Alla kan lära känna en tiggare

Doinita och jag. Foto: Arash Asadi
Doinita och jag. Foto: Arash Asadi

Förra veckan ringde journalisten Arash Asadi från Världen idag och bad om att göra en intervju med mig om mitt engagemang för tiggare. Jag har pratat med Arash tidigare gällande utvisningar av kristna afghaner, och jag har ett väldigt gott intryck av honom – han har ett genuint engagemang för de fattiga och utsatta. Det visade sig att bara någon dag innan vår intervju hade han som privatperson köpt lite mat åt en romsk tiggare på 7-eleven, något som tog en oväntad vändning när kassörskan inte ville sälja något till henne för att hon var rom, vilket Arash sedan rapporterade till Aftonbladet.

Intervjun med mig och min vän Doinita Luca publicerades i gårdagens Världen idag. Jag älskar när tiggare får komma till tals i medierna, det förmänskligar dem och ökar chanserna att privatpersoner stannar upp och pratar med dem. Hundratals Uppsalabor går förbi Doinita utan att veta att hon talar engelska. Många misstänker säkert att hon är med i någon liga, att pengarna i hennes pappmugg inte hjälper, många vill till och med förbjuda hennes tiggeri – detta utan att ens prata med henne! Ingen förutom det fåtal som lärt känna henne känner till hennes dotter Sara som har en allvarlig blodsjukdom och får stora delar av de pengar mamma skrapar ihop för de höga sjukhuskostnaderna.

I artikeln beskrivs jag lite som en superhjälte, och det är förstås hedrande att både Doinita och Arash visar uppskattning, men jag vill likt Shane Claiborne betona att det som förändrar världen är vanliga radikaler, ordinary radicals. Det är inte svårt att ta tiggare till Arbetsförmedlingen eller ställa upp som volontär på någon organisation som hjälper dem. Min uppmaning i artikeln är just att fler behöver lära känna tiggare och engagera sig på ett personligt plan, inte bara lita på att vi aktivister gör jobbet åt dem.

Jag har i många år argumenterat för att vi måste leva enkelt, ge mycket mer till de fattiga och promota jämlikhet, och jag får väldigt ofta kommentaren från dem som inte håller med mig ”hur lever du själv då? Klarar du av att följa dina naiva ideal?” När jag som nu delar en artikel som faktiskt ger en inblick i hur jag lever så får jag ibland kommentarer som ”Du vet väl att man inte ska skryta om sina goda gärningar, Matt 6:1-4”. Haters gonna hate. Men för er som liksom jag är peppade på att följa Jesus till 100% och praktisera ekonomisk utjämning och enkel livsstil, hoppas jag att artikeln kan var till inspiration.

6 kommentarer

Vad tänker du?