress.com/2009/11/17/rik-del-13-resurser-for-arbete/
Soldaterna i Luk 3 har jag redan kommenterat här: https://helapingsten.wordpress.com/2009/11/05/krig-del-10-soldaterna-i-nt/ Att säga att Johannes godkände soldaternas yrke är ett argument från tystnad, för det står inte att han godkände det. Snarare bör hans ord ses i ljuset av de ekonomiska bud han redan gett till de andra.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
prøve å bli rettferdig i egen kraft er umulig
GillaGilla
Hejsan!
Vill vara säga att jag blir jätteglad och tacksam för din blogg! Själv försöker jag skapa debatt kring den mycket världsliga lönepolitik vi har i svenska kyrkan, som kan sägas vara allt annat än rikedomsbekämpning.
Allt Gott till dig! /Lotta, snart färdig präst
GillaGilla
Nu kom jag att tänka på maniska samlare. Det har gjorts TV-program om sådana. Jag har mött sådana. Det är ju uppenbart en psykisk sjukdom, när man blir så fixerad vid prylar, att hela hemmet fylls av bråte.
Den rikedom jag vill ha, är ju trygghetens rikedom. Vi hoppar över hallelujatron på en Gud med stor plånbok, då tandläkaren säger att det behövs en större åtgärd.
Den rikedom i pengar jag önskar blir ju måttligare, ju måttligare mina materiella krav är. Den som känner trygghet av att fylla hemmet med bråte, lump eller guldtackor, sopor eller lyxbilar, blir däremot aldrig lugnare. Han vill ha mer, mer, mer!
Men nu fick vi ett problem. Är psykisk sjukdom synd? Kanske om du är väldigt intelligent och handlingskraftig. Då kallas du psykopat. Och då blir du president!
GillaGilla