Dagen har skrivit mycket om hur skolverket diskuterar kristendomens betydelse för Sveriges historia, och därmed dess ställning i kursplanen, och har återgivit utbildningsministerns, humanisternas, regeringens och sin egen syn på saken. Och jag tycker det är ganska klart att, som Dagens ledarblogg skriver, även om vissa värderingar som kyrkan inpräntat isamhället finns på annat håll går det inte att bagatellisera kristendomens roll i Sveriges ideologiska utveckling som humanisterna gör. Däremot får man inte glömma bort vilken sorts kristendom som har påverkat det svenska samhället. Det har varit en heretisk kristendom som horat med staten, förtryckt de fattiga, uppmanat till hustrumisshandel och korståg, trängt undan den Helige Ande och förföljt oliktänkande – inte minst kristna som protesterat mot kyrkans otukt.
Visst, även detta ärvinklad historieredogörelse, statskyrkan har gjort mycket gott också, men det är inte på långa vägar den sanna karismatisk-anabaptistiska kristendomen om påverkat Sveriges historia. En sådan kristendom är hatad av Världen (Joh 15:19) och Världen vill inte ha med den att göra. Man talar ofta om att kristendomen påverkat Sveriges lagstiftning, att tio Guds bud ligger till grund för den etc., men en sann kristendom har inte med lagar att göra. Därmed kan det per definitionon inte finnas ett kristet land – endast Guds Land (Rike) är kristet (Joh 18:36). Dessutom är få lagar i nåt land enliga med Bibeln – vilken stat jämställer vrede med mord (Matt 5:21ff) och rikedom med stöld (Hes 18:7, 16)?
Hela Pingsten 
amen
GillaGilla
Rätt intressant att titta på dan 2:44-45 och hela daniel 2 där det talas om gudsrike som kommer att segra och göra slut på alla världsregeringar. Det är väl där alla kristna borde ha sitt medborgarskap inte i olika männskliga regeringar som krigar mot varandra, tyvärr har väl bibelns budskap ofta degraderats till simpla makt anspråk i denna världsordning.
Skökan i uppenbarelse boken som horar med jordens kungar och blir rik på kuppen misstänker jag starkt är en bild av religion som inte har sin rot hos gud och även sådan kristendom som inte håller måttet inför gud.
GillaGilla
Jag antar att du fördömer Luther (kyrka-stat), metodisterna (dopfrågan) och alla andra som inte var karismatiker (trängt undan den Helige Ande) som heretiker.
Kan man inte behålla det som är gott och lära sig av det som inte var det. Istället för att bli så svart och vit i sin attityd?
GillaGilla
Självklart kan man behålla det som är gott, och det gör jag också, jag är ekumen. Samtidigt går det inte att kompromissa med sanningen. Konsekvensen av att jag ser vissa kristna, eller snarare vissa kristnas teologi (eller snarare delar av vissa kristnas teologi) som heretiska så innebär det inte att jag vill bränna dem eller spotta på dem när de säger hej utan behandla dem som mina bröder. Och sakta men säkert föra dem till sanningen ;).
GillaGilla
Jag tycker bara att ordet heretiker är väldigt starkt att använda i sammanhanget. Vart går gränsen för att vara heretiker?
GillaGilla
Det beror ganska mycket på vad man lägger för laddning i ordet. Både Jesus och Paulus anklagade folk för att vara villolärare förhållandeis ofta (oftare än vi gör det idag). http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4tteri
Själva ordet betyder eymologiskt ”en som väljer”, så där kan man egentligen inte få några ledtråar var gränse för heretiker ska dras. Det definieras nog bst av var och en, och det är uppenbart att du har olika definitioner. Dock vill jag poängera att den kyrka som jag beskriver ovan är heretisk även med den strängast definition, då den bryter mot vad jag anser vara sann kristendom på så många olika sätt samtidigt.
GillaGilla
En debatt om detta där min text ovan används som slagträ har eskalerat på Ulf Ekmans blogg. Jag har försökt kommentera där typ 20 gånger de senaste fyra dagarna men kommentaren kommer aldrig fram (har herr Ekman bannat mig månne?) Här är svaret jag försökt publicera:
Anders Gunnarsson (ditt första inlägg, har försök få det här publicerat några gånger nu): Det är jag som är upphovsmannen till begreppet karismatisk-anabaptistisk kyrka (min blogg har den undertiteln) och kyrkohistorien visar att urkyrkan kännetecknades av det som sedan kännetecknade 1500-talets anabaptister, och därefter de första pingstvännerna på 1900-talet: utbredd karismatik, pacifism, rikedomsavvisande, stark missionsiver, troendedop etc.
Detta innebär förstås inte att det var ett stort svart hål mellan år 350 och 1500. Anabaptisterna var förvisso de första kristna med denna teologi som lyckades bilda ett eget samfund, men dessförinnan har det funnits mängder med rörelser, inte minst inom klostren. På 1100-talet uppstod t ex valdenser (http://sv.wikipedia.org/wiki/Valdenser – de finns fortfarande i Italien men har övergivit många av de ursprungliga idealen). De levde i egendomsgemenskap, vapenvägrade och missionerade som galningar. De blev förstås hur förföljda som helst av katolska kyrkan. En inkvisitor från den här tiden skrev att en tredjedel av kristenheten var valdensare – en tydlig överdrift, men det säger ändå om att det inte var ett litet antal.
Och även katoliker (jag tolkar dig som att du är katolik) avvisar hundratals småvägar. Även om den katolska tron är störst innebär det inte att störst har rätt. Skulle du inte kunna tänka dig att nåt som en miljard katoliker praktiserar inte fanns där från början? Typ bön till Maria? Skulle det då vara så underligt att starta en egen grupp som man menar är mer Biblisk? Det är det hundratals kristna gjort genom åren. Katolska kyrkan tillåter ju inte avvikelser från deras tradition, oavsett när vissa delar av den traditionen uppstod.
GillaGilla