Monthly Archives: oktober 2013

Sexton sorters dopsyner: en respons till Peter Halldorf

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Peter Halldorf. Foto: Sven-Erik Simonsson

Igår publicerade Dagen en debattartikel av Peter Halldorf där han kommenterade att Filadelfia Stockholm numera accepterar barndöpta som församlingsmedlemmar. Halldorf, som ju är nån slags cool mix av pingstvän och östortodox, var glad för beslutet men kritisk till att Fillan fortfarande inte ser barbdopet ”som ett riktigt dop” utan mest verkar göra detta av pragmatiska skäl (de har folk som varit med hur länge som helst men som inte kan bli medlemmar för att de är nöjda med sitt barndop). Halldorf skriver:

”Vi kan mena att ett dop som skett i den treenige Gudens namn alltid är ett dop, oavsett vid vilken ålder det skett, och oavsett mängden av vatten som använts.

Vi kan naturligtvis också hävda att orden om ett enda dop endast omfattar troende­ dopet, att andra dop inte är riktiga dop. Men vi kan rimligen inte välja den ståndpunkten och samtidigt säga till den barndöpte: ‘Du får vara med i församlingen ändå!'”

Med andra ord: acceptera att barndop är lika riktigt som ett troendedop, eller exkludera barndöpta från församlingen. Halldorf verkar alltså mena, om jag tolkat honom rätt, att de som inte delar hans syn på barndop ska exkludera dem som gör det. Hur stämmer det överens med ekumeniken?

Don’r get me wrong, jag är inte helt och hållet emot Halldorfs tes, men jag tycker han målar upp en onödig tudelning. Jag tror det finns många dopsyner:
Read the rest of this entry

Hur får man passion för Gud?

Passionerad tillbedjan, Iris Ministries Congo

Passionerad tillbedjan, Iris Ministries Congo

Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte? (Ps 42:2-3)

En amerikansk vän kontaktade mig häromdagen och frågade hur man får passion för Gud. Han hade blivit frälst i den karismatiska rörelsen men sedan gått över till en presbyteriansk kyrka som inte tror på Andens gåvor, där han utvecklat en väldigt intellektbaserad och faktiskt ganska känslolös kristendom, där känslor närmast är något negativt. Efter ett tag märkte han dock att deras politiska konservatism inte stämde överens med Bibeln, han blev istället anabaptist och fördjupade sig i Bibelns syn på fred och rättvisa.

Och när han upptäckte anabaptismens karismatiska rötter, när han insåg att majoriteten av världens fattiga och förtryckta kristna är karismatiker och när han, faktiskt, hade upptäckt min engelska blogg Holy Spirit Activism, så började han arbeta på att försöka ta sig tillbaka till sina karismatiska rötter igen, med ett fortsatt fokus på fred och rättvisa! En av utmaningarna han upplevde med detta var dock alltså att återuppliva sina känslor för Gud.

Jag kände igen hans situation från Surprise by the Power of the Spirit av Jack Deere, som i kapitlet Passion for God beskriver att medan han var Presbyterian intalade han sig själv och sin församling att älska Gud med hela sitt hjärta absolut inte innebar att man behöver känna någon passion eller nåt, nej det räcker med att lyda Gud och läsa Hans Ord så älskar man på fint. Känslor var opålitliga, enligt Deere, han skrattade åt de kristna som baserade val i livet på att ”känna” saker och var stolt över att han minsann levde efter vad som var logiskt och rationellt.

Men det fanns ett stort problem. Bibeln beskriver människor som har stor känslomässig passion för Gud, inte minst i Psaltaren. Att älska någon kan aldrig separeras från känslor. Och om vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, då innebär det mycket känslor.
Read the rest of this entry

Guds kärlek för dig i din smärta

Elin M. Larsson

Elin M. Larsson

Dikt av min vän Elin. 

 

Jesus

Jag vill aldrig mer hålla det namnet undanskymt

för Gud låter människor plågas

för att de ska finna honom

och bli räddade

undan fördärvet

undan det onda

det som skjuter allt heligt och vackert ifrån sig

Varje gång en människa övergivit Gud

har hon övergivit sin egen räddning

Det är därför städer och folk utplånas

gång på gång sedan urminnes tider

för att de har dömt sig själva

och för att Gud

med sin stora kärlek

vill rädda

alla de som fortfarande kan räddas

Den kärleken sträcker sig högt över bergen

och än längre än all den mening

som vi har förmåga att känna i våra hjärtan

Read the rest of this entry

Nillas vittnesbörd

Nilla på omslaget av Liv

Nilla på omslaget av Liv

Prästen Håkan Sunnliden besökte vår församling för några månader sen och berättade bland annat om den svenskkyrkliga församling som lade av med Alpha för det var för många som kom till tro. 🙂 Det är ett knäppt men tydligt exempel på det som många redan vet, att Alpha är ett enkelt, avdramatiserat men kraftfullt sätt att sprida Guds Rike på i Sverige.

Min kompis Nilla intervjuas i senaste numret av Liv, en tidning som ges ut av Dagen och Alpha (och som jag varmt rekommenderar). Jag träffade henne när vi läste Metod C på statsvetenskapen här i Uppsala, och i rasten på ett seminarium ryckte hon tag i mig och frågade ”Du är kristen va?”

”Jajamen”, sa jag. ”Vad kul! Jag är sökare, jag går en sån här Alpha-kurs i Korskyrkan.” ”Åh vad trevligt!” ”Ja, det är väldigt intressant alltså.” ”Det förstår jag!”
Read the rest of this entry

Två fantastiska ungdomskonferenser!

Om cirka tre veckor, 8-10 november, blir det Kingdom Culture-konferens i Örebro! Kingdom Culture är förnyelsemöten som arrangeras en gång i månaden i Brickebergskyrkan, och konferensen innebär samma hunger efter Gud och Hans gåvor fast i tre dagar i sträck. Mycket tillbedjan, mycket bön för Andeuppfyllelse och helande, mycket glädje och mycket bra helt enkelt 🙂 Jag har fått privilegiet att hålla ett seminarium på årets konferens om att förena Andens gåvor med fred och rättvisa.

Det är framför allt en ungdomskonferens men ingen åldersgräns är satt så äldre är också varmt välkomna! Anmälan kostar blott 50 kronor (+130 om man vill ha mat och boende) och går att göra här. Sista anmälningsdag är 4 november. Varmt välkomna!

I samma andetag vill jag också bjuda in er till Pannkakskyrkans konferens Union 3-6 januari i Uppsala! Oavsett om du är med i en Pannkakskyrka, vill starta en eller är nyfiken på konceptet är du varmt välkommen. Det kommer bli inspiration, pepp och undervisning om evangelisation, Guds kärlek och Pannkakskyrkans vision, bland annat med ”ängeln på Malmskillnadsgatan” Elise Lindqvist. Och så blir det massa lovsång och bön, outreach på Uppsalas gator och massa pannkakor!

Anmälan är öppen för alla mellan 16 och 30 år och kostar 150 kronor för medlemmar i Pannkakskyrkan (vilket är gratis att bli). Sista anmälningsdag är 16 december. Varmt välkomna!

Normaliseringen av rasismen i Norge

Jens Stoltenberg. Foto: Kjetil Ree

Jens Stoltenberg. Foto: Kjetil Ree

”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv.” – 3 Mos 19:33-34

Det läskigaste är inte att rasister numera sitter i Norges regering. Det läskigaste är att stora delar av det norska folket står bakom det. I senaste programmet av Skavlan började komikern Özz Nûjen kritisera Fremskrittspartiet och kalla dem rasister, och direkt blev programledaren Fredrik Skavlan rejält orolig.

Han påpekade att FrP inte var där och kunde försvara sig och i brist på annat bad han oppositionsledaren Jens Stoltenberg som också råkade sitta där försvara FrP. Ja, försvara. För det Skavlan bad Stoltenberg kommentera var omvärldens missuppfattningar om att Norges regering är rasistisk. I själva frågeställningen visade alltså Skavlan att han inte tycker att FrP är rasister.

Det tyckte inte Stoltenberg heller. Han tydliggjorde att han är kritisk till FrP:s syn på invandring men att det är överdrivet att kalla dem rasister. Varav Nûjen kontrade med att de ju vill förbjuda romer att komma till Norge. Det är 100 % rasism. Inte ens Sverigedemokraterna har uttryckt något sådant.

Som svensk media uppmärksammade klippte dock NRK bort denna respons från Nûjen i sin version av Skavlan, och lät således debatten avslutas med Stoltenbergs inlägg. Detta förklarar de med att det ”inte kom fram några argument” och att ingen fanns där att försvara sig. Men ett nytt argument var ju precis det Nûjen gav, och ett starkt sådant, för att stödja påståendet att FrP är rasistiska.

Därtill så försvarade Stoltenberg som sagt motsatsen, och jag tror knappast NRK har en policy som säger att varje gång regeringen kritiseras måste regeringen svara nästa sekund. Regimkritik måste få uttryckas, och så kan regeringen svara på den efteråt. Och som Nûjen sa: ”Fremskrittpartiet säger massa saker om såna som mig när vi inte finns där att försvara oss.”

Read the rest of this entry

Jag är politiskt korrekt

Gästinlägg av forskaren Kristian Steiner. Om du också vill publicera något på den här bloggen är det bara att skicka in.  

Kristian Steiner

Kristian Steiner

Under senare tid har jag observerat att kristna, både vänner och ledare, säger att de minsann inte är politiskt korrekta. Eller så uttrycker man sin beundran för offentliga personer som inte är PK.

Jag känner mig olustig inför den hållning och attityd som dessa yttranden ger uttryck för. För, vad betyder ”politiskt korrekt”? För det andra, i vilka sammanhang uttrycks att man inte är PK? Och slutligen, vilka attityder bottnar detta PK-förakt i?

Tanken om politisk korrekthet utgår från att språkanvändning ger makt och denna makt kan beröva människor status och i värsta fall deras mänsklighet. Ett språk som förklenar kan därför uppfattas som en form av våld. Johan Galtung kallar det kulturellt våld.

Politisk korrekthet innebär en kollektiv strävan att undvika ett språkbruk som uttrycker förakt eller legitimerar gruppers underordning och marginalisering.
Read the rest of this entry

Köp Fairtrade för Guds skull

Just nu pågår Fairtrade Fokus, en nationell kampanj som uppmärksammar arbetsvillkor, handel och global rättvisa. De flesta har hört talas om Fairtrade idag och förstår varför det behövs. Om du inte vill att den choklad du äter odlas av barnslavar eller att dina bananer är så giftiga att de gjort odlarna sterila, då är det Fairtrade du ska gå på.

Ändå är det bara en minoritet av svenska folket som köper Fairtrade idag. För att ändra på det arrangeras Fairtrade Challenge imorgon torsdag – Sveriges största fikatävling. Nära 400 000 kommer fika Fairtrade då, och du kan förstås joina oss! Gå in på fairtradechallenge.se och anmäl dig, och sprid det sedan vidare till dina kompisar.

Det finns förstås mycket mer du kan göra också. Sprid budskapet, påverka, anordna events, lobba för att din skola, arbetsplats, kyrka eller kommun bara köper Fairtrade (för församlingar finns diplomeringen kyrka för Fairtrade), med mera. Om du vill ha mer praktiska tips och förena dig med fler intresserade så säg bara till så kan jag förhoppningsvis hjälpa till. 🙂

Hej då

Hej då

Simons och Örjans äventyr med den Helige Ande

Simon och Örjan

Simon och Örjan

På torsdag kommer Simon Ådahl hit till Uppsala! Han är tillsammans med hans granne Örjan en person som verkligen inspirerat mig massvis till att söka den Helige Andes gåvor och att vara mer passionerad för Jesus. Första gången jag mötte honom var för två och ett halvt år sen när min församling Mosaik bjöd in honom för att lyssna på hans låtar och vittnesbörd om vad Gud gör i Sverige. Då delade han bland annat denna story:

2009 åkte Simon och Örjan till Halmstad för att ha ett möte där, och när de kom fram gick de in på en restaurang för att äta något. När servitrisen kommer fram börjar Örjan profetera för henne:  ”Du ska inte vara orolig för pojken din. Den biologiska pappan har inte varit där men Jag är hans Fader säger Gud, Jag tar hand om pojken din. Och du har ju lovat att du ska följa Mig. De människor som du umgås med är inte bra för dig.” Och så vidare. Servitrisen bryter ihop, frågar ”hur kan du veta det här?” och utbrister efter ett tag ”Jag måste gå ut och röka!”

Simon och Örjan följer med henne ut och där tar hon emot Jesus och blir frälst. Plötsligt kommer en man fram och skriker ”Lyssna inte på de här två, de talar om Jesus! Lyssna inte på de här två!” Vilken bra reklam han gör, tänkte Simon, och Örjan vänder sig till servitrisen och säger ”Den här mannen är besatt, och om någon minut kommer han försöka attackera men då ska du bara säga ‘I Jesu Namn gå härifrån!'”

Read the rest of this entry

Varför är inte alla kristna aktivister?

Offer för jordbävningen i Bolachistan, Pakistan

Offer för jordbävningen i Bolachistan, Pakistan

2 Kor 8 innehåller en fantastisk beskrivning av de kristna i Makedonien:

”Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga.” (vv. 1-4)

Fattar ni? ”Snälla, snälla Paulus låt oss få ge till de fattiga! Här ta allt jag äger, ta ännu mer!!” Här framträder en närmast manisk humanitär passion, en ostoppbar hunger som måste hjälpa de fattiga. Folk lider nöd i Jerusalem, hjälp, ta allt jag har!

Var finns den humanitära passionen idag när 50 000 dör av fattigdom varje dag?

Lukas skriver:

Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” (Luk 19:1-8)

Read the rest of this entry

Varför jag inte håller med Antje Jackelén

Biskop Antje Jackelén

Biskop Antje Jackelén

Mitt blogginlägg What if Jesus predikade vad Antje Jackelén predikar blev snabbt ett av årets mest lästa, och medan många tyckte det var fyndigt och bra tyckte andra tyvärr att det var osmakligt. Så här kommer en mindre satirisk text om varför jag inte håller med Jackelén.

Så här lät det på hearingen:

Anette Novak: Jesus var ju rak ibland och inte sådär brottande, han sa ju till exempel att det bara finns en väg till Fadern och den är genom mig.

Antje Jackelén: Säger han det?

Anette Novak: Eller ja, han säger “Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Vad säger du om det?

Antje Jackelén: Ja, det är ju i Johannesevangeliet. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Men det läses ibland som att Jesus säger ”Jag är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet” –det säger han faktiskt inte.

Frågan Jackelén fick handlade alltså om Joh 14:6b, “Ingen kommer till Fadern utom genom mig,” men talar istället om 14:6a och hävdar att detta inte innebär att Jesus är den enda vägen till Gud, trots att det är precis det Jesus förtydligar i 6b. Det är rätt kass exegetik.

Read the rest of this entry

Följ dem som gör Jesusgrejerna

För två månader sen skrev jag en debattartikel i Dagen där jag argumenterade för att de kristna som upplever mirakler och för människor till tro bör sättas i positioner där de kan inspirera andra till att göra samma sak. Min erfarenhet var att de ofta förpassas till publiken istället för att erkännas som de gudsmän och gudskvinnor de är och få en mick så de kan visa oss hur kyrkan går vägen den så desperat behöver gå. Kyrkan i Sverige går på tomgång inte för att Gud inte säger ja utan för att dess ledare säger nej. Vad vi behöver är ledare som kan uppvisa resultat, inte bara massa snack.

image

Jenny, Ge och jag

En sån ledare är Ge Baojuan. Jag träffade henne för en dryg vecka sen på Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) där hon läser en master i teologi. Hon har redan varit pastor i 30 år och leder en kyrka i Wuhan, Kina, med tusentals medlemmar. Varje söndag kommer människor till tro. Och anledningen till att de gör det, enligt Ge, är mirakler. ”Många helanden sker i Kina. Och döda kommer tillbaka till livet.”

Hon berättade om hur hon sett tumörer försvinna och en död flicka komma tillbaka, på ett lågmält men uppenbart trosfyllt sätt. I Kina lever hon i Apostlagärningarna, och det är förstås värt allt. Sverige blev ganska kontrastfyllt för henne. Hon betonade att hon sett mirakler här också, men hon trodde att rikedomen hade gjort oss för oberoende av Gud så att vi inte söker Honom som de gör i Kina. En analys som delas av broder Yun.

Read the rest of this entry

What if Jesus predikade vad Antje Jackelén predikar?

image

Liberalteologen Jesus

Igår var det hearing av Svenska kyrkans ärkebiskopskandidater, och mest intressant var förstås att höra storfavoriten Jesus Kristus som gjort en överraskande comeback med målet att föra kyrkan tillbaka till dess rötter. Efter lite småprat om Jesu kallelse till präst och vilket köksredskap Han skulle vilja vara (durkslag) så gick diskussionen över till de lite djupare teologiska frågorna:

Vem skulle Du säga ger bäst bild av Gud, Du eller Muhammed?

Alltså det är en märklig fråga. Jag tycker den är felställd. Det är klart att för Mig personligen, Jag som är uppväxt i en messiansk tradition, med Mitt bagage och Min gudsbild så tror Jag att Jag är världens frälsare – men vem är Jag att bedöma andras sökande? Jag är fullständigt övertygad om att judar, kristna och muslimer tillber samma Gud.

Då måste jag bara fråga, för några millennier sedan sa Du ju att det bara finns en väg till Gud och den är genom Dig.

Sa Jag verkligen det?

Ja… Eller Du sa såhär, menar då en person: “Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Vad säger Du om det idag?

Ja, det är ju Johannes det ja. ”Jag är vägen, sanningen och livet.” Alltså, Jag tycker det är lite märkligt, det läses ibland som att Jag säger ”Jag är den enda vägen, den enda sanningen och det enda livet” – det säger Jag ju faktiskt inte.

Read the rest of this entry