Örjans profetiska gåva

Som flera av er vet är jag väldigt inspirerad av Simon Ådahls  radikala tro och enorma hunger efter Andens gåvor. Jag är lika inspirerad av hans gode vän Örjan Armgren. Örjan och Simon är grannar och reser ofta tillsammans (de kallar varandra för ”Kling och Klang”) för att vittna och be i olika kyrkor. De har rätt olika personlighet, Simon är högljudd och ivrig medan Örjan är mer lågmäld och lugn. Något de har gemensamt är dock varsin riktigt starka profetiska gåva.

Detta klipp spelade jag in när Simon och Örjan besökte Uppsala i mitten av november. Där berättar Örjan om hur han på en restaurang fick profetera för kökspersonalen och säga dem saker han inte kunde veta. Bland annat sa han till en kvinna att Gud hade tagit hand om hennes aborterade barn, och till en man att han hade blivit övergiven av sin far men att Gud vill vara hans himmelske pappa. När han bad för en annan man fick han till sig ”Impala 66”. Det var den mannens drömbil!

För några veckor sedan var jag hemma hos Örjan och lyssnade på vad han varit med om och hans tankar om hur det är att gå med Gud. Det som slog mig var att han uttryckte en väldigt ärlig och genuin ödmjukhet. Han är helt på det klara med att han inte har något i sig själv, och det betonar han gång på gång. ”Allt är bara Gud”.

Jag antar att det är därför Gud är villig att använda honom så mycket, Han vill inte att människor tar åt sig äran för saker Han gör. Det ödmjuka hjärtat är oerhört viktigt och något jag personligen känner att jag behöver bli mycket bättre på. För att Han ska leva fritt i oss måste vi dö från oss själva (Gal 2:19-20). Grundbulten i det profetiska är ju att Han talar och bestämmer. Om vi ständigt ger all ära till Honom finns inga begränsningar för vad som kan ske.

Örjan gav förstås många exempel på mirakler han varit med om. Jag bad honom ge sin version av en händelse som Simon berättade när han besökte min församling i april 2011. De hade varit på väg till Halmstad för att hålla ett möte där när Örjan sa att han var bekymrad över att Herren hade varit tyst i fem dagar. Simon sa att han inte skulle oroa sig eftersom många inte hört Gud på mycket längre tid än så, men Örjan var fortfarande bekymrad. De satte sig på en restaurang för att äta och plötsligt börjar Örjan tala in i servitrisen. Han talar om hur fadern till hennes son inte funnits där för honom men hur Gud är hans far, och han frågar henne när hon tänkt ge sitt liv till Honom. Hon blir helt chockad och uppmanar dem att hänga med henne ut ur restaurangen. Där tar hon emot Jesus.

Plötsligt börjar en man springa runt och skrika ”Akta er för de här två, de talar om Jesus!” Simon och Örjan inser att han är demoniserad. Mitt i detta tumult kommer två killar, och plötsligt börjar Örjan profetera in i en av dem: ”Dina föräldrar tvingade in dig i en religiös prestation, men det var aldrig jag säger Herren! Du ska få lära känna mig på riktigt!” Killen blev helt tagen, precis så var det. Plötsligt försöker den besatte mannen attackera den nyfrälste tjejen, men hon ropar ”I Jesu Namn gå iväg!” varav mannen hoppar upp på en cykel och kör därifrån!

Vilken action, va? När de sedan lämnar restaurangen säger Simon ”Du Örjan, det där var ju som Apostlagärningarna! Men det var inte Jerusalem för 2000 år sen utan Halmstad 2009!” Sen sa han med glimten i ögat ”Och hur var det, Herren har inte talat på fem dagar va?”