Monthly Archives: november 2010

Applåder till amerikansk nationalism

Dagen berättar om hur Goeorge W. Bush samtalade om ledarskap med Rick Warren i hans megakyrka. Det är tydligt att även om den nymonastsika kristna rörelsen i USA gått framåt med sin kritik mot den neoimperialism och militanta nationalism landet ägnar sig åt finns det många kristna som fortfarande ser detta som något gott. Bush säger bland annat: ”Min poäng till fienden var: du kan inte skrämma oss. Du kan spränga så många oskyldiga du vill, du kommer inte skada Amerikas Förenta Staters vilja och…” – där fick han ta en paus för alla applåder han fick. Han sa också ”Det ultimata sättet att skydda oss själva är att sprida friheten och marginalisera dem som hatar. Vi borde inte förvånas över vad människor är beredda att offra för sin frihet. Friheten kommer att stanna om USA håller fast vid sina principer.” med tillägget att frihet kommer från den Allsmäktige – vilket gav stående ovationer.

Be för kyrkan i USA, som påverkar så många både andligt, politiskt och ekonomiskt. Be att kärlek och inte ”marginalisering” av fienden, Guds vilja istället för statens vilja och Jesu tjänande ledarskap och inte presidentens våldsanvändande ledarskap predikas i amerikanska kyrkor. Be för Warren, Bush och de som besökte mötet. Be att USA drabbas av en ny Azusaväckelse som likt den tidiga amerikanska pingströrelsen predikar pacifism.

Gott nytt år!

Låt oss likt kyrkofäderna ignorera de hedniska högtiderna och sätta vår främsta lojalitet till Herren Jesu kristi kyrka, som firar nyår idag. Det profana nyåret, med rötter i avgudadyrkan och vars främsta ritual är att bokstavligen bränna pengar framför ögonen på fattiga människor, bör vi som Jesu lärjungar vänligt men bestämt strunta i.

Ni har kanske märkt att jag blivit sugen på väckelse i Sverige. Jag har skrivit om väckelse ända sedan bloggen startade, men det är först nu som det sjunkit ner på djupet dels att vi verkligen behöver en väckelse akut, dels att det inte är en omöjlighet att väckelsen kommer – tvärtom bör vi förvänta oss det. En väckelse likt den som skedde på Azusa eller den som sker idag i Kina med en enorm Andeutgjutelse som låter Himlen komma närmare jorden än vi trodde var möjligt kan förverkligas i Sverige – i år! Allt som krävs är att vi ödmjukar oss under Gud och låter Honom ta över helt och fullt.

Read the rest of this entry

Heidi Baker – Kärlekens apostel

Oavsett vad man tycker om CBN och ”The 700 Club” så är följande en bra inblick i Heidi Bakers fantastiska liv och hennes fantastiska person:

För att inte tala om detta klipp som förutom exempel på mirakel ger ett starkt vittnesbörd om orsaken till hennes smörjelse:

Man förväntar sig att en kvinna som sett drygt 80 personer uppväckas från de döda, mat multipliceras som i Bibeln och mirakulösa helanden ske dagligen måste vara uppblåst, sträng och smågalen som man föreställer sig att ”hyperkarismatiker” är. Men Heidi smälter man bara av. Gud är kärlek, säger Johannes. Gud är i Heidi Baker.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. (1 Kor 13:2)

Väckelsen i Kongo, del 3

Del 1, del 2.

Tidningen Jesus Life intervjuade en riktig veteranmissionär, Helen Roseveare, om 1950-talets väckelse i vad som då var Belgiska Kongo. Här är några utdrag ur hennes anmärkningsvärda redogörelse.

Fortsatte väckelsen efter dagarna med Guds kraftfulla närvaro på Bibelskolan?

Ja, det var fantastiskt. Under åren som följde det inledande arbetet kom väckelsens välsignelser i vågor. Dock hade jag inte blivit väckt själv! Jag var förtvivlad – det var en sådan kyla i mitt hjärta. Jag sa de rätta sakerna, gjorde de rätta sakerna och var de rätta sakerna, men på något vis var jag utanför allt som hände.

Så hur förändrades det?

Jag spenderade en lång helg med att ropa ut till Gud. Det var så lite seger i mitt liv. Jag var frustrerad, sårad och tom, jag visste de rätta svaren men kom ingenvart. På lördagskvällen gick jag till en av pastorerna och sa ”Snälla, hjälp mig!” Hans svar var tydligt men milt: ”Vi kan se så mycket Helen men inte Jesus. Allting kretsar kring din vision, ditt arbete, vad du kommer göra.” Jag visste att han hade rätt. Det var allt han sa, men på något sätt var Jesus där. Jag spenderade de kommande tio dagarna i Herrens närvaro, sönderbruten. Det var underbart.

Read the rest of this entry

Att sälja den Helige Ande

En av de tidiga pingstvännerna hade en välsignad helandetjänst. Han var själv läkare och hade blivit helad från en allvarlig skada efter förbön, och nu bad han för andras helande. Likt alla andra pingstvänner utsattes hans tjänst för verbal förföljelse av den sekulära pressen, och de lyckades hitta något som gav hans helandetjänst ett dåligt rykte långt framöver. Han sålde nämligen näsdukar som han hade bett för (se Apg 19:12) för fem dollar styck. Tidningarna basunerade ut ”Bli helad – om du har råd!”

Att göra något sådant är helt och hållet oacceptabelt och en skam för Kristi kropp. Oavsett hur välsignad en tjänst är i övrigt får man aldrig sälja Guds Andes gåvor. Det är en ny form av avlatsbrev, både om det sker genom ren och skär betalning eller genom kollektiva bestraffningar om man inte ger så och så mycket i kollekt (helt oberoende av hur mycket man kan ge).

Read the rest of this entry

Mirakler på Azusa street

Följande är en översättning av utdrag ur kaptilet ”In the beginning: Meet Sister Carney” i boken Azusa Street: They told me their stories. Tommy Welchel återger de vittnesbörd från Azusa som en av dem som var med från början av väckelsen delade med sig av till honom i mitten av sextiotalet.

Under ett av våra måndagsmöten frågade jag syster Carney: ”Vad för mirakel minns du som skedde genom dig?” Hon log och läpparna sjönk liksom in när upphetsningen steg inom henne.

”Det var kvinnan som kom på sin man med en annan kvinna. Hon började slåss med henne och den otrogna kvinnan bet av en del av hennes öra.” Syster Carney log men jag började skratta högt. Hon tillrättavisade mig ödmjukt för att jag hade skrattat och sa: ”Broder Tommy, det är inte roligt att upptäcka sin man tillsammans med en annan kvinna, än mindre att hon och hustrun börjar slåss, än mindre att den ena biter av den andras öra.”

Read the rest of this entry

Vi bad att utvisningen av kristna irakier skulle stoppas, och Gud hörde vår bön

När jag åkte till min husgrupp i tisdags fick jag ett sms från en aktivistkompis som tipsade om ett initiativ av Aktion mot Deportation. Ett gäng aktivister skulle träffas utanför Förvaret i Märsta för att anordna demonstration mot utvisningen av irakier som skulle ske på onsdagsmorgonen – och även försöka ”stoppa skiten”.

Eftersom det nu är Kyrkornas globala vecka hade vi ett Bibelstudium om globala frågor på husgruppen. Vi läste 5 Mos 15, Jes 58, Matt 25 och 2 kor 8 tillsammans. Avslutningsvis nämnde jag aktionen som skulle ske i Märsta. Sedan bad vi för olika böneämnen, bland annat att irakierna inte skulle utvisas. Det var inte en särskilt lång bön, men den var uppriktig, även om jag inte förväntade mig få se något resultat. Och varför gjorde jag inte det egentligen? Man ska alltid förvänta sig resultat av bön, annars är det ingen mening med att be. Gud svarar ja på alla böner som sker i tro och som är enligt Hans vilja (Jak 1:5-6, 5:15; 1 Joh 5:14). Alla. Ändå blev jag förvånad när en syster i bönegruppen sms:ade när jag kommit hem att deportationen ställts in pga order från Europadomstolen.

Sluta aldrig be. Ni som ber varje dag för en ny väckelse i Sverige, ge inte upp. Vi vet att en sådan är Guds vilja. Om Gud vill att ett visst specifikt flygplan ska stanna eller åka kan vara svårt att veta, beroende vad för planer Gud har för dem som sitter på det. Men att Gud vill sända en väckelse större än den på Azusa street till Sverige, det vet vi. Ta in de välciterade orden och gör dem till ett med din själ: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” (Matt 7:7-8)

Fler Dagenartiklar om kristna irakier: Vad händer med irakierna nu?, Ge inte upp, Svenska myndigheter vill splittra deras familj, ”Vi har inte möjlighet att ingripa i enskilda ärenden”

Väckelsen i Kongo, del 2

Klicka här för del 1.

Tidningen Jesus Life intervjuade en riktig veteranmissionär, Helen Roseveare, om 1950-talets väckelse i vad som då var Belgiska Kongo. Här är några utdrag ur hennes anmärkningsvärda redogörelse.

Vad ledde till väckelsen i Kongo?

I grund och botten åratal av engagerad bön som blev alltmer desperat. Både pastorer och missionärer hade bett regelbundet med en verklig börda för detta.

Vad var dina första erfarenheter av väckelsen?

Den första dagen som väckelsen kom till Ibambi skakade själva byggnaden. Vi satt i en sal i en Bibelskola. Det var klockan sju på fredagskvällen. Jack Scholes, vår fältledare, hade just kommit tillbaka från en resa söderut och han hade sett väckelse där nere. Han stod upp för att tala om väckelsen och började läsa från Skriften. Plötsligt hörde vi en orkanstorm. Det var skrämmande!

Read the rest of this entry

Jesu gudom är en riktigt viktig lära

Jag och en i min husgrupp roade oss en gång med att ta fram en kyrkohistorisk bok om kristologi och undersöka olika lära om Jesu person som florerade i 300-talets Romarrike. Jag slogs av hur många läror som fanns, hur små nyansskillnaderna dem emellan var (en biskop skrev under på hela Nicaeabekännelsen förutom att han ville att ”samma väsen som Fadern” skulle ersättas med ”likadant väsen som Fadern”) och hur stor debatt detta vållade. Folk talade om Kristi gudom på torget, hos frisören, på badhuset, och många blev riktigt aggresiva när de förde fram sina argument.

Faktum är att Jesu gudom är väldigt viktig. Den styr både vår uppfattning om Gud och vår tillbedjan. Att Jesus är sann Gud och sann människa är en grundbult för den kristna tron och ska med all tydlighet inte bara särskiljas från (den väldigt ovanliga) uppfattningen att Han var endast människa utan även från uppfattningen (som ovan nämnda biskop företrädde) att Han är Gud men inte av samma väsen som Fadern. Att Jesus är Gud är inte svårt att komma fram till, det finns ett dussintal Bibelställen som pekar på detta och mycket tidiga utombibliska vittnesbörd från urkyrkan, t.ex. Ignatius (Ign. Ef. 18:2).

Read the rest of this entry

Litany of Resistance

En vacker och kraftfull litania med Shane Claiborne.

Text:

ONE: Lamb of God, You take away the sins of the world
ALL: Have mercy on us
ONE: Lamb of God, You take away the sins of the world
ALL: Free us from bondage to sin and death
ONE: Lamb of God, You take away the sins of the world
ALL: Hear our prayers prince of peace
Read the rest of this entry

Den mirakulösa historien om hur väckelsen hamnade på Azusa street

Detta är en översättning av ett utdrag ur boken ”Azusa street: They told me their stories”, som är en sammanställning av flera ögonvittnesskildringar av väckelsen på Azusa street. Följande är baserat på syster Carneys eget vittnesbörd.

Poliskonstaplarna var artiga men bestämda. ”Stäng antingen ner eller hyr ett annat ställe, som en vanlig kyrka eller möteslokal. Ni har blivit för många för att kunna mötas i det här huset.”

Detta väckelsemöte började som en liten samling ledd av William Seymour i ett hus på Bonnie Brae Street. Nu samlade mötena folk i trädgården, i grannars trädgårdar och ute på gatan medan broder Seymour predikade från verandan till detta lilla hus i Los Angelses-området.

Seymour hade varnats flera gånger innan och insåg att han behövde en mycket större lokal. Guds kraft var uppenbar då folkmassan blev större och större varje dag som gick. Han hade letat efter ett annat ställe där de kunde hålla mötena och hittat ett övergivet magasin som en gång användes som Metodistkyrka. Magasinet var perfekt, det enda som hindrade Seymour från att hyra det var pengar.

Read the rest of this entry

Väckelsen i Kongo, del 1

Följande är en översättning av ”Fire in the Congo” på Jesus Army’s hemsida.

Missionären C.T. Studd startade ett evangelisationsarbete i Kongo 1914. Ca 40 år senare, 1953, fanns många missionsstationer i landet, men det var fortfarande ett stort behov av att Guds kraft skulle demonstreras. Många av dem som blivit kristna levde fortfarande syndfulla liv och visade inte mycket intresse för äkta helgelse. Missionärerna började be. Under en konferens i Lubutu hade några av de afrikanska evangelisterna en plötslig hunger efter att finna Gud. De gick in i ett hus för att hålla sitt vanliga bönemöte, och den Helige Ande föll på dem med väldig övertygelse. De ropade högt, skakade i hela kroppen, bekände sina synder och tillbad Jesus.

På tisdagkvällen i Opienge, Peleza, väcktes folk av högljudd lovsång från hustrun till församlingsföreståndaren. De samlades runt huset och såg henne skaka våldsamt och tacka Jesus. Hon berättade att hon hade sett ett lysande vitt ljus och hört en röst som sa: ”Jag vill göra ett stort verk här, men det är så mycket hårdhet. Om man vill tända en eld, lägger man då veden i aska?” – ”Nej, Herre,” svarade hon, ”man måste ta bort askan först.” – ”Du har rätt,” sa Herren, ”Jag vill ha en ren plats för Min eld.”

Read the rest of this entry

Dags att gömma irakiska flyktingar

Som sagt är Dagens namninsamling mot utvisningar av kristna irakier verkligen superbra, men vi får inte stanna där. Tusentals kristna irakier har redan utvisats, och många är på väg att utvisas. Eftersom vi vet att detta kommer leda till lidande i nära samtliga fall är det vår plikt att behandla våra systrar och bröder som systrar och bröder och inte bara kalla dem systrar och bröder – och därmed öppna våra hem för dem och gömma dem. Om vi verkligen ansåg dem vara systrar och bröder skulle vi inte ignorera att de kommer utsättas för lidande, för en syster eller bror gör man allt för, om det så innebär att dö för honom eller henne. 1 Joh 3:16 säger ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.”

Det finns en märklig hållning bland många kristna som innebär att en god Jesu lärjunge alltid överallt lyder staten och är en ”god samhällsmedborgare”. Med hänvisning till Rom 13 menar man att det är syndigt att sätta sig upp mot staten. Om staten vill tvångsutvisa kristna irakier ska man bara sucka, möjligtvis skriva på en namninsamling, men sedan inte göra motstånd. Detta var absolut inte vad Paulus menade med att skriva Rom 13. Vi ska underordna oss staten och inte sätta oss upp mot den eller försöka skapa en ”kristen” stat med revolution, men om staten kräver att vi ska göra något annat än Gud vill, t.ex. att ignorera kristna irakiers lidande, måste vi lyda Gud.

Read the rest of this entry

Att ständigt hungra

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade. (Matt 5:6)

Jag är rädd för att kyrkan i Sverige slår sig till ro för ofta. Så länge vi inte har en väckelse likt den på Azusa street kan vi inte luta oss tillbaka. För vi vet att Gud kan och vill göra så mycket mer om vi bara släpper in Honom. Och vi vet att ingenting är mer underbart än att känna Hans närvaro och se Hans Rike spridas framför våra ögon, med under och tecken, mängder som får evig liv, utjämnade klyftor mellan rika och fattiga och fred, försoning och kärlek mellan forna fiender.

Det finns ingenting som är bättre än detta. Världen kan inte erbjuda något som kan jämföras med Guds Rike. Men kyrkan i Sverige älskar det världsliga för mycket, blinda för vad Gud vill ge istället. Joh 2:15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.

Read the rest of this entry

”Give Me thine heart”

Följande är ett vittnesbörd från azusastreet.org, skrivet av Florence Crawford om hur hon blev helgad, andedöpt och mirakulöst helad under väckelsen på Azusa street.

When I was a girl, brought up in a home of unbelief—never knew what it was to hear a mother pray, never laid my hand on a Bible till I was a grown woman—the God I serve looked down into my heart and saw that I wanted something real.

One night as I was dancing in a ballroom I heard a voice speak out of Heaven and said, “Daughter, give Me thine heart.” I did not know the voice of God the first time and went on in the dance. Again the voice spoke from Heaven, and it seemed that Heaven came down into that ballroom and my feet became heavy and the place was no longer beautiful to me. Again the voice spoke much louder, “Daughter, give Me thine heart!” The music died away and I left the ballroom; and for three days and nights I prayed and wept and wrestled for my salvation. If ever I realized my soul was a sepulchre of dead men’s bones, I did then. It seemed there was no hope for me, but I thought: Why did God speak out of Heaven if there were no hope?

Read the rest of this entry