Det svenska hörnet

Min käre vän och pastor Joel Gabrielsson skrev följande krönika till det senaste numret av det kristna ungdomsmagasinet Ikon 1931:

Joels text i Ikon1931
Krönikan i tryckt form

Det svenska hörnet. Så hette det i en studie som gjordes för inte så länge sedan om rådande värderingar i världens länder. Svensken utmärkte sig som en av de i särklass mest sekulariserade av hela världens befolkning. Sant? Ja. Hopplöst? Nej.

Svensken går sällan i kyrkan. Det har vi hört förut, gammal skåpmat.

Visst besöker man någon högmässa ett par gånger per år, systersonens dop, farfars begravning. Tradition.

Men mer än så brukar det inte bli.

Det finns tyvärr gott om landsortspräster som sett hur det med åren blivit allt färre besökare till gudstjänsterna. Äldre kyrkor görs om till konstmuseum. Och bönekapell, som tidigare varit ett uttryck för hängiven gudstro, står idag tomma och förfaller.

Vart tog de fromma bönegubbarna och gummorna vägen?

Sverige känns långt bort från det “kristnade land” det en gång verkar varit. Men det kanske är bra.

Kristen tro och kultur har flytit ihop på ett sätt som gjort att tron tappat substans och innehåll. Dagen vi drog likhetstecken mellan “svensk” och “kristen” satte vi nog vårt första spadtag till vår egen grav. För, let’s face it: Vi bor i landet lagom. Och om kristendom inte är mer än det, då får det vara. Så tänker nog en del.

Sekulariseringen har med upplysningen att göra. Vi lever i efterdyningarna av den era som stolt bevisat att Gud inte existerar. Det är dumt att tro på högre makter, menar man, vi har ju vetenskap. Och alternativet vi lämnas kvar med; materialismen, har gjort oss likgiltiga till Guds existens överhuvudtaget.

Välfärdsbekvämligheten, som inrättat sig, har lärt oss självtillräcklighet. Vad ska vi med Gud till? Vi har ju försäkringskassa och pensionsfonder?

Men frågan är om inte svensken börjar få nog.

Gudsfrånvändheten har lämnat ett andligt vakuum efter sig. Och hur man än försöker är det svårt att täppa igen det med naturvetenskap.

Det kanske inte är helt förvånande att en ny undersökning slagit fast att en majoritet svenskar ber regelbundet. Inte minst pekar det växande intresset för nyandlighet just på ett sådant uppvaknande.

I en av Sveriges största kvinnotidningar kunde man nyligen läsa om fördelarna med att besöka ett medium. Denne kunde erbjuda själsliga och andliga råd, samt hjälpa en att reflektera över framtiden.

En sådan tanke skulle för några år sedan uppfattas befängd. I dag känns den, tvärtom, normal.

Tillsammans med min församling Mosaik i Uppsala var jag i mars, för andra året i rad, “utställare” på en nyandlighetsmässa. På mässorna brukar det finnas en uppsjö av andliga traditioner representerade. Bakom oss i år stod sjungande Krishnaiter, och bredvid oss satt en schaman i sitt tält och trummade.

Vi erbjöd förbön och helande genom Jesus. Och vi fick be för ett hundratal personer, minst. Många berättade hur de kände en “kraft genomströmma dem”, andra hur de blev fysiskt botade. Den otroliga öppenheten vi mötte bland besökarna var fascinerande. Flertalet var ju helt “vanliga” svenskar som snubblat in på mässan av ren nyfikenhet.

På gymmet var jag nyligen med om något liknande. Jag råkade höra en livlig konversation mellan två kvinnor. Den ena beklagade sig högljutt över smärta i ryggen. Efter lite övervägande tog jag mod till mig och frågade om jag fick be för henne. Hennes reaktion: “Absolut! Hur gör man?”. Så ser det ut i Sverige idag.

Tro är inte något negativt. Det möts ofta med nyfikenhet. Visst finns det skeptiker, men få har erfarenhet av relationer med troende.

Som lärjungar i dag har vi därför en unik uppgift.

Den andliga längtan vi möter hos människor gör att vi behöver börja ta vår egen tro på större allvar. Ansvaret vilar ju på oss. Det sista människor i Sverige behöver är ytterligare en föreningsverksamhet. De vill ha sann andlighet.

Jesus sa till sina lärjungar, då han sände ut dem, att de skulle ‘ge som gåva, vad de fått som gåva’. Vi har fått en tro som ger hopp, ett evangelium med liv och ett rike där fullkomlig rättfärdighet råder.

Svensken söker. Låt oss göra allt vi kan för att sprida ljuset vi fått vidare så att han eller hon också finner.

image

Joel Gabrielsson, pastor i församlingen Mosaik, Uppsala

6 kommentarer

  1. Om människor får lära sig att hela vår existens är matriell och det inte finns någon andlig verklighet, är det väl inte så förvånande att samhället får en slagsida åt det matriella, livet blir hårt och kallt och att det är pengar karriär och framgång som räknas , lätt då att säga att ”andliga mjuka värden” bara är flum och tok stolle ideer. Men jag har sett det många gånger michael på den kyrkogård där jag arbetar vanliga svenskar som nog inte tror så mycket på gud som ber för att dom vill och måste. när människor trampas och livet är hårt mot dom så öppnar sig många för gud så jag är vid gott mod angående framtiden 😉

    Gilla

    1. Ja, nog kommer de flesta till en punkt när de inser behovet av Gud, så jag är också vid gott mod. 🙂 En ny väckelse i Sverige är inte en utopi utan en nödvändighet. Och kyrkan ska därför inte vara rädd för att vara andlig och kritisera materialismen, för ett tu tre kommer människor springa till den just för att möta den andlighet de lärt sig inte fanns.

      Gilla

  2. exakt broder , någonstans når en stelbent matrialism en återvändsgränd när livet och samhället slutar fungera se bara i tidningarna man resonerar om vad senaste bank gubben sagt eller vad man sagt i EU men en gott liv och vettigt samhälle måste ha fler anknytnings punkter än så. Jesus sa att människan lever inte endast av bröd utan även på vart uttalande från guds mun. Jesus förstog att det inte räcker med att focusera på vad vi ska stoppa i munnen utan det behövs andliga sanningar också för att leva ett bra liv.

    Gilla

  3. Skulle någon säga att om du blir kristen ska du sälja allt och ge till de fattiga, bo i kollektiv osv…. Ja då tror jag att både jag och varenda Svensk skulle springa iväg..

    Gilla

    1. Hejsan M! Nog finns det många giriga människor i Sverige som inte vill rädda fattiga och hungrande människors liv, utan hellre behåller sina ägodelar för sig själva medan de fattiga lider och dör i misär och elände, och om du inte vill följa Jesus respekterar jag det, men att varenda svensk skulle säga nej till att rädda de fattigas liv? Det är nog en alltför pessimistisk bild. Dock är det så att oavsett människors reaktion är kyrkan uppgift att predika vad Jesus sagt åt oss att predika och lyda Honom.

      Det står i Bibeln att den rike unge mannen i Matt 19 gick iväg när Jesus sa att han skulle sälja allt och ge pengarna åt de fattiga. Men i Apg 2 och 4 läser vi att tusentals människor anslöt sig till kyrkan och gjorde just detta. Många kommer bli skräckslagna när de möter radikal altruism, men många kommer också bli oändligt tacksamma och ta emot den kristna livsstilen med öppna armar.

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  4. Inte jag M 😉 jag vet hur det är att gå på försörjningsstöd och vanliga svenskar som är rika bryr sig inte , jag vandrar gärna med michael om jag någonsin får ett bra jobb delar jag gärna till dom som inget har ,för jag vet hur det känns att ständigt lida brist och vara orolig att man inte kan betala sina räkningar och ska klara sig med mat.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s