Monthly Archives: maj 2014
Middag med Jesus – Nattvarden som en riktig måltid

Rickard Cruz
För några veckor sen provade jag nya super-Skype, google hangouts, och gjorde en intervju med coola Rickard Cruz. Rickard brinner för husförsamlingar och är drivande i Helsingborgs husförsamlingsnätverk och vill liksom jag se enkla, organiska församlingar som fokuserar mer på lärjungaskap och mindre på byggnadsplanering och mänskliga traditioner. Rickard och jag är helt överens om att vi ska återgå till den bibliska kyrkan med dess karismatiska, radikala och enkla husförsamlingar. Och därför tycker Rickard att vi ska äta riktig mat när vi firar Herrens måltid.
Om detta har Rickard nyligen skrivit en bok som heter Middag med Jesus. Den finns inte publicerad än då han letar förläggare, men jag passade på att ställa lite frågor om hans tes. Att dagens liturgiska eukaristifirande som firas i sakramentala kyrkor inte är samma sak som den urkyrkliga nattvarden är svårt att argumentera emot – på Bibelns tid användes inga oblat, man hade gudstjänst i hemmen och satt därmed förmodligen kring köksbordet och åt. Dock trodde jag att även då var det bara bröd och vin som intogs.
Rickard pekar dock på att under den allra första nattvarden – den i övre salen på skärtorsdagen – fanns ju mer än bröd och vin. Brödet inledde måltiden, och vinet avslutade den. När Jesus därför lyfter fram dessa två ringar Han in hela måltiden, som även inkluderade lammkött (Luk 22:14-20). På samma sätt betonar Paulus att bägaren delades efter måltiden (1 Kor 11:25). Kyrkohistoriskt vet vi att de fornkyrkliga församlingarna firade agapemåltid i anslutning till varje gudstjänst, där kärleken till varandra betonades (agape=kärlek) och de fattiga fick äta sig mätta. Rickard, och flera kyrkohistoriker med honom, menar att eukaristin och agapemåltiden ursprungligen var samma måltid men att de började separeras nån gång på 100- eller 200-talet.
Husförsamlingar eller byggnadsförsamlingar?
Idag publicerades en debattartikel i Dagen skriven av mig där jag argumenterar för att de flesta byggnadsförsamlingar bör omvandlas till husförsamlingar. Precis som mitt förra blogginlägg är debattartikeln en reaktion på hur pingstförsamlingen i Linköping sålt sin kyrkolokal för 38 miljoner och spenderar dessa 38 miljoner på en ny lokal. Jag har fått en hel del invändningar och kommentarer och tänkte besvara några av dem här.
Många säger att mina tankar är utmanande, radikala och till och med naiva. Det får de ju tycka, men själv tycker jag inte det. Det är inte en vild gissning att de allra flesta församlingar i Sverige är byggnadsförsamlingar, kanske mer än 90 %. På Bibelns tid var de 0 %. I princip alla husförsamlingar i Sverige tillkommer genom församlingsplantering. Det jag visar i min debattartikel är vilken enorm vinst församlingar bokstavligt talat skulle göra om de transformerade sina byggnadsförsamlingar till husförsamlingar genom att sälja byggnaden, göra husgrupperna till gudstjänsfirande gemenskaper och samlas offentligt precis som urkyrkan istället för att stänga in sig i en byggnad. Då skulle man få miljoner kronor till att hjälpa de fattiga och sprida evangeliet.
Många argumenterar för att båda går bra, att kyrkobyggnader och husförsamlingar inte står i motsatsförhållande med varandra samt att bara för att alla kyrkor i Bibeln var husförsamlingar så betyder inte det att byggnadsförsamlingar är förbjudna. Det jag dock pekar på i min debattartikel är att ägandet av en byggnad värd miljoner som samlar 100 pers eller mer radikalt förändrar den bibliska definitionen av församling – oftast till det sämre. Det finns ingen uppmaning i Nya Testamentet till att bygga hus, däremot att hjälpa de fattiga och sprida Evangeliet. Eftersom en byggnad slukar åt sig miljontals kronor och alltför ofta skapar introverta församlingar där endast en minoritet evangeliserar, så menar jag att de oftast hindrar församlingen att följa det bibliska mandatet, inte underlättar det.
Bön till den Helige Anden

Holy Spirit Power!
I kommentarsfältet har frågan om huruvida man kan be till den Helige Ande dykt upp. En man har, utan att be om lov, tagit delar från en predikan jag filmat där en kompis till mig tackar och tillber den Helige Ande, och använder det som argument för att jag och min kompis skulle vara några slags falska profeter. Jag har blivit anklagad för en hel del sen jag startade den här bloggen, men denna anklagelse är nog den finaste. Jag bekänner mig helt skyldig, jag älskar att be till den Helige Ande!
Kruxet är att det inte finns något bibelställe som tydligt säger att vi ska be till den Helige Ande. Men frågan är om det är för att vi absolut inte får be till den Helige Ande, eller om det faller i samma kategori som att sjunga lovsång till Jesus – det finns inte i Bibeln men är okej ändå? Skriften säger tydligt att det är Gud vi ska tillbe och ingen annan (2 Mos 20:3-6), så om Anden är Gud är det inget problem att tillbe Honom. Om man på allvar menar att det är fel att tillbe den Helige Ande så kan man inte mena att Anden är Gud – för i så fall säger man ju att vi inte ska tillbe Gud.
Är då Anden Gud? Ja, 2 Kor 3:17 sätter likhetstecken mellan Herren och Anden, 1 Mos 1:2, 2 Mos 31:3, 1 Sam 10:10, 2 Krön 15:1, Rom 8:14 med många fler ställen talar om Guds Ande. En antitrinitarisk hållning som skulle säga att ”Guds Ande” uttrycker ägandeskap är väldigt problematisk eftersom människan också beskrivs ha en ande (1 Tess 5:23) som en del av henne, och när Bibeln beskriver Guds Ande är det i betydelsen den aktiva, handlande delen av Gud som ger profetiska budskap och gör mirakler. Vidare, om man anser att Jesus är Gud, vilket är en debatt i sig, så är det svårt att argumentera för en tvåenighet eftersom Matt 28:19 jämställer Fadern, Sonen och Anden.
Micke Jåfs om problemen med falska profetjägare
Som sagt ser jag många problem med Internets självutnämnda ”väktare på muren” som anklagar hundratals miljoner karismatiker för att vara falska profeter som drivs av falska andar. Och jag är inte ensam, många andra kristna är obekväma med att en liten minoritet ägnar så galet mycket tid framför sina datorer åt att anklaga systrar och bröder för att vara falska profeter. Micke Jåfs är en av dem. Micke är själv väldigt profetisk och jag har stor respekt för honom – han har sett Jesus och fått många profetiska tilltal genom livet. Som det ska vara när man går med Jesus. Han skrev följande idag på facebook:
En sann väktare på muren ropar inte ”bu bu!”, utan ”nåd nåd!”
Väckelse kommer inte genom att skicka insändare gång på gång eller skriva olika blogginlägg med budskapet om hur fel vissa människor har, utan väckelse kommer genom att älska sina med människor och förlösa Guds närvaro över alla man möter – oavsett om det är vän eller fiende.
Det har skakas mycket den sista tiden i svensk kristenhet. Idag har kartan ritas om flera gånger i samfundsvärlden. Men det viktigaste är dock inte de namn som är borta eller kommit till. Inte heller vad vi alla tycker om det som hänt som exempelvis att Ulf Ekman blivit katolik. Det finns något betydligt viktigare och allvarligare, nämligen den syn vi har på varandra i Kristi kropp. Hur vi behandlar varandra, vilka ord vi använder. Vilka enorma domar som ut talas.
När jakten på falska profeter går för långt

Los Angeles Times anklagar pingstväckelsen på Azusa Street för att drivas av hysteri, 18 april 1906
I den svenska kristenheten finns några party poopers som ägnar massiv energi åt att förklara varför andra kristna är falska profeter som drivs av demoner istället för den Helige Ande. Hemsidor som Berndt Isaksson, Vakna Sverige och Bibelfokus varnar väldigt mycket för falska profeter och pekar ut personer, kyrkor och samfund som falska och demoniska. Jag är inte främmande för att det finns falska profeter – präster i Svenska kyrkan som förnekar Jesus eller synkretister i Sydafrikas sionistkyrka som praktiserar häxkonst och vodoo är exempel på det – men jag har flera gånger anmärkt på att Sveriges falska profetjägare i regel aldrig använder en biblisk urskiljningsmetod.
I mitt förra inlägg, Hur ska man urskilja falska profeter?, gick jag igenom vad Nya Testamentet säger om frågan och kom fram till att vi ser vilka som är falska profeter utifrån deras bekännelse och deras gärningar. Ovan nämnda hemsidor bryr sig dock mer om s.k. ”manifestationer”, om folk skakar, faller, gråter etc. när de ber om andeuppfyllelse på karismatiska möten. Med hjälp av Andrew Stroms kundalini-teori antar de att detta är samma sak som hinduism och new age eftersom liknande ”manifestationer” går att se där. Problemet är dock att Bibeln själv säger att demoner imiterar Andens verk (2 Mos 7), och Nya Testamentets urskiljning baseras som sagt på bekännelse till Jesus och goda gärningar, inte s.k. ”manifestationer”.
Därmed utsätts massvis med godhjärtade, Jesusälskande karismatiska kristna för förtal och hat från folk som utpekar dem som falska profeter. Det är dock inte förvånande eftersom Jesus själv blev anklagad för att göra mirakler genom demoner (Matt 12:22-30) och Han sa: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?” (Matt 10:25). Att folk reagerar på olika sätt när Anden berör dem är inte konstigt, det är en naturlig reaktion som följt alla väckelserörelser. När pingströrelsen startade på Azusa Street förekom liknande saker som det vi ser i dagens karismatiska rörelse, och mycket riktigt blev de anklagade av cessationistiska evangelikaler för att vara besatta.
Hur ska man urskilja falska profeter?
Paulus skriver: ”Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont.” (1 Tess 5:19-22). Vi ska inte släcka Anden, vi ska inte uppfatta Sveriges brist på mirakler som något naturligt normaltillstånd utan som en brist. Vi ska inte förakta några profetior, hur konstiga de än må låta för våra öron. Men vi ska pröva allt. Vi ska inte tro att något är från Gud bara för att nån säger det. Vi måste pröva gentemot Skriften, alltid. Och så behåller vi det goda och förkastar det onda.
Att inte släcka Anden innebär inte att vi ska legitimera allt som sker i Andens namn. Tvärtom, Paulus säger ju att vi inte ska förkasta profetior och att vi ska pröva allt. Dvs. vi ska varken kasta saker i papperskorgen direkt eller svälja saker med hull och hår. Det finns definitivt ett stort behov av att pröva karismatiska rörelser och ledare. Däremot är jag kritisk till de urskiljningskriterier som används av många av internets kristna urskiljare.
När Bibeln talar om att urskilja falska andar står det att vi ser det i och med att falska profeter bär dålig frukt och är oförmögna att bära bra frukt (Matt 7:15-20). Detta förtydligas med att miraklerna spelar underordnad roll, det viktiga är om man gör Faderns vilja (vv. 21-23). Eftersom frukt används av Johannes döparen som bild för goda gärningar (Luk 3) och av Paulus som de karaktärsdrag Anden ger (Gal 5) är det rimligt att tolka detta som just gärningar och karaktärsdrag – hela Bergspredikan handlar om vilka gärningar Jesu lärjungar ska göra.
Det går inte att säga att frukt skulle innebära ”manifestationer”, hur folk reagerar på andlig närvaro, och i synnerhet säger inte Bibeln att vi i urskiljningen ska jämföra kristnas beteenden med ickekristna för att försöka hitta paralleller. Tvärtom förutsätts det i Bibeln att demonerna efterliknar Andens verk, men som sagt saknar de den goda frukten, de goda gärningarna och karaktärsdragen.