Jag firar verkligen inte denna ogudaktiga och obibliska dag, eftersom hyllandet av en specifik nationalstat går rakt emot Guds Rikes principer. Detta är dock ganska kontroversiellt har jag upptäckt, och jag har haft långa diskussioner om detta på Facebook idag. Här är några vanliga invändningar och min respons på dem:
Det finns väl inga problem med att kristna är glada för och välsignar det land de bor i?
Statens enda maktmedel är våld. Det är en organisation med våldsmonopol inom ett visst territorium som utövar makt över individer genom att hota om och använda våld. Guds Rike är däremit ickevåldsligt och är inte av denna världen (Joh 18). Därmed är Guds Rike och ett världsligt rike oförenliga. Nationalismen med dess tillhörande flagga, sång och dag är obiblisk. Den uppstod på medeltiden för att motivera till krig, imperialism och lojalitet till diktatorn. En kristen kan inte vara nationalist, för då lämnar man Guds Rikes ickevåldsliga och internationalistiska principer.
”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er.” (Matt 20:25-26).
”De [kristna] handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” (Apg 17:7).
Kristna är främlingar på jorden (1 Petr 1:1, Hebr 11:13), och medborgare i Himlen (Fil 3:20). Vår huvudstad är det Himmelska Jerusalem (Upp 21:2, Hebr 11:16), vår nationalsång Fader vår (Matt 6), vår nationaldag pingsten (Apg 2). Kristna som firar diktatorn Vasas kröning mer än pingstdagen ägnar sig närmast åt landsförräderi.
Ska vi inte ta tillbaka nationaldagen från rasisterna och nationalisterna?
Att fira nationaldagen är att bekänna dig till nationalism eftersom varje element i nationaldagsfirandet är nationalistiskt. Vifta flagga, sjunga nationalsången, berätta om vad man gillar med Sverige – allt utbreder nationalism. Sedan 6 juni blev helgdag har firandet ökat på de flesta håll och under samma period växte SD flera procentenheter. Nationalism har blivit okej – ja, till och med självklart – i Sverige, en åsikt SD som enda uttalat nationalistiska parti tackar och bockar för. Att ”ta tillbaka” nationaldagen från nationalisterna är en självmotsägelse. Om man vill satsa på att motverka nationalism ska man förstås inte göra det med flaggviftning och nationalsång.
Det är väl inte något dåligt med att fira Sveriges demokrati, fred etc?
Nationalism bygger på att man ignorerar nationalstatens synder för att hylla den så mycket som möjligt. Sverige exportar vapen till diktaturer, men det talar man inte om på nationaldagen för då ska man hylla landet. Syftet är inte att uppskatta dygder som demokrati och fred i sig utan att applicera dem på en nationalstat. Om man vill fira bra saker har FN massa internationella dagar, men nationaldagen firar bara nationen. Oberoende av dess synder och dygder.
—
Sammanfattningsvis längtar jag helt enkelt efter den dag då dessa ord från kyrkofadern Tertullianus (160-220 e. Kr.) kan appliceras på hela kyrkan:
”Kristna kallas för statens fiender för att vi inte firar kejsarens högtider.”
Hela Pingsten 
För mig och mitt folk finns ingen övertygelse att hylla den som kommer i blickpunkten just denna dag, men däremot kan jag tycka att vi ska vara tacksamma för den demokrati vi fortfarande har, men inget folkstyre precis. Martin Luther King uttryckte: jag hyllar inte fanan, jag värnar om livets okränkbarhet. och i vår flagga har vi korset. Tidigare kungar har uttryckt i sin ställning att vara Gud trogen. Vi har en gammal tradition nerlagt i den gamla stammen, så låt oss då hylla korset i vår fana. Good Luck
Birgitta Asp
PS Hej syrran om du läser detta. DS
GillaGilla
Hej Birgitta! Fönstren i min lägenhet har kors i sig. Ska jag hylla dem då? Eller bör jag hylla korset utan att applicera dess gudomliga kraft på okristliga saker?
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Ja när det gäller krig blir det ju konstigt man kan inte både tjäna gudsrike och nationalstaten sammtidigt, gudsrike sträcker sig ju till alla nationer oavsett tungomål och land , men hur kan man döda en medkristen i nationens krig och sammtidigt säga att man är för guds rike , det fungerar ju inte.
Men gamla kungar var inte helt värdelösa anser jag, en av landets tidigaste lagar slog fast att ”det är en kristen människas plikt att ta hand om åldriga och svaga föräldrar” och kungarna hade en god fostrare i skriften, dagens ”kungar” i riksdagen vet jag inte säkert vad dom läser kanske kurs i affärsverksamhet/lönsamhet när man läser om nedmontering av åldringsvården.
GillaGilla
Tror du inte Tertullianus mer konstanterade hur det faktiskt var: Alltså att kristna betrakdades som asociala och fiender mot staten, än att han menar att det skulle vara en bra sak att det är på det sättet? Typ som det klassiska ”‘När Tibern svämmar över, ropar alla: ‘kasta de kristna till lejonen'”
GillaGilla
Hej Anton! Ja, han säger ju att kristna betraktas (av andra) som statens fiender för att de inte firar kejsarens högtider. Att de inte firar kejsarens högtider tycker han dock är bra. Han sa även: ”Kejsare skulle endast kunna tro på Kristus om de inte var kejsare – som om kristna någonsin skulle kunna vara kejsare!”
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Fakta koll: Gud utvalde en speciell nation, Israel. Gud gav dem lagar, domare, kungar. Gud såg till att nationen överlevde i tusentals år. Gud tillät också andra nationer på den tiden. I NT betonas det att all makt utgår från Gud, och att vi, kristna, borde underordna oss den så långt som möjligt. Att jobba för en gemenskap i ett land är inte obibliskt, men att isolera sig ifrån landets lagar och medborgare är i högsta grad obibliskt. Vi skall vara salt, och saltet ger smak bara när det blandas i med övriga ingredienser.
GillaGilla
Hej Ania! Gud kallade Israels barn till att bli ett folk skiljt från de andra folken (3 Mos 20:26) som till skillnad från dem skulle vara ett heligt folk liksom Gud är helig. Detta sker bland annat genom att de inte får ha en kung, endast Gud ska vara deras kung. Folket gör dock uppror och kräver en kung i 1 Sam 8, något som Gud först motsätter sig men sedan går med på med en lång varning om de plågor som hans regim kommer innebära. ”När ni då ropar på hjälp på grund av er kung som ni har valt åt er, då skall HERREN inte svara er.” (v. 18). Men de kräver ändå en kung.
Dessa kungar kan dock inte frälsa, och Herren utlovar genom sina profeter att en bättre kung ska komma för att befria Israel från allt ont. Denna Kung är förstås Jesus som kom med det politiska budskapet att Guds Rike är nära. Detta Rike är dock inte av denna världen (Joh 18) som jag skriver ovan, det är ett himmelskt rike med det himmelska Jerusalem som huvudstad. Detta Rike tar över Israels roll som Guds förbundsfolk.
Det är alltså kyrkan som är det nya Israel, inte Sverige eller någon annan nationalstat. Och i enlighet med Kungens befllning ska vi älska våra fiender och vända andra kinden till. Vi ska inte längre döma, vilket gällde i det Gamla förbundet, se https://helapingsten.wordpress.com/2009/10/05/krig-del-7-krigen-i-gt/ Vi ska inte använda makt, läs Matt 20:25-26. Vi ska betjäna, inte härska.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
nice, micael, bra rutet!
GillaGilla
Tack Jonas!
GillaGilla
Läs Romarbrevet 13.
GillaGilla
Hej Ania! Jag har läst Rom 13 många gånger – och Rom 12 också – till den grad att jag faktiskt gjort ett långt Bibelstudium om de texterna. Det finns på https://helapingsten.wordpress.com/2009/10/16/krig-del-8-romarbrevet-13/
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Läs o begrunda Lewi Petrus underbara kristna nationalsång: ” Svenska folk Du borde tacka för det land som Gud Dig gav” Segertoner ps 625.
Här ryms ingen motsättning mellan nationalstaten o Guds Rike precis !!!
GillaGilla
Hej Lasse. Nej, men det ryms i Bibeln. Bibeln > Lewi Pethrus.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Problem med fundamentalistisk kristendom, den som inte gärna befattar sig med kyrkohistorien, kyrkofäder, reformatorerna och dylikt, är att den ofta tar en sektliknande form, avskärmar sig från omvärlden, dömer andra och utför delningar av Kristi Kyrka. Nationer fördöms inte i Bibeln, statens makt ges befogenheter från Gud, som den Guds lagstiftande och utförande arm den är.
Jag befinner mig på den platsen på jorden (jag <—menas en människa) på vilken Gud hade bestämt att jag skulle finnas, bland just dessa människor, i just det landet, i just den tiden. Det finns inget förbud mot att tacka Gud för sitt liv i detta land, och mot att uppmärksamma detta på ett särskilt sätt eller särskild dag. Att blanda ihop dyrkan av idoler med tacksamhet för livet, för regering som låter mig bo i frid, är bevis på dålig teologisk fundament.
Din "bibelstudie" innehåller ganska många felaktigheter och teologiska missuppfattningar, tyvärr. Men jag skall inte debattera detta här.
Varför nu tar jag mig tid att komma hit och skriva? För det finns inget värre än isolerade och isolerande kristna, som fördömer alla andra, lever i enklaver, avskärmar sig i sin självgodhet och tappar kontakten med verkligheten. Sedan sitter de i sina elfenbenstorn och predikar för andra hur de skall leva. Du gav prov på ett sådant beteende på FB. Och när jag tittar runt på din blogg, känslan förstärks.
Som sagt – inga debatter här från min sida, och detta är mitt sista inlägg.
GillaGilla
Hej Ania! Jag befattar mig väldigt gärna med kyrkohistorien, kyrkofäder och reformatorerna, jag citerar en kyrkofader ovan om du missade det och mycket mer kan du se här: https://helapingsten.wordpress.com/tag/kyrkohistoria/
Jag förstår att du inte håller med om min Bibelstudie men det resonemang du bjuder på här innehåller ju inte ens referenser till Bibeln. Kan du ge mig ett (1) bibliskt exempel på att hylla en nationalstat?
Du skriver: ”Att blanda ihop dyrkan av idoler med tacksamhet för livet, för regering som låter mig bo i frid, är bevis på dålig teologisk fundament.” Jag har inte kallat nationaldagsfirande för avgudadyrkan.
Du får gärna ge referenser till de anklagelser du riktar mot mig. Att du har en ”känsla” kan ju bero på att det är en annan än jag som tappat verklighetsförankringen.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Hej Micael! Jag har skrivit ett litet blogginlägg om din nationalismdiskussion. Jag tycker att det är utmärkt att du för upp det på agendan och att du kan formulera dig så att det engagerar så många och så mycket! Däremot har jag väl sällan hört maken till inkonsekvent hållning. Du reagerar ingenting på Världskyrkoråd och förstatligande i Guds rikes utbredandeprinciper men du reagerar på att staten är statlig, dvs. nationalistisk. Är det inte en lek med ord du gör Micael?
GillaGilla
Hej Micael! Tack för Ditt svar! Jag tror Du är helt galet ute i frågan!
Vi lever i en tid då (gudagivna!)gränser medvetet bryts ner.Gränser mellan könen, mellan länder o folk och mellan kristen tro och annan andlighet.Bakom står djupast sett antikrists ande för att skapa den enhet som inte är av Gud.
Nationalstaten finns till som ett beskydd för centraliserad o överstatlig ondska.
Kjell Sjöberg i sin bok ”Låt varna er” säger så här:
”Jag vill varna för att tappa tron på nationerna.Gud har utstakat nationernas gränser som ett skydd.Det gjorde han efter att den samlade mänskligheten tog sig före att bygga Babels torn.För att inte byggandet av världsriket skulle lyckas gav Gud folken olika språk och delade upp dem i nationer,gav dem gränser inom vilka de skull söka Gud (Apg 17:26-28).Ett lands gränser skall vara ett skydd mot det antikristliga riket,till dess att Kristus kommer tillbaka och upprättar sitt fridsrike.När Kristus kommer , är det dags att avskaffa nationsgränserna. Gör vi det i förväg ,inbjuder vi till kaos och förstörelse.I de yttersta tiderna kommer människorna att vara trolösa på familjens område,därför att man inte länge ser familjen som något heligt,som är instiftat av Gud.Nästa steg är den nationella trolösheten,därför att man inte längre ser NATIONEN som något Gud instiftat”!!!Så långt Sjöberg.
(Nästa steg är den andliga trolösheten då man inte längre menar att Jesus är den unike!)(Min kommentar)
GillaGilla
Hej Lasse!
Apg 17:26 har använts flitigt för att argumentera för segregering och apartheid, och det är naturligtvis den enda logiska konsekvensen av Sjöbergs resonemang. Om Apg 17:26 innebär att folk med olika språk inte får korsa sina politiska gränser – då måste vi förbjuda all invandring och sparka ut alla invandrare. Sjöberg blundar dock för att Apg 2 är ett antibabel som internationaliserar kyrkan, och framför allt för att Paulus – som är jude – säger detta i Aten! Han har korsat språkgränsen!
Faktum är att Sjöbergs text innehåller så många obibliska påståenden att jag knappt kan räkna dem:
” Ett lands gränser skall vara ett skydd mot det antikristliga riket,till dess att Kristus kommer tillbaka och upprättar sitt fridsrike.” Var står det i Bibeln?
”Avskaffar vi nationsgränserna inbjuder vi till kaos och förstörelse.” Var står det i Bibeln?
”I de yttersta tiderna kommer människorna att vara trolösa på familjens område,därför att man inte länge ser familjen som något heligt,som är instiftat av Gud.Nästa steg är den nationella trolösheten,därför att man inte längre ser NATIONEN som något Gud instiftat” Var står det i Bibeln?
Nä, Sjöberg är helt enkelt inte så bra på att förankra det han säger i Bibeln. Och Bibeln > Bengt Sjöberg.
Gud välsigne dig, Lasse!
Micael
GillaGilla
Fantastiskt bra kommentar Lasse. Någonstans inom mig har varningsklockor klämtat men jag har inte kunnat sätta ord på det riktigt. Det här verkar genomtänkt.
GillaGilla
Hej igen ! Tycker det är tråkigt Du verkar vara helt blind för sambandet mellan och andan bakom nedbrytandet av nationsgränser,könsgränser och religionsgränser = Antikristliga strategin !
Tack för meningsutbytet ! Tack ochså för en ofta mycket givande hemsida !
Tack till Gun-Britt för att Din uppskattande kommentar!Jag tror Du förstod själva min poäng ! Vi får väl sjunga Lewi Petrus psalm 625 Du och jag då….
GillaGilla
daniel 2:44 Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt.
”nations kyrkor” som i gamla dar tyckte att mitt land har rätt och förr deltog i nationernas krig kristen mot kristen är väldigt långt från den tidiga kristna kyrkan där man samlades runt kristus oavsett om man var jude,grek fri eller slav. Att allt fler kristna vaknar och inser att dom är medborgare (först och främst) i guds rike tycker jag är ett gott tecken. Kanske rent av att vi börjar närma oss den tid som beskrivs i Daniel när kyrkan allt mer förstår sin universella plats, som också var dom första kristnas perspektiv.
GillaGilla
Detta är en intressant diskussion. Jag tror kärnan måste vara att inse att vi lever i världen men inte av den. Johannes uppmanar oss att inte älska världen eller det som är i världen (1 Joh 2:16-17) och Jesus säger att han har ”övervunnit världen” (Joh 16:33) men också att ”de” d v s vi som lärjungar lever ”i världen” (Joh 17:11).
Guds rike är större än världen och kyrkan är Guds rikes ambassad på jorden men jag uppfattar ändå Bibelns budskap som att vi är kallade att leva på ett sätt som välsignar nationerna vi lever i. D v s vi kan avstå från att delta i våld men vi kan knappast avstå från att betala skatt. Det ena föder destruktivitet men det andra bygger ett välstånd. Regeringen är förvisso inte min Gud men jag är kallad att be, lyda och hedra en överhet Gud insatt och så länge den inte avkräver mig tillbedjan bör jag försöka att vara en god medborgare. Det är intressant att läsa i 1 Mos 10 att Noas söners stammar bredde ut sig på jorden ”i deras länder”. Även om Guds rike är större än nationalstaten kanske Gud har ett syfte med gränser och där vi kanske kan tro att varje nation kan ha sitt eget bidrag att ge till helheten. Ungefär som nådegåvorna som ges till olika individer för att tillsammans bilda en helhet. Naturligtvis vill den onde pervertera detta och därför kommer ett antikristligt rike att uppstå och detta kommer skapa martyrkspa och förföljelse för oss som tror och fäljer Jesus.
Men även om de kristna i NT kallades för en sekt och man kunde se dem som en en egen grupp i samhället så levde de inte avskurna från samhället. Kyrkofäderna skapade kloster men den första kyrkan levde och växte fram i de befintliga samhällena och man flydde inte världen. Det är i detta sammanhang som vi behöver ”pingstkraft” att leva övernaturligt i världen. Jesus kallade inte på sina änglar när han avrättades, han var inte en rebell mot kungar och regenter, hans rike var av en annan sort. Låt oss följa kungen och älska Guds rike genom att lysa honom i vårt land d v s den ort, den plats dit Gud sänt oss.
GillaGilla
Om det finns ett samband mellan SD:s ökning och införandet av 6 juni som helgdag är det skrämmande. Du kanske har rätt i att en glädje och stolthet över sitt land kan leda till att man blir mer benägen att gå i krig, etc. Och det kan ju i förlängningen få oerhörda konsekvenser. Men att känna glädje och tacksamhet tror jag också är viktigt. Det finns många saker att vara tacksam över i Sverige och tacksamhet är något vi alla borde känna oftare. Vi som är kristna kan tacka Gud och de övriga kan tacka det som de tror på (slumpen, Allah eller vad det nu må vara).
Jag är inte bra på att argumentera för min sak med bibelord, jag känner inte ens skriften tillräckligt bra för att kunnda göra det. Och när jag läser alla argumentation hit och dit som ni alla har skrivit ovan blir jag bara helt matt… Men så länge som man älskar Gud mer än sitt land tror jag inte att Han har något emot att man firar nationaldagen. 🙂
GillaGilla
Micael, god läsning! Tack!
Pascal, den gränsdragning du gör (inte delta i krig, men betala skatt), är den så enkel att göra egentligen? Du säger att skatten bygger ett välstånd, men gör den verkligen det? Går det inte likväl pengar till försvaret/militärmakten? Och om det bygger välstånd, så för vem? Är den papperslöse flyktingen inräknad i detta välstånd? (Jag betalar fortfarande skatt, men vill inte påstå att det är oproblematiskt)
Jag funderar också vad man lägger i ordet ”tillbedjan”. Om jag lever på ett sätt som upphöjer eller främjar nationalstaten framför gudsriket, är inte det tillbedjan? Att vifta fanan och sjunga nationalsången den 6e juni tycker jag än tydligare lutar åt det hållet.
Det här är en komplicerad fråga som jag själv känner mig långt ifrån färdig med, men allmänt kan jag känna ett behov av att öka medvetenheten hos kristna att vi främst är medborgare i ett annat rike; gudsriket. Och denna lojalitet kan komma i konflikt med nationalstaten.
Och det här med att Jesus inte var en rebell så funderar jag på om vi misstagit oss. Kanske har en historia av förandligande skymt just denna verklighet. Varför avrättades han överhuvudtaget, är ju en fråga vi kan fundera över.
GillaGilla
Tack Micael för din respons,
Jesus var tydlig med att vi skulle betala skatt (se Matt 17:24-27 och 22:19-22) och det är en fråga om att acceptera den överhet Gud insatt (Rom 13).
Jesus är mer otydlig när det gäller soldatens tjänst. Han säger inte till den romerske officeren att lämna sitt arbete när han botar hans tjänare (Matt 8). Johannes döparen kräver inte det heller men förmanar med orden ”våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon” och vad det betyder kan tolkas på olika sätt. Jag tror vi ska söka efter ett trovärdigt lärjungaskap till Jesus och där, inte genom den teologiska debatten eller den politiska makten, sker ett beslutstagande som förhärligar Kristus. Kan man tro på Jesus utan att älska sina medmänniskor? Kan man älska sina medmänniskor och döda dem? Vi kan tänka ut svaret för oss själva men i slutändan måste var och en komma till sitt eget ställningstagande. Och jag tror som du, Micael, verkligt lärjungaskap kostar mycket!!
GillaGilla
Hej Pascal!
Kolla in https://helapingsten.wordpress.com/2009/11/05/krig-del-10-soldaterna-i-nt/ Jesus sa aldrig till prostituerade att de inte skulle prostituera sig, men innebär det att Han gillade prostitution? Huruvida kristna ska delta i krig är inte ett relativistiskt moraliskt ställningstagande som var och en ska komma fram till, Gud har en bestämd åsikt gällande detta. Men jag håller med dig om mycket.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Hej igen Micael,
Jag föreslår inte ett relativistisk synsätt men ett lärjungaskap fostrar fram en övertygelse. En pastor i England fick se en kvinna som driver en bordell bli frälst för några år sedan. Det var gripande att höra honom berätta om hur hon nu gick till kyrkan men forsatte driva bordellen. Naturligtvis vill hon avveckla verksamheten men om hon gjorde det abrubt så skulle 12 flickor hamna i händerna på onda hallickar. Tillsammans med sin pastor arbetade de för att flickorna skulle få det bra och naturligtvis vittnade hon för dem. Jag vet inte resultatet men denna bild pekar på att svåra frågor måste lösas på ett perosnligt plan där man inte bara har ”sanningen” utan också hittar till efterföljelsen. Jag skulle tro att vi talar om samma sak men speglar det på olika sätt.
För övrigt är det roligt att du uppmärksammar Stuart Murrays bok ”radikalt lärjungaskap” och den behöver absolut läsas av många. Slutligen så riktade jag mitt tack i förra svaret till dig fast det var avsett till Samuel, men tack till er båda!
GillaGilla