Be om mirakler!

När mannen som var förlamad från födseln blev helad samlades massa människor för att se hur han hade kunnat bli det, och då tog Petrus tillfället i akt och predikade Evangeliet för dem.

Han började med att säga ”Varför är ni förvånade över detta?” Inget är ju omöjligt för Gud, det är irrationellt och ologiskt att påstå att Han inte skulle kunna bota obotligt sjuka, gå på vatten eller uppväcka döda.

”Och varför tittar ni på oss, som om det vore av egen kraft eller fromhet vi gjort detta?” Det är ju fullständigt omöjligt för oss att göra mirakler, och vi ska ha noll ära när de väl sker, Gud tillhör äran. Vi kan inte ens sno åt oss berömmelse för vår fromhet, även tron är en gåva vi oförtjänt fått från Gud.

Så börjar Petrus förklara för folkmassan att det är genom tron på Jesu Namn som den förlamade nu står frisk och kry framför dem.”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus.” (Apg 3:19-20).

Resultaten av denna predikan var att folk blev frälsta och Petrus och hans vänner hamnade i fängelse för att de ”i Jesus predikade uppståndelsen från de döda” (Apg 4:2). Nästa dag fördes de inför stora rådet som dömt Jesus till döden, och dessa rådsherrar undrar i vilken kraft mannen blivit helad. Petrus fylls då av Guds Helige Ande och säger:

”Ni folkets rådsherrar och äldste, eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda… Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:8-12)

Situationen är ju absurd, här står hederliga människor anklagade för en välgärning, för att en obotligt sjuk man blivit frisk! De som inte gillar Jesus tycks alltid vilja anse att det goda Han gör är brottsligt. Men Han är rakt igenom god och gör mirakulösa välgärningar för att folk ska inse att det inte finns något annat Namn än Hans genom vilket vi blir frälsta – endast Jesus är syndfri och endast Han har dött för dina och mina synder så att vi genom tron på Hans död och uppståndelse kan ta emot evigt liv. Hans Namn är odödlighetens Namn. Det är det miraklerna skriker ut.

Rådsherrarna, de smarta, uppsatta och förnäma, blev svarslösa – dels för att olärda män talade så skarpa ord, dels för att den f.d. förlamade mannen stod bredvid dem som ett levande bevis att orden innehöll legitimitet från Himlen. Det är alldeles uppenbart att Petrus har rätt när han säger att det endast är genom Jesus vi blir frälsta.

Men om man inte gillar Jesus vill man inte ha evigt liv med Honom. De säger till varandra: ”Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet.” (v. 16-17).

Hörde ni det? Det går inte att förneka att ett mirakel har skett, men nu förbjuder vi dem att sprida Jesusnamnet så att inga fler får reda på det! De erkänner alltså miraklet men vägrar vända om.

När Petrus får höra deras varning säger han:  ”Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” (v. 19-20).

Sedan släpps de fria, och de går till resten av församlingen. De är inte dumma, de vet att Stora rådet är ett reellt hot – de dömde ju trots allt Herren själv till döden – så de gör det bästa tänkbara: de ber. De ber passionerat till sin himmelske Herre. De citerar Skriften om hur mäktiga män gaddar ihop sig mot Herren och Hans Smorde, de erkänner att Gud har all makt och att världens furstar inte kan göra något i sig själva, Herren har allt i sin hand.

Sen kommer bönen.

”Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (v. 29-30).

Alltså: De kristna har blivit hotade angående att predika Jesus. Om de predikar hotar fängelse eller avrättning. Vad ber de? Ge oss frimodighet att predika Ditt Ord. De lär dö, visst, men då får de möta sin Herre i Himlen och kan glädja sig åt att de vägrade förneka Honom. Och hur var det nu igen, hur skulle de få frimodighet att sprida Evangeliet? Genom helande, tecken och under. Är det inte märkligt hur vissa kristna ber om frimodighet att predika Ordet men utelämnar bönen om helande, tecken och under?

Be om fler mirakler! Be att Herren utgjuter sin Ande till att göra stora och mäktiga gärningar som gör att folken häpnar och vänder om till det sanna och klara Evangeliet! Be för väckelse!

”När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.” (v. 31).

Bönen besvarad. Guds Ord predikades frimodigt. Några kapitel senare vänder två städer om till Kristus för att ännu en lam blir botad genom Petrus böner. Därefter uppväcker han en död.

Jorden ska fyllas av förkunnelsen om Herrens mäktiga gärningar.

Från The Voice of Healing, okt 1951:

Vad vill jag säga med detta? Det finns en stark skepsis gentemot mirakler i kyrkan i Sverige, även om man tror att de sker är man väldigt försiktig och är snabb med att peka ut problemen i de karismatiska väckelserna medan man inte betonar den lilla detaljen att Gud gör under bland dem och inte hos oss. Vi ska t avstånd från all form av osund karismatik, men hjälp – om vi skulle sluta be den apostoliska bönen ovan skulle kyrkan dö! Just det, det är ju det den håller på att göra i Sverige.