Bibeln säger att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8). Vi ska inte spendera pengar på onödigheter, för om vi gör det innebär det ju att pengar som kunde gått till nödvändigheter till de fattiga inte gör det, man hjälper inte de fattiga fast man kan, vilket är en synd (5 Mos 15:9, 1 Joh 3:17). Massvis med människor lider på grund av vår storkonsumtion av onödigheter.
Vad är då onödigheter? Jag brukar dela upp det i tre kategorier: lyxprodukter, underhållningsprodukter och skönhetsprodukter. LUS-produkter, helt enkelt.
Lyxprodukter är ganska svårdefinierat, men det rör sig om allt ifrån ”fin” mat till lyxbilar, det som sätter ”guldkant” på tillvaron, det som man vill ”unna sig”, det som är ”köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Joh 2:16). Det handlar om bekvämlighet, njutning och extravagans, allt på de fattigas bekostnad, eftersom USA ensamt spenderar mer pengar på lyxvaror varje år än vad hela världen ger i bistånd!
Underhållningsprodukter handlar förstås om film, musik, spel, sport, resor, hobbies mm. Syftet är att ha kul, och oftast argumenterar man för att det även får en att slappna av, dock blundar man för att det finns gratis sätt att ha kul och slappna av. Förvisso ger många av de medier som kan ge underhållning också information, och ofta är detta sammanlänkat, dock är det svårt att argumentera för att det är i informationssyfte man går på bio, lyssnar på låtar eller åker till Thailand. I en värld där vi spenderar nästan lika mycket på underhållning och media per år som vi någonsin gett i bistånd, måste vi helt enkelt skära ner på underhållningen.
Skönhetsprodukter innebär mode, smycken, frisyrer, smink mm. Dessa produkter köper man för att man ”vill se bra ut”, men inte sällan även för att visa hur rik man är (något vi knappast vill erkänna). Många kritiserar det rätt så extrema skönhetsideal som framför allt unga tjejer utsätts för, men få tar tag i saken och slutar helt att konsumera för utseendets skull. När vi bara i Sverige spenderar dubbelt så mycket på kläder som på bistånd är det dock just det som krävs, ”er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder” (1 Petr 3:3).
Bojkotta LUS helt enkelt. Nu tänker dock säkert många: om vi slutade köpa detta och gav pengarna till de fattiga istället, skulle vi inte leva obekväma, tråkiga och fula liv? Nej! Vi kan ju fylla dem med GLBUNS!
Gratis lyx är när Guds Rike sprids, när människor blir helade, upprättade och befriade, när man umgås med vänner mm. Bibeln säger att det är ”bättre [med] ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat” (Ords 15:17), det bästa i livet är faktiskt gratis och det är så absurt att vi försöker köpa tillfredsställelse med pengar som därmed inte hjälper fattiga istället för att ta emot den bästa lyxen gratis från Gud och människor.
Betjänande underhållning är när man istället för att inta nöje från en skärm eller lata sig på en strand faktiskt hjälper andra människor och förändrar deras liv. Gapet mellan de svenskar som glor på TV flera timmar per dag och de som är engagerade i en aktivistgrupp för global rättvisa är gigantiskt. Om folk engagerade sig mer och insåg hur kul det är skulle de inte spendera så galet stora summor på att ”underhållas”. Se bara på klippet nedan vilka skojigheter en aktivistgrupp kan hitta på.
Naturlig skönhet handlar dels om att inse hur vacker man är i själva egenskapen av att vara människa skapad till Guds avbild, dels om att se till den inre skönheten, ”inseendet”. Vad som ”ser bra ut” är i allra högsta grad socialt konstruerat och går att ändra på, och i vårt samhälle behöver vi verkligen betona dygder, goda egenskaper och andra inre smycken. Den bekräftelse man får av ett liv i goda gärningar är också många gånger större än den (ofta kortvariga) bekräftelse man får i livets ändlösa skönhetstävling.
Så bojkotta LUS, njut av GLBUNS och ge rikligt åt de fattiga!
Hela Pingsten 
Micael!
Det var med glädje jag först började läsa din blogg för ett tag sedan eftersom jag själv också anser att allt tal om tecken och under bör förenas med förkunnelse om fred och rättvisa. Men ju längre tiden går desto mer undrar jag var förkunnelsen om Evangeliets kärna finns i hos dig. Var är Nåden?
Gång på gång predikar du (med Predikar menar jag är i vidare mening, alltså även via blogginlägg) om biståndets nödvändighet, om vikten av att ta avstånd och så vidare. Och självklart behövs det en Lagens hammare som i dagens unkna samhälle pekar på rätt och fel, men Dom skall alltid följas av Nådeförkunnelse.
Ditt inlägg som jag nu kommenterar innehåller många givna men ändå goda poänger, det är förvisso sant, men präglas ändå dels av en ungdomlig naivitet vilken jag tänker återkomma till senare. Men framförallt så blir inlägget utan en kristlig nådeförkunnelse enkom och allena en syndakatalog. ”Gör inte, rör inte, bojkotta, stopp och belägg!” Är det din sammanfattning av Vägen, Sanningen och Livet?
Kärnan i den kristna tron skulle jag vilja se sammanfattad med orden ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” -Ef 2:8-10
Det jag nuförtiden allt som oftast stöter på i den här bloggen har snarare essensen ”Ty av Bojkotten är ni frälsta, genom biståndet, till att utföra Tecken och Under”. Sällan ett ord om Kristi Saliggörande Nåd som låter oss gå Simul Justus Ett Peccator för att med detta som språngbräda verka här och nu för att dagligen förbättra världen på marknivå.
Ett exempel på nåd i praktiken är ju att det kan vara svårt att omsätta dina moraliska krav i verkligheten. Som vanlig simpel arbetare skulle jag finna en bojkott av s.k. ”LUS”-varor ytterst svår. Man behöver helt enkelt sina ”kryckor” i form av de förhatliga ”guldkanterna” för att ta sig igenom vardagens vedermödor och givetvis vore det underbart att kunna leva helt och hållet på glädje i Gud, men vi är inte alla där ännu, då skulle vi redan leva i Gudsriket. Om du haft mitt jobb i ett par år skulle du nog förstå mig ännu bättre.
På tal om detta: Guds rike är givetvis där Guds vilja sker, därför kan Gudsriket sippra in i denna av synd fallna värld genom tecken, under, fred och rättvisa. Dock är syndafördärvet ett faktum. Ont föder ont och vi sitter alla i samma båt. Bibeln säger klart och tydligt att helt fri blir världen inte förrän Gud själv befriar den på den yttersta dagen.
Därför ska vi självklart arbeta så gott det går (i motvind) med att förbättra världen, men att lägga tunga ok på våra bröder och systrar för att helt utrota hungern och andra katastrofer och sedan bli besvikna när så inte sker, det är orealistiskt. Vill man se denna värld helt förändrad får man väl ty sig till den revolutionära marxismen, där finns de teoretiskt hållbara lösningarna för det, så gjorde jag för 10 år sedan, men jag kom av förklarliga skäl att se Gud som den större.
Allt gott i Kristus!
/Viktor
GillaGilla
Hej Viktor! För det första är det roligt att du ändå gillar min vision om att förena karismatiken med engagemang. För det andra är det viktig kritik som du tar upp, som jag tar till mig. Jag ska nog helt enkelt ta och publicera ett inlägg om rättfärdiggörelsen genom tron, och Guds nådd försoningsverk. Men låt mig först förklara här hur jag tänker.
Jag tror det är viktigt att skilja på frälsningsförkunnelse och helgelseförkunnelse. I Sverige idag är vi inte alls vana vid helgelseförkunnelse, helgelserörelsen är så gott som utdöd och även de frågor där kristna traditionellt har haft ett tydligt ställningstagande, som abort och äktenskap, börjar luckras upp (eller ”nyanseras” som man säger det). Förr i världen var helgelseförkunnelse mycket vanligare, då skulle kristna verkligen skilja sig från världen och leva ett liv i dygd. Helgelseförkunnelsen skiljer sig från frälsningsförkunnelsen genom att den riktar sig till redan pånyttfödda kristna och uppmanar dem till att inte Sunday, såsom Paulus i ROM 6 och Johannes i hela sitt första brev. Jag nämner inte frälsningen ovan, jag har aldrig skrivit att man behöver göra det ena eller andra för att få evigt liv annat än att böja sina knän och be en frälsningsbön. Att du ändå uppfattar mig så tror jag beror på att vi är ovana vid helgelseförkunnelse.
Min blogg har ändå sedan starten riktat sig till kristna, och det är framför allt de som läser den. Dock finns det många undantag, häromdagen utropade två ateister att min undervisning om enkel livsstil visar att ”det är omöjligt att vara kristen”. Då skrev jag att det är av nåd vi är frälsta, inte av gärningar. Du kan se den konversationen om du klickar på Kan en kristen vara rik? ovan och kollar längst ner i kommentarsfältet.
Den här bloggen har haft som temavågor när ett ämne betonas mer än andra, något som både är positivt och negativt. Hösten 10 och våren 11 betonade jag Andens gåvor. Nu under sommaren hade vi en predikoserie i min församling om Försoningen, och jag predikade fyra gånger om det, jag följde även med Pannkakskyrkan på evangelisationsresa och fick se människor ta emot Jesus som Frälsare, vilket inspirerade nya blogginlägg, och jag började fördjupa mig i hur man sprider Evangeliet på ett effektivt sätt, vilket ledde till fler inlägg. Min plan var att betona frälsning, evigt liv och evangelisation den här terminen. Dock pga olika anledningar började jag betona aktivism och ekonomisk utjämning istället, tyvärr på bekostnad av evangelisationen. Din kommentar är en reaktion på det och ett tydligt tecken på ätt det måste åtgärdas. Tack så mycket, broder! Och se gärna den här predikan så ätt du förstår ätt jag inte är legalist 🙂
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Jo, ju tydligare man förkunnar Herrens krav, desto tydligare bör man också förkunna hans nåd, så är det ju. Och samtidigt får man vara försiktig så att man inte spaltar upp det så att det blir att ”Idag förkunnas domen, imorgon nåden”.Dessa två är intimt sammanflätade med varandra, eller som jag själv brukar säga; Kristendomen är motsatserna som binds samman av korset.
Som sagt, jag beundrar ditt engagemang och din nit att ge karismatiken mer utav det du kallar aktivism, så kämpa på! Och se för Herrens skull till att engagemanget för tecken, under, fred och rättvisa dryper av det försonande blodet. Själv är jag för sjuk för att orka blogga, men jag knegar på mitt kneg och gräver där jag står och åter kommer gärna som flitig jobbig kommentator här på bloggen.
Med önskan om Guds rika välsignelser!
/Viktor
GillaGilla
Jag vill bara peka på att det är en härskarteknik att prata om ”ungdomlig naitivitet”. Själv är jag 37 och har en liknande (om än inte identisk) inställning som Micael till detta. Kyrkohistorien har många munkar och nunnor, anabaptister och andra som levt ett helt liv i enkelhet och/eller evangeliska fattigdom. Det är att göra det lätt för sig att avfärda det hela som ungdomlig naivitet, och är ett typiskt sätt att försöka höja sig själv över andra.
GillaGilla
Då ber jag på direkten om ursäkt för detta. Denna ”härskarteknik” var ett oövertänkt utspel från min sida som jag tar tillbaka. Jag är själv inte särskilt mycket äldre än Micael.
GillaGilla
Apology accepted. Sådana kommentarer kan mycket väl fällas utan att man tänkt efter, men det finns en jargong i samhället i stort där alla som på allvar ifrågasätter den rådande ordningen ständigt måste skrivas ned, tex ”unga och radikala” är en klassiker. Det är bra att vara medveten om det tror jag.
GillaGilla
”Underhållningsprodukter handlar förstås om film, musik, spel, sport, resor, hobbies mm”
Hmm, kan säga att vad gäller musik skulle jag nog aldrig kunna sälja min heavy metal-samling (som jag nog ändå inte skulle få något för), och absolut inte min gitarr. Även att inte gå på festivaler vore nog rätt svårt då det är bland det roligaste jag vet.
GillaGilla
Heja viktor. Jag var själv lagisk i mitt avstående tidigare i livet, men jag har lärt känna Jesu Kristi nåd och försonats med att allt inte kan vara perfekt. Som småbarnsförälder finns det t ex en massa måsten för att inte barnen ska sticka ut och bli mobbade för att de inte har den och den prylen, kläderna etc. Våra barn får inte allt men en del. När vi lever i en fallen värld kan vi inte låta vår nit gå ut över barnen hur mycket som helst då kommer de att vända sig bort från allt vad kristendom heter, som de som växte upp med syndakatalogerna. Inte heller får vi ställa det så att samhället tar barnen ifrån oss, vilket det ibland gör på tämligen lösa grunder. Vi ska leva i världen men inte av världen. Det borde innebära att leva asketiskt med måtta men tillräckligt för att påminna oss om vem vi tillhör. Detta måste vara något vi gör med glädje och av fri vilja – inte något påtvingat som när det t ex gäller barn. Gud älskar en glad givare. Men Gud vill också att vi ska vara tacksamma för allt som han ger – inte få dåligt samvete för att vi äter något gott.
Predikaren skriver:
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i den rätta stunden. Han låter människan urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta av livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva av Gud. Pred 3:9-13
När det gäller vad man använder sina pengar till är det väl lika illa att t ex köra bil långt och förstöra miljön och slösa bort pengar som att t ex gå på bio ur ekonomisk synvinkel. Men bor det en ensam och sjuk människa där borta kan det ändå vara befogat. Ändå: Om den personen istället sett på film den kvällen hade vi kanske kunnat nöja oss med ett telefonsamtal? Sådär komplicerat är allt. Det går inte att generalisera om sådant där inte skriften är tydlig. Den Helige Ande måste få leda i steget – vilka regler skulle annars ha gällt för att Paulus skulle veta att han inte skulle predika i Asien?
När det gäller din sparsamhet för att ge till de fattiga kommer jag osökt att tänka på den (slösaktiga) kvinnan med balsamflaskan, som kunde ha räckt till en ansenlig mängd pengar till de fattiga enligt Judas Iskariot. Men när det slösas av kärlek till Jesus är det OK.
GillaGilla
Hejsan Gunvor! Jag håller verkligen med dig om att vi ska ledas av den Helige Ande, att vi inte är perfekta utan är beroende av Herrens nåd och att det vi gör ska vara av fri vilja. Dock kan inget Bibelord användas som argument för att det är okej att spendera pengar på egen njutning istället för att ge dessa pengar till människor i nöd. Här har jag skrivit om Predikaren: https://helapingsten.wordpress.com/2009/10/31/rik-del-12-predikaren/ och här om kvinnan med balsamflaskan: https://helapingsten.wordpress.com/2009/09/29/rik-del-9-kvinnan-med-balsamflaskan/
Jag är rätt förtvivlad över att barnen i Västvärlden tvingas in i en konsumtionistisk livsstil som förstör miljön och nekar de fattiga den hjälp de behöver. Om man följer Guds Ord och lever enkelt enligt 1 Tim 6:8, Luk 3:11, Apg 2:44-45 och 2 Kor 8:14 – bara för att ta några Bibelord – och uppfostrar sina barn i enlighet med Herrens vilja så blir man ofta anklagad för att påtvinga dem något, men jag menar att barn blir påtvingade en livsstil oavsett – och att i dagsläget i Sverige är en sådan livsstil extremt ohållbar och skördar många människorliv då barn istället för att lära sig hur man arbetar för global rättvisa anpassar sin etik efter egoism och begär.
När jag gick på högstadiet fanns en skräck för att bli anklagad för att vara fattig av de andra i klassen. Eftersom jag blev mobbad tänkte jag köpa mig ur mobbingen genom att be mamma köpa en dyr jacka, mp3-spelare, mobiltelefon med färgskärm etc. Mobbingen upphörde dock inte på grund av det, den upphörde först när vi diskuterade mobbing gemensamt i klassen och lärde känna varandra bättre. Mobbing bygger nämligen inte på argument, när man inte anklagade mig för att vara fattig anklagade man mig för att vara svag, liten, kristen, att jag inte svor etc. Det går inte att undkomma mobbing bara genom att skaffa prylar, det effektivaste sättet att undgå mobbing är att stödja antimobbing-grupper som t.ex. Friends. Mobbing är fullständigt oacceptabelt, men att lära sina barn att inte leva ett gudaktigt liv är inte ett sätt att undvika mobbing. Så fort man ”åtgärdar” ett fel, t.ex. enkel livsstil, kommer man mobbas för ett annat. Många barn blir mobbade för att de är kristna, jag blev det. Sk vi åtgärda det genom att uppmana barnen förneka Jesus? Nej, mobbing motverkas effektivast genom att stödja Friends, inte genom att leva dyrt.
Jag har här märkt att det finns lite kunskap om vad legalism egentligen innebär och hur en kristen livsstil ska se ut, istället för att hänvisa till Rom 6 där det står att vår rättfärdighet genom Guds nåd gör att vi ska leva ett rättfärdigt liv där vi kämpar mot synden, så hänvisar man till syndakatalogen. Jag har skrivit om hur tro och gärningar förhåller sig till varandra här: https://helapingsten.wordpress.com/2011/12/01/tro-och-garningar/
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Hej! Jag tycker att Micael har en viktig poäng. Det är dags att vi i västvärlden verkligen granskar vår livsstil och inser vad som är viktigt i livet.
Jag har haft liknande tankar en längre tid. För mig handlar det inte om att späka mig (och jag tror heller inte att det är syftet med Micaels inlägg), utan att ifrågasätta och ta avstånd från den ÖVERKONSUMTION som finns.
Varför ska jag köpa en ny TV av senaste modell när jag redan har en som fungerar?
Köper jag en ny tröja för att ersätta en gammal som har blivit sliten eller för att det har kommit en ny trend?
Måste jag köpa nya inredningsdetaljer när jag redan har allt jag behöver? Det duger väl med det jag redan har?
Varför slinga håret för 1500 kronor varannan månad och gå och klippa sig hos stans trendigaste frisör? Det funkar faktiskt med frisören runt hörnet och man kan färga håret själv, alternativt lära sig att tycka om sitt råttfärgade hår (det senare funkar för mig 🙂 )
För övrigt måste vi kvinnor verkligen inse att vi är fina som vi är och att vi inte behöver lägga ut pengar på hela arsenalen av – håll i er: Rengöringscreme, ansiktsvatten, dagcreme, nattcreme, primer, foundation, puder, rouge, maskara, ögonskugga, eye-liner, läppglans, parfym, bodylotion och hårstyling. Det är helt bisarrt hur mycket produkter det finns!
Jag anser att man ska få köpa kläder, hålla sig fräsch, äta god mat och ha tillgång till de medier som finns. Men varför ska jag köpa det dyraste jag har råd med och varför ska jag köpa MER när jag redan HAR?
Genom att faktiskt bara köpa det man behöver, strunta i märkesfixering och acceptera att man är fin utan en massa skönhetsartiklar så sparar man en hel del pengar. Dessa pengar tycker jag att man kan använda till att köpa fair trade och ekologisk mat (det är ju tyvärr en lyx att kunna köpa sådana produkter) samt att skänka till dem som har det svårt. Vi i västvärlden har det generellt sett faktiskt väldigt bra. Vi är oerhört välsignade och det borde vara självklart att dela med sig. Eller som Bamse säger (ja, jag är småbarnsförälder 🙂 ): Det är klart att de som HAR ska dela med sig till dem som INTE har.
Detta borde vara självklart oavsett om man är kristen eller inte. Men som kristen har man ju Jesus som förebild och gång på gång upprepar han vikten av att skänka till behövande och hur svårt det är att tjäna Gud om man är rik. Inte för att jag någonsin kan vara lika god som Jesus, men det brukar ju heta att om man siktar mot stjärnorna så når man hustaken. 🙂
Att skänka till behövande ser jag också som ett konkret sätt att säga ”tack” till Gud för alla gåvor som han har skänkt mig. Lite knäppt kanske, men så är det i alla fall.
Gällande att ”unna sig” har jag förståelse för att man vill göra det när man har ett slitigt jobb. Den elitism och det hårda arbetsklimat som finns gör att det ofta ställs oerhörda krav på arbetsplatserna och stressen gör att man blir väldigt trött. Man vill ha någon slags belöning och man kanske helt enkelt INTE ORKAR att göra allt det goda man önskar göra. Jag måste säga att jag själv hade mycket mer energi när jag pluggade och inte hade barn än nu när jag arbetar och är småbarnsförälder. Men att ”unna sig” kanske inte behöver betyda att det är något dyrt? Jag tror i alla fall att man kan komma långt med rätt inställning och en strävan och en vision om hur man vill att det ska vara. Och man måste tillåta sig att misslyckas ibland, för ingen är perfekt, speciellt inte jag.
GillaGilla
När en kvinna hällde ut dyrbar balsam eller olja på jesus så frågade judas: varför var inte denna flaska såld och förtjänsten given till de fattiga?
Det kan vara bra att ge jesus det där lilla extra, men jag håller med dig om att vissa människor lägger allt för stor vikt vid det yttre.
GillaGilla
Hej Henrik! Jajamen, och Jesus sa åt sina lärjungar att sälja allt de har och ge pengarna till de fattiga i Luk 12:33. Hälla olja på Jesus ≠ hälla olja på sig själv. Har kommenterat den texten mer djupgående här: https://helapingsten.wordpress.com/2009/09/29/rik-del-9-kvinnan-med-balsamflaskan/
Gud välsigne dig!
GillaGilla