Monthly Archives: mars 2014

Fotbollskrig, huliganer och elitsportens baksidor

Apropå gårdagens hemska tragedi när en fotbollssupporter blev mördad av huliganer i Helsingborg så skulle jag vilja problematisera lagsport och elitsport litegrann, något som kanske kommer göra vissa fotbolls-fans sura men när något så här extremt händer tror jag det kan vara bra att backa lite och tänka igenom de grundläggande strukturer som kännetecknar sport.

Jag har alltid haft lite svårt för kristna fotbollsspelare som ber intensivt och gör korstecknet inför varje match och straff och som prisar Gud när de vinner – absolut inte för att det är fel att be och tillbe offentligt, utan för att det de ber om i praktiken är att det andra laget ska förlora och att de själva, om det sker på elitnivå, ska tjäna massa miljoner. För de flesta fans och supportrar är sporten leksam underhållning, men för spelare som tjänar mängder med pengar är det blodigt allvar. Och jag menar, vad ska Gud göra när det finns folk som ber och gör korstecknet på båda planhalvorna?

Idrottens syfte må vara ädelt – att skapa translokalt och internationellt samarbete med ickevåldsliga tävlingar, men det gör att det finns desto mer anledning att utvärdera om den lever upp till det syftet eller om det inte finns problem i hela tävlings/konfliktparadigmet överhuvudtaget? När jag läste en kurs i klimatledarskap var det många av föreläsarna som slog fast att ett grundproblem i klimatförhandlingarna är att man ser det som en tävling snarare än ett internationellt samarbete med syfte att lösa ett gemensamt problem. Hela det västinfluerade kulturen är väldigt tävlingsfokuserad – inte minst när det gäller ekonomi och politik – och idrottskulturen förstärker förstås det paradigmet.

Särskilt problematiskt blir det när lagen identifieras med nationalstater, vilket ju alltför ofta är fallet. Nationalismen ökar, gränser markeras, och när länder som redan har diplomatiskt ansträngda relationer ska ”besegra” varandra kan det faktiskt bli rätt farligt. Det absurda fotbollskriget mellan El Salvador och Honduras 1969 berodde förstås inte bara på fotboll men eskalerade och utlöstes på grund av det.

Read the rest of this entry

Tertullianus och militärtjänsten

Baserat på besöksstatistiken så verkar ni fantastiskt nog gilla mina skoluppgifter så här kommer en till – ett PM om kyrkofadern Tertullianus syn på militärtjänsten (spoiler alert: han var likt de flesta andra kyrkofäder pacifist). Enjoy!

Tertullianus är en av de viktigaste antenicaenska fäderna sett till hur inflytelserik han har varit, med sin banbrytande och normsättande användning av latin och med sin utveckling av treenighetsläran har han varit väldigt viktig för framför allt västlig men också östlig teologi. Han benämns ofta som frispråkig och radikal, och i detta PM ska vi se närmare på hans åsikter om militärt våld, något han utvecklar i skriften De Corona Militis, Om den militära kransen. Hur ska vi förstå Tertullianus motstånd mot kristen soldattjänst – ville han avskaffa hela armén? Var det ett resultat av hans montanism? Var det en udda åsikt eller hade han stöd i traditionen? Det är några av de frågor detta PM kortfattat vill svara på.

Tertullianus liv

Den gängse biografiska beskrivningen av Quintus Septimus Florens Tertullianus såsom den exempelvis presenteras i Peter Halldorfs 21 kyrkofäder, ser ofta ut på följande sätt: Tertullianus föddes omkring år 155 e.Kr. i Karthago, Nordafrika, som son till en romersk soldat; han studerade till jurist i Rom innan han sedan blev kristen och ordinerades som präst i Karthago, där han sedan författade sina kända teologiska verk som en av de första latinska fäderna, först som katolik och sedan som montanist, innan han dog omkring år 225 (Halldorf 2000, s. 52). Många av dessa uppgifter ifrågasätts dock av dagens patristiker och Tertullianuskännare. I sin bok Tertullian pekar Timothy Barnes av att Tertullianus själv lämnar ytterst få biografiska uppgifter om sitt liv, många av uppgifterna ovan kommer istället från Hieronymus som levde 200 år efteråt (Barnes 1971, ss. 1-12).

Read the rest of this entry

Säger Koranen att Moses är morbror till Jesus?

Koranen

Koranen

Jag har precis avslutat en delkurs om islam i mina teologistudier. Det är väldigt häftigt att se hur ofta Koranen anknyter till bibelberättelser och återberättar dessa – islam påminner mer om en kristen separatistisk grupp likt mormonismen än en helt främmande religion. Dock är det tydligt att det är en rätt kraftlös rörelse, Muhammed gjorde inga mirakler och inom islamsk tradition är andliga gåvor och karismatik mycket sällsynt, vilket ju inte är fallet bland oss. I vilket fall, i delkursen ingick en interpretation av några Koranversar, och jag valde de som framställer Jesu mor Maria som syster till Aron. Varsågoda:

I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen. Då sade de: ”Maria, du har gjort något oerhört! Du Arons syster! Din fader var inte en dålig människa och din moder var inte en lösaktig slampa!” Sura 19:27-28

I dessa två Koranversar kallas Jesu mor Maria för ”Arons syster”. Aron, bror till Mose, levde över tusen år innan Jesu mor Maria, och kristna, ateister och andra ickemuslimer har inte varit sena med att argumentera för att detta visar på Koranens felbarhet. Många av dem menar att Muhammed förväxlat Maria med Miriam, syster till Aron och Mose (2 Mos 15:20), då Miriam och Maria är samma namn på både hebreiska och arabiska, och att han därmed tänkte att Aron och Mose var morbröder till Jesus trots att de levde i helt olika tidsåldrar.

Denna tolkning är dock orimlig för de flesta muslimer då de ser Koranen som ofelbar. Av de muslimska kommentarer jag har läst så är det inga som förnekar att Mose bror Aron levde ett millenium innan Jesu mor Maria. Däremot löser man problemet antingen genom att hävda att Maria faktiskt hade en bror som hette Aron, som dock inte nämns i Bibeln, eller att Maria kallas för Arons syster i bildlig bemärkelse, dvs. det är inget biologiskt syskonskap som åsyftas.

Read the rest of this entry

Frälst genom YouTube

image

Simon Ådahl berättar coola grejer på Farfarsträffen

För några veckor sen var jag på Farfarsträff i Gävle igen där jag fick tillfälle att diskutera mina små barnbarn tillsammans med andra gubbar. Nä ja ba skojar XD Farfarsträffen är när över hundra pers möts på Farfars restaurang för att prisa Gud, dela vittnesbörd, läsa Ordet och be för varandra i flera timmar samtidigt som de äter mat. Ett väldigt urkyrkligt möte som i 1 Kor 14:s anda låter alla dela det de känner för. Mötet är omåttligt populärt och nu tvingas det flytta ur Farfars restaurang vilket gör att det byter namn till Jesusträffen, ett bra namnval in my humble opinion.

En av de sammankallande till träffen är Simon Ådahl och jag har redan ägnat många gigabyte åt att beskriva hur betydelsefull han varit för mig när det gäller tro, Andens gåvor och frihet. Simon upplever stora mirakler i vardagen, jag har lagt ut flera klipp på YouTube där han berättar om hur han och hans kompis Örjan Armgren profeterar in i människors liv och säger dem saker de inte kan veta. Och Simon är solklar med att det här är inget speciellt, detta har alla troende fått, allt handlar om att släppa prestationer och sitt ego och låta Jesus ta över oavsett vad som händer.

På Farfars/Jesusträffen bjöd Simon upp en polis som heter Peter till mikrofonen. Peter berättade hur han kom hem efter att ha patrullerat natt, han slog sig ner framför TV:n och zappade runt och kom till kanal 10 som ju är en rätt kristen kanal. Där stod Simon Ådahl och predikade evangeliet och berättade om vad Gud gör, på ett sätt som gick rakt in i Peters hjärta. Nästa dag googlade han på Simon Ådahl och hittade bland annat min YouTubekanal, där han kollade igenom klippen med Simons vittnesbörd. Han bröt ihop framför datorn flera gånger och insåg att Gud finns, men han hade missat honom helt.

Read the rest of this entry

Frikyrkans tradition brändes upp av statskyrkan

Som jag nämnde i förra inlägget så har frikyrkans existensberättigande börjat ifrågasättas igen i och med att en religionshistoriker felaktigt hävdade att den snart kommer att dö, och precis som för två år sen under Deminger-debatten så talas det om att frikyrkan är kortsiktig och känslobaserad och måste omfamna de historiska kyrkornas tradition och reflekterande kontemplation, med den lilla bieffekten att vi då måste finna oss i att tillhöra en megasekulariserad kyrka där 85% inte tror på Jesus eller någon av de kyrkor som infört läror som inte en kotte i urkyrkan trodde på men som ändå ses som obligatoriska. Dock finns det ett ännu större problem om vi vill lämna frikyrkan och det är att det är att alla kyrkor som existerar i Sverige är frikyrkor.

Begreppet frikyrka uppstod ju i kontrast till statskyrkan, och i hundratals år har de varit förbjudna i både Sverige och Europa just för att de inte är statskyrkor. Idag när även Svenska kyrkan är en frikyrka glömmer vi lätt bort det hemska konstantinska arv den organisationen stått och står för, men det är inte en rolig historia. Samma sak gäller katolska kyrkan. Stanley Sjöberg satte fingret på något som få katoliker gärna talar om idag:

Amen Stanley

Amen Stanley

Read the rest of this entry

Rapport från verkligheten: under och mirakler i Indien

Medan religionsprofessorer här hemma i Sverige uttalar falska profetior om frikyrkans död, så lever och frodas den fria kyrkan runtom i världen och går i apostolisk kraft och auktoritet för att sprida de glada nyheterna om evigt liv. Följande segerrapport kommer från min kompis Niklas Frihaven och hans coola facebooksida Gang of God:

image

Den förlamade flickan

Några lite speciella helanden: En pappa kom med sin lilla flicka (se bilden), hon var ca 6 år och hade aldrig gått. Bad en kort bön och sedan gick hon sina första steg

En annan liten flicka började prata för första gången i sitt liv

En äldre man hade svåra magsmärtor och var blind, Gud visade sin stora makt, medan jag bad för hans mage började han se och sedan försvann smärtan i magen.

Totalt under våra två veckor i Indien blev ca 550 personer helade.

Jag tackar Jesus för alla de under och mirakel vi fick bevittna, all ära till honom! Tack Jesus!

En gammal kvinna hade sådan värk att hennes rygg var mest lik en metkrok, under bön blev hon rakare och rakare, inte helt rak men i alla fall fri från värk och ca 10 cm längre, Tack Jesus!
Read the rest of this entry

Varken påven eller Luther eller Ekman utan Jesus!

Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ”Jag håller mig till Paulus” eller ”Jag håller mig till Apollos” eller ”Jag håller mig till Kefas” eller ”Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? (1 Kor 1:11-13)

Bild från Emanuel Karlstens blogg

Ulf Ekman välsignas av Joakim Lundqvist

Mitt inlägg om Ulf Ekman har blivit det mest lästa någonsin på bara ett par dagar och jag skulle vilja vidareutveckla några tankar när det gäller kyrkans enhet och att gå tillbaka till kyrkans rötter. Som jag skrivit tidigare tror jag ledarskapet i urkyrkan var rätt kollektivt – när grupperingar uppstod sa inte Paulus att lösningen är att alla ska lyda ”påven” Petrus utan att vi ska hålla oss till Jesus. Vi är redan ett. Och visst ska vi sträva efter att nå konsensus i läro- och etikfrågor och hålla samman i kampen för en rättfärdig och rättvis värld, men eftersom både protestanter och katoliker (och alla andra kristna) redan tillhör den sanna kyrkan kommer detta inte ändras av samfundsbyte, det enda som ändras är måhända åsikter i lärofrågor.

Samfund definieras egentligen av ledarskap snarare än lära. När det talas om att det finns över 30 000 protestantiska samfund är det för det första en överdriven siffra, och för det andra handlar det om organisationer med olika ledarskap, men inte alls nödvändigtvis om olika teologier. Vi som besökt kyrkan i Afrika vet att där kan det finnas hundratals olika församlingsrörelser som i princip är identiska men de har olika ledare. Nå, så länge de tror på Jesus och har den Helige Ande så är de ledare utsända av Gud. Här samlar Gud sina apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister över samfundsgränserna.

Som Simon Ådahl brukar säga ”Ni ser att det skakar i samfunden i Sverige, och det är ju helt i sin ordning för samfund finns inte i Bibeln”.

Vi är redan väldigt ekumeniska i Sverige, i frikyrkan i synnerhet är väggarna nästan helt sprängda, framför allt för oss i den unga generationen. Band knyts mellan katoliker, svenskkyrkliga, frälsningssoldater, baptister, missionare, pingstvänner, livetsordare med flera inom nästan alla sammanhang jag rör mig – från Pannkaksyrkan till Ge och du ska få till Uppsala kristna råd med mera. Men skillnader uppstår fortfarande, teologiskt, kulturellt med mera. De ryms dock sällan inom samfunden utan mellan dem.

Read the rest of this entry

Åh nej, en vit man har dött i Afghanistan!

Förhandlingen där det beslutades att min vän ska tvångsutvisas till Afghanistan. Migrationsverkets representant (längst till höger) sa att det är säkert för honom att vara i Kabul

Förhandlingen där det beslutades att min vän ska tvångsutvisas till Afghanistan. Migrationsverkets representant (längst till höger) sa att det är säkert för honom att vara i Kabul

Det hemska mordet SR-journalisten Nils Horner illustrerar att Afghanistan är ett mycket farligt land även i städerna, och det är så sjukt för en god vän till mig som sökt asyl har fått avslag och beslut om utvisning till Afghanistan, med hänvisning till att det är säkert i Afghanistans städer. Själv kommer han från landsbygden, hans familj lämnade landet redan när han var tre år gammal på grund av att en rivaliserande klan ville döda hans far. Han har växt upp som papperslös i Iran där han drabbades av mycket rasism, och nu kom han till Sverige för att få ett tryggt liv här – förgäves.

Jag var personligen med under förhandlingen i Migrationsdomstolen där hans fall prövades. Representanten från Migrationsverket sa att Migrationsverkets landinformation visar att Afghanistan är relativt säkert i städerna, och ville därmed att han skulle utvisas till Kabul. Den landinformationen ljög. Kabul är inte säkert. UD avråder från alla resor till hela landet, inklusive Kabul, och säger att säkerhetsläget förvärrats på senare tid. SVT:s reporter säger apropå Nils Horners död att säkerhetsläget i Kabul har förvärrats på senare tid.

Men ändå utvisar vi folk dit!! För några veckor sedan skedde en tvångsdeportation av en grupp afghaner från Göteborg som aktivistvänner till mig förgäves försökte stoppa. En av de som deporterades var så panikslagen av tanken att komma tillbaka till Afghanistan att han försökte ta självmord genom en överdos. Han överlevde men blev förstås extremt dålig, men istället för att stoppa utvisningen och låta honom se en läkare så utvisades han och de andra ändå.

Read the rest of this entry

Därför, Ulf Ekman, behövs protestantismen

Ulf Ekman. Foto: Josefin Casteryd/Dagen

Ulf Ekman. Foto: Josefin Casteryd/Dagen

Jag blev väldigt förvånad igår när det visade sig att Ulf Ekman blivit katolik, men samtidigt föll mycket på plats. Jag skrev för tre månader sen om att det som skiljer Ulfs ekumeniska relationer till katoliker från andra protestantiska ledare är att han inte bara välsignar dem och behandlar dem som syskon i tron, utan han försvarar aktivt deras läror om alltifrån barndop till Maria och påveämbetet. Att gå så långt utan att själv bli katolik blir konstigt, och uppenbarligen tänkte Ulf likadant.

Generellt tycker jag att Ulfs teologiska utveckling varit väldigt positiv, inte bara när det gäller ekumeniken utan hans nyansering överhuvudtaget. Jag har länge varit mycket kritisk till Livets Ord på grund av den osunda syn på pengar och på konflikten i Israel/Palestina som varit rådande där. Efter att jag bloggat om Ulf där i december tog han faktiskt kontakt med mig och ville fika, vi fick prata en stund med varandra och jag frågade honom vad han anser om fred och rättvisa. Och jodå, han gillar både och, även om han fortfarande tycker att man kan använda våld och vara rik som kristen. Men den extrema framgångsteologi som hördes på 80-talet står han inte längre för, och även i Mellanösternkonflikten tror jag att han börjar inse att staten Israel ibland kanske gör lite dumma saker.

Då när vi fikade pratade vi förstås om katolska kyrkan, vi var överens om att det finns mycket bra folk där inte minst bland de karismatiska katolikerna, vi var överens om att Aletheias katolikskräck och anti-Livets-Ordism är pinsam, vi var överens om att katolikers seriositet när det gäller exempelvis att verifiera mirakler är beundransvärd. Men inte trodde jag att han faktiskt var katolik. I efterhand blir det dock ganska tydligt – han citerade katolska kyrkans katekes som ett rinnande vatten.

Read the rest of this entry

Heidi Baker kommer till Sverige i maj

image

Heidi Baker är en av mina största förebilder – med enorm kärlek till Gud och människor förenar hon karismatik, evangelisation och fattigdomsbekämpning i Mozambique. Blinda ser, döva hör, döda uppstår, församlingar planteras och de fattiga får ett glädjebud. Hon kommer till Sverige 22-25 maj på Arkens kvinnokonferens i Kungsängen, Stockholm. Som namnet antyder är det endast för systrar, men mötet söndagen den 25 kommer vara öppet för män också. Rekommenderas varmt!

Vita kränkta antirasister

Jorge Londoño

Jorge Londoño

Min facebookkompis och kristna broder Jorge Londoño, som är vice ordförande i Rädda barnens ungdomsförbund, skrev en artikel på nyss nämnda ungdomsförbunds hemsida och Nyheter24:s debattsida som väckt stor uppmärksamhet och kontrovers. Artikelns utgångspunkt är att den antirasistiska rörelsen får mer och mer kritik för att vara för vit, vilket gör att vita antirasister känner anledning att försvara sin position, argumentera för att det visst finns rasism mot vita också, och anklagar folk som Jorge som ens talar om vita antirasister för att splittra rörelsen.

Jorge menar dock att den antirasistiska kampen behöver ledas av de som utsätts för rasism: tolkningsföreträdet när det gäller rasism måste ligga hos de rasifierade. Och det är ju rätt logiskt egentligen – om de som förtrycks på grund av sitt utseende eller sin bakgrund inte ens får leda sin egen rörelse, då har ju antirasismen redan förlorat.

Det dröjde inte länge förrän mängder med vita människor i kommentarsfälten försvarade sina positioner, argumenterade för att det visst finns rasism mot vita också, och anklagade Jorge för att splittra den antirasistiska rörelsen. Som en liten självuppfyllande profetia, ett pinsamt försök att visa att Jorge har fel som egentligen visar att han har helt rätt. Och ännu mer pinsamt blev det när en vit ledarskribent på Dagens Nyheter, Erik Helmerson, bestämmer sig för att såga Jorges debattartikel

Erik kallar Jorge för extremist och pigmentmätare, ifrågasätter hur han kunde bli vice ordförande för RBUF, och påstår att de som tycker som han inte kan uppgå till mer än 400 personer (en siffra han fångar ur luften genom att räkna hur många de var på en demonstration han besökte en gång). Erik förfasar sig över att Jorge vill att vita ska stå tillbaka (varningsklocka redan där, är det inte det antirasismens mål är?) ”inte för att deras åsikter är mindre välargumenterade utan på grund av något de inte kan göra något åt: sin hudfärg”.

Read the rest of this entry

Öppna upp kyrkorna för hemlösa!

Jag har fått privilegiet att vara en av värdarna för de hemlösa rumäner som sover i Korskyrkan i Uppsala. Alex och hans vänner spelar på gatorna och sover vanligtvis i bilar, men nu får de äntligen sköna sängar att sova i, de får god mat att äta och de kan slappna av, spela spel och för en stund sluta tänka på hur de ska överleva. Jag passade också på att lära dem lite svenska och lånade ut min dator.

IMAG3607-2

Det här är en enkel grej som jag tror alla kyrkor kan göra – öppna dörrarna, lägg in madrasser, fyll kylskåpet, ha en eller två pers som kan vara värdar, bjud in dem som inte har ett hem. Jag tror absolut inte att det kommer vara några problem vare sig att få volontärer eller att få pengar till matinköp. Intresset att hjälpa dessa människor är enormt. Alla vet ju hur illa de har det men så många är osäkra på om pengarna i pappersmuggen gör någon skillnad. Det här är dock uppenbarligen något som är bra för dem, och därmed kan man få stort stöd för det.

jag och pappa rumän

Jesus var hemlös (Matt 8:20) och vi ska behandla andra som vi vill behandla Jesus. Så gå till din församling och kräv att ni öppnar upp er för hemlösa. Nyköping Vineyard, Johanneskyrkan i Linköping och Frälsningsarmén i Mölndal har också gjort detta. Låt oss skapa en gästfrihetsrevolution som utrotar hemlösheten. ”Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr 13:2)

”Ni förgyller många många många kvällar alltså”

image

Lugnet före stormen

Varje år arrangerar elevkåren på Fyrisskolan i Uppsala en bandyturnering som kallas Midnight Madness, och sen 2010 har de alltid bjudit in oss från Pannkakskyrkan att stå utanför och bjuda på pannkakor. Orsaken var att deras dåvarande ordförande gillade oss och att vi ”lockar folk”. För att ungdomarna ska komma till festen måste kyrkan vara på plats oh yeah.

Kårens nya ordförande välkomnade oss också med öppna armar och vi hade en fantastisk kväll där vi fick välsigna många elever med himmel och pannkaka. Redan en av de första gästerna sa att vi är välkända bland Uppsalas ungdomar och att han visste folk som skulle komma till Midnight Madness enbart för att träffa oss. Det var ganska mind-blowing.

image

Uppmuntran fortsatte att hagla över oss allteftersom kvällen gick. ”Ni förgyller många många många kvällar alltså. Jag tycker j*vligt mycket om er!” ”Ni lyssnar på människor precis som Jesus gjorde. Det jag säger till dig nu brukar jag bara säga för mig själv för jag har ingen att prata med.” En kille predikade för oss i säkert en kvart: ”Ni är så bra inte bara för att ni ger ungdomar mat, utan för att ni ger dem kärlek. Ni lyssnar på dem och respekterar dem som de är. Jag är muslim, ni är kristna, men ni respekterar mig och är snälla mot mig för den jag är. Det ska ni ha respekt för alltså!”
Read the rest of this entry