Monthly Archives: december 2012

Årskrönika 2012

Som traditionen bjuder kommer här en liten tillbakablick över året som gått. 🙂

I början av 2012 skrev jag en hel del inlägg om egendomsgemenskap i en debatt med Malmöpastorn och New Wine-ordföranden Daniel Norburg. Ingen av oss lyckades nog övertyga den andre (senast för några veckor sen hade vi en ny debatt på Facebook om ekonomisk jämlikhet) men vi fick säkert många andra att tänka till i denna viktiga fråga.

image

Pastor Jean

I februari tvångsutvisades pastor Jean till Kongo där han sedan greps och torterades på grund av sitt regimkritiska engagemang. Jag drogs snabbt med i kampen för att få honom tillbaka till Sverige, och nu i efterhand undrar jag hur det gick till när jag ägnade sex-åtta timmar om dagen åt att nätverka, twittra, skriva pressmeddelanden, ringa journalister, maila politiker etc. Bloggen ändrade funktion totalt, typ tio inlägg i rad handlade om kampen för pastor Jeans överlevnad och säkerhet. Och vi lyckades! Den 11 maj anlände han till Arlanda, och på Frizon höll Kristen Underjord ett seminarium  med honom om internetaktivism och migrationspolitik. Vilken resa det var.

Under våren har jag också ägnat mig mycket åt en annan form av internetaktivism, nämligen att uppmärksamma den humanitära krisen i Sahel.  Inspirerad av den enorma mobilisation vi fick igång i kampen för pastor Jean (över tusen personer) hoppades jag kunna samla lite folkstorm mot att medierna inte uppmärksammade krisen i Sahel trots att biståndsorganisationerna larmade och drog igång egna kampanjer för att media skulle lyssna. Men det gick tyvärr inte så bra. Inläggen om Sahel var bland de allra minst lästa under året.

image

Heidi Baker

I slutet av juni åkte jag till New Wines sommarkonferens i Vänersborg och ägnade kvällarna åt att blogga om vad som hände där. Fascinerad skrev jag om hur folk som Bob Ekblad och Bruce Collins talade om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Men bäst av allt var mötet med Heidi Baker där jag fick vara med om det kraftfullaste Gudsmötet jag någonsin erfarit. Blogginlägget där jag skrev om detta blev ett av de mest kommenterade någonsin, eftersom ett gäng lärjungar til Bibelfokus.se började kritisera Heidi. Jag bemötte detta i flera blogginlägg där debatten fortsatte, och det hela mynnade ut i att jag beslöt mig för att skriva C-uppsats om hennes missionsorganisation, varför jag ska åka till Mozambique nu i april.

Read the rest of this entry

Hemlängtan till Storbritannien

Jag skrev ett blogginlägg om egendomsgemenskap på min engelska blogg igår och nämnde då den brittiska kyrkan Jesus Army där ungefär en fjärdedel av medlemmarna lever i kommunitetshus med fullständig egendomsgemenskap. Mina vänner i Jesus Army fick nys om detta och började länka friskt till inlägget. Och jag fick en sån längtan tillbaka till dem! Det slår mig att jag skrivit väldigt lite om Jesus Army sedan jag var där för snart tre år sedan, men fortfarande är det helt klart min favoritkyrka.

Med rötter i 70-talets Jesusrörelse där hippies och vänsteraktivister drabbades av en karismatisk förnyelse så har Jesus Army redan från början förenat brinnande karismatik med radikal social aktivism. På sin hemsida har de massvis med artiklar som visar på hur båda dessa aspekter funnits med genom hela kyrkohistorien. När jag var där slogs jag av deras enorma hunger efter den Helige Ande. De är influerade av såväl pingströrelsen som Torontoförnyelsen, men framgångsteologi aktar de sig för eftersom de är noga med att förena karismatiken med ekonomisk utjämning.

Denna ekonomiska utjämning sker förstås framför allt inom deras kommunitetsrörelse, New Creation Christian Community (som för övrigt skaffade Twitter igår). Ungefär en fjärdedel av kyrkomedlemmarna är med där och delar sina tillgångar med varandra. Dessutom äger NCCC några företag som ger anställning åt flera av medlemmarna, däribland folk som har haft svårt att få jobb, och där har alla samma lön, oavsett om man är chef eller städare. Är inte det coolt??

Read the rest of this entry

Örjans profetiska gåva

Som flera av er vet är jag väldigt inspirerad av Simon Ådahls  radikala tro och enorma hunger efter Andens gåvor. Jag är lika inspirerad av hans gode vän Örjan Armgren. Örjan och Simon är grannar och reser ofta tillsammans (de kallar varandra för ”Kling och Klang”) för att vittna och be i olika kyrkor. De har rätt olika personlighet, Simon är högljudd och ivrig medan Örjan är mer lågmäld och lugn. Något de har gemensamt är dock varsin riktigt starka profetiska gåva.


image

Örjan

Detta klipp spelade jag in när Simon och Örjan besökte Uppsala i mitten av november. Där berättar Örjan om hur han på en restaurang fick profetera för kökspersonalen och säga dem saker han inte kunde veta. Bland annat sa han till en kvinna att Gud hade tagit hand om hennes aborterade barn, och till en man att han hade blivit övergiven av sin far men att Gud vill vara hans himmelske pappa. När han bad för en annan man fick han till sig ”Impala 66”. Det var den mannens drömbil!

För några veckor sedan var jag hemma hos Örjan och lyssnade på vad han varit med om och hans tankar om hur det är att gå med Gud. Det som slog mig var att han uttryckte en väldigt ärlig och genuin ödmjukhet. Han är helt på det klara med att han inte har något i sig själv, och det betonar han gång på gång. ”Allt är bara Gud”.

Read the rest of this entry

God mirakulös revolutionär jul!

image

Än en gång har vi köpt julklappar för dubbelt så mycket som svenska staten spenderar på bistånd, och som ett slag i ansiktet på det misslyckade COP-mötet boostat klimatförändringarna ytterligare genom denna traditionsrika hyperkonsumtion. Många kristna tar tillfället i akt att påminna sina facebookvänner att det är ju faktiskt Jesus som är the reason for the season. Dock kan man fråga sig om detta budskap ljuder tillräckligt högt när många av oss är lika coca cola- och kalle ankahjärntvättade som resten av samhället och därmed konsumerar som tokar vi med? Faktum är ju att Jesu födelse var en revolutionär händelse som vände upp och ner på de traditionella ekonomiska och politiska strukturerna.

Gud den Allsmäktige blir en bebis. Han föds inte inne i det allra heligaste till Mozarttoner på harpa utan bland kossor och hö och läggs i en matskål. Den politiske härskaren Herodes blir rasande när han hör att den sanne konungen över Israel har blivit född, och därmed tvingas Gud att bli politisk flykting. Från denna utsatta och fattiga position kom Jesus sedan att hota de privilegierade och rika genom sitt radikala omvändelsebudskap, vilket Hans mor profeterade om medan Han låg i hennes mage:

Read the rest of this entry

Helanden i katastrofdrabbade Filippinerna

image

I början av månaden drabbades den filippinska ön Mindanao av supertyfonen Bopha. Över tusen har dött, 300 000 är hemlösa och Röda korset rapporterar att hundratusentals behöver fortsatt humanitär hjälp de kommande veckorna.  Vi har helt enkelt att göra med en sjukt stor katastrof.

image

Missionsorganisationen Iris Ministries, ni vet den som leds av Rolland och Heidi Baker, sände snabbt ut ett ”response team” via sitt humanitära program Iris Relief. Vid ankomst delade de ut mat, kläder och medicinsk hjälp till 160 familjer i Mangayon Barangay. Och naturligtvis bad de även för sjuka. Kolla in hur överväldigad av glädje den här kvinnan blir när hennes knäsmärtor orsakade av artros plötsligt försvinner efter bön:

De bad också för en ung tjej som varit döv i sitt vänstra öra sen födseln som plötsligt kunde höra:

Gud välsigne Röda Korset, Läkare utan gränser och andra sekulära humanitära organisationer, men tyvärr ber de till skillnad från Iris inte för mirakler. Och är det någonstans mirakler behövs så är det i krissituationer. Jag uppmanar er verkligen att ge en julgåva till Iris Ministries och be för att de ska fortsätta kunna lindra nöd och rädda liv i ännu högre grad. Och sprid ordet om att hjälp till Filippinerna fortfarande behövs.

Istället för kyrklig skolavslutning

image

Intvingade i kyrkan

Min pastor och goda vän Lotta Sundberg har jobbat som skolpastor i flera år, och från det perspektivet hade hon häromdagen en intressant kommentar till skolavslutningar i kyrkor. Det är som bekant en fråga som väcker oerhört stort engagemang från kristna, Adventsuppropet som protesterar mot att Skolverket vill förbjuda bön och psalmer i kyrkliga skolavslutningar och adventsfirande på skoltid har samlat 80 000 namn. Lotta tyckte det var märkligt att just dessa högtider får så mycket fokus när många kyrkor annars är rätt passiva med skolarbete. De flesta skolor tar året runt emot präster, pastorer och lekmän som förklarar sin tro på lektionstid och svarar på elevernas frågor. Bara man inte tvingar alla att be eller sjunga lovsång kan man vara rätt så frimodig i en hel del klasser.

Jag uppmanade Lotta att skriva en debattartikel i Dagen om detta men det blev inte av. Istället publicerades idag en annan debattartikel av 18 pastorer och församlingsledare som problematiserar Adventsuppropet på ett mycket bra sätt. ”Vi delar viljan att människor i Sverige ska få möta och följa Jesus. Vi delar också Adventsuppropets önskan om att kyrkan ska vara kyrka. Det är den självklara relationen mellan Sverige och kristen tro som är bekymmersam. Nationer kan inte vara kristna.”

Amen! Att kristendomen haft privilegierad ställning genom att alla skolbarn har varit tvungna att be morgonbön, fira skolavslutning i kyrkan etc., är inte något som gynnar Guds Rike utan motverkar det. Där Herrens Ande är, där är frihet. Evangeliet kan inte tvingas på folk. Så medan jag håller med om att det uppstår en absurd situation när skolklasser samlas i kyrkan för att lyssna på en präst som inte nämner Gud, så är lösningen inte att tvinga barnen delta i Gudstjänst på lektionstid, utan att göra våra tusentals vanliga Gudstjänster så attraktiva och fyllda av Guds härlighet att ungdomar hör och häpna tar sig dit frivilligt. Och hur gör vi detta bäst? Jo, genom att bränna kyrkbyggnaderna och gå ut och göra folk till lärjungar.

Read the rest of this entry

Pingstkyrkans pingstmirakel

image

I fredags var åkte jag med Pannkakskyrkan till Avesta där Pingstkyrkan anordnar en bandyturnering varje Lucia. Massvis med ungdomar var där, och vi fick både stå och servera pannkakor utanför arenan och berätta vittnesbörd om mirakler i arenan. Runt tolvtiden satt jag och gnolade på lite lovsånger vid pannkaksgrillen när en kille kommer fram till mig och frågar ”Du, vad är det som skiljer pingstkyrkan från andra kyrkor? Vad är det de tror på?”

Då gick jag igång.

”I början av 1900-talet samlades ett dussin människor från olika länder, klasser och samfund i ett hus i Los Angeles med en intensiv hunger efter att få uppleva Pingsten igen. Pingsten är kyrkans födelsedag när den Helige Ande uppfyllde de kristna och gjorde stora mirakler, där det första var att de kunde predika Evangeliet på språk de inte hade lärt sig. Latin, egyptiska, mesopotamiska osv. När det här gänget i Los Angeles bad att de skulle uppleva samma sak var det precis det de fick göra. Den Helige Ande slog ner som en bomb och stora mirakler skedde.

De flyttade in i en lokal på Azusa Street och hade möten konstant i tre år. Massvis började tala nys språk som den Helige Ande ingav. En sudanesisk muslimsk tolk var nyfiken på vad som hände, och när han kom in hörde han ett budskap på sitt eget språk. Han blev frälst och hjälpte till att identifiera vilka språk som talades. Fler hjälpte till och efter bara några månader hade de identifierar 20 språk, inklusive hebreiska, hindi och teckenspråk.

Read the rest of this entry

Bränn kyrkorna

You're going down

You’re going down

Idag publicerades min debattartikel i Dagen om att kyrkan behöver en radikal klimatomställning. De extremt tröga klimatförhandlingarna gör att kyrkan inte kan invänta den politiska processen, utan vi måste ta egna initiativ och ha som mål att varje församling ska sänka växthusgasutsläppen med 90-100 % till 2050 (helst tidigare förstås). Därtill måste varje enskild kristen också sänka sina utsläpp. Jag ger i artikeln tre konkreta förslag på hur detta kan uppnås: att församlingarna undervisar om och uppmanar till vegetarianism, att de undervisar om och uppmanar till en enkel livsstil som tar avstånd från rikedom, samt att de blir husförsamlingar och säljer sina byggnader.

Det senare är en fråga jag börjat känna mer för på senare tid. Att kristna individer inte ska vara rika innebär ju att kristna församlingar inte heller ska vara det. Men rika församlingar finns det en hel drös av, och deras främsta utgift är oftast kyrkobyggnaden. Tidigare har jag sett en återgång till den nytstamentliga församlingsmodellen med husförsamlingar som mest en praktisk fråga – det blir mer organiskt, mysigt och lättorganiserat. Men naturligtvis är det i allra högsta grad en ekonomisk fråga. Man sparar rejält mycket pengar om man går över till att bli en husförsamling.

Read the rest of this entry

Gud var ett flyktingbarn

Ikväll tvångsutvisar Sverige ännu en gång människor till Irak, trots att Amnesty, EU och Iraks regering och parlament motsätter sig detta. Det här väcker dock ingen större uppmärksamhet i samhällsdebatten, istället diskuterar man hur hemskt det är mot våra svenska traditioner att inte ha pepparkaksgubbar i Luciatåg. Och SD verkar inte skadas opinionsmässigt oavsett hur många riksdagsledamöter som avslöjas som tvättäkta rasister.

Vart är vi på väg egentligen? Kyrkan måste vara en stark röst mot tvångsutvisningar såväl som främlingsfientlighet för att kunna hindra den här utvecklingen. Min gode vän Andreas Cucca utgör en sådan röst. Han är inte bara en missionär som har sett stora mirakler och fört många till tro, han har även författat följande text i respons till Sverigedemokraternas frammarsch:

image

GUD VAR ETT FLYKTINGBARN!

I Bibeln kan vi läsa om hur Jesus som barn tvingades till Egypten då en hänsynslös diktator ville få honom mördad. Kung Herodes var känd för sin grymhet och såg bland annat till att avrätta tre av sina egna söner.

Politisk makt var problemet. För det hade profeteratsom att en kung skulle födas, men inte förstod Herodes att det inte skulle bli vilken kung som helst utan världens frälsare. Eftersom han inte visste vem denne nyfödde kung var, beslöt han att avrätta alla gossebarn under 2år.

Josef (Jesu ”styvfar”) fick två drömmar som ledde honom och familjen till Egypten. En flykt som räddar livet på Jesus. En flykt under fyra års tid. Inte förrän Herodes dött och Josef fått en tredje vägledande dröm återvänder familjen till Israel.

I Sverigedemokraternas kyrkopolitiska program står det bland annat att kyrkan inte ska upplåta kyrkor till illegalaflyktingar.

Tänk om det vore Jesus som gömts då? Tänk om vi skulle skicka tillbaka honom till Herodes?
Read the rest of this entry

Elias

Bild: Nomadz. Creative Commons

Jag har en god vän som vi kan kalla Elias. Han kommer ursprungligen från ett arabiskt land, och när han flydde till Sverige försämrades hans levnadsstandard ganska rejält. Från rikemansliv till svensk håla, så att säga. Elias blev allvarligt deprimerad, och till slut bestämde han sig faktiskt för att ta sitt liv. Han bad i desperation: ”Gud, om du finns, visa dig för mig!”

Han hade lämnat islam i sitt hjärta redan som barn, även om han förstås för familjens skull låtsades vara muslim. Ett tag funderade han på att bli jude, men han kände att ”någonting saknades”. Även kristendom hade han kikat på men blev väldigt besviken – han fann ett helt gäng konstiga läror. Han visste det inte då, men det var Jehovas vittnen han hade kommit  kontakt med.

När han hade gråtit sig själv till sömns samma kväll som han bestämt sig för att ta självmord såg han sig plötsligt sitta i ett stort knä, och han hörde en röst som sa: ”Varför gråter du?” Han hade ingen aning om vem denne jätte som talade till honom var, han brydde sig inte särskilt mycket heller, utan svarade plågsamt att han var övergiven av Gud och människor och att han ville ta sitt liv. Då svarade rösten: ”Jag är Jesus. Jag är din Gud.” 

Read the rest of this entry

Diakonia och PMU uppmanar till bön för mirakler i Kongo

image

Kongoleser i bön

Krisen i Demokratiska Republiken Kongo har förvärrats rejält den senaste tiden, pingströrelsens biståndsorhanisation PMU har blivit tvungen att evakuera svensk personal i landet samtidigt som de ökar insatserna för att lindra nöd och rädda liv. Idag går de tillsammans med Diakonia ut med ett upprop till alla Sveriges kyrkor där de uppmanar till bön söndagen den 16 december, dvs tredje advent. Texten är riktigt gripande:

Det  är  tid  att  i  bön  och  handling  visa  vad  vår  solidaritet  faktiskt  innebär.  I  bön  har  vi  möjlighet  att  inför  vår  Herre  lyfta  fram  situationen  och  be  om  vishet  och  kraft.  I  handling  kan  vi,  styrkta  av  bönen,  som  folkrörelse  och  som  biståndsaktörer  kraftfullt  agera  för  att  våra  politiker  på  ett  aktivt  sätt  verkar  för  fred  i  Kongo.  Kyrkans  unika  röst  i  Sverige  behöver  än  en  gång  lyftas  emot  de  orättfärdigheter  som  pågår  i  Kongo  idag.  En  av  våra  lokala  medarbetare  utbrast  häromdagen  i  förtvivlan:  ”Kongo  behöver  ett  under!”

Vi  är  från  olika  traditioner,
men  vi  tror  alla  på  bönen  som  en  kraft  att  räkna  med,  och  vi  tror  att  ett  under  i  Kongo  är  möjligt.

 
Amen säger jag! Och nu gäller det verkligen att vi både ber om och förväntar oss under i Kongo. Lidandet är så groteskt och behoven så gigantiska att vi är fullständigt beroende av den Helige Ande. Mirakler måste ske. Och tack och lov har de skett förr.

Read the rest of this entry

Varför kristna blir sionister

image

Min favoritförfattare Jack Deere skriver i Surprised by the Power of the Spirit om hur lätt många kristna bildar teologiska uppfattningar inte genom egna bibelstudier, utan utifrån vad deras pastorer/präster och bibellärare säger åt dem att tänka. Deere hade själv i många år trott på och undervisat om cessationism, läran att Andens gåvor upphörde med apostlarna, men i slutet av 80-talet blev han ”överraskad av Andens kraft” och fick ompröva detta rejält. Som lärare på en evangelikal högskola där han var professor i Gamla Testamentet började han sedan som karismatiker undersöka processerna som gjorde att nära alla som examinerades där hade blivit hängivna cessationister.

Deere berättar till exempel om hur han samtalade med en doktorand om vad han ansåg om Andens gåvor. Denne svarade att Bibeln lär att de mirakulösa gåvorna inte längre ges. När Deere bad honom utveckla sa han ”Bibeln lär att det fanns bara tre perioder när mirakler var vanliga: under Mose och Josua, under Elia och Elisa samt under Kristus och apostlarna. Nästa gång mirakler kommer vara vanliga är när antikrist regerar.” Deere frågade honom: ”Kom du fram till detta genom ett noggrant Bibelstudium?” ”Precis”, svarade doktoranden.

Detta var förstås inte sant. Han hade bara upprepat en teori skapad av Benjamin Breckenridge Warfield i början av 1900-talet som dispensitionalister spridit vidare i generationer. Deere bad doktoranden sakta men säkert rada upp mirakler som sker utanför ”de tre perioderna”: mirakler som Abraham, Josef, Gideon, Simson, Samuel, David, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel med flera upplevt. Till slut började doktoranden inse att hans cessationism byggde på pastorers och professorers, inte Bibelns, undervisning.

Samma sak tror jag i mycket hög grad gäller s.k. kristen sionism. Påståendet att det judiska folket måste återvända till Israel för att Jesus ska kunna komma tillbaka finns aldrig uttryckt i Bibeln, ens parafraserat. De allra, allra flesta som tror på det gör så för att en kristen auktoritetsfigur sagt åt dem att tro på det.

Read the rest of this entry

Sverige utvisar dödshotade tonåringar till Afghanistan – protestera!

Immad

Immad

Immad Samim kom ensam till Sverige från Afghanistan för fyra år sedan, då talibanerna dödat hans familj och planerade att göra detsamma med honom om han vägrade hjälpa dem. Han går nu vad klassas som Sveriges mest utmanande gymnasielinje, på vilken han har en termin, det vill säga ett halvår, kvar. Igår morse blev han utan varning hämtad av polisen för att bli utvisad tillbaka till Afghanistan. En avslutad utbildning kan vara totalt avgörande för Immads framtid, som annars är osäker, möjligtvis livshotande. Det enda Immad vill är att få avsluta sin gymnasieutbildning i Sverige och mottaga sina betyg tillsammans med sin klass och sina vänner.

Hjälp kommer redan från många håll – Asylkommittén i Gävleborg hjälper till med kontakten med media, politiker börjar bli engagerade, och information sprids på Internet. Vi är många, och vi tänker inte låta detta ske. Hjälp Immad genom att skriva på namninsamlingen!

Skriv under så att Immad kan avsluta sin gymnasieutbildning i säkerhet!

Younas Yari är en kristen 18-åring som är född i Afghanistan. Hans pappa blev dödad av talibaner efter att en släkting angivit pappan som kristen. I Afghanistan innebär att lämna islam i praktiken en dödsdom och att vara kristen gör det om möjligt ännu värre. Därför söker Younas asyl i Sverige.

Migrationsverket tror dock inte att han är ”kristen på riktigt”. Detta efter några timmars intervjuer utförda av en person som inte är insatt i kristen tro och med en tolk som bara kan muslimsk terminologi. Younas församlingspräst, Maria Ytterbrink, som lärt känna honom under det knappa år han har bott i Hasselfors, upplever hans tro som mycket uppriktig. ”Som präst har jag handlett blivande präster och sedan gett ett utlåtande till biskopen om ifall de är lämpliga för yrket. Jag upplever Younas tro vara minst lika djup och allvarlig som tron hos dem som jag rekommenderat för vigning.” Prästens vittnesmål, det att Younas är döpt i Svenska kyrkan och att han har sökt sig till dess församlingar oavsett var migrationsverket placerat honom, tas det inte hänsyn till. Migrationsverket tror nämligen inte att det kan finnas kristna i Afghanistan, utanför de stora städerna.

Younas sitter nu i förvaret i Flen, trots att han samarbetat med migrationsverket och gränspolisen. Han riskerar att utvisas till döden, på grund av att Sveriges hantering av flyktingar på religiös grund ännu inte följer de prejudicerande domar som finns på internationell nivå. Verkställighetshinder prövas nu av migrationsdomstolen.

Vi ber nu om din underskrift för att rädda den unge mannens liv! 

Delta även i denna aktion för att stoppa Yousefs avvisning – kontakta flygbolaget och/eller protestera på Arlanda!