Monthly Archives: juni 2012

Under öppen Himmel del 3: Helande och hungerbekämpning

Bruce Collins

New Wine har verkligen inriktat sig på föreningen av karismatik och fattigdomsbekämpning i årets sommarkonferens. Även om det officiella temat är Under öppen Himmel är det påtagligt hur konferensledningen vill inkludera social rättvisa i programmet i år. Förutom seminariet ”Social rättvisa i Andens kraft” med Bob Ekblad som jag skrev om igår ges seminarier om diakonal barmhärtighet med folk från Klara kyrka; Andrew Thompson talar om Bibelns syn på pengar; och en av huvudtalarna, Bruce Collins, talade igår om ett jordbruks- och evangelisationsprojekt i Maseno, Kenya, som var riktigt intressant.

image

Collins började med att berätta om att de såg ”exceptionellt många helanden” när de kom till Maseno. Han gav flera exempel, som jag förstås filmade. En pojke som varit helt blind i vänsterögat i nio år efter att ha skurit upp det när han ramlade på en metallburk kunde se igen, till exempel. Fler blinda såg, döva hörde, krymplingar gick.

”Men mitt bland alla dessa välsignelser såg vi också svår hunger”, sa Collins. Primitiva jordbruksmetoder och utbredd fattigdom gjorde att många inte fick mer än ett mål mat per dag. Collins sa, ”Vi insåg att detta också är en Gudsrikesfråga. Guds Rike innebär inte bara helande utan även hungerbekämpning. Vi ber att Guds vilja ska ske på jorden såsom i Himlen. Och i Himlen finns varken sjukdom eller hunger.

image

Därför startades Masenoprojektet för att utbilda bönderna i effektiva jordbruksmetoder. Projektet gick riktigt bra, böndernas majsskördar ökade 3-8 gånger, många kom ut ur fattigdomsfällan, Kenyas regering applåderade, och många blev frälsta när de såg kyrkans barmhärtighet. Och helandena fortsatte.

image

Jag älskar den här konferensen.

Under öppen Himmel del 2: Bob Ekblad

Bob Ekblad

Bob Ekblad

När jag gick till seminariet med Bob Ekblad idag på New Wine-konferensen visste jag bara tre saker om honom:

1. Han är namnet till trots inte svensk (hans farfar var det och emigrerade till USA).
2. Han var i Stockholm för två år sen.
3. Hans budskap är att tecken och under måste förenas med engagemang för fred och rättvisa.

Den tredje punkten intresserade mig mest. När jag väl lyssnade på (och förstås filmade) seminariet, titulerat Social rättvisa i Andens kraft, lärde jag mig mycket mer om hans person och hans livshistoria, och hur han kommit fram till att hela pingsten behövs genom en process som upptagit största delen av sin livstid.

Här är hela föredraget. Om du bara ska se ett klipp, se tvåan:

Read the rest of this entry

Under öppen Himmel del 1: Frisk luft

Konferensmaterial

Konferensmaterial

När jag och min kära pastor Joel äntligen anlänt till New Wines sommarkonferens Under öppen himmel, och vi höjer rösten med alla andra deltagare i lovsång, så drar jag ett djupt andetag och känner att här hör jag hemma, här är luften frisk. Här är hundratals samlade inte för att de råkar tillhöra samma samfund eller för att de ”alltid” har gått där, utan för att de delar en gemensam, intensiv hunger efter Guds Rikes genombrott. Här samlas de som vet att tecken och under inte tillhör marginalen utan är naturliga konsekvenser av att Gud styr kyrkan. Här samlas de som inte bara vill tro på nådegåvorna i teorin utan se dem i sina liv. Och här samlas de som vill förena mirakler med socialt engagemang och fattigdomsbekämpning.

Jag stormtrivs.

Mötesledaren Daniel Norburg presenterar efter lovsången John Derneborg som får ge några helanderapporter. I fredags var han på ett möte där ett tiotal upplevde sig helade, bland annat en kvinna som inte längre behövde sin hörapparat och en annan med begränsar synfält som kunde se bra. John slog fast att mellan september och februari, när han började resa för New Wine och anordna regionala och lokala träffar, har han fått filma hundra vittnesbörd om helande med sin mobiltelefon.

Hans Wolfbrandt kom sedan upp, bad oss välsigna den som sätt bredvid och började sedan predika om att Guds närvaro gör Hans Rike synligt och tydligt. Hans närvaro går hand i hand med förnyelse, Han är närvarande för att göra ett skifte, inte hos oss utan i oss.

Det handlar inte om att få en kick. Det handlar om att förvandlas så att man ständigt vandrar under öppen Himmel. Kom, Helig Ande!

Nöden är gigantisk

Idag ska jag resa till New Wines sommarkonferens och förhoppningsvis få höra Heidi Baker tala (men hon har varit sjuk, så be gärna för henne). Som förberedelse läste jag i Always Enough igår kväll som hon och hennes man Rolland skrivit, och greps av den enorma nöd de beskrev i efterskriften. Det är verkligen inte lätt att vara missionär i ett av världens fattigaste länder, tvärtom slits man nästan sönder av de enorma behoven:

It would be easy to list our testimonies of victory and create the impression that we have come to live a life of protected ease, blessing and fruitfulness. But our life of faith is continually and increasingly put to the test, not only revealing our flaws, but also His mercies, which are new every morning. We die daily, and daily we are raised againg after having lost all reliance on ourselves. […]

Every day requests come pouring onto the office for finances, always for good, legitimate desperately needed things. Heidi faces long queues all day long, every person in a tragic, diificult situation needing help. We see their lined faces and cracked, weathered skin, survivors of Africa’s harsh realities. There are so few employers to send them to, so few missions who will take them in, so few other churches that will teach them how to live the Christian life. Everyone is at capacity, stretched to the limit, unable to do more.

Igår fick jag också ett desperat mail från Unicef som bad mig ge pengar till deras katastrofarbete i Sahel, igen. Nu är det inte längre en miljon barn som väntas dö av undernäring där, utan en och en halv miljon. De gav mig inga långa utläggningar, inga anekdoter, inga analyser. De bad mig bara ge. Det var det.

Foto: Unicef

Foto: Unicef

Nöden är gigantisk. Och det som smärtar mig allra mest är inte nöden i sig utan medvetenheten om att denna sommar så kommer miljontals svenskar sitta med massvis med pengar och massvis med tid och massvis med resurser och inte spendera dem på att lindra denna nöd. I Mozambique ropar de desperat efter kristna som kan leda nyfrälsta i tron, i Sverige funderar ungdomsledarna på om de ska spela pingis eller Super Mario med kyrkans ungdomsgrupp. I Sahel dör människor av brist på vatten, i Thailand sitter svenskar och bränner pengar för att ”koppla av.”

Jag ber er, blunda inte för nöden. Inse att det är mer tillfredsställande att veta att man räddar liv och lindrar nöd än att man åker på tivoli. Inse att rikemanslivet är en förblindande illusion som inte leder någon vart. Du kan rädda liv.

Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa! (Ps 82:3)

Vardagstro innebär fullskalig väckelse

John Wimber brukade alltid när han predikade om tecken och under inleda med att tala om världsbilder, och i hans anda höll min pastor Joel ovanstående predikan för några månader sedan. Kyrkan idag är kraftigt influerad av modernism och materialism som gör att vi betraktar tecken och under, om vi ens tror att de kan ske, som exotiska, spektakulära och skilda från ”vanligt” kristet liv. När vi säger ”Vi ska inte bygga våra liv på extraordinära upplevelser” eller liknande vittnar vi om att vi skrivit upp på en världsbild där Apostlagärningarna inte är vardag och där mirakler inte är lika självklart som predikan och bön.

Min vän David Wellstam skriver mycket på sin blogg om hur normal kristendom innebär väckelse och om hur det finns en hunger efter mycket mer av Andens gåvor hos många kristna ungdomar idag. Det senare manifesterades på ett nattmöte på Torpkonferensen som David skrev om. Han beskriver en stark Gudsnärvaro, intensiv väckelsehunger, hur förebedjarna inför mötet ser syner av änglar och eld precis som i Bibeln, om hur många möter Gud i förbönstunneln de arrangerar och hur alla reser sig upp på bänkarna och ger ifrån sig ett härskri för att deklarera sin hunger efter Guds Rikes genombrott.

Torp

Torp

Halleluja! Igår skrev jag om hur en väckelsehunger fanns på Nyhem – och nu detta på Torp! Så underbart att höra om ett sådant väckelsemöte idag i gråa Sverige!

Dock var inte alla som läste Davids inlägg särskilt positiva. Exempel på autentiska kommentarer om detta kvällsmöte:

”Det var visst skrik från ‘Guds armè’, förbönstunnlar, eldsbilder och en massa annat.” ”Skrämmande.” ”Om kyrkan idag är vilsen, hur vilsen är då inte de unga?” ”vad händer hos en tonåring som skriker härskri i Guds armé? Tänk 80-talet.” ”Finns det mentorer? Vuxna över trettio? Hur har konferensledningen samtalat innan? Vilka från ledningen fanns där?” ”Jag har inte sett det skedda men av det jag läst oroar det mig mycket. Vardagstro tack.”

Kort sagt: man behandlar Davids fantastiska vittnesbörd som nåt slags bombhot.

Read the rest of this entry

Simon Ådahl: När Kling och Klang profeterade i baren

Simon Ådahl är en av de mest inspirerande människorna jag känner, det möte han höll i min församling för drygt ett år sedan förvandlade mitt liv. Han och flera andra i Gävle Pingst flödar i Andens gåvor på ett så starkt och konkret sätt som jag nästan inte trodde var möjligt i Sverige. Detta gäller inte minst det profetiska – jag var själv med om att Simon och hans gode vän och granne Örjan Armgren profeterade in i mitt liv och sa saker som de absolut inte kunde veta.

För en vecka sedan ledde Simon ett bönemöte på Pingströrelsens stora konferens Nyhemsveckan. Hela mötet finns filmat av TV Inter här, och jag har gjort ett utdrag ovan. Överlag är mitt intryck från Nyhem – i den mån jag följt den via nätet – att det var riktigt, riktigt bra i år. Det finns en ärlig och intensiv hunger efter väckelse, och därmed är det inte konstigt att man bjöd in Simon. För är det något han representerar så är det hunger efter väckelse. Och han är extremt tydlig med att de gåvor han eller någon annan har fått inte är förmer än vad resten av kyrkan har fått:

Nu ska ni peka på mig allihopa, peka på mig nu. Kristna brukar vara bra på att peka finger, så kom igen nu. Säg: ”Han har inget mer än oss! Vi är alla lika inför Herren!”

Där har ni det. Det finns inga andliga superstars.

Kan ni fatta att det trodde jag, och speciellt när jag var liten och besökte Nyhemsveckan – det var ju såna stora predikanter. ”Om bara han kommer till Sverige, den här stora predikanten, så blir det jätteväckelse.”

Vet du vad? Det är fel. Det är ni som är väckelsen. Ni är väckelsen, ni ska gå med den Helige Ande, ni har fått allting! Ni har fått allting i Jesus, ni har fått precis allting, så vad är det du klagar över? Ni har fått makt att stå emot ormar och skorpioner, att stå emot fiendens hela här, och ingenting ska skada er.

Read the rest of this entry

När Margaret Pinkston blev utpekad av Gud

John Wimber

John Wimber

Jack Deere berättar om det första mötet med John Wimber som han besökte, i en baptistkyrka i Fort Worth 1985. Deere var vid tillfället mycket kritik till den karismatiska rörelsen. Han skriver:

”Wimber bad den Helige Ande att komma, och därefter var han tyst. Så var också församlingen.

Ungefär en minut senare såg han upp och sade: ‘O.K. Jag tror jag vet vad Herren vill göra ikväll. Han har gett mig några kunskapens ord för helande.’

Jag antog att det betydde att Gud hade kommunicerat till Wimber att Han skulle hela vissa personer i församlingen den kvällen. Jag hade aldrig varit på en sådan Gudstjänst, och jag visste inte hur jag skulle reagera.

Wimber sade att Gud ville hela människor med ryggsmärta. En hel del kom fram för att få förbön, men inte av Wimber själv utan av grupper av församlingsmedlemmar. Efter ett par minuter sade han: ’Det finns en kvinna här som har allvarlig ryggsmärta, som inte har kommit fram än. Kom fram, jag tror att Herren vill hela dig just nu.’ […]

Men ingen kom fram.

Read the rest of this entry

Församlingsplantering: Från tabu till toppen

Några goda vänner till mig ville i början av 90-talet ägna sig åt att starta nya församlingar, eftersom de hade hört att det är ett effektivt sätt att sprida Evangeliet på. Detta möttes av ett riktigt stort motstånd inom den församling och det samfund de tillhörde. ”Ni kommer ju bara sno människor från andra kyrkor.” ”Sverige är väl inget missionsland heller, åk till Afrika!” ”Det finns redan förvirrande många kyrkor, inte behöver vi ännu fler!” Det hela slutade med att de fick lämna samfundet – i frid och vänskap lyckligtvis, men att plantera nya församlingar, det ville detta samfund absolut inte. Och denna syn delade de med de flesta andra samfund.

Idag är det annorlunda, tack och lov.

Pingst Församlingsplantering satsar stort på att återta förlorad mark och evangelisera Sverige genom församlingsplantering, väl medvetna om att en frikyrka läggs ner i veckan. När pingstväckelsen drabbade Sverige 1915-1945 däremot planterades det 560 nya pingstförsamlingar i Sverige, samtidigt som medlemsantalet gick från 1010 till 76419 medlemmar. Med hemsidan nyakyrkor.se, konferenser om församlingsplantering och förstås stöd och bön för lokala församlingsplanterare hoppas de på ökad tillväxt, och jag tycker det ser mycket lovande ut.

Read the rest of this entry

Hela Pingstens lilla aktivistskola

Oavsett om du känner att aktivism är ditt s.k. ”kall” eller inte bör du som Jesu efterföljare ha en grundläggande kunskap om de globala fattigfomsproblemen. Här är några snygga klipp från min spellista Activist Animations som är en bra intro:

Rio+20 är ett fiasko – dags för civil olydnad

Om inte ett mirakel sker, vilket vi förstås ska be om, så blir Rio+20 ytterligare ett i raden urvattnade miljötoppmöten. Skulden ligger på de rika ländernas politiker som intensivt blockerar de lösningar som krävs för att uppnå hållbar utveckling. Utan att blinka utsätter de miljontals fattiga människor för livsfara, eftersom det framför allt är de fattiga som drabbas av global miljöförstöring.

Vi kan inte bara sitta och titta på när detta förfärliga förtryck pågår. Det är dags att kyrkan ryter ifrån och praktiserar civil olydnad för att få till en rejäl förändring. Vi ska inte vara rädda för att bryta mot lagen när det gäller att rädda fattiga människors liv. Om detta skriver jag idag på min engelska blogg.

Världshistoriens största FN-konferens tystas ned i media

Uppdaterat: Skriv på denna akuta namninsamling för att avskaffandet av subventioner för fossila bränslen ska bli verklighet!

Rio+20 lär vara FN:s största konferens någonsin skriver SvD, vilket är ironiskt då nämnda tidning knappt uppmärksammat konferensen alls, och idag när de äntligen skriver något publicerar de bara en artikel, som hamnar långt ner på startsidan. Samma sak gäller de allra flesta nätmedier, DN skrev en artikel igår, Ekot har en kort text.

Jämför detta med den gigantiska bevakningen av det grekiska valet, Breivikrättegången eller för all del fotbolls-VM. Till och med att Julian Assange söker asyl i Ecuador får större uppmärksamhet än världens största FN-konferens.

Vad handlar då konferensen om. Kortfattat är det en uppföljning på konferensen om hållbar utveckling som också hölls i Rio för 20 år sedan (därav namnet Rio+20). Det handlar inte bara om klimatförändringarna, fattigdomsbekämpning eller miljö som många andra konferenser, utan här förenas perspektiven. Det handlar om att möta den nuvarande generationens behov utan att hota framtida generationers behov – en vanlig definition av hållbar utveckling.

Read the rest of this entry

Det svenska hörnet

Min käre vän och pastor Joel Gabrielsson skrev följande krönika till det senaste numret av det kristna ungdomsmagasinet Ikon 1931:

Joels text i Ikon1931

Krönikan i tryckt form

Det svenska hörnet. Så hette det i en studie som gjordes för inte så länge sedan om rådande värderingar i världens länder. Svensken utmärkte sig som en av de i särklass mest sekulariserade av hela världens befolkning. Sant? Ja. Hopplöst? Nej.

Svensken går sällan i kyrkan. Det har vi hört förut, gammal skåpmat.

Visst besöker man någon högmässa ett par gånger per år, systersonens dop, farfars begravning. Tradition.

Men mer än så brukar det inte bli.

Det finns tyvärr gott om landsortspräster som sett hur det med åren blivit allt färre besökare till gudstjänsterna. Äldre kyrkor görs om till konstmuseum. Och bönekapell, som tidigare varit ett uttryck för hängiven gudstro, står idag tomma och förfaller.

Vart tog de fromma bönegubbarna och gummorna vägen?

Sverige känns långt bort från det “kristnade land” det en gång verkar varit. Men det kanske är bra.

Read the rest of this entry

Odödlighet och evangelisation

Igår höll jag denna predikan i min församling Mosaik. Det finns en föreställning om att vi inte kan veta vad som händer efter döden. Lyckligtvis stämmer inte det. Jesus var död men lever och talar till oss än idag om döden och livet. Och det Han berättar för oss är att anledningen till att Han dog var för att göra oss odödliga. Det är något vi kan veta, inte bara hoppas på.

Jack Deere beskriver i sin bok Surprised by the Voice of God om hur hans vän Paul Cain en gång på en stor konferens berättade för Jack om att han sett Jacks far i Himlen. Han berättade att Herren uppenbarat Jacks fars namn, Jewell Clifford, och hans mors också, Wanda Jean. Jack beskriver att han blev förstummad. Ingen visste hans föräldrars riktiga namn, alla kallade dem för Jack och Jean. Modern hatade namnet Wanda, att hon hette det var en av familjens bäst bevarade hemligheter.

Jack insåg att Paul endast kunnat få denna information från Herren, vilket gjorde att synens budskap – att hans far är i Himlen – fick en stark bekräftelse. Och jag tänker också att detta är en trygghet för Jack själv, eftersom det, tillsammans med alla andra under han har upplevt, bekräftar Himlens existens.

Read the rest of this entry

Skriv på för att stoppa subventioner av fossila bränslen!

image


image

Stoppa galenskaperna och skriv på här.

Om du har Twitter, joina dagens twitterstorm.

Läkarintyg på helande

Kuhlman

Kuhlman

Kathryn Kuhlman (1907-1976) arrangerade stora helandemöten i efterkrigstidens USA, och hon var noggrann med att läkare skulle verifiera de helanden som skedde. Ovan läser jag ur hennes böcker ”Gud kan” och ”Gud kan II”, som innehåller flera exempel på hur läkare bekräftar att tillfrisknanden sker som inte kan förklaras med naturliga orsaker.  Till exempel finns följande läkarintyg publicerat på sidan 134 i Gud kan II:

Ett intyg

14 april 1972

Fru Dorothy Otis infann sig på min mottagning med anledning av omfattande ryggbesvär (multiple spinal complaints) den 3 mars 1971, varvid fullständig röntgenundersökning av hela ryggraden gjordes (inbegripet röntgenfotografering från hjässan till svanskotorna). Röntgenplåtarna visade att dubbel ryggradskrökning (skolios) förelåg med en tums förkortning av ena benet jämte nervskada som påverkade hela bukregionen.

Fru Otis undergick sedan behandling. Förbättringen gick långsamt. Fem dagar senare deltog hon i Kathryn Kuhlmans ”mirakelmöte”. Dagen därefter företogs ny undersökning, varvid det föreföll som om en ny ryggrad och ett nytt bäcken ersatt det tidigare. Det kortare benet hade ävenså korrigerats till rätt längd. Hela bukregionen bfanns vidare ha återfåtts sin normala funktion.

Vi röntgenfotograferade fru Otis på nytt samma vecka, varvid bekräftades att den tidigare ryggradskrökningen helt eliminerat sig själv. Hela ryggraden är nu rak, och inga spänningsregioner föreligger.

Under hela min tjugoåriga praktik har jag aldrig tidigare noterat en utveckling som denna utan föregående lång behandling. En mirakulös förändring i benstommen har inträtt, vilket härmed vördsamt intygas.

Dr Larry Hirsch

Kiropraktisk ortoped