Min stora inspirationskälla John Wimber var inte bara samfundsgrundare, bästsäljande författare, vis andlig ledare och profetiskt begåvad, han var dessutom bra på att kasta ut onda andar ur folk. I sin bok Helandets kraft beskriver han hur han fick betjäna Bill (namnet fingerat), en till det yttre from pastor som brottades med sexuella synder, till befrielse:
Första gången vi träffades gav sig en demon till känna genom Bill, vilket var första gången han råkat ut för något sådant. Bills röst och personlighet förändrades. Hans ansikte blev förvridet, och anden undrade vilken fullmakt jag hade att vara där. Fram tills dess hade Bill uteslutit möjligheten av att han skulle stå under demoniskt inflytande, eftersom han fått lära sig att tro att demoner inte kan påverka kristna idag.
”Säg era namn”, sade jag. De talade om att de fick Bill att titta på porr, att bli rasande, avsky sig själv och onanera. ”I Jesu namn”, sade jag, ”försvinn från Bill omedelbart” (se Luk 10:17). Först stod demonerna emot mina befallningar. Därför fortsatte jag be och uppmanade dem om igen att försvinna. Efter ungefär en halvtimmes bön var de försvunna. Bill berättade att han för första gången kände sig fri från sina sexuella tvångstankar. (sid 125)
Notera att Bill inte trodde att kristna kunde inneha demoner, trots att han själv hade det. Det är en tanke han inte var ensam om. Faktum är att Wimber mötte hård kritik för att han delade historier likt den ovan, från både evangelikalt och pentekostalt håll. Än idag är den officiella hållningen hos Assemblies of God (AG), USAs största pingstsamfund, att kristna inte kan kontrolleras av demoner, se detta position paper. Nedan förklarar jag varför jag anser att AG har fel och Wimber har rätt.
Kan kristna bli besatta?
Till en början kan vi slå fast att på frågan ”kan kristna bli besatta?” svarar både AG och Wimber nej. Wimber skriver:
Att kalla människor som ”har en demon” för ”besatta” är egentligen missvisande. Det är en mindre lyckad översättning, eftersom ordet ”besättelse” manar fram tanken att demonerna äger [eng: possess, min anm] eller helt och hållet behärskar människor. (Helandets kraft, sid 120).
Vidare påpekade Wimber att de som Jesus och lärjungarna kastar ut demoner ur kallas daimonizomai på grekiska, vilket Wimber översatte till ”demoniserade”. Detta är en bredare term enligt Wimber som både inkluderar svårare och lättare betryck. Så medan han svarade nej på frågan om kristna kan vara besatta svarade han ja på frågan om de kan vara demoniserade, dvs delvist men inte fullständigt kontrollerade.
AG å sin sida är öppna för att onda andemakter kan utföra ”externa” attacker på pånyttfödda kristna (Ef 6:16, 2 Kor 12:7). Varken AG eller Wimber menar alltså att kristna är immuna mot frestelser, anfäktelser och svårigheter som orsakas av demoner. Skiljelinjen går istället vid huruvida kristna kan inneha demoner så att en annan kristen behöver kasta ut dessa. Detta är debattens kärna.
Demonimmunitet och syndfrihet
Finns det då något Bibelord som säger att kristna inte kan vara demoniserade eller i behov av befrielse? Näpp, ingenstans. Själva grundtesen i AG:s resonemang finns alltså inte någonstans formulerad i Skriften. Detta är förstås deras största problem.
Istället tvingas AG diskutera Bibelställen som Kol 1:13 och Ef 2:2 som inte specifikt talar om demonisering utan om att Gud befriat oss från mörkrets välde, och de ställer retoriskt frågan hur onda andar och den Helige Ande kan få rum i samma person när vi är den Helige Andes tempel (1 Kor 6:19). Jag har hört andra som på samma sätt argumenterar för att eftersom Gud är ljus och inget mörker finns i Honom (1 Joh 1:5) och Gud bor i oss (3:24), så kan demoner omöjligen konkurrera med Hans närvaro i oss.
Vid en första anblick verkar detta resonemang rätt övertygande, och det var anledningen till att jag delade AG:s syn innan jag började läsa Wimber. Problemet är att om man driver detta resonemang måste man också hävda att kristna är syndfria. Inget mörker finns ju i Gud, och Han bor i oss – Han har befriat oss från mörkrets välde och våra kroppar är den Helige Andes tempel, hur skulle vi då kunna synda?
Svaret är förstås att medan Gud är både totalt synd- och demonfri är det få kristna som kan mena sig vara fullt kontrollerade av Honom. Om den Helige Ande regerade fullständigt i sitt tempel skulle vi varken bli demoniserade eller synda. Tyvärr ser det inte ut så för de flesta. Medan vi på grund av den Helige Andes närvaro i oss inte kan kontrolleras fullständigt av demoner går det inte att utesluta att de kan få en delvis kontroll över våra liv.
Bibliska exempel
Kan vi se detta i Skriften? Jajamen. Kung Saul hade tagit emot den Helige Ande och fått profetians gåva (1 Sam 10:1,9-13), ändå blev han svårt demoniserad (1 Sam 16:14). Den krokryggiga kvinnan som Jesus botade genom att driva ut en ond ande beskrev Han som ”en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i arton år” (Luk 13:16). Det är oklart om begreppet ”Abrahams dotter” syftar på att hon är judinna (Matt 3:9) eller kristen (Gal 3:7). Faktum är att Jesus använder begreppet endast en gång till i evangelierna, då i maskulin form, i Luk 19:10 när Sackeus blivit frälst. Men oavsett vilket är det tydligt att de trodde på Herren, och åtminstone Saul vet vi hade den Helige Ande.
AG diskuterar dock inte Saul ett dugg, inte heller begreppet ”Abrahams dotter” i Luk 13, istället avfärdas alla exempel på demoniserade i evangelierna med orden att det var ”innan Pingsten”. Som om det skulle ha någon betydelse för demonimmunitet.
Petrus var en hängiven lärjunge ända till döden, ändå utsattes han för demoniska attacker. Som sagt gör AG en åtskillnad mellan externt och internt demoniskt inflytande, en uppdelning som aldrig formuleras i Bibeln själv, för att till viss del lösa detta – men frågan är om det räcker hela vägen. Satans ”sållande av vete” i Luk 22:31-32 kan nog reduceras till något externt, men gäller detsamma när Jesus hävdar att satan talar genom Petrus i Matt 16:23? På samma sätt är frågan om Petrus varning för att satan vill ”sluka” de troende i 1 Petr 5:8 endast kan reduceras till externa attacker.
De främsta exemplen som omkullkastar AG:s teori är dock i min mening Ananias och Judas. Ananias och Safira ville som bekant inte delta helt och hållet i egendomsgemenskap (något de för övrigt har gemensamt med många västerländska kristna idag) och ljög därför mot den Helige Ande, något Petrus förklarar med att säga att satan hade uppfyllt Ananias hjärta (Apg 5:3).
AG löser detta genom att hävda att han antingen avföll från den kristna tron innan satan fyllde hans hjärta, eller att han helt enkelt aldrig var kristen på riktigt. Inget av detta finns att läsa i Apg 5 eller någon annanstans, det är teorier AG själva hittat på. Här om någonstans är det uppenbart att istället för att utgå från vad vi vet att Bibeln säger tillämpar AG ett cirkelresonemang: kristna kan inte vara demoniserade därför att de kristna som är demoniserade inte är riktiga kristna.
AG diskuterar inte Judas överhuvudtaget, kanske för att hans demonisering motsäger deras tes om att en kristen först måste avfalla innan satan kan fara in i henne. Luk 22:3-4 beskriver ju en omvänd kausalitet: först skedde demoniseringen, sedan förrådde han Jesus.
Skrift och erfarenhet
Slutligen är ett stort problem med AG:s position att det går emot vår erfarenhet, vilket exemplet Bill demonstrerar. Det är ironiskt att Wimber fick så mycket kritik bara för att han berättade saker han faktiskt varit med om. Carol Wimber, Johns hustru, beskriver detta kärnfullt i sin biografi John Wimber – The Way it Was:
Theoretically, we didn’t believe that a Christian could have a demon, either, but I ask you: did they want us to leave the demons there until the poor sucker converted to Hinduism, or what? When a demon showed up, we just cast it out, without checking baptismal records. (sid 156)
Någon kanske invänder att vi ska bygga vår teologi på Skriften och inte på erfarenhet, men som vi sett säger Skriften aldrig att kristna inte kan bli demoniserade, så därför finns ingen motsättning mellan Skrift och erfarenhet i detta fall. Därtill använder AG sig faktiskt också av erfarenhetsargumentet i sitt position paper genom att hänvisa till två (2) missionärer som säger att de aldrig sett en ”besatt” kristen (samt till en kristen läkare som ironiskt nog menar det motsatta). AG beter sig här på samma nivå som när cessationister hänvisar till folk som aldrig upplevt mirakler för att ”bevisa” att Andens gåvor har upphört. Istället borde man omgående överge denna åskådning som, förutom att den inte stämmer, skuldbelägger demoniserade kristna genom att säga att de egentligen inte är pånyttfödda.
Hela Pingsten 
Bra inlägg. En annan bra bild är den på templet – yttre förgården > det heliga > det allra heligaste. Ande själ och kropp.
Så de kanske inte kan besätta oss i vår Ande.
GillaGilla
Modigt! Lycka till med den efterföljande kommentarsstormen! 😉
GillaGilla
Romans 8:13-15
Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Fader!”
Drivs du av djävulen, och inte Guds Ande, är du inte Guds barn. Vi är beseglade med den helige Anden tills den dagen Kristus kommer tillbaka. Satan kan dra oss bort ifrån Gud, locka oss till begär, men aldrig ta över våra kroppar, som enligt skriften dessutom är gjorda till rättfärdighetens vapen i Guds tjänst (rom. 6:13).
För att göra det ännu klarare citerar vi Romarbrevet 8:9-10
”9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.”
Den som har Guds Ande lever inte efter köttet, och således kan han inte vara besatt av Satan eller någon demon.
Sedan så tror jag också att vi måste göra skillnad på att ha begär, då Satan lockar oss bort ifrån Gud genom frestelser m.m. och en kroppslig besatthet av demoner och andefurstar och ja, av djävulen själv. Demoner finns överallt och gör allt för att vi skall ta vår blick bort från Honom.
Vill även påpeka att jag inte tycker att man kan koppla ihop och likställa Saul och denne abrahams dotter med en pånyttfödd, levandegjord Kristen som genom Guds makt har blivit den levande Gudens tempel och ett Guds eget barn.
Att säga att en räddad, frälst människa kan tas över av demoner själv anser jag att göra Gud till en mycket liten Gud som inte skulle förmå bevara hans egendom från att tas över av demoner. Och även om det skulle vara möjligt, så hade den Gud jag läser om i bibeln gjort ett övernaturligt ingripande i en sådan situation.
Vi kan förstå genom att läsa Jobs bok att Satan och hans demoner opererar i denna världen efter den tillåtelse de får av Gud. Dels eftersom att denna världens gud är Satan och Eftersom människan har valt att synda, får således Satan tillåtelse att även bedra människan till att fortsätta i sin hjärtas hårdhet i mera synd och ogudaktighet. Trots allt så är ju varje ofrälst människa barn till Satan och är slav under hans vilja. Utifrån övriga delar av Jobs bok att bedöma då Gud gav Satan stränga villkor om vad han fick göra och inte göra…, och även törntaggen, en Satans ängel som Paulus råkade utför (en annan disskusion), som skedde med Guds tillåtelse så måste vi ställa oss frågan: Skulle Gud stadfästa hos Satan den tillåtelsen att ta över eller besätta sitt egna barn, sin egendom och sitt tempel där den helige Anden lever? Knappast!? 😉
Gör inte du också ett löst antagande då du vill få det att se ut som att Ananias och Safira verkligen var kristna? Det står ju trots allt inte att dom var det.
Ett ganska obetydelsefullt ämne att bråka om egentligen (vilket vi som syskon i Herren inte skall göra om något egentligen!), men ibland kan det vara gott att ventliera sina tankar.
Herrens rikedom av nåd vare med alla hans efterföljare!
GillaGilla
Hejsan!
Jag måste faktiskt säga att din kommentar bekräftar rätt rejält min poäng ovan: om man argumenterar för att kristna inte kan bli demoniserade kan man inte stödja detta med ett enda Bibelord, utan istället använda Bibelord som INTE nämner demonisering för att hävda att deras konsekvens är att kristna inte kan bli demoniserade, trots att en annan konsekvens med exakt samma resonemang är att kristna är syndfria. Stör det dig inte att Bibeln själv aldrig säger att det faktum att våra kroppar är Andens tempel eller att vi inte lever efter köttet innebär att vi inte kan bli demoniserade? Det är något du själv lägger in utan skriftligt stöd.
För mitt svar på din invändning om Saul och kvinnan i Luk 13, se mitt svar till Bergsjöbloggen nedan.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Kanske du har rätt kanske inte.
Det är väl mindre viktigt?
Man får bara se upp så att man inte hamnar där Livets ord var på 80-talet med sin teologi att kristna kan ha demoner råkade många i kläm.
Jag har stött på kristna som tror att folk som inte talar i tungor är besatta av religösa demoner.
Sådana som lyssnar på hårdrock har en upprors ande och allt möjligt.
Tyvärr hamnar många i kläm och blir skadade med en sådan teologi.
Har en vän som när vi gick bibelskolan tillsammans i Uppsala.
Blev påhoppad av en som skulle kasta ut hans hårdrocks demoner.
Det blev bara så löjligt.
Man kan kämpa med synd vi kämpar alla mot köttet.
Vi kan alla vara ansatta av onda andar.
Men besatta vore lite märkligt för att vara besatt betyder att man helt leds av djävulen.
Hur kan en som är ett Guds barn och drivs av Guds ande samtidigt drivas av demoner?
Du skriver : ”Problemet är att om man driver detta resonemang måste man också hävda att kristna är syndfria. Inget mörker finns ju i Gud, och Han bor i oss – Han har befriat oss från mörkrets välde och våra kroppar är den Helige Andes tempel, hur skulle vi då kunna synda? ”
Tror du att det är demoner i oss som syndar?
Eller är det inte vi själva som syndar. Våran natur i oss?.
Det är väl ändå inte demonerna som ansätter oss varje gång vi syndar?
Adam blev väl inte besatt av en demon innan han föll i synd?
Satan och demoner frestar oss till synd och lockar man att demoner i oss är de som syndar åt oss vore lite märkligt. Då skulle vi ju teoretiskt sett behöva demon befrielse varje dag.
Jag tror inte man behöver söka efter demoner i varje buske utan man kan i stället glädja sig åt den frihet vi har i Kristus.
Eller så kanske man blir en ny T-Bone som går runt med sin rapp och skjuter på demoner i varje buske.
För det rappar han ju om 🙂
Allt väl ha det bra!
GillaGilla
Det vet vi väl att kristna kan bli besatta. Maktbegär, besserwisserhet och själviska framhävdanden.
Birgitta Asp
GillaGilla
Hej intressant artikel.
Själv håller jag nog samma positionen som AG gör.
Jag kan inte se hur Guds ande och en demon kan bo samtidigt hos en människa.
Romarbrevet talar om att vi syndens slavar och Joh 8 talar om att slaven gör satans vilja.
Är man befriad i från slaveriet är man alltså under Guds ande och gör hans vilja i enlighet med fil 2:13.
Dock känner jag igen mycket av argumentet emot.
Argumentet med Saulus är ju dåligt eftersom han inte levde på ett sätt som behagade Gud.
Det står inget om att han var rättfärdig (frälst) på något sätt i skriften.
ofta står det i GT om de var rättfärdiga eller ej.
Vi läser i jobs bok
” I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.”
Job led alltså på grund av Guds vilja. Det var Guds vilja att alla Jobs barn skulle dö och att han skulle genomgå sjukdom och lidande.
Det var inte på grund av att han var demon besatt eller att Satan inte hade tillstånd av Gud att röra Job.
Kom ihåg Satan behövde först ha tillstånd av Gud för att ens kunna röra job.
Job fattade att det var Guds handlade och inte demoner så han sade ”HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!”- Job 1:20
Jag tror inte alltid det är demon besättelse utan mest att man lever i öppen synd som behöver bekännas.
Det står ju i romarbrevet kapitel 1 att Gud utlämnar en till ens begär om man förnekar sanningen.
Så var det för mig när jag tidigare levde i öppen synd som var ett starkt fäste i mitt liv.
Jag bekände den öppet och sedan den dagen var all bundenhet till den synden borta.
Men det finns ju exempel som du nämner där folk var besatta och blev befriade. Men aldrig står det att de var rättfärdiga, frälsta eller gjorde det goda.
”Abrahams dotter” säger inte så mycket heller.
Hette hennes pappa Abraham?
Var det på grund av att hon var en jude?
Är alla judar automatiskt frälsta.
Det vet jag att du inte tror för du har ju skrivit emot dispensational teologin på denna blogg.
Och jag håller helt med dig i den frågan att dispensational teologin inte är biblisk.
Så jag håller med Apg 20:24
GillaGilla
– Kan väl förstå att det är många kristna som inte kan förstå det här, helt enkelt för att de inte varit med om det. Men för den som har erfarenhet av demonisk besättelse, och verklig utdrivning av verkliga demoner blir det en annan sak, och jag vet ingen av dem som har den erfarenheten som inte får Ordet och erfarenheten att gå ihop.
Är även helt övertygad om att Gud har ett syfte med allt Han gör, och därmed ger Han också såväl undervisning som förmåga att utföra Hans vilja till vem Han vill. Men behärskade av stolthet och andlig avundsjuka hävdar många att alla är lika i en mkt felaktig bemärkelse. Det är Gud som gör – och inte redskapet / människan.
– Skulle kunna ge flera verkliga vittnesbörd här, som även skulle kunna bekräftas av andra vittnen, men med viss erfarenhet av hur internet fungerar som masskommunicerande media tror jag inte jag skall göra detta.
GillaGilla