Evangelisationsfobi

Gatuevangelisation i Uppsala Mosaik
Gatuevangelisation i Uppsala Mosaik

En av de första gångerna jag var i församlingen Mosaik utmanade Hans Sundberg mig att hänga med dem ut på gatuevangelisation. Han sa att där formas man verkligen som lärjunge och där har man chans att se Guds Rike på topp. Utan att fundera så mycket sa jag ”Okej”.

Sen kom skräcken.

När jag cyklade mot torget där vi skulle stå ältade jag om och om igen i mitt huvud alla ”katastrofscenarior” som skulle kunna ske. Tänk om hon kommer! Tänk om det händer! Tänk om de ser mig stå där och tror att jag är fanatiker!

Det är pinsamt att erkänna, men det slutade med att jag vände om när jag kommit halvvägs och cyklade tillbaka.

Idag älskar jag att stå på gator och torg och sprida Evangeliet. Jag har bett för sjuka, predikat högljutt om Guds Rike, berättat om mirakler när jag står och grillar pannkakor med Pannkakskyrkan, hjälpt hemlösa och socialt utslagna som är hungriga och frusna. På två år har jag säkert varit ute över 100 gånger.

Vad var det som gjorde att min fobi försvann? Här är några orsaker som jag tror spelade in:

Hjälpsamma vänner. Det är inte för inte som Jesus sände ut lärjungarna två och två när de skulle sprida Evangeliet (Luk 10:1). Mina vänner i Mosaik och Pannkakskyrkan som hade mer erfarenhet än mig av gatuevangelisation hjälpte mig oerhört mycket. Hans bad mig hänga med ännu en gång trots att jag ballat ur och sa att jag bara behövde stå där och dela ut kaffe utan att behöva göra något annat. Det funkade, och när jag stått där en kvart insåg jag hur trist det var att stå där utan att prata med folk så då började jag evangelisera.

Under och tecken. Jag upplevde ofta att det var svårt och krystat att leda in en konversation på teologiska frågor, särskilt när folk mest står där bara för att fika. Däremot tycker jag det är enklare att dela egna och andras upplevelser. De flesta uppskattar att höra vittnesbörd. Så jag brukar till exempel dela Daniels vittnesbörd ovan eller något annat mirakel och sedan utifrån det berätta om att den största gåva Jesus vill ge oss är evigt liv. Evangeliet sprids bäst i kraften av tecken och under.

Avslappnad attityd. Vi lever i en grå och trist kultur där de enda som pratar med främlingar på gatan är försäljare och galningar, och som kristen evangelist ses man därmed ofta som en galen försäljare. Om man försöker låtsas som att det är den naturligaste saken i världen att fråga om man får berätta om Jesus eller om man får be för folk så blir det per automatik sjukt onaturligt och krystat. Men om man gör folk medveten om att man själv är medveten om att det man pysslar med anses konstigt så blir det inte lika konstigt. Ni fattar.

Insikt om att gatuevangelisation äger. Många som är obekväma med gatuevangelisation försöker argumentera för att det ändå kanske inte är så bra ändå. Jag har till exempel hört folk citera statistiska undersökningar som säger att de flesta i Sverige kommer inte till tro genom gatuevangelisation utan genom personlig evangelisation där man bygger relationer. Ändå är gatuevangelisation och evangelisation gentemot främlingar den vanligaste metoden för att sprida Evangeliet i Bibeln. Att så få kommer till tro genom gatuevangelisation i Sverige är inte så konstigt, det är extremt få av landets kristna som ägnar sig åt det och många gånger vet man inte hur man ska göra det effektivt. Det är ett argument för mer gatuevangelisation, inte mindre!

25 kommentarer

  1. Det gjorde inte jag , alltså vände om. 1987 39 år gammal ”slampa” ringde modigt på dörrarna me dbiblar, varenda bekant fick veta om det, även när jag skulle döpa ringde runt lite varstans. Nej men jag vet att det ändå att det kan kännas som du berättar. Men i Jesu namn får vi stå ut med ”skammen i vår svaghet att behöva Honom eller att vara lite sinnessjuk” ( Vi får inte glömma Han sskam för våra liv.) Tillsammans får vi vandra i Evangeliets budskap.

    Gilla

  2. XP Media ger ut en bok som blivit tämligen omskriven och uppmärksammad, ”Den sista reformationen” av Torben Søndergaard.

    Jag har idag förmånen att på min hemsida presentera en dansk artikel, översatt till svenska, som är en granskning av Torben Søndergaards undervisning. Granskningen är gjord av Eskild Skov Saerkjaer och med hans tillåtelse har jag lagt ut en svensk översättning.

    Läs den här:
    http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_227.html

    Berndt

    Gilla

    1. Hej Berndt!

      Måste bara meddela att om du fortsätter skriva kommentarer som inte relaterar till blogginlägget så kommer jag ta bort dessa.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  3. Kanske borde man göra ”gatuhumanitära insatser” snarare/mer än evangelisation? Att visa på evangeliet genom gärningar snarare än att ha en agenda där frälsningen är målet. Att visa på ett alternativ där beslutet inte pressas fram av oss som delar pannkakor (vilket är bra (alltså pannkakorna) ) men att detta får ske i kärlek utan mål om frälsning, eller?

    Frid!

    (en fråga om det går bra? Hur ser du på djurättsfrågor ur ett teologiskt perspektiv? Svara gärna på min mail.)

    Gilla

    1. Vad är meningen att med goda handlingar visa på evangelium om frälsningen inte är målet? Bibeln talar på ett ställe (1 Petr. 3:1-2) att de som inte tror ordet kan vinnas utan ord genom hustruns sätt att leva, men det betyder inte att vi skall ersätta evangelium, de goda nyheterna, med en god livsföring.

      Om frälsningen inte blir målet i pannkaksutdelning, finns risken att man inte gör så mycket mer än att skicka med ofrälsta en pannkaka medans dem går till helvetet.

      Bergsjöbloggen lade ut en bra artikel för ett litet tag sedan . . .
      http://bergsjobloggen.blogspot.se/2012/07/man-kan-inte-leva-ut-evangelium.html

      Gilla

      1. Det är inget fel med goda gärningar. Men när man kallar goda gärningar för Evangelium då blir det villolära.
        Jag är ingen vän till det så kallade ”social gospel”
        Paulus och Jesus sysslade inte med välgörenhet utan de förkunnade Evangelium.
        Visst tog kyrkan hand om sina änkor i apg 6. Men det var församlingens änkor.

        http://en.wikipedia.org/wiki/Social_Gospel

        Gilla

        1. Jag tänker inte föra diskussionen med er då allting ständigt blir villoläror! Att Jesus inte skulle syssla med socialt arbete, finner jag högst knepigt. Läser vi samma bok?

          Hoppas du nångång slutar leta villoläror och börjar se det goda i Guds verk. Med risk att brinna i evighet så vill jag säga att; det finns inte EN ”korrekt” lära, och skulle det finnas så hade vi omöjligt vetat vad och när vi levde i den.

          Äsch, det är inte värt att fortsätta eller ens bry sig.

          Väl mött.

          /villoläraren.

          Gilla

        2. Social Gospel uttrycker mycket bra det sociala och politiska ansvar som Evangeliet med nödvändighet innebär. 2000 Bibelversar handlar om fattigdom och rättvisa, ändå har stora delar av kyrkan varit tyst om det. Jesus säger att folk ska prisa Gud när de ser våra goda gärningar i Matt 5, och Rom 15 talar om att evangelisera i ord, gärning och kraft av tecken och under, så att vi inte kan evangelisera i gärningar stämmer inte. Dock är gärningar otillräckliga, ord och mirakler behövs också, och om man inte har som mål att folk ska bli frälsta som Volretniv talar om är det inte längre evangelisation överhuvudtaget.

          Gud välsigne dig!

          Gilla

  4. Har en fråga angående pannkakskyrkan, är det mest kvällstid/pubtid man fokuserar på ?
    Har själv delat ut pannkakor på kvällstid på mindre ort, man mötte mest fulla människor och det kändes som det rann genom huvudet rätt snabbt det man sa 🙂 ( är själv ett gammalt fyllo, så jag vet hur det är). Visst ett frö kan ju planteras,, eller så får det tyvärr motsatt effekt pga den skammen man kan känna dagen efter. Av egen erfarenhet så gillade jag det inte så mycket..

    Kör ni dagtid med? dvs när folk generellt är nyktra på stan.. jag tror det kan vara mer fruktbärande, fast jag kan ha fel, ska inte säga för mycket jag inte vet mycket om

    mvh

    Gilla

  5. Ska vi inte möta människor med kärlek? Kan man göra det genom att ha en agenda, ett mål om frälsning? Är inte alla värda att inspireras av andra människors sätt att leva, och i egenskap av människor fatta ett autonomt beslut att följa Jesus. Inte för att någon ger en pannkaka med sylt och ett hot om helvete (vilket jag har svårt att tro på om man menar vissa saker) blir allt bra om du medan du äter, ber en ”frälsnings bön”.

    Presenteras inte evangelium genom handlingar och kärlek, så är det inget evangelium. Så därför, ja, är det inget men en pannkaka man får på torget om det finns en agenda istället för en genuin kärlek till livet och varandra.

    Väl mött.

    Gilla

    1. Det är ju kärleksfullt att vilja att folk blir frälsta från Helvetet.

      Sedan kan ma göra goda gärningar också men enligt Bibeln ska vi inte göra goda gärningar när andra ser det för att synas av människor.

      Gilla

      1. Frågan är ju inte om det är kärleksfullt att vilja att folk ska bli frälsta, utan ifall det är kärleksfullt med ett helvete för människor som inte är frälsta. Det rimmar dåligt med en Gud som ska personifiera kärlek.

        Sen kan man inte resonera så! ‘oj, där är det en som drunknar! Men synd för honom, det står en folksamling där som också (bara) tittar på!’ Eller ‘där har vi en invandrar familj som inte har pengar till mat, dem kan vi ju inte bjuda hem till vårt fina villaområde, det skulle ju synas direkt!’

        Larvigt argument, men ett bekvämt sådant!

        Väl mött.

        Gilla

          1. Kan vi komma överens om att nåden är kärnan i evangeliet? Inte godhet, eller rättfärdighet utan nåd! Så hur långt sträcker sig en evig nåd? Jag vet inte, men jag hoppas att det är för evigt. Vilket får vissa konsekvenser på vad som ”krävs” för himlen. Rob Bell skriver bra om detta i både Elvis som hötorgskonst och Kärleken vinner. Han ställer tilltalande frågor (märkväl; inga direkta svar), som väcker tankar om de stora frågorna. Det är lästips som ger hopp istället för oro för framtiden där mörkret från de eventuella helvetet och den eventuellt icke existerande eviga nåden.

            Gilla

          1. Nej, jag är inte kristen om man pratar om en Jesus som frälser oss från Gud (Guds dom). Men pratar man om en Jesus som visar på ett alternativt sätt att leva våra liv i strävan mot shalom och tillbaka till eden. Hierarkin inom harmonin. Ja, då är jag kristen. Det beror helt på vilken Jesus man pratar om. Jag är på jakt efter Jesus och finns bara den Jesus som får kyrkan att leva så som den gör, så kommer jag nog på ”dommens dag” när Gud frågar: – Det ser inte så bra ut, men vill du hänga med mig ändå? svara: – nej tack, om tanken har varit att vi ska ,utan kärlek och till vilket pris som helst övertyga och tvinga människor till beslut de inte kan ta, nej, då vill jag inte!

            Pratar vi om himmel och helvete, så tror jag att det är tillstånd som redan existerar här på jorden. Människor lever ”ont” och ”gott” alltså existerar himmel och helvete redan. Men vi kan med Guds hjälp reducera helvetet och öka himlen (på jesu tid fanns det vissa människor som inte vågade uttala Guds namn, så man sa himmel/himlen Så när man läser himlen i evangelierna kan man läsa gud eller himmelriket som gudsriket) på jorden.

            Vad tror du och vad menade du förut?

            väl mött,

            J.

            Gilla

  6. Hej vänner!

    Sorry att jag inte kommenterat förrän nu, Internet är dåligt på Frizon. Personligen är jag trött på att man ständigt ställer olika evangelisationsformer mot varandra. Vissa säger att ord är viktigast, andra gärningar, andra mirakler. Men Bibeln säger att vi ska förena dessa tre (Rom 15:18-19). Se gärna min korta predikan om detta:

    Gud välsigne er!

    Gilla

    1. Hoppas du får det roligt på frizon!

      Jag tänkte kolla om du planerar att svara på frågan om djurrätt eller ej?

      Sen är det för att föra ett samtal med dig som jag kommenterar här, så det vore roligt om du svarade på något sätt. Det blir rätt tråkigt annars att läsa och kommentera. det är ju trots allt du som skriver texterna, allt annat är ju just kommentarer så vill man veta vad texten säger får man ju prata med dig, eller hur?

      väl mött,

      J.

      Gilla

      1. Hej Volretniv. Jag diskuterar gärna djurrätt och engagerar mug gärna mer i samtalet här, men det får vänta. Jag är väldigt upptagen på Frizon, och när jag väl har en ledig stund funkar internet dåligt. Men jag läser intresserat vad ni skriver.

        Gud välsigne dig!

        Gilla

    1. Absolut ingenting Tony. Paulus säger i 1 kor 2:2 att han inte ville förkunna annat än Kristus och honom som korsfäst.
      Paulus förkunnade alltså inte djurrätt utan överlätt det till folk själva och enligt sitt eget samvete bedöma vad man skall göra.

      Denna blogg verkligen lyser av ”goda gärningar” men enligt Mattues 6:1 ”Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.” Är de helt värdelösa och har ingen som helst belöning i evigheten.

      Vill man ha belöning skall man ta bort sitt namn i från alla aktivist bloggar och göra goda gärningar i hemlighet om möjligt så att ingen någonsin för reda på dem.
      Gud belönar inte sådant

      Gilla

Vad tänker du?