Monthly Archives: maj 2014
Alla kan lära känna en tiggare
Doinita och jag. Foto: Arash Asadi
Förra veckan ringde journalisten Arash Asadi från Världen idag och bad om att göra en intervju med mig om mitt engagemang för tiggare. Jag har pratat med Arash tidigare gällande utvisningar av kristna afghaner, och jag har ett väldigt gott intryck av honom – han har ett genuint engagemang för de fattiga och utsatta. Det visade sig att bara någon dag innan vår intervju hade han som privatperson köpt lite mat åt en romsk tiggare på 7-eleven, något som tog en oväntad vändning när kassörskan inte ville sälja något till henne för att hon var rom, vilket Arash sedan rapporterade till Aftonbladet.
Intervjun med mig och min vän Doinita Luca publicerades i gårdagens Världen idag. Jag älskar när tiggare får komma till tals i medierna, det förmänskligar dem och ökar chanserna att privatpersoner stannar upp och pratar med dem. Hundratals Uppsalabor går förbi Doinita utan att veta att hon talar engelska. Många misstänker säkert att hon är med i någon liga, att pengarna i hennes pappmugg inte hjälper, många vill till och med förbjuda hennes tiggeri – detta utan att ens prata med henne! Ingen förutom det fåtal som lärt känna henne känner till hennes dotter Sara som har en allvarlig blodsjukdom och får stora delar av de pengar mamma skrapar ihop för de höga sjukhuskostnaderna.
I artikeln beskrivs jag lite som en superhjälte, och det är förstås hedrande att både Doinita och Arash visar uppskattning, men jag vill likt Shane Claiborne betona att det som förändrar världen är vanliga radikaler, ordinary radicals. Det är inte svårt att ta tiggare till Arbetsförmedlingen eller ställa upp som volontär på någon organisation som hjälper dem. Min uppmaning i artikeln är just att fler behöver lära känna tiggare och engagera sig på ett personligt plan, inte bara lita på att vi aktivister gör jobbet åt dem.
Jag har i många år argumenterat för att vi måste leva enkelt, ge mycket mer till de fattiga och promota jämlikhet, och jag får väldigt ofta kommentaren från dem som inte håller med mig ”hur lever du själv då? Klarar du av att följa dina naiva ideal?” När jag som nu delar en artikel som faktiskt ger en inblick i hur jag lever så får jag ibland kommentarer som ”Du vet väl att man inte ska skryta om sina goda gärningar, Matt 6:1-4”. Haters gonna hate. Men för er som liksom jag är peppade på att följa Jesus till 100% och praktisera ekonomisk utjämning och enkel livsstil, hoppas jag att artikeln kan var till inspiration.
Ska det verkligen vara olagligt för syrier att komma till Sverige?
Syriska flyktingar. Foto: Iris Global
Svensk politik är så konstig. Flera partier fokuserar på grisknorrar så här innan EU-valet, och visst är det bra att tycka att grisar ska ha det bra, det är därför jag inte äter dem, men det finns lite viktigare frågor när det gäller europeisk politik. På min engelska blogg har jag uppmärksammat Europas sju dödssynder, bland annat neokolonial girighet, miljöförstörande frosseri och främlingsfientlig stolthet. Jag har visat på hur europeiska politiker inte uppvisar ett särskilt stort engagemang för att vända om från dessa gigantiska synder, och att syndernas drivkraft – önskan att Europa ska bli rikare och rikare och rikare i all oändlighet – inte ifrågasätts av de stora partierna. Både socialdemokrater och konservativa vill se evig tillväxt, och utsugandet av de fattiga fortsätter.
Eftersom Europa vill behålla sin rikedom för sig själv är vi väldigt restriktiva med att ta emot människor från ickevästliga länder, vilket i sin tur bygger på ett rasistiskt paradigm. Detta blir smärtsamt tydligt när det gäller Syrien. Medan Syriens grannländer Turkiet, Libanon och Jordanien har tagit emot två miljoner flyktingar har EU-länderna bara tagit emot några tiotusental, och av dem har de allra flesta tagit sig in illegalt. Det är nämligen olagligt för syrier att invandra till Sverige och Europa med syfte att söka asyl. Kravet för att få visum till Sverige är att du inte vill stanna här, ens om du flyr från krig och död. Och eftersom det inte är så vanligt att en syrisk familj bara vill komma som turister till Sverige, åka lite på Liseberg och sen återvända till lemlästandet och dödandet i Syrien, så innebär det att syrier helt enkelt inte får komma till Sverige.
Jag blev väldigt förvånad när jag hörde detta första gången eftersom jag visste att Sverige ger permanent uppehållstillstånd till syrier, jag hade själv sett Gustav Fridolin läxa upp Jimmie Åkesson i en debatt för att den senare inte ville ge detta till syrier. Fridolin frågade Åkesson hur han skulle kunna förklara för en syrisk tvåbarnsmamma att hon inte är välkommen till Sverige. Tja, samma fråga är ju extremt relevant att fråga regeringen eftersom de förbjuder henne och alla andra syrier att komma hit. Alla som får permanent uppehållstillstånd har tagit sig hit illegalt, eller via släktingar som haft turen att komma hit innan. Men du kan inte som syrier flyga till Sverige, det är olagligt. Vita människor från västländer kan däremot flyga till Sverige.
Förföljelsen av fattiga romer i Rumänien och Sverige
Förra veckan var jag inbjuden att predika på Frälsningsarméns sociala center i Hornstull, Stockholm. Det är ett trevligt ställe som erbjuder mat, kläder, internet, rådgivning och vänskap för dem som har det svårt. Ett bra exempel på en kristen lokal helt enkelt.
Precis som många andra diakonala verksamheter har de fått ta emot fler och fler rumänska romer. De hade tagit denna nya utmaning på stort allvar och anställt bland annat Zonfira Tan som är rom och Louisa som är rumän. Jag fick ett riktigt gott samtal med dem om diskrimineringen mot romer, situationen i Rumänien och hur vi kan hjälpa tiggare.
I Rumänien var romer slavar ändå in på 1800-talet, och landet stöttade Hitler och deporterade många romer till föreintelselägren under andra världskriget. Under kommunismen fortsatte romer att vara extremt diskriminerade och isolerade, och än idag lever många romer i Rumänien på u-landsnivå. CBS berättar om den romska byn Dilga, där arbetslösheten ligger på 70 % och där det inte finns rinnande vatten och asfalterade vägar. Dailymail har ett gripande reportage från byn Ponorata där arbetslösheten är närmare 90 % och där romerna bor i skjul och åker häst och vagn. Det är välbelagt att romer utsätts för omfattande diskriminering i Rumänien, så att romers livslängd är tio år lägre än andra rumäner och arbetslösheten är skyhög.
Louisa, som är ickeromsk rumän, berättade hur hon fått höra under sin uppväxt att hon inte ska stjäla ”som en zigenare”, och när någon förolämpade henne att hon var ”ful som en zigenare”. Min pappa besökte Rumänien tidigare i år och förbluffades över att många rumäner drömde sig tillbaka till ”tiden innan kommunismen”, inte för att det var konstigt att de inte gillade Ceaușescu utan för att tiden innan kommunismen var ju nazismen, under det fascistiska Järngardet. Precis som i Ungern och Grekland är främlingsfientlighet och neofascism en stark kraft i Rumänien. Read the rest of this entry
Middag med Jesus – Nattvarden som en riktig måltid
Rickard Cruz
För några veckor sen provade jag nya super-Skype, google hangouts, och gjorde en intervju med coola Rickard Cruz. Rickard brinner för husförsamlingar och är drivande i Helsingborgs husförsamlingsnätverk och vill liksom jag se enkla, organiska församlingar som fokuserar mer på lärjungaskap och mindre på byggnadsplanering och mänskliga traditioner. Rickard och jag är helt överens om att vi ska återgå till den bibliska kyrkan med dess karismatiska, radikala och enkla husförsamlingar. Och därför tycker Rickard att vi ska äta riktig mat när vi firar Herrens måltid.
Om detta har Rickard nyligen skrivit en bok som heter Middag med Jesus. Den finns inte publicerad än då han letar förläggare, men jag passade på att ställa lite frågor om hans tes. Att dagens liturgiska eukaristifirande som firas i sakramentala kyrkor inte är samma sak som den urkyrkliga nattvarden är svårt att argumentera emot – på Bibelns tid användes inga oblat, man hade gudstjänst i hemmen och satt därmed förmodligen kring köksbordet och åt. Dock trodde jag att även då var det bara bröd och vin som intogs.
Rickard pekar dock på att under den allra första nattvarden – den i övre salen på skärtorsdagen – fanns ju mer än bröd och vin. Brödet inledde måltiden, och vinet avslutade den. När Jesus därför lyfter fram dessa två ringar Han in hela måltiden, som även inkluderade lammkött (Luk 22:14-20). På samma sätt betonar Paulus att bägaren delades efter måltiden (1 Kor 11:25). Kyrkohistoriskt vet vi att de fornkyrkliga församlingarna firade agapemåltid i anslutning till varje gudstjänst, där kärleken till varandra betonades (agape=kärlek) och de fattiga fick äta sig mätta. Rickard, och flera kyrkohistoriker med honom, menar att eukaristin och agapemåltiden ursprungligen var samma måltid men att de började separeras nån gång på 100- eller 200-talet.
Husförsamlingar eller byggnadsförsamlingar?
Gudstjänst i min församling Mosaik
Idag publicerades en debattartikel i Dagen skriven av mig där jag argumenterar för att de flesta byggnadsförsamlingar bör omvandlas till husförsamlingar. Precis som mitt förra blogginlägg är debattartikeln en reaktion på hur pingstförsamlingen i Linköping sålt sin kyrkolokal för 38 miljoner och spenderar dessa 38 miljoner på en ny lokal. Jag har fått en hel del invändningar och kommentarer och tänkte besvara några av dem här.
Många säger att mina tankar är utmanande, radikala och till och med naiva. Det får de ju tycka, men själv tycker jag inte det. Det är inte en vild gissning att de allra flesta församlingar i Sverige är byggnadsförsamlingar, kanske mer än 90 %. På Bibelns tid var de 0 %. I princip alla husförsamlingar i Sverige tillkommer genom församlingsplantering. Det jag visar i min debattartikel är vilken enorm vinst församlingar bokstavligt talat skulle göra om de transformerade sina byggnadsförsamlingar till husförsamlingar genom att sälja byggnaden, göra husgrupperna till gudstjänsfirande gemenskaper och samlas offentligt precis som urkyrkan istället för att stänga in sig i en byggnad. Då skulle man få miljoner kronor till att hjälpa de fattiga och sprida evangeliet.
Många argumenterar för att båda går bra, att kyrkobyggnader och husförsamlingar inte står i motsatsförhållande med varandra samt att bara för att alla kyrkor i Bibeln var husförsamlingar så betyder inte det att byggnadsförsamlingar är förbjudna. Det jag dock pekar på i min debattartikel är att ägandet av en byggnad värd miljoner som samlar 100 pers eller mer radikalt förändrar den bibliska definitionen av församling – oftast till det sämre. Det finns ingen uppmaning i Nya Testamentet till att bygga hus, däremot att hjälpa de fattiga och sprida Evangeliet. Eftersom en byggnad slukar åt sig miljontals kronor och alltför ofta skapar introverta församlingar där endast en minoritet evangeliserar, så menar jag att de oftast hindrar församlingen att följa det bibliska mandatet, inte underlättar det.
Öppna kyrkorna för de fattiga – eller bränn dem
Kö utanför Klara kyrka. Bild: Sara Lund-Persson
Kyrkan finns framför allt till för de fattiga. För 2000 år sedan skrev Jesu bror Jakob ”Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er?” (Jak 2:5-7). Det borde vara en omöjlighet för en kyrka, som tillber en fattig, hemlös Frälsare, att se ner på de fattiga och istället promota de rika. Men det är precis det som så ofta sker, menar Jakob:
”Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?” (2:15-16)
Idag läste jag i Dagen om hur Pingstkyrkan i Linköping har sålt sin lokal för att köpa en ny stor lokal som heter Cupolen. De köpte Cupolen för 28 miljoner, och nu när de säljer sin nuvarande lokal får de 10 miljoner över. Pengar som de ska ge till de fattiga? Som de ska ge till mission? Nej, förstås inte, ”Pengar som vi kan använda till en om– och tillbyggnad av dessa lokaler”!
Min egen församling spenderar noll kronor på lokaler. Vi är en husförsamling, ni vet, precis som kyrkorna på Bibelns tid. Vi kan spendera väldigt stora delar av det vi får in på mission i Ukraina, Kamerun och Nepal helt enkelt för att vi inte har särskilt många fler utgifter än fikat vi delar ut när vi evangeliserar. Vår verklighet är flera mil från Pingstförsamlingen i Linköping, men väldigt nära den bibliska församlingen. Om en kyrka bestämmer sig för att ha en lokal eller att samlas i hemmen som på Bibelns tid är inget litet beslut utan ett som påverkar i princip allt.
Bön till den Helige Anden
Holy Spirit Power!
I kommentarsfältet har frågan om huruvida man kan be till den Helige Ande dykt upp. En man har, utan att be om lov, tagit delar från en predikan jag filmat där en kompis till mig tackar och tillber den Helige Ande, och använder det som argument för att jag och min kompis skulle vara några slags falska profeter. Jag har blivit anklagad för en hel del sen jag startade den här bloggen, men denna anklagelse är nog den finaste. Jag bekänner mig helt skyldig, jag älskar att be till den Helige Ande!
Kruxet är att det inte finns något bibelställe som tydligt säger att vi ska be till den Helige Ande. Men frågan är om det är för att vi absolut inte får be till den Helige Ande, eller om det faller i samma kategori som att sjunga lovsång till Jesus – det finns inte i Bibeln men är okej ändå? Skriften säger tydligt att det är Gud vi ska tillbe och ingen annan (2 Mos 20:3-6), så om Anden är Gud är det inget problem att tillbe Honom. Om man på allvar menar att det är fel att tillbe den Helige Ande så kan man inte mena att Anden är Gud – för i så fall säger man ju att vi inte ska tillbe Gud.
Är då Anden Gud? Ja, 2 Kor 3:17 sätter likhetstecken mellan Herren och Anden, 1 Mos 1:2, 2 Mos 31:3, 1 Sam 10:10, 2 Krön 15:1, Rom 8:14 med många fler ställen talar om Guds Ande. En antitrinitarisk hållning som skulle säga att ”Guds Ande” uttrycker ägandeskap är väldigt problematisk eftersom människan också beskrivs ha en ande (1 Tess 5:23) som en del av henne, och när Bibeln beskriver Guds Ande är det i betydelsen den aktiva, handlande delen av Gud som ger profetiska budskap och gör mirakler. Vidare, om man anser att Jesus är Gud, vilket är en debatt i sig, så är det svårt att argumentera för en tvåenighet eftersom Matt 28:19 jämställer Fadern, Sonen och Anden.
Micke Jåfs om problemen med falska profetjägare
Micke Jåfs
Som sagt ser jag många problem med Internets självutnämnda ”väktare på muren” som anklagar hundratals miljoner karismatiker för att vara falska profeter som drivs av falska andar. Och jag är inte ensam, många andra kristna är obekväma med att en liten minoritet ägnar så galet mycket tid framför sina datorer åt att anklaga systrar och bröder för att vara falska profeter. Micke Jåfs är en av dem. Micke är själv väldigt profetisk och jag har stor respekt för honom – han har sett Jesus och fått många profetiska tilltal genom livet. Som det ska vara när man går med Jesus. Han skrev följande idag på facebook:
En sann väktare på muren ropar inte ”bu bu!”, utan ”nåd nåd!”
Väckelse kommer inte genom att skicka insändare gång på gång eller skriva olika blogginlägg med budskapet om hur fel vissa människor har, utan väckelse kommer genom att älska sina med människor och förlösa Guds närvaro över alla man möter – oavsett om det är vän eller fiende.
Det har skakas mycket den sista tiden i svensk kristenhet. Idag har kartan ritas om flera gånger i samfundsvärlden. Men det viktigaste är dock inte de namn som är borta eller kommit till. Inte heller vad vi alla tycker om det som hänt som exempelvis att Ulf Ekman blivit katolik. Det finns något betydligt viktigare och allvarligare, nämligen den syn vi har på varandra i Kristi kropp. Hur vi behandlar varandra, vilka ord vi använder. Vilka enorma domar som ut talas.
När jakten på falska profeter går för långt
Los Angeles Times anklagar pingstväckelsen på Azusa Street för att drivas av hysteri, 18 april 1906
I den svenska kristenheten finns några party poopers som ägnar massiv energi åt att förklara varför andra kristna är falska profeter som drivs av demoner istället för den Helige Ande. Hemsidor som Berndt Isaksson, Vakna Sverige och Bibelfokus varnar väldigt mycket för falska profeter och pekar ut personer, kyrkor och samfund som falska och demoniska. Jag är inte främmande för att det finns falska profeter – präster i Svenska kyrkan som förnekar Jesus eller synkretister i Sydafrikas sionistkyrka som praktiserar häxkonst och vodoo är exempel på det – men jag har flera gånger anmärkt på att Sveriges falska profetjägare i regel aldrig använder en biblisk urskiljningsmetod.
I mitt förra inlägg, Hur ska man urskilja falska profeter?, gick jag igenom vad Nya Testamentet säger om frågan och kom fram till att vi ser vilka som är falska profeter utifrån deras bekännelse och deras gärningar. Ovan nämnda hemsidor bryr sig dock mer om s.k. ”manifestationer”, om folk skakar, faller, gråter etc. när de ber om andeuppfyllelse på karismatiska möten. Med hjälp av Andrew Stroms kundalini-teori antar de att detta är samma sak som hinduism och new age eftersom liknande ”manifestationer” går att se där. Problemet är dock att Bibeln själv säger att demoner imiterar Andens verk (2 Mos 7), och Nya Testamentets urskiljning baseras som sagt på bekännelse till Jesus och goda gärningar, inte s.k. ”manifestationer”.
Därmed utsätts massvis med godhjärtade, Jesusälskande karismatiska kristna för förtal och hat från folk som utpekar dem som falska profeter. Det är dock inte förvånande eftersom Jesus själv blev anklagad för att göra mirakler genom demoner (Matt 12:22-30) och Han sa: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?” (Matt 10:25). Att folk reagerar på olika sätt när Anden berör dem är inte konstigt, det är en naturlig reaktion som följt alla väckelserörelser. När pingströrelsen startade på Azusa Street förekom liknande saker som det vi ser i dagens karismatiska rörelse, och mycket riktigt blev de anklagade av cessationistiska evangelikaler för att vara besatta.
Hur ska man urskilja falska profeter?
Paulus skriver: ”Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont.” (1 Tess 5:19-22). Vi ska inte släcka Anden, vi ska inte uppfatta Sveriges brist på mirakler som något naturligt normaltillstånd utan som en brist. Vi ska inte förakta några profetior, hur konstiga de än må låta för våra öron. Men vi ska pröva allt. Vi ska inte tro att något är från Gud bara för att nån säger det. Vi måste pröva gentemot Skriften, alltid. Och så behåller vi det goda och förkastar det onda.
Att inte släcka Anden innebär inte att vi ska legitimera allt som sker i Andens namn. Tvärtom, Paulus säger ju att vi inte ska förkasta profetior och att vi ska pröva allt. Dvs. vi ska varken kasta saker i papperskorgen direkt eller svälja saker med hull och hår. Det finns definitivt ett stort behov av att pröva karismatiska rörelser och ledare. Däremot är jag kritisk till de urskiljningskriterier som används av många av internets kristna urskiljare.
När Bibeln talar om att urskilja falska andar står det att vi ser det i och med att falska profeter bär dålig frukt och är oförmögna att bära bra frukt (Matt 7:15-20). Detta förtydligas med att miraklerna spelar underordnad roll, det viktiga är om man gör Faderns vilja (vv. 21-23). Eftersom frukt används av Johannes döparen som bild för goda gärningar (Luk 3) och av Paulus som de karaktärsdrag Anden ger (Gal 5) är det rimligt att tolka detta som just gärningar och karaktärsdrag – hela Bergspredikan handlar om vilka gärningar Jesu lärjungar ska göra.
Det går inte att säga att frukt skulle innebära ”manifestationer”, hur folk reagerar på andlig närvaro, och i synnerhet säger inte Bibeln att vi i urskiljningen ska jämföra kristnas beteenden med ickekristna för att försöka hitta paralleller. Tvärtom förutsätts det i Bibeln att demonerna efterliknar Andens verk, men som sagt saknar de den goda frukten, de goda gärningarna och karaktärsdragen.
Arbetarrörelsens brist på globalt perspektiv
Barnarbetare på kakaoodling
När arbetarrörelsen uppstod var det de riktigt fattiga som protesterade mot de rikas förtryck och pengaberg. Arbetarna slavade tio timmar per dag sex dagar i veckan i farliga industrier medan kapitalisterna kammade hem stora vinster. Arbetarna organiserade sig i fackförbund och politiska partier för att bekämpa den odemokratiska ekonomiska ojämlikheten och skapa ett samhälle där ingen skulle behöva vara fattig eller jobba i en sweatshop.
Och i Sverige såg det ut att gå ganska bra. Socialdemokraterna dominerade politiken, lönerna höjdes och arbetsvillkoren blev bättre, fattigdomen i stort sett utrotades och de flesta arbetare blev plötsligt medelklass med TV, hus, vovve och volvo. Men kapitalisterna gick ingen nöd, för de flyttade sin produktion till Asien och Afrika där de kunde exploatera billig arbetskraft för samma låga löner och under samma usla arbetsvillkor som var fallet i Europa för hundra år sedan. Och det visade sig vara ganska genialiskt eftersom den svenska arbetarrörelsen inte har visat något större engagemang för att försöka stoppa detta.
Om de kläder, exotiska matvaror, elektronik, leksaker och annat made in China/Bangladesh/Ghana hade producerats i Sverige hade producenterna hamnat i fängelse för de brutala sätt de behandlar sina arbetare. För åtta år sedan upptäckte Swedwatch att kakao som köps upp av Marabou, Kraft Foods, Cloetta och Fazer produceras av barnslavar i Elfenbenskusten. Inte nog med att de var barn alltså, många var tvångsarbetare som lurats dit genom trafficking.
Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
