Monthly Archives: oktober 2010

1900-talet var Andens århundrade

Elena Guerra

I slutet av 1800-talet fick italienskan Elena Guerra en uppenbarelse från Herren som innebar att Han ville göra nästa århundrade till den Helige Andes århundrade. Hon blev helt och hållet upprymd av denna vision och skrev tolv brev till påven Leo XIII om att hela kyrkan måste be för att Anden ska göra något stort under 1900-talet.

Han tog saken på största allvar. 1897 gav han ut en skrift där han uppmanade hela katolska kyrkan att nio dagar före pingst varje år ivrigt be för att Anden skulle uppfylla kyrkan. Han skrev också ett rundbrev som undervisade om den Helige Ande. Men gensvaret var minimalt, de flesta av biskoparna och prästerna tyckte att något sådant var rätt onödigt. Påven tog då och skrev ett privat brev till varje katolsk biskop i hela världen där han bifogade sin skrift om Anden och skrev att han ”närde det säkra hoppet” att de i varje fall på nyårsaftonen 1900 skulle ivrigt be om att den Helige Ande skulle uppfylla kyrkan nästa sekel.

Read the rest of this entry

När man tappar fokus på Jesus

Bibeln är väldigt tydlig med att effektiv mission går hand i hand med en god livsföring (1 Petr 3:15) som skiljer sig så mycket från Världens syndiga livsstil att vi blir som stjärnor på natthimlen (Fil 2:15) och vinner respekt och omtycke bland ickekristna (Apg 2:47). Paulus är noga med att en pastor inte ska leva ett liv i laster med utsvävningar, pengabegär och otukt utan ska ha ett gott rykte – bland de utomstående (1 Tim 3:1-7).

Visst kan detta stämma till viss mån idag, inte minst pga. den utbredda nykterheten i kristna kretsar har man större chans att t.ex. hyra andrahand om man säger att man är kristen. Men i väldigt hög grad struntar vi blankt i att ”inte anpassa oss efter denna världen” (Rom 12:2) och beter oss ibland värre än ickekristna när det gäller våra egna moraliska regler. Detta har sin grund i en namnkristendom där helgelse, dvs. att ledas av Gud i goda gärningar, ses som irrelevant. Och det i sin tur har sin grund i att inte ha fokus på Jesus.

Read the rest of this entry

Ekumeniskt bönemöte för karismatisk väckelse i Uppsala 4 november

Jag tror Gud vill att jag ska anordna ett klassiskt, enkelt litet bönemöte. Behovet av en ny karismatisk väckelse är väldigt starkt, samtidigt är det ingen orimlighet att om vi bara öppnar upp oss för Gud och låter Honom göra vad Han vill så kommer vi faktiskt få se en väckelse. Så jag tänkte att en bit på vägen inte behöver vara svårare än att samla ihop ett gäng i min lägenhet och bjuda in den Helige Ande och se helt enkelt vad Han vill göra. Om ni bor i närheten av Uppsala eller känner några som gör det, gå in på bönemötets facebooksida och anmäl er eller bjud in folk. Det här kommer bli riktigt bra alltså.

Exempel på en bra predikant

Med förra inlägget i åtanke tänkte jag ge ett exempel på en predikant som är så seriös, radikal och ärlig att det ofta hugger till i hjärtat när man hör honom: Paul Washer. Följande klipp gör så ont att man svimmar.

Urvattnade Gudstjänster

Markus Holmbom har så rätt i sin insändare i Dagen, där han förklarar varför kyrkan i Sverige lider av sådan tillväxttorka: Det talade ordet nedvärderas, Bibeln ses bara som en inspirationskälla bland många andra, och trosinnehållet i förkunnelsen är urvattnat. ”I en tid då sanning stått lågt i kurs har teologisk förkunnelse på många håll blivit fragmentarisk. I stället för trosinnehåll förkunnas ofta sådant som nå-ut-strategier, peptalk, betraktelser eller dylikt. I de yngre generationerna, som drabbats hårdast av denna förkunnelsetrend, är den teologiska medvetenheten ibland närmast obefintlig.”

Read the rest of this entry

Hoppet

Hoppet är oerhört viktigt för att sprida Guds Rike och leva ett gott kristet liv, men vad jag har märkt talas det inte så mycket om det i kyrkan idag. En mer hopp-fokuserad kyrka tror jag är nyckeln till en väckelse som förenar karismatik med arbete för fred och rättvisa och skapar en ny pingstvåg som leder till att mängder kommer till tro och blir upprättade.

Att utsättas för ekonomisk orättvisa

Tiden på biblioteksdatorn går snart ut så det blir ett kort inlägg.

I Luk 12 står det: 13 Någon i folkhopen sade till honom: ”Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig.” 14 Jesus sade till honom: ”Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?” 15 Sedan sade han till dem: ”Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.”

Vilken annan judisk lärare som helst skulle troligtvis tillrättavisa mannen som inte ville dela med sig, men Jesus ser bortom detta och varnar för habegär. Vi kristna ska lära oss att utsättas för orättvisa, inte för att orättvisa är något gott, utan för att när folk ser att vi har något underbart som gör pengar irrellevanta, kommer de lära känna Gud. Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. (Luk 6:30).

Jesus befriar fängslad kinesisk pastor

Detta helt fantastiska vittnesbörd från den kinesiske pastorn Broder Yun visar vilken mäktig Gud det är vi tjänar.

Vad skolan lär ut är mindre viktigt än vad kyrkan lär ut

Björklund vann striden och nu kommer kristendomen få en särställning i läroplanen för grundskolan, vilket förstås är helt naturligt på samma sätt som svensk historia, geografi och samhällssystem, västerländsk filosofi, europeiska språk etc. etc. har särställningar i undervisningen.

Men jag vill rikta en påminnelse till alla mina bröder och systrar som ivrigt lobbat för att kristendomen ska få ha sin särställning och nu jublar över att det gett resultat: det spelar inte särskilt stor roll för att få Herrens Evangelium predikat. Det som kommer påverka den unga generationen – som mer och mer spårar ur i mörker – är att kyrkan lär ut kristendom, inte bara som en lära med dogmer och riter – utan som en levande relation med universums Skapare, en livsomvälvande resa med Jesus Kristus som leder till syndanöd, omvändelse, stark kärlek och ett helutgivande överlämnande till Honom. Vi behöver i mycket större omfattning predika de glada nyheterna om evigt liv i Jesus i kraft av den Helige Ande, med tecken och under, så att de stora mängder människor som desperat söker efter mening äntligen hittar det. Så låt oss ägna vår energi åt att ge kristendomen en särställning i våra egna liv, gå ut till människor och föra dem till Kristus, och bygga upp den väckelsekristendom som en gång var så sprudlande i det här landet men som nu ligger och sover.

Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? (Rom 10:14)

Herrens tjänare Stefanus – del 3

Fortsättning från del 1 och del 2.

Apg 7:54 När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. 55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sade: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” 57 Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, 58 och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: ”Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.8:1 Och Saulus hade gått med på att han dödades. 8:1 Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. 3 Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

Andra skulle tagit till svärdet i en sån här situation. Här har vi en man som på fullt allvar vill utplåna kyrkan, Evangeliet om Jesu död och uppståndelse hotas att försvinna från jordens yta! Vanligt sunt förnuft skulle döda Saulus. Men Stefanus och de andra i församlingen i Jerusalem tar Jesu ord om att vända andra kinden till och älska sina fiender på allvar. Den tredje egenskapen jag vill ta upp hos Stefanus är hans ickevåld, att han inte slår tillbaka. Han förbannar inte sina mördare utan ber för dem. Hade Stefanus och de andra lärjungarna slagit tillbaka hade det inte varit förföljelse utan inbördeskrig, en väpnad konflikt. Men kyrkan litar inte till vapenmakt utan till Gud, som ett kapitel senare förbarmar sig över Saulus, får honom att vända om och hjälper honom sprida Evangeliet med ännu större engagemang än när han försökte förinta det. Om kyrkan hade dödat Paulus hade vi dödat världshistoriens viktigaste missionär!

Read the rest of this entry

Be för Kina

Även om det var mycket väntat är det glädjande att höra att Liu Xiaobo fick fredspriset. De flesta känner till vem han är, ledare för en kinesisk rörelse som kräver demokrati och mänskliga rättigheter. Det Kinesiska Kommunistiska Partiet var snabba med att censurera utländska medier så fort det tillkännagavs.

Det inte så många vet om är den enormt stora underjordiska kyrkan i samma land, bestående av tiotals miljoner kristna som förföljs för sin tro. De behöver våra förböner. Förhoppningsvis innebär valet av fredsprismottagare ännu större uppmärksamhet av, och kritik mot, vad den kinesiska regimen gör. ”Så säger Herren, HERREN: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt.” (Hes 45:9)

Miljonlöner hindrar Guds Rikes spridning

Paulus satte en ära i att aldrig ta emot lön för sitt apostoliska arbete utan slita med sitt tälttillverkande vid sidan av, en han var noga med att poängtera att församlingens herdar har rätt till lön (1 Kor 9:3-12; 1 Tim 5:17-18). Dock står det klart att denna lön inte utgjorde mer än det nödvändiga för livsuppehället (1 Kor 9:3, Luk 10:5-7, 1 Tim 6:8).

Den kristna skriften Didache som inte skrevs långt efter Nya Testamentet går ännu längre och slår fast att kringresande profeter som vill ta emot pengar för sin tjänst är falska profeter. Mat för dagen och husrum har de rätt till, men om de begär pengar – förutsatt att de inte ger dem till de fattiga – är de alltså inte sanna profeter. Detta tänk finns även i Mika 3:11 där profeten beklagar sig över att präster och profeter tar emot pengar.

Read the rest of this entry

S:t Franciskus: En förenare av karismatik med arbete för fred och rättvisa

Idag, den fjärde oktober, är det den helige Franciskus dag. Han betraktas av katolska kyrkan som ett av de mest Kristuslika helgonen, och det är väldigt intressant då han är ett praktexempel på en lärjunge som förenar karismatik med arbete för fred och rättvisa.

Franciskus växte upp i en rik överklassfamilj i Assisi, Italien, älskade njutningar och lyx, och drömde om att bli riddare. Han deltog därför i ett slag men tillfångatogs som krigsfånge. Under fängelsevistelsen funderade han på om detta verkligen var Guds vilja – och kom fram till att det inte var det. Han fördjupade sig i den kristna tron och fastnade en dag för Matteus 10:7-10: Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva. Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. Han insåg att man som kristen inte kan vara rik utan sålde allt och gav dels till de fattiga, dels till renoveringen av ett kapell. Resten är historia.

Read the rest of this entry

Du kan rädda liv

Be för millenniemålens uppfyllande 10 oktober – och uppmana andra att göra detsamma!

Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt. – Ps 9:19

Det är dags. Vi är rikare än någonsin, vi är mer globaliserade än någonsin, vi är mer medvetna om de fattigas förhållanden än någonsin. Vi har ingen som helst anledning att inte uppfylla millenniemålen. Pengarna, medlen och kapaciteten finns. Det är viljan som saknas. Man vinner inte lika mycket på att utrota fattigdomen som att exploatera de fattiga, anser man (det ironiska är att långsiktigt gör man just det). Min jämförelse mellan hur mycket pengar som behövs för att uppnå millenniemålen och hur mycket som redan som spenderas på annat än millenniemålen visar att de globalt fattiga är, oavsett politikernas retorik, oprioriterade.

Men det finns hopp! Det finns ljus i mörkret! Vi ska inte borra oss ner i cynism och tragik över Världens ondska utan gestalta alternativen och be och arbeta för ekonomisk utjämning mellan rika och fattiga. Just bön för detta uppmanar jag er att ägna er åt om en dryg vecka, söndagen 101010 närmare bestämt. Kampanjen Micah Challenge som ivrigt ber och arbetar för millenniemålens uppfyllande har proklamerat detta till internationell bönedag för de fattiga. De siktar på att samla ofattbara 100 miljoner kristna till bön denna dag. Prata med ledarna för din församling om ni inte kan spendera tre minuter av Gudstjänsten till detta! Och sprid budskapet vidare! Bönen Micah Challenge rekommenderar lyder (min översättning):

Read the rest of this entry