Våga kritisera materialism och rikedom i kyrkan!

Som flera av er vet gillar jag skarpt tidningen Dagen, men även där dyker det upp konstiga texter då och då. Igår hade en präst skickat in en fråga till ”församlingsakuten” där han beskrev hur bekymrad han var över den materialistiska livsstilen som präglade hans övre medelklassförsamling. ”Vi medelålders pratar om våra båtar och utlandsresor, de flesta bilar som svänger in mot kyrkogården är av nyare årsmodell och yngre familjer tycks alltid komma med nya barnvagnar… Hur kan jag i förkunnelse och ledarskap utmana oss alla att lyfta blicken från dessa ‘jordiska skatter’ och rikta den mot Gud och vår nästa?” En ärlig och relevant fråga som de flesta församlingsledare i Sverige bör ställa sig. Men svaret från ”församlingsakutens” Torgny Wirén är i min mening väldigt lamt och går faktiskt emot Jesu radikala ekonomiska undervisning.

Wirén inleder med att argumentera för att den protestantiska medelklassen förtjänat sin rikedom och att det grundar sig i kyrkans undervisning. ”Ibland kan det ta några generationer men till sist blir församlingen så som vi predikar: duktiga, högpresterande medelklassmänniskor.” Sedan säger Wirén att det förvisso är viktigt att ”ta Bibelns budskap om socialt ansvar på allvar” men genast så varnar han för att ge de rika skuldkänslor och bli alltför konkret i sin undervisning:

”Det kan finnas en fara att bli alltför konkret, att man skuldbelägger ett visst beteende: Båtar, bilar eller hus över en viss prisklass, semesterresor som ligger längre bort än Thailand eller en tv-skärm som är större och nyare än min. En sådan förkunnelse blir lätt ytlig, dömande och skapar dessutom en ny form av syndkatalog… Det är också lätt att skuldbelägga, tala så att man placerar ytterligare bördor på redan tyngda axlar. Och så lämnar gudstjänstbesökarna kyrkan med ännu ett skavande dåligt samvete: Visst hade predikanten rätt. Man borde ju göra mer, borde ge mer…”

Wirén avslutar med att hävda att Jesus och Paulus betonade att man ska ge för att man vill och inte för att man blir tvingad, samt rekommenderar prästen att bara predika kärlek utan några särskilt konkreta uppmaningar, så kommer generositeten komma av sig själv.

Varför gillar jag då inte det här svaret? Jo, det är skrivet från de rikas och privilegierades perspektiv, till de rikas och privilegierades försvar och  för de rikas och privilegierades beskydd. De fattigas perspektiv saknas helt. Bibelns jämlikhetsvision nämns inte. Och rådet att inte ge konkret undervisning utan bara tala om kärlek strider mot den modell Nya Testamentet tecknar.

Termen medelklass är egentligen missvisande, eftersom de flesta i Sverige tillhör de rikaste tio procenten i hela världen. Och det är inte för att vi jobbar hårdast. Gruvarbetare i Kongo eller rumänska tiggare på gatan kämpar hårdare för sitt levebröd än medelsvensson. Det vi rider på är Europas kolonialisering av världen och vita människors positiva särbehandling i världshandeln.

Därtill säger Bibeln att det ska vara ”lika för alla” (2 Kor 8:13-15), att de som har två livklädnader ska ge till den som ingen har (Luk 3:11). När Jesus stötte på en rik man sa Han att han skulle sälja allt han äger och ge pengarna till de fattiga (Matt 19:21), och Han sa samma sak till sina lärjungar (Luk 12:33). Det är en konkret uppmaning som säkert gav dem dåligt samvete, den rike mannen bangade ur men lärjungarna lydde och började praktisera egendomsgemenskap (Apg 2:44-45).

När Jakob skriver till de rika behandlar han dem inte med silkesvantar, han säger att deras rikedomar kommer ge dem plågor och att Herren kommer straffa deras förtryck av de fattiga (Jak 5:1-6). Jesus själv säger att de fattiga är saliga men Han ropar verop över de rika (Luk 6:20-24). Paulus säger att de som vill bli rika försätter sig själva i plågor och uppmanar sina läsare att nöja sig med mat och kläder (1 Tim 6:8-10).

Så mitt råd till prästen är att predika det Bibeln säger (borde vara ganska naturligt för en präst) och i sitt eget liv leva enkelt och praktisera jämlikhet. Gör gärna om församlingen till en husförsamling där man praktiserar egendomsgemenskap som Jesus Army i Storbritannien. Gå ut på gatorna och bjud on tiggarna till ert hem, ge 90% av kyrkbudgeten till PMU, skaffa partnerförsamlingar i majoritetsvärlden och se till att inte vara rikare än dem. Då kommer ni garanterat bli av med materialismen.

4 kommentarer

  1. Den rationelle bedömer den kristnes förhållning till omgivningen, när det gäller ekonomi, utifrån givna förutsättningar såsom intjäningsförmågan.

    Den kristne A arbetar halvtid, eftersom ”det finns så mycket annat och viktigare här i livet än det materiella”.

    Den kristne B arbetar 1,5 heltid, ca 60 timmar per vecka. Hans inkomst räcker till en hel del av det som A närmast betraktar som syndig lyx.

    Den kristnes offervilja bedöms utifrån det ekonomiska utfallet, inte efter intjäningsförmågan.
    Därför ställs inga som helst förväntningar på A, som lever under ytterst ”enkla förhållanden” och inte kan unna sig mer än det nödvändiga.

    Både förväntningar och krav ställs däremot på samhällsbyggaren B, som har alla möjligheter att avstå en hel del från sitt överflöd. Jag menar att eventuella krav och förväntningar ska ställas rättvist och med viss klokskap. Det finns alltför många inom de kristna leden som inte gör det utan riktar blickarna på resultatet istället för på de berördas möjligheter i utgångsläget.

    En viss okunskap har jag inte svårigheter att fördra. Svårare är det med det mått av hyckleri på området som förekommer här och var.

    Gilla

  2. Ja, jag reagerade också på detta och skrev även jag om det på min blogg, samt skickade en länk till mitt blogg-inlägg till Dagen. Jag tycket det var ett mycket märkligt svar av Wirén!

    Gilla

  3. Varför nämner du att vita är så onda jämt? Hudfärg har ingenting med kolonialism att göra och du säger själv att hudfärg inte spelar någon roll?

    Gilla

Vad tänker du?