Monthly Archives: januari 2014

Alice Hägg: Anden och aktivismen

En fantastisk text av Alice Hägg, ursprungligen publicerad på Kristen Underjord.

Alice Hägg

Alice Hägg

Anden. Kanske är det den del av Gud som flera av er läsare har svårast med att förstå. I vars namn en del av er kanske sårats, eller skrämts. Som lämnat en del av er förvirrade över osynliga ting, över tungotal, profetior och mirakel. Som drev er bort från det som inte gick att ta på, från den o-kroppsliga till den kroppsliga andligheten, till blockadnattens och demonstrationstågens motståndsdoftande lovsång. Måste det finnas en motsättning mellan dessa läger? Vem är den helige Anden bakom den bajsnödigt uppumpade stämningen? Jag vet inte vart ni är i er relation med Gud eller vad ni har för erfarenheter med Anden men jag hoppas att vi i denna bloggpost ska kunna lotsa oss framåt mot lite mer klarhet.

Jag kan dra min story snabbt först: Själv har jag länge vart skeptisk till Anden trots att jag är uppvuxen i en pingstkyrka där karismatiska uttryck inte är ovanliga. Då blev jag rädd för att jag inte förstod. Jag hörde hur ord från språk som inte fanns studsade mot väggarna, ljudmassan i rummet sköljde över mig. Ropen och rörelserna kändes inte äkta, det var något som hände i kyrksalen och som stannade där inne. Äkta vet jag inte om de var och jag tackar Gud för att det inte är min sak att bedöma det så här i efterhand. Vi kan aldrig veta vad som händer i en människas hjärta när hen ber.

Med detta i ryggen blev jag skeptisk mot Anden. Jag talade lite i tungor med otrolig tveksamhet eftersom jag inte visste om det var min mun eller något annat som formade orden. Efter ett tag slutade jag. Inom mig fanns en stark motvilja gentemot dem som upplevde Gud starkt och synligt – jag förstod inte vad som hände dem och vad det skulle vara bra för.

Min vandring med Gud gick på tomgång ett tag tills jag hittade Jesus i en bokhylla. Eller, en väg fram till Honom. Jag läste ”Den oemotståndliga revolutionen” av Shane Claiborne och blev kär i himmelriket, och ville kristen på riktigt. Jag bröstade upp mig och tänkte ”in ya face” åt pingstvännernas bänknötande och gav mig av mot protestlistor, klimatrapporter och demonstrationståg. Sen fattade jag hur svårt det var att leva upp till de ideal som jag fått nys om. Radikala kollektiv-konstellationer, gästfrihet, olydnad, enkelhet, DIY-kultur, Jesus for president och kärlek, allt detta vackra, fina hävdes mot min otillräcklighet och feghet. Jag fattade inte hur jag skulle orka ett sånt liv. 

Read the rest of this entry

Korsets övernaturliga dimension

Att Jesu död på korset är så betydande för oss än idag beror helt och hållet på dess andliga, övernaturliga dimension. Ibland möter jag evangelikala kritiker av karismatik som hävdar att vi bör predika om korset istället för tecken och under, men det blir märkligt att säga eftersom det som sker på korset är mirakulöst, och fullbordas med Jesu mirakulösa uppståndelse från de döda.

Passionshistorien innehåller många mirakulösa element. Jesus vet redan att Han kommer förrådas av Judas, förnekas av Petrus, dö genom korsfästelse och uppstå efter tre dagar långt innan det väl sker (Matt 16:21, 26:34, Joh 6:70). När Han hänger på korset avstår Han från att göra ett mirakel för att ta sig ner från korset, något som Han blir hånad för av både skriftlärda och rövare (Matt 27:39-44), men runt omkring sker andra märkliga saker: hela himlen förmörkas under tre timmar. När Jesus dör kommer en plötslig jordbävning, förhänget i templet slits itu, och flera heliga judar uppstod från de döda (vv. 45-53). När officeren som korsfäste Jesus såg allt detta sa han ”Denne var verkligen Guds son.”

Förutom dessa synliga tecken vittnade apostlarna om att ett stort andligt skeende ägde rum på korset, något de menade verifierades av att Jesus uppstått från de döda och gjort så många mirakler bland dem. Detta andliga skeende var att Jesus dog för våra synder och besegrade dödens och satans makt. Petrus, Jesu närmaste lärjunge, skrev att ”våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.” ( 1 Petr 2:24).

Read the rest of this entry

Jesuskyrkan

Jesus Army, Storbritanniens Jesuskyrka

Jesus Army, Storbritanniens Jesuskyrka

När jag blir stor ska jag starta en kyrka som heter Jesuskyrkan. Den ska se ut som församlingen i Jerusalem, eftersom det var den första kyrkan och apostlarnas egen kyrka. Dess organiska och radikala struktur gjorde att de effektivt kunde göra det som Jesus ville att de skulle göra: predika Evangeliet, bota sjuka och utjämna klyftan mellan rika och fattiga.

De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.  Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg 2:42-47)

I Jesuskyrkan ska vi därför leva i egendomsgemenskap. Vi ska utjämna klyftan mellan rika och fattiga. Vi ska bjuda in tiggare från gatan och dela livet med dem. Vi ska vara en fristad åt papperslösa, hemlösa och Jesuslösa. Alla ska få mötas med värme och kärlek i Jesuskyrkans kommuniteter.

Read the rest of this entry

”En ängel kallade mig till Sverige”

Ed Thomas. Foto: Rickard Kilström

Ed Thomas. Foto: Rickard Kilström

Ed Thomas är lugnt Sveriges coolaste präst, och historien om hur han kom till Sverige är ännu coolare. Många förknippar ”kallelse” med en vag känsla eller ett subjektivt intresse, men för Ed handlade det om Guds hörbara röst och ett änglabesök. Han berättar om hur det gick till i videon ovan, inspelad på Pannkakskyrkans konferens Union som vi höll tidigare i år.

Ed var stjärnkock i USA, bokstavligen: han lagade mat åt kändisar och hade en lovande karriär med, enligt honom själv, ”fett med pengar”. En natt förändrades allt. Han vaknade av att någon sa ”Edward!”, men det var ingen där. Han väckte sin fru och hon muttrade surt att han bara hade drömt nåt och att han skulle somna om. Han gjorde så, och vaknade igen ”Edward!”

Nu började han bli orolig. Höll han på att bli galen? Han kontrollerade att ingen fanns där och försökte somna om igen, och innan han slöt ögonen kom han att tänka på historien om hur Gud kallar profeten Samuel mitt i natten tre gånger (1 Sam 3). Read the rest of this entry

Hur mycket kan man lita på kyrkofäderna?

Jag har länge haft ett stort intresse för kyrkofäderna, de tidiga inflytelserika teologerna som formade kyrkan efter apostlarnas död, inte minst efter att jag upptäckte att många av dem var pacifister och argumenterade för rikedomsbekämpning och ekonomisk jämlikhet. Kyrkofäderna tycker jag ofta kastar ljus på hur vi ska förstå Nya Testamentet, ju tidigare kyrkofader desto bättre, och inte minst är det ögonöppnade att många av de teologiska debatter som är heta idag existerade redan då och tuggades igenom ofta på ett mer genomtänkt sätt än i modern tid. Därför läser jag nu min andra kurs i patristik, läran om kyrkofäderna, med fokus på hur fornkyrkan tänkte om rikedom samt karismatik.

I slutet av förra året fick jag dock ett recensionsexemplar av en bok som utmanar denna positiva syn på kyrkofäderna. Kyrkofäder, mystiker och evangelium av Christer Svensson pekar på att fornkyrkan inte bara inspirerades av Bibeln utan också av grekisk filosofi, i synnerhet platonism, vilket gjorde att flera kyrkofäder gled ifrån det bibliska i vissa frågor, i synnerhet de senare kyrkofäderna. Svenssons tes är att den kristna mystiken som utvecklades av ökenfäder, klosterväsendet och många katolska och ortodoxa teologer har väldigt starka paralleller med grekisk filosofi medan kopplingen till Skriften är väldigt tunn.

Boken känns framför allt som en motbok mot tre svenska teologer som är mycket inspirerade av både kyrkofäder och mystik: Peter Halldorf, nyss framlidne Wilfrid Stinissen och Martin Lönnebo. Den känns dock onödigt polemisk. I inledningen citeras 1 Joh 4:1 om att pröva om andarna är från Gud, och genom boken argumenterar Svensson för att det mesta dessa tre herrar står för är hedniskt, inte bibliskt. Min bloggkollega Lennart Jareteg som argumenterar för att största delen av kristenheten inte är kristen älskar boken. Jag är dock mer kritisk. Read the rest of this entry

Korset i centrum

jesus army crossRunt min hals hänger en miniatyrmodell av ett avrättningsredskap. När man fokuserar mycket på lärjungaskap är det viktigt att aldrig glömma bort frälsningen, när man läser mycket om Jesu liv är det viktigt att aldrig glömma Jesu död, när man talar mycket om Guds Rike är det viktigt att aldrig glömma bort försoningen. Evangeliet och evangelisationen är egentligen det tredje benet i Hela Pingsten, vid sidan om karismatiken och aktivismen, och i en serie blogginlägg vill jag lyfta fram en av de mest centrala delarna av Evangeliet, och av den kristna tron överhuvudtaget, nämligen Jesu död på korset. I denna första del vill jag skriva om varför korset är så centralt.

I jämförelse med alla andra bibliska personer ges Jesu död väldigt mycket utrymme i evangelierna. Det beror delvis på att Hans död var en väldigt tragisk och komplex avrättning, men det visar förstås också på en prioritering hos författarna – Johannes Döparens eller Stefanus död fick ju inte alls lika stort utrymme. Och det beror på att enligt den urkristna förståelsen hade Jesu död på korset kosmiska, universella konsekvenser för hela mänsklighetens frälsning.

De första kristna proklamerade att Jesus dog för människornas synder (1 Kor 15:3). Jesus var syndfri (Hebr 4:15) och förtjänade därför inte döden (Rom 6:23), men Han dog i vårt ställe för att vi skulle få det eviga liv vi inte förtjänar. På så sätt försonar Jesu död oss med Gud (Rom 5:10), korset besegrar syndens och dödens makter (Kol 2:14-15) och det gör det möjligt för alla att tillhöra Guds folk oavsett våra synder (Ef 2:16).

A pretty big thing alltså. Att folk blir helade, generösa och skapar fred är toppen, men det frälsningen ger är så galet mycket större. Mat på bordet och hälsa ger dig max 100 år, tron på Jesu försoningsverk på korset ger dig oändligt med år. Korset och frälsningen kan aldrig bli en parantes, ett sidospår eller en bonus utan måste vara central i förkunnelsen.

Read the rest of this entry

Hur kristna är Kristdemokratiska ungdomsförbundet?

Jag skrev ju för några dagar sedan om hur det nya Kristna Värdepartiet har kapat begreppet ”kristna värderingar” och jämställt det med politisk konservatism, och medan jag skrev slogs jag av att Kristdemokraterna ju gör samma sak. Deras ungdomsförbund KDU kan i närmast beskrivas som republikanskt, i den amerikanska bemärkelsen. Faktum är att flera av dess representanter, inklusive nuvarande ordföranden Sara Skyttedal, åkte till USA under presidentvalet för att kampanja för Mitt Romney.

Jag minns att jag frågade en KDU:are på Twitter om det inte var lite osmart med tanke på Romneys ignorans för de fattiga (47% ni vet) och att han uttryckligen säger att han inte vill motsätta sig miljöförstöring, men KDU:aren svarade att den viktigaste frågan i presidentvalet var ekonomin och amerikanska jobb, och det kunde bara Romneys politik fixa. Världens rikaste land måste ju bli ännu rikare, i synnerhet de rika som Republikanerna har en förkärlek för, och då får miljön gärna ta skada. På sin hemsida skriver KDU att de vill bekämpa fattigdom, inte rikedom, och miljön skriver de inte alls mycket om (mest bara när de argumenterar för köttätande och bilåkande).

För några dagar sedan talade Sara Skyttedal på Folk och försvars konferens i Sälen och sa bland annat att ”pacifism skrämmer mer än alla kärnvapenstater tillsammans”. KDU är den enda svenska politiska rörelse jag känner till som driver en kampanj som i republikansk anda hyllar det egna landets soldater. Needless to say så vill KDU ha en stark krigsmakt.

Read the rest of this entry

Hur man inför evangelisation i Gudstjänsten

Min församling Uppsala Mosaik har en 50/50-vision, som innebär att hälften av vår verksamhet ska vara utåtriktad. Under hela vår existens har vi haft gatuevangelisation varje vecka och uppmanade alla som gick på söndagsgudstjänsten att hänga med på det. Under hösten 2013 gick vi ett steg längre och införde gudstjänstformer där evangelisationen var en del av ”liturgin”. Min pastor Hans Sundberg skriver om detta på sin nystartade blogg, en text som jag rebloggar här:

Hans Sundberg

Hans Sundberg

I söndags träffades Mosaik, min församling, hemma hos Micael Grenholm för gudstjänst. Som vanligt numera i ett hem. Trivsamt och trångt. Nya och gamla bekantskaper. Daniel vår yngsta ”medlem” sex månader förstås i centrum. Jag blir glad när församling betyder nära relationer och öppenheten för allt vad Guds Ande vill göra!

I Mosaik har vi en ovanlig schemaläggning för hur våra söndagsgudstjänster, jag bifogar en normal månad för oss. Poängen här är dock inte hur vi är organiserade, utan jag vill bara poängtera hur viktigt det är att alla kristna och kyrkor bryter tryggheten i sin tradition och ställer sig frågan: når vi ut till människor utanför vår verksamhet? I Mosaik har vi hittat ett sätt att alltid tänka missionellt genom att själva livet tillsammans också innehåller tid avsatt då vi tillsammans går ut och betjänar människor. Till exempel under juni-augusti har vi alla söndagssamlingar i Stadsparken oavsett väder. Inga mikrofoner eller affischer. Vi bara tar en gitarr, en bibel och kaffekorgar och går ut och har gudstjänst i det fria. Alla runtomkring är välkomna med.
Enkelt. För Guds Rikes skull.

En viktig aspekt av gudstjänst är frågan om syftet med den. Vi beskriver det helt enkelt så här: vi samlas som Guds folk för att tillbe Honom, lyssna till Hans Ord, be tillsammans och som avslutning går vi ”ut” tillsammans i jublande uppriktig glädje för att förkunna att Jesus är Herre.

Read the rest of this entry

Västvärldens migrationspolitik är dagens form av slaveri

image

Ada protesterar utanför Märsta förvar

”Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför Herrens ansikte. Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er.” – Fjärde Moseboken 15:15-16

UD avråder samtliga resor till Afghanistan på grund av säkerhetsläget. Beslutet togs 2006 men UD bedömer att säkerhetsläget blivit ännu mer osäkert sedan dess, med ökad risk för bland annat terrordåd. Redan 2007 uppmärksammades det hur makabert det är att Sverige samtidigt tvångsutvisar människor till Afghanistan. Samma situation råder idag.

På Migrationsverkets förvar i Märsta sitter Ashkan Nurzahi, som jag skrivit om förut. Han kommer från Afghanistan, sökte asyl i Sverige, och fick avslag. Han har konverterat till kristendomen och har varit aktiv i en församling, och han är väldigt orolig för det öde som väntar honom i Afghanistan då han är jagad där.

Jag är rätt övertygad om att ingen på Migrationsverket, nej ingen västerlänning överhuvudtaget, skulle vilja bosätta sig i Afghanistan utan något hopp om jobb, bostad och trygghet. Inte ens om alla pratade samma språk som en själv och man kunde kulturen. Terrordåden, konflikten, fattigdomen, den bristfälliga sjukvården, frånvaron av sociala skyddsnät – ingen av oss skulle vilja uppleva det. Men vi kickar ut folk till såna förhållanden hela tiden, smuttar på lite vin hemma i vår varma lägenhet och ursäktar oss med ”ja vi kan ju inte ta emot hela världen, höhöhö”. 

Inom EU råder fri invandring. Fransmän och danskar tar sig hit hur lätt som helst. De har verkligen inget skyddsbehov. Men det gör ingenting, för de är ju fransmän och danskar. När afghaner och somalier kommer hit däremot, ojojoj. Då röntgar vi deras tänder för att avgöra hur gamla de är, då ställer vi faktafrågor om påven för att avgöra vilken religion de har, då kräver vi att de bevisar med trovärdiga dokument om de blivit tillräckligt förföljda och lemlästade för att de kanske skulle få privilegiet att kunna bo där de vill.
Read the rest of this entry

Hur kristna är Kristna Värdepartiets kristna värderingar?

image

Som många redan har hört så håller ett nytt politiskt parti på att sjösättas här i landet: Kristna Värdepartiet (KV). Huvudfråga: kriminalisering av abort. Andra viktiga frågor: starkt försvar, hårda straff och frihandel. Allt detta bygger enligt dem på ”kristna värderingar” som är väldigt viktiga för partiet (därav namnet).

Tre sorters kritik har riktats mot KV. För det första kritiseras förstås själva politiken, särskilt abortförbudet. För det andra kritiseras de av vissa medkristna, även några som också är kritiska till abort, för deras vision om en väldigt hårdhänt stat (i äkta tea party-anda talar de om att staten ska vara liten och begränsad samtidigt som den ska vara beväpnad till tänderna och utdöma hårda straff för dem som inte gör som den vill). För det tredje kritiseras de för att de kapar begreppet ”kristna värderingar” utan att betona bistånd, fredsarbete, fri invandring med mera (miljö skriver de dock ganska bra om i sitt principprogram vilket är kul).

Grundproblemet är förstås att kristen jämställs med konservativ, medan Kristus, som kristna värderingar rimligtvis borde bygga på, inte passar in på höger-vänsterskalan. När SSU för några månader sen argumenterade för att Jesus står för solidaritet, ekonomisk jämlikhet och kritik mot vinster i välfärden hade de i sin relativt oseriösa video mycket bättre argument än Kristna Värdepartiet, helt enkelt för att de hade bibelreferenser. Sånt saknar KV helt, de kan inte visa att kristna värderingar = mörkblått.

Read the rest of this entry

Hemma från Arlanda

image

Aktivisterna på Arlanda

Idag var jag på Arlanda tillsammans med ett 20-tal aktivister, de flesta iranier, för att protestera mot tvångsutvisningen av Ahmad Karamyar. Ahmad fick arbetstillstånd i Sverige och har jobbat här i sju år som personlig assistent. Under denna tid konverterade han till kristendomen och gick med i Hammarbykyrkan. När företaget han var anställd hos gick i konkurs fick han ändå jobba kvar hos samma brukare för ett nytt företag, men detta gjorde att Migrationsverket ansåg att hans arbetstillstånd inte var giltigt och vill nu utvisa honom till Iran. Hans sju år i Sverige och hans konvertering till kristendomen, som Migrationsverket själva anser innebär stora risker i Iran, spelar ingen roll.

Vi delade ut flyers till Ahmads medresenärer med information om att han fanns med på planet och uppmanade dem att tala med piloten om detta och be honom/henne att inte köra någon mot dennes vilja. The International Federation of Air Line Pilots’ Associations, IFALPA har uttalat att det är olagligt att föra någon på ett flygplan mot personens vilja. Om piloten inte lyssnar kan passagerare vägra sitta ner. Då kan piloten inte lyfta och med det som argument avvisa polisen med Ahmad från flygplanet.
Read the rest of this entry

NYHET: Hela Pingstens lärjungaskola

Vill du gräva djupare i de teman som avhandlas på denna blogg – Andens gåvor, aktivism och evangelisation – och få praktiska tips på hur du kan följa Jesus mer effektivt? Gå en lärjungaskola. Har du inte tid att avsätta en termin eller ett läsår? Gå Hela Pingstens lärjungaskola! Inte lika djuplodande, inte lika socialt och du får ingen CSN – men jag lovar att utrusta dig så gott jag kan med den kunskap och undervisning som jag tror kan få dig att blomstra än mer som Jesu lärjunge.

Läs superb litteratur av John Wimber och Heidi Baker, lyssna på exceptionella youtubeföreläsningar av bland annat NT Wright, Candy Gunther Brown och Olof Edsinger, begrunda makalösa Bibelord av Gud och skumma igenom medelmåtta blogginlägg av Micael Grenholm. Allt avslutas med att du skriver ett PM om paralleller mellan karismatik, aktivism och evangelisation som jag sedan kan publicera som ett blogginlägg om du vill. Därefter är du examinerad från Hela Pingstens lärjungaskola och får nåt fint på posten 🙂

Skolan är helt internetbaserad. Den motsvarar ungefär två veckors heltidsstudier, men det är helt fritt att lägga upp den hur man vill under vilket tidsspann man vill. Om du är intresserad, säg till mig på micael.grenholm(a)gmail.com och sätt igång och plugga, allt du behöver finns på kurssidan. Och sprid gärna vidare till andra som du tror kan vara intresserade!

Pannkaksfest, tungotalsmirakel och ängeln på Malmskillnadsgatan

Elise Lindqvist. Foto: Libris/Josefin Casteryd

Elise Lindqvist. Foto: Libris/Josefin Casteryd

Pannkakskyrkans konferens Union är i full gång och jag njuter av att se så mycket engagemang, kärlek och glädje hos alla som samlats här i Korskyrkan, Uppsala. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är Rickard Lundgren en av talarna här och han berättade med egna ord om när han fick albanska av den Helige Anden som tonåring (se klippet ovan). Det var riktigt inspirerande att träffa Rickard, hans ödmjukhet och öppenhet kring det svåra han gått igenom på senare tiden gav tyngd till de fantastiska mirakler han berättade om. Likt John Wimber betonade han ärlighet och brustenhet som förutsättning för att uppleva Andens kraft.

En annan höjdpunkt är förstås Elise Lindqvist, ängeln på Malmskillnadsgatan. Jag tror de flesta av oss blev mentalt mörbultade av att höra alla de hemskheter hon gått igenom under 60 år, och prisade Gud när hon berättade om sin frälsning och hur allting vände. Hon är en fantastisk kvinna som utgjuter sitt liv för att hjälpa andra som går igenom det hon gått igenom, och hon lyser av kärlek, mod och liv. Åh vad inspirerande hon är!

Därtill har jag tillsammans med Kristoffer Carlsson undervisat om Pannkakskyrkans vision och hur man sprider evangeliet i ord, handling och kraften av tecken och under, vi har bett, lovsjungit och sökt Gud tillsammans och så har vi förstås haft pannkakstillagningstävling och storätning av demsamma. Och konferensen är långt ifrån över! Ikväll ska vi ut på gatan, imorgon ska vi visionera och brainstorma om Pannkakskyrkans framtid och på måndag avslutas allt med Gudstjänst. Gud är god, liksom pannkakor.

Fem berättelser, fem människor, fem anledningar till att Sverige har en orimlig migrationspolitik

Protestera mot dessa utvisningar, skriv på namninsamlingarna här och här och sprid ordet, kontakta media och be.

Hossein

Hossein

Till min församling går Hossein Hosseini, en ung, otroligt snäll kille som är mycket orolig för framtiden. Medan han var ett litet barn var hans familj tvungen att fly från Afghanistan till Iran där de höll sig gömda som papperslösa. Situationen där blev ohållbar eftersom de inte hade några rättigheter och blev utsatta för rasism.

Hossein lyckades fly till Sverige och söka asyl, men fick avslag. Migrationsverket vill utvisa honom till Afghanistan, ett land han inte minns och där han inte känner någon. Migrationsverket menar bland annat att han är ett år äldre än han uppgett, vilket skulle göra att de ”slipper” ta hänsyn till de rättigheter asylsökande under 18 har, trots att Afghanistans ambassad fastställt att den ålder Hossein uppgett är riktig.

AhmadAhmad

Ahmad Karamyar fick arbetstillstånd i Sverige och har jobbat här i sju år som personlig assistent. Under denna tid konverterade han till kristendomen och gick med i Hammarbykyrkan. När företaget han var anställd hos gick i konkurs fick han ändå jobba kvar hos samma brukare för ett nytt företag, men detta gjorde att Migrationsverket ansåg att hans arbetstillstånd inte var giltigt och vill nu utvisa honom till Iran. Hans sju år i Sverige och hans konvertering till kristendomen, som Migrationsverket själva anser innebär stora risker i Iran, spelar ingen roll. Han sitter nu på förvaret i Märsta och kommer troligtvis utvisas väldigt snart.

Read the rest of this entry