Monthly Archives: maj 2012

Biståndsministern som inte gillar bistånd

Den som unnar andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige. (Ords 22:9)

Bistånsminister Gunilla Carlsson (M) har under båda sina mandatperioder talat om att hon bedriver en  ”biståndsförnyelse”, nu senast har hon annonserat att man ska ta fram en ny biståndspolitisk plattform, vars innehåll är höljd i dunkel. Om man ser till Carlssons biståndspolitik hittills är en ”omstädning” av biståndet lett av henne ganska oroande. Hon har mött hård kritik från Sida såväl som från Allianskollegor. Varför? Här är några anledningar:

Gunilla Carlsson (M)

Gunilla Carlsson (M)

För fyra år sedan utbrast Carlsson tillsammans med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann på DN debatt att de vill slopa Sveriges enprocentsmål. Detta mål innebär att en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) går till biståndet, vilket är mycket generösare än de flesta andra biståndsgivande länder. Eftersom majoriteten av befolkningen dock vill se ett generöst bistånd och därmed stöder enprocentsmålet fick Carlsson ta tillbaka detta. Numera stoltserar hon med att Alliansen varit ”först” med att ha levt upp till målet (även fast det bestämdes av sossarna), som synes i debatten ovan med Åsa Romson (MP) såväl som i detta citat från en debattartikel i Svenska Dagbladet:

Det råder bred politisk enighet om enprocentmålet för biståndet och alliansregeringen är den första svenska regering som konsekvent har levt upp till det under mer än en mandatperiod.

Read the rest of this entry

Fram med pekpinnarna och syndakatalogerna!

Budord

Budord

Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. – 3 Mos 22:31

Bibeln dryper av pekpinnar och syndakataloger. Bara i Moseböckerna finns över 600 bud om vad vi ska och inte ska göra. Detta är inget som upphör i Nya Testamentet, hela Bergspredikan, Rom 12, Gal 5, Ef 4 med mera innehåller detaljerade pekpinnar och syndakataloger. Det finns en objektiv moralisk sanning som Herren har fastställt och som vi ska följa. På grund av vår synd kan vi inte följa dem i egen kraft, därför förlåter Gud oss i sin nåd, men denna nåd gör inte att det är okej att synda utan gör tvärtom så att vi helgas till att kämpa mot synden, som jag redan skrivit om här.

Att betrakta tillrättavisningar, uppmaningar och förbud som negativa enbart för att de är tillrättavisningar, uppmaningar och förbud, oavsett vad de gäller, är inte bara ologiskt utan oerhört destruktivt. Det är uppenbarligen något som kraftigt förhindrar det goda och som gynnar det onda. Om det är en ”pekpinne” att tala om för människor vad de ska göra, och en ”syndakatalog” att tala om vad de inte ska göra, ja då behöver vi utan tvekan mycket fler pekpinnar och syndakataloger för att skapa en rättvis, fredlig och hållbar värld.

Ta klimatkrisen som exempel. Ingen kan ha undgått att det råder en förlamande passivitet både i de politiska klimatförhandlingarna men också när det gäller privatpersoners omställning till en hållbar livsstil. Utsläppen av växthusgaser ökar, trots att vi känt till klimatkrisen i decennier. Vi borde gjort radikala förändringar för länge sedan, men de har uteblivit. Den tidigare chefen för FN:s klimatförhandlingar Yvo de Boer menar att vi troligtvis inte når tvågradersmålet på grund av denna passivitet. En global klimatlatastrof med förödande konsekvenser särskilt för de fattiga söder om Sahara, är närmast oundviklig.

I ett sådant scenario anser vi det vara fel att förmana människor för att de äter kött eller att säga åt dem att ta tåget istället för bilen. Förstår ni hur förödande det är? Vi måste omedelbart lägga av med att betrakta ”pekpinnar” som något negativt och avfärda aktivisters uppmaningar med att de utgör en ”syndakatalog”. För att rädda fattigas människors liv får vi inte tveka att ”förmana och tillrättavisa med allt eftertryck.” (Tit 2:15).

Karismatiskt missbruk

Marc Dupont, en helandepredikant inom Vineyardrörelsen, skriver i sin bok Toxic Churches om hur man återhämtar sig från andligt missbruk

Marc Dupont, en helandepredikant inom Vineyardrörelsen, skriver i sin bok Toxic Churches om hur man återhämtar sig från andligt missbruk

En god vän berättade om hur han en gång besökte en pingstförsamling han aldrig varit i förut. Det var en fin församling, men han bekymrades över att det inte verkade finnas så mycket förväntan på den Helige Andes övernaturliga ingripande. Han frågade en av pastorerna ”Men ni är väl en karismatisk församling?” ”Nja”, fick han till svar, ”vi är försiktigt karismatiska.”

Det är ungefär samma tankesätt som när man säger att man är  ”öppen för det karismatiska”. Man kan tänka sig att släppa in lite tecken och under i församlingslivet, men det är inget man passionerat hungrar efter. Man håller dörren lite på glänt. Den Helige Ande får inte komma in för mycket.

Går det dock att kalla Jesus – som ju helade folkskaror, drev ut demoner, gick på vattnet och uppväckte de döda – för försiktig karismatiker? Strävar man verkligen efter Andens gåvor i överflöd enligt 1 Kor 14:12 om man bara är ”öppen” för dem? Nej, så är det förstås inte. Bibeln är tydlig med att vi inte ska hindra Gud från att göra de mirakler Han vill göra. Bakgrunden till att man är ”försiktig” gentemot det mirakulösa ligger först och främst inte i ett noggrant Bibelstudium utan i att man har erfarit något väldigt smärtsamt. Bakgrunden till att man inte passionerat strävar efter ett karismatiskt liv är ofta att man har sett exempel på ett förfärligt missbruk av detta.

Read the rest of this entry

All of Pentecost!

Även publicerad på min engelska blogg Holy Spirit Activism.

Pentecost

Pentecost is a forgotten holiday, when even Pentecostals celebrate Valentine’s day more than they celebrate Pentecost, it is obvious that we have a problem. We have to celebrate Pentecost – not by starting some strange tradition of dressing trees with small tongues of fire and eating dove-formed chocolate – but by intensively praying for an outpouring of the Holy Spirit. Pentecost, as it is described in Acts chapter 2, is repeatable, and that is fantastic news for the sleeping church in the Western world.

When the Holy Spirit was poured out in Acts 2 there was indeed an explosion of the miraculous gifts of the Spirit – tongues, healing, prophecy etc. – but also of the sanctifying fruits of the Spirit – love, joy, peace etc. These fruits are not only nice feelings, they lead to a radical lifestyle. On Pentecost, the first Christians had everything in common; they put economic equalization into practice, while they were performing signs and wonders. The charismatic gifts were combined with poverty reduction.

Charismatic Poverty Reduction

Jebiwot and Owour

Jebiwot and Owour

In 2010, a 20 year-old woman named Teresa Jebiwot participated in a revival meeting in Kisumu, southern Kenya. She was born without a cornea, which made her totally blind, not knowing if it was day or night unless someone told her. On the revival meeting however, she got completely healed when the prophet David Owour prayed for her, and she started to see perfectly. This was verified by an eye specialist, Dr. Agnes Maiyo, at the Iten District Hospial. More information about the healing can be found here.

I find this very beautiful; it is not easy to be blind in such a poor country as Kenya, but the wonderworking power of God did what no aid organisation can do. Teresa’s healing is a contemporary parallel to Bartimaeus’ healing in Mark 10:46-52. He was a blind beggar, and when Jesus healed him, three things happened: Firstly, people realized that God exist. Secondly, Bartimaeus could see God’s beautiful creation. Thirdly, he never had to beg again. Jesus used a miracle to set him free from poverty. Signs and wonders was combined with social justice. Read the rest of this entry

Predika pingsten och lev ut dess budskap

Daniel Alm, föreståndare för Västerås Pingstkyrka, har i flera dagar lobbat för initativet Pentecost Sunday. Det är ett upprop för att pastorer ska predika om pingsten på pingsten. That’s it.

Låter trivialt – men det behövs verkligen. Det råder pingstbrist i Sverige, och för att undvika den pinsamhet som uppstår om man predikar om eldstungor, egendomsgemenskap och mängder som kommer till tro, när kyrkan i Sverige idag avfallit ganska kraftigt från det idealet, så faller vissa för frestelsen att slingra sig förbi Pingstens radikala budskap. Jag minns fortfarande när jag lyssnade på hur en präst i Uppsala Domkyrka på en pingstdag för inte så länge sedan slog fast att eftersom så få relaterade till tungotal och andedop nuförtiden så skulle han predika om samkönade äktenskap istället, vilket han också gjorde.

Ol' good pentecost

Good ol’ pentecost

En sådan händelse är ganska osannolik i en pingstkyrka än så länge, men där gör man ofta misstaget att predika om halva Pingsten, även Pentecost Sunday-initiativet har den inriktningen. Att Andens utgjutelse innebär ekonomisk utjämning likaväl som mirakulös församlingstillväxt är fortfarande ett väldigt sällsynt budskap i kyrkan i Sverige (undantagen verkar dock bli fler och fler). Att vi både ska vara snälla mot de fattiga och välkomna Andens gåvor skriver de flesta upp sig på, men om man predikar att tecken och under ska förekomma i minst lika explosiv intensitet som på pingstdagen och att alla måste sälja allt de äger så att fullständig egendomsgemenskap kan återupprättas i kyrkan, då möter man idel motstånd. Många ogillar Pingsten. Många blundar för den. Därför behöver den predikas i allra högsta grad.

Men det får absolut inte stanna där. Det får inte bli predikan efter predikan och bloggpost efter bloggpost utan att Ordet sätts i handling. Vi ska leva Pingsten, inte bara hålla med om den. Vi måste ta tag i oss själva och göra oss av med rikedom och lyx en gång för alla. Vi måste hängivet ge allt till Gud och låta Honom förvandla oss så att vi kan sprida pingsteld i Sverige och världen i den Helige Andes mirakulösa kraft. Vi måste längta tillbaka till Apostlagärningarna så att vi närmast går under av hunger. Vi kan inte nöja oss med ljum, urvattnad kristendom. Vi måste återvända till pingstens original.

Andra röster om pingsten: Jonas Melin, Peter Halldorf, Åsa Molin.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen…

Jag och mina aktivistkompisar från Diakonia lobbar gentemot finansministern

Jag och mina aktivistkompisar från Diakonia lobbar gentemot finansministern

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen,
de ska ta tillbaka pengar ifrån företag.
Skatteflykt till Lichtenstein och Jersey är så vanligt,
oo-dee lally hoo-dee lally hoppsan vilken dag.

Ingen kunde nånsin tro att skatteflykten var så mycket större än det bistånd vi ger.
För varenda liten biståndskrona suger skatteparadisen åt sig tio gånger mer.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt går igenom skogen,
de vill ge tillbaka skatten som har blivit snodd.
Dessa pengar skulle kunna gå till vård och skola.
– Kom igen nu Anders Borg och bli vår Robin Hood!

Kom igen nu, Anders Borg, och bli vår Robin Hood. Read the rest of this entry

Tungotal – språkets nådegåva

Jag har alltid tyckt att tungotal är ett märkligt begrepp. Att ”tala i tungor” låter för vanligt folk varken fräscht eller modernt. Och många ickekristna förstår inte poängen med att tala ett obegripligt språk.

Få känner dock till alla de gånger kristna under den Helige Andes ingivelse talar på existerande språk. Jag skrev till exempel för ett halvår sedan om när jag träffade en kille som hade talat finska på ett bönemöte, trots att han aldrig lärt sig det språket. Likaså har jag vänner som både talat existerande språk och som hört andra göra det.

Samma fenomen förekom på Azusa Street, väckelsen som sparkade igång pingströrelsen som blev kända just på grund av deras praktiserande av ”tungotal”. I en tid när kristenheten blundade för Bibelord som Apg 2:4 och 1 Kor 14:5 eller bortförklarade dem, så återgick pingströrelsen till urkyrkans praxis och talade ut på det andliga språket. Och det innebar inte alltid obegripligt babbel, folk talade ofta på existerande språk, och vissa åkte som missionärer till de områden där deras tungotalsspråk talades. Se videoklippet nedan.

För ännu fler exempel hänvisar jag till Spoken by the Spirit: Documental Accounts of ‘Other Tongues’ from Arabic to Zulu av Ralph W. Harris.

Read the rest of this entry

Hungerkatastrofen eskalerar i Sahel

Redan för en månad sedan beskrev kampanjen #SahelNow läget i den Västafrikanska Sahelregionen som en ”tidsbomb”. Bomben har nu exploderat. Som jag redan skrivit löper en miljon barn allvarlig risk att dö på grund av undernäring, och tusentals har redan dött. Miljontals fler lider av hunger och sjukdomar som denna orsakar, och hela situationen förvärras av politiska oroligheter, konflikter och flyktingströmmar i regionen. Mitt i allt kaos är media knäpptyst, men lyckligtvis höjer biståndsorganisationer rösten alltmer och utökar sina insatser för att rädda så många som möjligt.

Unicef skriver:

Väpnad konflikt i Mali ökar spridningen av livsfarliga sjukdomar

23 maj 2012

Tusentals barn i Mali lider av allvarlig undernäring till följd av svältkatastrofen i Sahelregionen. Nu varnar UNICEF för att den väpnade konflikten i norra Mali orsakar en ökad spridning av kolera, mässling och polio.

Foto: Unicef/Asselin

Foto: Unicef/Asselin

Read the rest of this entry

Estelles lyxiga dop

Estelles dop visar på tre allvarliga problem:

Barndop som inte tar hänsyn till om dopkandidaten tror på Jesus som sin Frälsare

Mixen mellan kyrka och stat, en modern version av den konstantinska urvattningen av kyrkans ickevåldsuppdrag

Betoningen av tradition, lyx och rikedom som monarkin frossar i och som kyrkan på detta sätt blir en del av

Det finns mycket att säga om alla tre aspekter, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram det sistnämnda då många andra kristna diskuterar de två första. Hur kommer det sig att en kristen ceremoni kan vara så dyr och lyxig och adelsaktig när Bibeln säger att kristna inte kan vara rika? När Jesus levde i enkelhet och uppmanade Sina lärjungar att göra samma sak? Kungahuset är visserligen ganska kontroversiellt nu om man jämför med tidigare, men det höjer acceptansnivån för lyx och överflöd, och i bröllop och dop dras kyrkan in i det. Det måste vi protestera mot och sätta stopp för.

Dagen: 1, 2, 3, 4. DN: 1 2 3 4

Där bön och politik möts börjar andlighet

Denna fras är hämtad från den skotska kommuniteten Iona och brukar citeras av Petter Jacobsson på Diakonia när han talar om hur viktigt det är med socialt engagemang i församlingslivet. Som jag redan nämnt fick jag åka med honom till Gemensam Framtids årskonferens i Linköping på ett seminarium med denna titel, och följande är vad jag sa om det:

Tankekartan som jag till viss del råkade blockera i klippet

Tankekartan som jag till viss del råkade blockera i klippet. Börja där uppe och följ klockan.

Jesu budskap var politiskt, eftersom det centrerade kring Guds Rike. Detta Rike är inte av denna världen utan det är ickevåldsligt och rättfärdigt, därmed råder fred och rättvisa. Det beror på att Riket är himmelskt, det är ett Himmelrike, och varje kyrka ska vara en Himmelrikets ambassad som representerar hemlandets fredliga och rättvisa politik.

Bön är nödvändigt för att detts ska ske, Jesus uppmanade ju oss att be ”Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden såsom i himlen.” (Matt 6:10). För att Guds Rike ska spridas måste Gud regera, och regim kräver handling – att Gud gör saker helt enkelt. När Han gör saker har vi per automatik med det övernaturliga att göra, Bibeln gör en synonym mellan Gudsgärningar och underverk (Ps 77:12). När Guds Rikes fred och rättvisa sprids i kraften av underverk blir resultaten mycket bättre än om vi gör det i mänsklig kraft, och därför ser vi så många exempel på när detta sker i Bibeln, till exempel det mirakulösa uttåget ur Egypten eller Jesu matunder.

Slutsats: Bön och politik inte bara berikar varandra, utan är beroende av varandra.

Samhällsengagerad=profetisk?

Jag har ofta, senast bara för några timmar sedan, stött på ett språkbruk som kallar samhällsengagerade kristna som talar ut för de fattigas rättigheter och pekar ut missbruk i maktens korridorer, för profetiska. Jag tycker fenomenet är mycket intressant eftersom ett karismatiskt uttryck beskriver en aktivistisk handling. Och jag vet att flera som använder det är inte särskilt involverade i karismatik eller kallar sig inte ens karismatiker. Förhoppningsvis kan detta språkbruk dock vara en bro till att de börjar sträva efter Andens gåvor i överflöd.

Bakgrunden till att man betecknar samhällsengagerade kristna som profetiska är förstås att många profeter ägnade sig åt att kritisera makten och de rika. Till exempel profeterar Amos:

Hör därför,
ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd
som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men skall inte få dricka vin
från dem.
Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt. (Amos 5:11-12)

Read the rest of this entry

Gemensam Framtids framtid

image

Just nu är jag på väg mot det nya samfundet Gemensam framtids första årskonferens i Linköping, då jag i egenskap av Diakoniaaktivist ska vara med i seminariet ”Där bön och politik möts börjar andlighet”. Det är en fantastiskt bra titel, även om jag brukar tala om karismatik istället för bön och engagemang istället för politik uttrycker det ungefär samma sak: vi måste förena bönen om Guds ingripande med samhällsförändring för att vi ska vara kyrka som Gud har tänkt.

Denna vision hoppas och ber jag förstås att GF ska anamma, precis som att jag hoppas och ber att alla andra samfund också ska göra det. Jag känner en del GF:are, bor ihop med tre stycken till exempel, och jag ser att de har en rik tradition av engagemang för global fattigdomsbekämpning, fred, miljö och flyktingfrågor. Det är bara att fortsätta på den vägen, välsigna det som redan finns och uppmuntra till ytterligare initiativ.

Däremot behöver man utveckla karismatiken och törsten efter mirakler mycket mer. Det finns redan brinnande karismatiker inom GF vars gåvor kyrkans ledning bör dra nytta av och välsigna det Gud gör genom dem så att fler kan inspireras till att sträva efter Andens gåvor i överflöd (1 Kor 14:12). Att detta inte är något motsatt till engagemang för fred och rättvisa utan tvärtom något som effektiviserar aktivismen är en sanning som behövs upprepas gång på gång.

Read the rest of this entry

Kristi mirakulösa himmelsfärd

image

Kristi himmelsfärd är om möjligt en ännu mer bortglömd och ofirad helg än pingsten. Många känner bara till den som det kristna jippot som innebär klämdag. Inte ens i kyrkan är helgen särskilt uppmärksammad.

Men faktum är att Kristi him innebär en mängd teologiska aspekter som vi bör reflektera och be över idag. Låt mig ta upp några.

Även om den bör uppmärksammas mer är det förvisso sant att det inte är en lika stor händelse som jul, påsk eller pingst. Det kan ses som en förberedelse för pingsten, och vi bör alla göra oss beredda på en Andens förnyelse med start på Kristi him. Innan Jesus lämnade dem sa han till lärjungarna ”jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden” (Luk 24:49). Därefter samlades de i Övre salen för att be och invänta Anden (Apg 1:12-14). Kristi himmelsfärd var en förutsättning för Andens utgjutande, Jesus sa innan sin korsfästelse ”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” (Joh 16:7).

Read the rest of this entry

Om alla levde som vi skulle det behövas tre jordklot

Man möter ofta väldigt mycket motstånd om man predikar Bibelns budskap om ekonomisk utjämning och rikedomsbekämpning. Många argumenterar för att de fattiga kan uppnå välstånd utan att vi skär ned på vår livsstil. Genom att använda resurser mer effektivt och hitta på nya uppfinningar så kan vi upprätthålla vår rika livsstil samtidigt som de fattigare länderna utvecklas för att till slut nå vår levnadsstandard, menar man.

Problemet med detta resonemang är att det bygger på ovissa framtidsspekulationer, det går emot Bibeln (se t.ex. Luk 3:11) och det blundar för de akuta behov av enkel livsstil vi ser redan nu.

Supermiljöbloggen rapporterade igår om WWF:s stora Living Planet Report som ger en omfattande bild av miljöläget i världen. Det är föga förvånande illa. Riktigt illa. En global klimatkatastrof är på grund av den politiska passiviteten snart oundviklig, och trots att de flesta i känner till miljöproblemen överkonsumerar vi som aldrig förr, och gör av med 50% mer resurser än vad jorden kan återskapa.

Read the rest of this entry

Pastor Jean berättar om tortyren i Dagen

Pastor Jean

Pastor Jean

Dagens Dagen har publicerat en intervju med pastor Jean som ger god insyn i det han varit med om. Tortyren har blivit utsatt för har i viss mån varit höljd i dunkel pga kommunikationsbrist, flera detaljer har saknats och några (framför allt främlingsfientliga personer) har ifrågasatt om han blivit misshandlad överhuvudtaget. Intervjun i Dagen har därmed en viktig klargörande funktion. Saxat därifrån:

Misshandlad under taxiresa

Jean berättar att hans taxiresa från flygplatsen ändå inte gick så smidigt som han hade hoppats på. Vid utfarten stoppades taxin av tre personer, två militärer och en civilklädd man som troligtvis var kongolesisk säkerhetspolis. De bad taxichauffören att stanna till strax utanför flygplatsen. De började ställa samma frågor som Jean fått tidigare – vem han var och vad han gjorde i Europa. Efter att han återigen svarat att han var ingenjör, öppnade de hans väska och hittade papper och artiklar som visade att han varit pastor för en kongolesisk församling i Sverige. Snart anslöt ytterligare två personer som tvingade in honom i en annan bil. Jean blev nedtvingad på golvet och slagen med baksidan på ett gevär.

Read the rest of this entry