Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:44-45)
Det är väldigt stor brist på undervisning om Bibelns syn på rikedom, fattigdom och egendomsgemenskap, och missuppfattningar är vanliga. Här är sex vanliga myter som jag stött på många gånger:
Allt-säljande innebär egendomslöshet
Att sälja allt och ge pengarna till de fattiga ser vid första anblicken ut att innebära att man ger bort allt och sätter sig naken i ett gathörn och tigger. En sådan föreställning är inte svår att argumentera emot, Paulus skriver ju att syftet med att ge till de fattiga inte är att vi själva ska lida nöd utan att det ska bli lika för alla – ekonomisk utjämning (2 Kor 8:13-16). Men när man hävdar att allt-säljande innebär egendomslöshet blundar man för vad Bibeln säger att det innebär. Apg 4:32ff berättar att processen gick till som följer: man sålde allt, la pengarna i en gemensam pott och delade sedan ut åt var och en efter behov. Man fick alltså tillbaka pengar. Skillnaden var nu att medan vissa förut levt i palats och andra i ruckel, fick alla en gemensam summa som täckte deras behov. En annan myt är att allt-säljande nödvändigtvis innebär att man slutar jobba, vilket är helt fel – Bibeln uppmanar till arbete. Detta innebar dock att även efter den ursprungliga ekonomiska utjämningen genom allt-säljande fanns ekonomiska skillnader i och med inkomstskillnader. Detta åtgärdades sannolikt genom kollekt.
Endast Jerusalem praktiserade egendomsgemenskap
Detta är den vanligaste myten. Den bygger på att Nya Testamentet inte säger att någon annan församling praktiserade egendomsgemenskap, därmed drar man slutsatsen att ingen annan gjorde det. Detta knep kallas argument från tystnaden och är lika dumt som att hävda att ingen församling firade Nattvard utom Jerusalem eller Korinth enligt Nya Testamentet. Vi vet inte om en enda församling i Nya Testamentet bad Herrens bön. Det vi vet är att Jesus uppmanade Sina lärjungar att fira Nattvard, be Fader vår och sälja allt. Bevisbördan ligger på dem som hävdar att urförsamlingen, apostlarnas egen församling som alla världens församlingar utgår från, gjorde något som inte var normativt för andra församlingar när Lukas beskriver egendomsgemenskapen noga inte bara en utan två gånger. Om egendomsgemenskapen inte var tänkt att vara modell för andra församlingar har Apg ett väldigt dumt upplägg.
Vi vet att fler församlingar än Jerusalem praktiserade egendomsgemenskap såväl som Nattvard genom att titta på kyrkohistorien. Didaché som jag går igenom på Kristen underjord slår fast att kristna ska dela alla ägodelar, Justinus Martyren beskrev sin församlings egendomsgemenskap, Tertullianus likaså. Jerusalem var inte ett undantag, det var en norm. Läs mer om fornkyrkans vittnesbörd här: https://helapingsten.wordpress.com/2009/09/08/rik-del-6-kyrkofadernas-syn-pa-pengar/. Jag kommer skriva mer om egendomsgemenskapen i Fornkyrkan, hur utbredd den var och hur den såg ut, framöver.
Alla levde inte i egendomsgemenskap i Jerusalem
Jag tycker det är lite löjligt när rika kristna argumenterar för detta samtidigt som det uttryckligen står i Apg 2:44 att alla hade allt gemensamt. Men argumentet som brukar användas är att beskrivningen av hur de kristna säljer allt, lägger pengarna i en gemensam pott och delar ut åt var och en står i imperfekt i grekiskan. Detta uttrycker en ej fullbordad handling. Därmed, argumenterar vissa rika exegeter, var egendomsgemenskapen bara ett ideal som man strävade efter, en ofullständig process. En rik exeget skriver att detta innebär att det inte fanns något ”one time for all”-säljande, utan att man gjorde det då och då, när behov uppstod. Problemet är ju då som jag nämnde i början att man argumenterar mot Bibeln som säger att alla sålde allt. Man gör en obiblisk tolkning av en tempusform som lika gärna kan antyda att allt-säljandet fortsatte allteftersom nya lärjungar joinade församlingen.
Ananias och Safira kunde struntat i egendomsgemenskapen om de hade lust
En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. Då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.” (Apg 5:1-4)
Det är ett väldigt tryck bland rika kristna att egendomsgemenskap ska vara frivilligt. Det vill jag egentligen inte säga emot, för ekonomisk utjämning bygger på en kärlek till de fattiga som kommer inifrån, vi ska vara glada givare som inte delar allt med de fattiga för att vi måste utan för att vi är ett hjärta och en själ. Men det är inte samma sak som att säga att man kan behålla massa rikedom för sig själv utan att ha begått en synd. Egendomsgemenskap är lika frivilligt som det är frivilligt att vara kristen – vi ska inte tvinga någon till det, men om rika kristna struntar i det kommer ju många fattiga till skada. Men rika kristna argumenterar ofta för att det inte gör något om man håller sig utanför egendomsgemenskapen, man är lika god kristen ändå, se bara på Ananias i Apg 5. Petrus säger ”var inte egendomen din så länge du hade den, och när du hade sålt den, var inte pengarna dina?” Alltså kunde Ananias behållt det om han ville utan att det hade varit något problem, resonerar man. Hans synd bestod i att han låtsades ge allt när han inte gjorde det, men han kunde lika gärna ha behållt det.
Detta argument är utbrett och sällan ifrågasatt trots att det är en tydlig övertolkning av vad Petrus säger. Naturligtvis ”gör det något” om man av någon anledning inte vill delta i egendomsgemenskapen, de fattiga och änkorna får mindre pengar att röra sig med. Petrus uttalande innehåller inget normativt över att Ananias ägde sin egendom och sina pengar – det är ett konstaterande. Att Ananias därmed kunde struntat i att dela sin egendom med de fattiga utan problem är något rika kristna lägger in i texten. Det Petrus säger kan lika gärna vara ett klargörande av att Ananias har full moralisk skuld av att inte ge hela summan eftersom han hade tillgång till hela summan. Grundtexten säger något i stil med ”Var det inte så att när [egendomen] var kvar var den kvar hos dig, och när den sålts var den under din kontroll [grek. exousia]?” Texten säger oss inte att Petrus tyckte att allt var guld och gröna skogar om Ananias struntade i de fattiga, en sådan tolkning är istället mycket osannolik eftersom att sälja allt och ge åt de fattiga är ett bud Jesus har gett oss och något som ”alla” (Apg 4:34) gjorde.
Eftersom man hade privategendom i urkyrkan behöver vi inte leva i egendomsgemenskap
Jag blev väldigt paff när jag såg en rik exeget använda en av de mest kända verserna som beskriver egendomsgemenskapen i Jerusalem som argument mot att vi ska leva i egendomsgemenskap: ”Att man inte kallade det man ägde för sitt tyder på att man fortsatte äga privat egendom.” Det är en väldigt underlig och motsägelsefull mening. När man inte kallar sin egendom för ”sin” har man den inte privat utan gemensam. Man ägde saker, juridiskt var den vad vi idag kallar privat (i motsats till kommunistisk), men man höll inte något för sig själv utan delade allt gemensamt. Vi är väldigt fokuserade på juridiken medan apostlarna fokuserade på om klyftan mellan rik och fattig utjämnades, oavsett vem som ägde grejerna på pappret. Det blir absurt när vi pekar på att de urkristna inte kallade det de ägde för sitt för att rättfärdiga att vi kallar saker för vårt och håller dem tillbaka från de fattiga för att ”egendomsgemenskap ska vara frivillig”. Om fattiga ska dö enligt vår fria vilja har Gud inget problem med det, med andra ord.
Egendomsgemenskap innebär att man ska bo i kollektiv
Flera gånger har jag hört hur kristna pekat på hur kristna ägde hus och använt det antingen som argument för att egendomsgemenskapen i Jerusalem inte var så överlåten (genom att peka på Markus hus i Apg 12) eller för att andra församlingar inte praktiserade egendomsgemenskap (genom att peka på Filippus hus i Apg 21). Jag blir alltid lika konfunderad. Det var över 3000 pers som levde i egendomsgemenskap i Jerusalem. Skulle de bo i samma hus för att ha fullständig egendomsgemenskap? Måste de sova i samma säng också? Nog har egendomsgemenskap och kollektivliv ofta gått hand i hand, men det är inte samma sak. Vad jag efterlyser är först och främst inte ekonomisk utjämning mellan svenska studenter, jag vill se global egendomsgemenskap mellan församlingar som befinner sig på olika kontinenter. På 0-talet bodde rika och fattiga i samma stad, idag bor de fattigaste långt borta. Kollektivliv är bra för gemenskapens skull och håller ofta nere kostnader, men egendomsgemenskap är större än så.
Men hur ser då egendomsgemenskap ut rent praktiskt? Ska verkligen alla församlingar i Sverige äga saker gemensamt, eller bara vissa? Mer om det i nästa bloggpost.
Hela Pingsten 
Bra Micael jag har funderat lite sedan du häromdagen skrev om egendomsgemenskap och ska världs ekonomin fortsätta att trassla och situationen här i sverige bli värre och värre så tror jag absolut att kyrkornas trovärdighet i sådana här frågor kommer att bli viktiga.och prövas ifall man tar steget.
En kyrka där en rik elit sköter kyrk verksamheten medans fattiga systrar och brödrar får ägna sin tid åt att tigga pengar på gatan och jaga efter tak över huvudet kommer inte att ha någon större trovärdighet som kyrka tror jag.
GillaGilla
Micael!
Vi vet båda att i den första församlingens tid sålde de allt vad de ägde och hade och lade ner allt inför apostlarnas fötter. De delade allt. Mat, arbetsuppgifter, liv och hur resurserna skulle användas.
Vi vet också båda att egendomsgemenskap har praktiserats på många håll, både i stora ”världstäckande” utifrån, regelstyrda kommunistiska stater och i mindre kollektiv som kloster, ordnar, sekter, och vissa församlingar.
Vi vet också båda att människorna är mycket olika. En är ambitiös och arbetssam till tusen och vill följdaktligen att andra i ”hans” kollektiv, församling ska vara som han eller hon. En annan ser bönen som prioritet och saknar hellre lite av denna världens goda för att få tid att med bara Gud. En tredje har en sjukdom som syns, den fjärde en sjukdom som inte syns.
I vanliga världen, och i organisatoriska sammanhang talar man om ledare, om makt och om tolkningsföreträde. Den som får förtroende av många människor brukar kunna tillskansa sig sådant tolkningsföreträde. Tyvärr gäller nog detta i relativt stor utsträckning även kristna sammanhang.
Ur en synvinkel är det ju rättvist att personer med liknande möjligheter kan välja hur stora egendomar och hur mycket ansvar de vill lägga på ”sitt eget”. Ur en annan synvinkel ska vi faktiskt ”ge allt” – hela vårt liv, och då kan vi inte bygga så stora individuella planer med våra liv.
Men låt mig spekulera.
Om vi tänker oss en församling med egendomsgemenskap i dag. Då måste den ju vara grundad i den Helige Andes kraft och inte i mänskliga strävanden och rättvisetankar. Gud låter sin sol gå upp över både ond och god, men han har aldrig lovat oss att vi ska ha likadana liv. Ju närmare Gud vi kommer desto mer olika blir vi. Vår personlighet blir allt mer synlig så vi måste ju räkna med att en sådan gemenskap skulle skapa mycket konflikter, eftersom vi ännu är kvar på jorden och har vårt kött med oss.
Men någonstans långt därinne i mitt hjärta delar jag din dröm. Min dröm har i många år varit att kristna skulle ”hyra eller köpa” de stora anläggningar som övergivits av stat och landsting och i dem skapa kollektiv av olika slag. Där vissa är beroende av vård och tillsyn. Där vissa är en hel familj. Där vissa startar små företag inne i huset. Där det finns gemensam matsal, gemensamma fester och gemensamt hushållande och odlande. Men även lägenheter med egna kök och möjlighet att dra sig in i ett eget hem
Vi har så många ensamma, så många sjuka, så många olyckliga ungdomar, så många som behöver mera än söndagsmöten. Ensamhet och självmord är en stor dödsorsak i Sverige och västvärlden idag.
Men jag tror däremot inte att alla är mogna att ta sådana steg. Låt det vara frivilligt. Många har offrat livet för den frihet som vi har.
GillaGilla
Hur ska vi se på Jesu uppmaning att sälja allt och följa honom?
Jesus – Lukas 12:33 ”Sälj allt vad ni äger och dela ut åt de fattiga”.
Kan inte förstås gälla alla kristna i alla tider. Det finns flera sådana uttalanden av Jesus. Ta tex ”Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor…” (Matt 10:35). eller budet att inte gå på begravningar : ”Låt de döda begrava sina döda” (Matt 8:22, Luk 9:60) Ibland när Jesus undervisar tar han exempel av den yttersta konsekvensen av efterföljelsen. Eftersom vi har gett upp vårt eget liv och Kristus har blivit vårt liv så måste vi alltid vara redo för de yttersta konsekvenserna av vårt lärjungaskap – familjen eller Kristus, ägodelarna eller Kristus, livet eller Kristus (martyrskapet).
Men det betyder inte att vi ska söka detta yttersta för sin egen skull och att det är något önskvärt i sig att avsäga sig familj, rikedom eller livet….det kan snarare motverka det goda Gud vill.
GillaGilla
Hej Daniel! Jag kommenterade detta i mitt inlägg ”Egendomsgemenskap ur de fattigas perspektiv”:
”Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga” är alltså ett bud som Jesus riktar till alla sina lärjungar och alla Hans lärjungar följer det. Ändå har jag hört kristna säga att budet om att sälja allt ”förstås” inte gäller alla kristna och jämför med de få gånger när Jesus så saker som inte ses som generella regler, tex när Han uppmanade en man att inte besöka sin fars begravning. Men det finns inget som kopplar ihop de två buden, medan Jesus inte förbjöd alla sina lärjungar att gå på begravningar uppmanade Han alla att sälja allt, vilket de också gjorde. Precis som med Nattvarden eller budet att bota sjuka ser vi att Jesus uppmanar sina lärjungar till något som alla sedan följer. Och konsekvensen blir att ingen av dem led någon nöd. Hur kan man motsätta sig det?
Det är ett väldigt märkligt ”förstås”, likaså att du okritiskt placerar in Luk 12:33 i samma fack som när Jesus säger åt en man att inte delta i sin fars begravning, trots att de buden inte har nåt med varandra att göra. Men framför allt skriver du här ur den rikes perspektiv. Allt-säljandet är ett led i uppoffringsviljan för Kristus snarare än att lindra nöd och rädda liv enligt detta perspektiv. Men vi måste se till vad som gynnar de fattiga.
GillaGilla
Håller inte med att Skriften är så entydig som du påstår i denna fråga.
Sackeus blev en lärjunge till Jesus, men han behöll hälften av sin rikedom…(Luk19:8-9). Jesus jublar och bekräftar Sackeus omvändelse!
GillaGilla
Han behöll inte hälften av sin egendom, han gav hälften till de fattiga och betalade fyrdubbelt till de som han lurat. Vad som blev kvar vet vi inte. Men vi vet att om han höll fast vid tron var han antagligen en av dem som levde i egendomsgemenskap i Jerusalem, eftersom det står att alla troende gjorde det.
GillaGilla
Poängen är att Jesus var nöjd med Sackeus omvändelse. Han jublade! Han påpekade inte att budet var att sälja allt…Detta innebär att han jublar och är nöjd över att andra vänder om och med glädje ger bort det som ”man har beslutat i sitt hjärta, inte med olust och tvång”.
GillaGilla
Det står ”Och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka” Vi vet inte om han hade bedragit och om han därmed betalade tillbaka. Han kan ha haft hälften av sin rikedom kvar.
GillaGilla
Då har vi alltså två alternativ: Att de pengar Sackeus hade efter att han gett till de fattiga och eventuellt till de som han bedragit var det han behövde för mat och kläder (1 Tim 6:8), eller att de var mer än det man behöver, att det var rikedom. Om det senare var fallet behöll han alltså pengar för sig själv som kunde förbättrat de fattigas liv, han begår en synd enligt 5 Mos 15:9, en kärlekslös gärning enligt 1 Joh 3:17. Skulle Jesus verkligen jublat åt det?
GillaGilla
Ja, det är också på mitt hjärta – vad som gynnar de fattiga! Tror att din uppmaning till egendomsgemenskap för alla i alla tider skulle innebära att fattigdomen ökade…
GillaGilla
Egendomsgemenskap minskar inte kapital utan fördelar det. Antar att du syftar på att privata entreprenörer inte skulle kunna investera privatkapital om de lever i egendomsgemenskap. Håller inte med om det, samma kapital kan investeras med ägarnas medtycke. Detta kan snarare öka avkastningen när flera får tänka till om investeringens utformning, fler tänker bättre än en, privata entreprenörer gör inte sällan misstag. Och fler får ta del av vinsten.
GillaGilla
Låt mig få uttrycka min skeptisism till att en kyrklig kommitté skulle bestämma över alla medlemmars kapital och klara av det utan att drabbas av splittring, maktkamper och dåliga affärer…nej mig övertygar du inte. Det finns många kollektiva och kommunistiska projekt som visar att människan inte är kapabel till att lägga all ekonomisk makt i händerna på en utvald grupp. För du menar väl inte att det ska vara direktdemokrati i dessa frågor? Församlingsmöten som ska rösta om kapitalet….förlåt mig men majoritetsbeslut är ibland de mest dumma besluten…
GillaGilla
Du menar väl inte att apostlarnas egendomsgemenskap var dålig? Att det var ett kommunistiskt projekt som ledde till dumma beslut? Nyss talade du ganska positivt om egendomsgemenskap, att det var ett profetiskt tecken etc.
Mitt nästa blogginlägg om detta kommer handla om att egendomsgemenskap förstås bygger på gemenskap, i Jerusalem var man ett hjärta och en själ – därmed ignorerade man inte fattiga församlingsmedlemmars behov. När det gäller beslut av hur det ska fördelas bör man används sig av Jerusalems måttstock – efter behov. Alla som vill vara med i egendomsgemenskapen kan på förhand räkna ut hur mycket man bör få i relation till det gemensamma kapitalet, funktionshinder, familj etc. Man kan titta på hur nutida kommunitetsrörelser som Modern Jesus Army i Storbritannien sköter det praktiska. Det vore häftigt om en grupp i Immanuelskyrkan prövade på detta!
GillaGilla
Nej, jag menar inte att den var dålig, men som en allmän riktlinje för hela kyrkan skulle den leda till ekonomisk och andlig katastrof. Det är min övertygelse. På samma sätt som klosterrörelser genom århundradena ibland har fått vara ett sätt för kyrkan att överleva andligt eller för att vara en profetröst i en viss tid, men att hela kyrkan i alla tider skulle fungera som ett kloster skulle vara dess död…
GillaGilla
håller med dig micael dom församlingar jag stött på har inte haft någon hjälp alls till fattiga församlings medlemmar man lever kvar i det förgågna 60-70 talet när staten hade generös hjälp till alla och tycker därför inte kyrkan behöver hjälpa . Det handlar ju bara hur man lägger upp det för att få det att fungera. Jo det är klart jag hjälper om någon frågar säger den rike sen ska den fattige behöva stå på knä och gråta och efter 1 timme så går den rike med på att låna ut 100 kr i en vecka ? nej ska det vara tal om hjälp/trovärdighet och utjämning får det vara mer radikalt än så.
GillaGilla
Hur ser du på budet ”Älska din fiende och be för den som förföljer dig.” Gäller detta förstås inte alla kristna i alla tider? Tycker nog dess sammanhang trots allt har större likhet med budet om alltsäljande i Luk 12:33 än det om att inte gå på begravningar.
GillaGilla
Jerususalemförsamlingen – Apg 2:44 ”De sålde allt vad de ägde och hade allting gemensamt”.
Denna enhet och generositet i denna nya andliga familj i Jerusalem uttrycker givetvis på ett otroligt starkt sätt vår kallelse att ge varje lem i kroppen det den behöver och att vi hör samman, samt att allt vi äger ytterst tillhör Herren. Vi är förvaltare. Men betyder detta att det generella sättet att förvalta egendom under församlingens tidsålder är att rent bokstavligt överge privategendom till förmån för gemensamt förvaltande?
Så här skriver Evald Lövestam i sin kommentar till Apostlagärningarna: ”Den i v 44 omtalade principen, att de som tillhört församlingen ”hade allting gemensamt”, uttrycks i 4:32 på följande utförligare sätt: ”Ingen enda betecknade något av det han ägde som sitt eget, utan de hade allting gemensamt.” Med denna formulering är klart utsagt, att det förekommit privategendom (jfr 12:12). Att man haft allting gemensamt skall då efter allt dömas fattas så, att alla som ägt hus eller åkrar e dyl sett detta s a s i församlingsgemenskapens perspektiv. De har principiellt ställt det till församlingens förfogande, varvid det från fall till fall blivit fråga om att avyttra det och överlämna betalningen till apostlarna för utdelningen till dem som behövt.
I den egendomsgemenskap som Lukas skildrar ligger tonvikten således inte på det negativa att avstå, att göra sig av med varan man äger. Det handlar inte om något fattigdomsideal. Det är istället fråga om en inre frihet i förhållande till jordiska ägodelar, så att man är beredd att släppa ifrån sig och ställa dem till förfogande som hjälp åt behövande bröder och systrar (jfr Luk 8:1-3)…
Egendomsgemenskap enligt modellen Apg 2 och 4 omtalas inte eljest i NT. Däremot finns det flera exempel på hur hjälpen till de behövande sökt sig andra vägar….Även om situation och metod är annorlunda, är det inte svårt att här känna igen de grundläggande intentionerna bakom egendomsgemenskapen i urförsamlingen i Jerusalem.”
(Tolkning av Nya Testamentet, V, Evald Lövestam, sid 66-67)
GillaGilla
Lövestam prickar in myt två och fem som jag beskriver ovan och ser dem som sanningar fast de är myter. 🙂
GillaGilla
varför är de myter? hur kan du veta genom några få versar i APG hur denna egendomsgemenskap såg ut?
GillaGilla
Mikael Tellbe, teologie doktor och lektor i Nya Testamentet exegetik vid Örebro teologiska högskola och författare till ett flertal böcker inom teologi och exegetik. Tellbe är också huvudredaktör för NTB.
På en direkt fråga från mig om egendomsgemenskap svarar han:
”Den enda egendomsgemenskap vi känner till från nytestamentlig tid är just Jerusalemsförsamlingen. Det finns alltså inga andra texter som vittnar om att någon annan Nt-församling följde Jerusalem i detta. Apg 2-5 utgör alltså ett undantag snarare än ett mönster.
Det finns speciellt två faktorer som låg bakom tanken med en egendomsgemenskap:
a) det var ett konkret uttryck för mottagandet av Guds oändliga nåd (”de fick alla riklig del av Guds nåd”, Apg 4:33);
b) det var en följd av ett akut behov: det rådde svår hungersnöd i Palestina vid den här tiden och det fanns sannolikt många fattiga i församlingen som på äldre dagar hade flyttat till Jerusalem för att dö i den heliga staden (enligt judisk tradition).
Även om inte övriga Nt-församlingar tycks ha praktiserat egendomsgemenskap, fanns det ett tydligt social och ekonomiskt tänkande där man tog sig an de fattiga. Detta blev signifikativt för den tidiga kristna rörelsen.
Jesu befallningar i Matt 10 och Luk 12 föreskriver en enkel livsstil och fungerade som praktiska anvisningar för de resande apostlarna i urkyrkan.
Det är samma som gäller i Mindre Asiens församlingar kring år 100 (Tellbe, Mikael. (2009). Christ-Believers in Ephesus: A Textual Analysis of Early Christian Identity in A Local Perspective. Wissenschaftliche Untersuchungen zum Neuen Testament I, 242. Tübingen: Mohr Siebeck.)
Så småningom växer montanismen fram i Mindre Asien (150-t) och där finns vissa drag av egendomsgemenskap men ingen entydig bild.
Som lästips rekommenderar jag Bruce Longenecker, Remember the poor: Paul, poverty, and the Greco-Roman world (Eerdmans, 2010).”
Nej Micael Grenholm, du är alldeles för kategorisk i dina tolkningar…. Jesus utvalde endast judiska män som sina lärjungar och de blev ledare och äldste för kyrkan i Jerusalem. När man sedan skulle välja diakoner så var de endast män…Var detta också ett absolut mönster? Är hälften av världens befolkning diskvalificerad för församlingsledarskap? Där hamnar vi väl med din argumentation….
GillaGilla
Tellbe begår här ett exegetiskt fel i och med att han använder ett s.k. argument from silence för att säga att andra församlingar inte praktiserade egendomsgemenskap, som jag skriver ovan. Att det inte står i NT om andra församlingar levde i egendomsgemenskap eller inte betyder inte att de inte gjorde det, vilket Tellbe förutsätter. Det är märkligt att han inte dikuterar vad Didaché och Hermas Herde säger om detta. Hans teori om egendomsgemenskapens motiv kan också ifrågasättas. Varför skulle egendomsgemenskap inte praktiseras om behovet inte var akut? Har vi inte samma behov idag när 16 000 barn dör varje dag.
När det gäller kvinnligt ledarskap är det argument som brukar användas för att stödja det att kulturen var annorlunda jämfört med idag, kvinnor saknade ledarpositioner i övrigt etc. Om detta ska appliceras på egendomsgemenskapen måste man argumentera för att det finns en kulturskillnad. Var är den? Finns det inget behov av ekonomisk utjämning? Jo, mer än någonsin. Saknar vi hungersnöder? Nej, det pågår fortfarande än på Afrikas horn. Och eftersom Bibeltexten inte säger att egendomsgemenskapen i Jerusalem berodde på en akut hungersnöd utan på att ingen skulle lida nöd generellt har vi samma situation även när vi möter fattigdom som inte beror på hungersnöd.
GillaGilla
Jag tycker inte att det är tyst i denna fråga i NT. Jag har mycket svårt att läsa in den typ av egendomsgemenskap som du förespråkar i 2 Kor 8-9. Den texten tycker jag bekräftar att Korintierna inte levde i den typ av egendomsgemenskap som Jerusalem gjorde. ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller tvång. Ty Gud älskar en glad givare” (2Kor 9:7). Insamlingen byggde inte på församlingens gemensamma tillgångar, utan på varje individs villighet att släppa till sina egna tillgångar. Så menar jag att detta bör läsas.
Det är givetvis skillnad på en hungrig som jag bor granne med, den kan jag ha en relation till, den kan jag hjälpa på andra plan, den kan jag hjälpa till inte bara ett mål mat, utan till en hållbar utveckling. Tyvärr ser ju inte situationen ut så i världen att pengar löser allt. Min vän Bruce Collins, född i Sydafrika och en stor Afrika kännare, är så upprörd över alla som tror att de kan göra en insamling och skicka pengar och tro att det löser allt. Man behöver lära folk att bruka jorden rätt, man behöver lära folk att hantera SIN ekonomi och TA SITT ansvar sin familj. Och framför allt se till att det inte krigas och att korruptionen slukar allt…Egendomsgemenskap i svenska kyrkor kanske skulle leda till ett antal års hjälp till svältande i Sudan, Kenya mm, men sedan skulle tillgångarna vara slut och vi skulle vara i en värre situation än innan. Vägen framåt är istället tror jag – givetvis nödhjälp till de som svälter just nu – det ska vi klara utan egendomsg. Sedan utbildning, fredsarbete, motarbeta korruptionen, stärka statens möjligheter att reglera sunda skattesatser och sist men inte minst – en fri företagsamhet som tar vara på varje individs kreativitet. Kollektiva lösningar har sin roll och sin plats, men att kräva endast kollektiva lösningar leder till fattigdom!
Du säger att kulturen var annorlunda därför kan vi se på kvinnligt ledarskap annorlunda…ja, den ekonomiska verkligheten är ju också definitivt annorlunda idag än då – kanske kräver den andra ekonomiska lösningar än då?
GillaGilla
Som jag skriver ovan (myt ett) är det viktigt att vi inte blandar ihop egendom och inkomst. Jerusalem levde i egendomsgemenskap, men det verkar inte som att de praktiserade inkomstgemenskap. De sålde sina egendomar, hus och land, lade pengarna i en gemensam pott och fick sedan tillbaka pengar jämlikt efter behov. Detta innebar förstås inte att man slutade jobba, därmed fanns det olika inkomstskillnader. Här kommer kollekten in. De som tjänade mer gav det de inte behövde själva till de fattiga när man samlades till Gudstjänst.
Som jag skriver ovan har vi ofta väldigt många föreställningar om egendomsgemenskap som kanske inte alltid stämmer överens med vad Bibeln säger. En sådan är att egendomsgemenskap per automatik också innebär inkomstgemenskap. Men när man inte har bankkonton blir det en enorm administrativ börda att samla in alla församlingsmedlemmars lön varje vecka och sedan dela ut den efter behov. Då är kollekten ett mycket smidigare sätt att utjämna inkomstskillnader.
Om vi förutsätter att egendomsgemenskap också innebär inkomstgemenskap finns det en motsättning mellan Apg 2 och 4 och 2 Kor 8-9. Men inget i Apg 2 och 4 tyder på att man praktiserade inkomstgemenskap. Man utjämnade de stora summorna som ligger placerade i egendom genom att sälja detta och sedan dela ut pengarna, men det står inget om att man gjorde samma sak med inkomsten vecka efter vecka.
Jag håller med dig om att fred, demokrati, korruptionsbekämpning, jordbruksutveckling och andra långsiktiga utvecklingsfaktorer behövs för att fattigdomen ska utrotas, men förstår inte riktigt varför du sätter detta i opposition till att ge pengar. Majoriteten av världens bistånd går just till långsiktiga projekt, det är bara ca 10 % som går till humanitärt bistånd. Tillgångarna skulle inte vara slut efter några år med internationell egendomsgemenskap – folk fortsätter ju tjäna pengar.
Kan du ge ett konkret exempel på hur vår ekonomiska verklighet är annorlunda jämfört med situationen i Jerusalem vilket skulle motverka egendomsgemenskap?
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Intressant diskussion. Är helt med dig Micael! Vi längtade efter detta för några år sedan när vi startade kommuniteten, men idén om gemensam ekonomi är så radikal så det blev svårt för oss att få igång detta i praktiken. Tror dock inte att det är omöjligt – radikala grupper/kommuniteter/kloster/bönehus/alternativa gemenskaper världen över visar att det inte är en utopi. frid David Åhlén
GillaGilla
Tror också på det David! Men inte som ett krav på alla kristna i alla tider och sammanhang. Jag vill dock verkligen som pastor i en vanlig frikyrka uppmuntra alla initiativ på detta område. Tycker bara det är onödigt att dogmatisera något som inte har tillräckligt stöd. Men yes till – radikala grupper/kommuniteter/kloster/bönehus/alternativa gemenskaper!!!
GillaGilla
Ser fram emot att läsa dina fortsatta inlägg om detta ämne!
GillaGilla
Daniel: jag ser det inte heller som ett krav – snarare en inbjudan eller en direkt konsekvens av Jesu undervisning och Andens utgjutelse. Tror även en vanlig frikyrka kan leva i egendomsgemenskap (ex i husgrupper) men det finns ett behov av förändring i synen/undervisning på gudsrikesekonomin / makt / Jesu politik etc. Jag är dock ödmjuk inför att det tar lång tid och är svårt att omvandla det till praktik. Vår egen kommunitet misslyckades ex med detta.
GillaGilla
Vi får väl alla förutsätta Andens ledning på alla områden av kristet liv och gemenskap i dåtidens Jerusalemförsamling. Jesus är ju huvudet för alla församlingar, vilket innebär att därifrån utgår alltid rätta tankar till församlingsledning och till församlingsmedlemmar. Med god Andlig ledning finns säkert övernaturliga modeller för ekonomisk utjämning i alla församlingsgemenskaper. Den goda kontakten med Vår Herre möjliggör en fördelning av tillgångar i alla sammanhang, både inom församlingar och ut ur församlingar.
Studerar vi egendomsgemenskapen i den första församlingen, så infinner sig frågan var bodde de som sålde sina egendomar och gav bort allt eller delar av betalningarna? Flyttade de in hos andra familjer? Hyrde de en ny bostad? Ja, det står inget skrivet om detta. Skriften förtäljer: ”att alla som ägde något jordstycke eller hus sålde detta och bar fram betalningen för detta och lade framför apostlarnas fötter.” Ingen egendom vare sig åker eller hus fanns alltså kvar i församlingens eller medlemmarnas ägo.
Finns det någon förklaring genom det som strax inträffade i Jerusalem? Romarna gjorde ett allvarligt militärt anfall och skingrade alla kristna och övriga Jerusalems innevånare, som flydde åt alla håll. I det läget fanns naturligtvis ingen anledning att äga fastigheter. Den Helige Ande visste om att detta strax skulle komma och kunde inspirera medlemmar att sälja sina egendomar, medan det fortfarande gick att sälja.
Vi ser ju på många håll i världen där förföljelse har varit att vänta, hur kristna blir förvarnade och hinner sätta sig i säkerhet. Ett stort exempel på detta är ju Noa, även om han inte räknas som kristen. Men vi har ju de kristna i Armenien, som blev starkt manade genom Anden och genom profetiska budskap, att göra sig av med all egendom och fly ur landet. Strax efteråt kom turkarna och dödade 1 million människor där. Många av de som hörsammade budskapen i Anden och flydde finns nu boende i många andra länder och framför allt i USA.
Ja detta inlägg må ses snarare som en fråga till fortsatt fundering över detta ämne, som vi alla kan läsa om i Apg 2 och 4. Vi vet att tionde är en Guds princip och ett viktigt bud för oss, likaså personliga offer utöver detta. Allt får stor betydelse för Gud som ser vår vilja att fullgöra Hans gärningar och hur Han också styr medlen genom oss alla dit där de behövs.
Om alla medlemmar i en kristen frikyrkoförsamling sålde sina villor och flyttade in i enkla och billigare lägenheter, så frigörs kapital. Om alla säljer sina fritidsbåtar och sommarställen, så frigörs kapital. Det är en väg att utjämna ekonomin, men det kan ju också gå att belåna allt upp till maxgränsen och ta ut kontanter för att fullgöra en kärleksgåva till behövande. Strax har vi ju ett uppryckande av de kristna som lever i stark andlig gemenskap med Kristus och har sina sista synder förlåtna. Då behövs varken hus eller hem längre och Anden kan leda oss till radikala förändringar.
GillaGilla