Monthly Archives: juni 2014

Frälsning, helanden och pannkakor på Bråvallafestivalen

I tre dagar har Pannkakskyrkan fått välsigna Bråvallafestivalen med himmel och pannkaka och Gud har gjort så sjukt mycket! Vi har fått samtala med och be för jättemånga människor, många har blivit helade och vi har fått be frälsningsbönen med fem personer. Gud är så god!

image

Tillsammans med fantastiska Cafébussen, ett samarbete mellan många av Norrköpings kyrkor, stod vi och delade ut pannkakor och byggde ett gudstjänsttält dit vi bjöd in människor. Efter många om och men hamnade vi en bit från festivalen, men fick välsigna många människor ändå. Dessutom sände vi ut många team till festivalingången för att be för sjuka och vittna om Jesus.

image

Vi fick se en kille med kryckor bli mycket bättre efter bön, en annan kille blev helad i fötterna, en tredje hade opererats i sitt finger och all smärta försvann. Tre tjejer och två killar ville ta emot Jesus i sina liv och bad frälsningsbönen med oss. Vi uppmanade dem att gå till församlingar och läsa Nya Testamentet.
Read the rest of this entry

Den mirakulösa, enkla, flexibla, miljövänliga hippiekyrka som Jesus startade

För någon månad sen besökte jag Björkstakyrkan i Umeå och höll ovanstående predikan. Björksta är en nära vänförsamling till min kyrka Mosaik som likt oss har ett stort hjärta för evangelisation, mission och Andens gåvor. Ungdomsledaren är en riktig profet som sett Jesus flera gånger och en av pastorerna är missionär i Asien och har talat i tungor på ett riktigt språk, det indiska språket ho.

Församlingen samlas i ett köpcenter, och när jag var där gjorde vi en evangelisationssatsning tillsammans med Credo för studenter som partade loss på en brännbollsyra. Björkstakyrkan har flyttat runt en hel del de senaste åren mellan olika lokaler och ställen, något som skiljer den från många byggnadsförsamlingar.

I min predikan uppmuntrade jag dem att fortsätta vara evangelieserande, flexibla och mirakulösa, eftersom Jesus egen kyrka var det. Jag påpekade att Hans gemenskap med sina lärjungar inte var en förskola eller ett training mode innan kyrkan började ”på riktigt” i Apostlagärningarna, utan Han hade en nomadisk församling med den. En församling är ingen byggnad och behöver inte ens vara på samma ställe hela tiden. Ordet ekklesia som används om församling i Nya Testamentet används om Israels folk när de vandrade i öknen i det grekiska Gamla Testamentet (Septuaginta).

image

Pannkakskyrkan, en annan nomadisk, evangeliserande hippiekyrka

Därtill praktiserade både Jesuskyrkan och Apostlakyrkan egendomsgemenskap och ekonomisk utjämning. Så här ska kyrkan se ut idag också!

Evangelisera mera på läger och konferenser!

Pannkakskyrkan marscherar mot Bråvalla!

Pannkakskyrkan marscherar mot Bråvalla!

Jag befinner mig nuPannkakskyrkans fantastiska Sverigetour! Det var tre år sen sist och jag kommer aldrig glömma hur vi fick be frälsningsbönen med tre personer under samma kväll på Peace&Love-festivalen. Vi ber om och hoppas på liknande genombrott nu när vi ska sprida himmel och pannkaka på Bråvallafestivalen i Norrköping och Putte i parken i min gamla hemstad Karlstad.

Nu i början ligger fokus på bön, tillbedjan och undervisning om Guds kärlek och vår identitet i Kristus som heliga och rättfärdiga. Och så lär vi känna varandra förstås, med lekar och praktiska förberedelser. Jag håller i ett mediateam som bland annat uppdaterar Pannkakskyrkans blogg, tar kort, filmar och fixar med ljud. Imorgon börjar Bråvalla och då kommer vi vara ute från klockan 19 till 02 och bjuda på gratis pannkakor, erbjuda bön, predika Evangeliet och hjälpa och älska festivaldeltagare som har det svårt.

Pannkakskyrkan leker!

Pannkakskyrkan leker!

Touren pågår cirka tre veckor och man kommer väldigt nära de andra 20 deltagarna på ett sätt som påminner om ett konfirmationsläger. Det som dock utmärker och skiljer touren från många andra kristna ungdomsläger och -konferenser är att evangelisationen är så inbakat och ett uttalat syfte med hela eventet. Plus att touren är nomadisk – vi flyttar runt (vissa år har vi besökt fyra-fem städer på tre veckor). Och det är detta som gör touren så lik Jesu församling som Han hade med sina lärjungar.

Jag talade om detta igår för de andra tourdeltagarna. Jesus sa inte åt sina lärjungar att de skulle sitta stilla i en bänk ett antal år för att de skulle kunna tillräckligt med teologi och ha samlat tillräckligt med andlig kraft för att våga gå ut och sprida Guds Rike. Nej, de följde Jesus bokstavligen och botade sjuka och predika evangeliet tillsammans med Honom. De var inte fullärda utan gjorde misstag, men det hindrade dem inte från att följa med. Read the rest of this entry

Låt kyrkorna ha sommaröppet!

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Jag älskar sommargudstjänsterna i min församling! Mellan juni och augusti flyttar min  husförsamling Mosaik ut i stadsparken i Uppsala. Om det skulle regna har vi en backupplan hemma i någons hem, men de flesta gånger skiner solen och vi njuter av picknick, lovsång och Jesushistorier i gräset. Flera gånger har syskon från andra församlingar joinat oss, eftersom flera byggnadsförsamlingar lider av ovanan att stänga ner på sommaren.

Orsaken är att många församlingsmedlemmar sticker iväg och/eller att pastorerna går på semester. Vissa byggnadsförsamlingar kör på ändå, andra gaddar ihop sig och kör gemensamma gudstjänster med andra församlingar för att det inte ska bli så ensligt i lokalerna. Men somliga tar alltså ”sommarlov” och stänger ner all verksamhet.

Jag skulle säga att detta är ett systemfel som är en konsekvens av byggnadsförsamlingar otympliga struktur. Byggnadsförsamlingar är till sin natur oflexibla och har svårt att hantera när antalet gudstjänstbesökare både krymper och ökar. Byggnaden har ju samma storlek hela tiden, så om församlingen växer måste de spendera miljoner och åter miljoner på utbyggnader eller en ny lokal, och om den krymper tvingas de göra detsamma eller stänga ner. Idealantalet gudstjänstbesökare anses dessutom ofta ligga på över hundra personer, vilket gör att när tio eller tjugo personer kommer – vilket var standard i de bibliska husförsamlingarna – anser man att då kan man likagärna ta sommaruppehåll tills fler kommer tillbaka.

Read the rest of this entry

Mot nationalstater, men för Palestina?

image

Så mina inlägg om antinationalism och Guds gränslösa Rike har väckt lite reaktioner, inte minst från kristna Sverigedemokrater som bland annat påstår att jag är en kulturmarxist som försöker införa en global diktatur som leds av antikrist. Andra tolkar mina inlägg om Israel, löfteslandet och konflikten i Mellanöstern som att jag är för en palestinsk nationalstat i Mellanöstern och frågar sig hur i all världen det går ihop med antinationalism?

Jag vill se Guds Rike spridas på jorden. Såväl pingstdagen (Apg 2:1-4) som Johannes uppenbarelse (Upp 7:9) visar tydligt att Guds Rike är mångspråkigt och fyllt av olika stammar och språk, Guds Rike känner inga gränser utan här är alla ett i Kristus. När vi blir födda på nytt tillhör vi världens största familj, vi blir medborgare i Himlen (Fil 3:20) och vår hemstad är det Nya Jerusalem (Upp 21:10). Vi som tror på Messias ingår i Guds förbundsfolk och vandrar mot det himmelska löfteslandet. Hebreerbrevet uttrycker det strålande:

I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.  I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.  Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. […]

I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.  De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.  Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit.  Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. (Hebr 11:8-10, 13-16)

Det utlovade landet är alltså enligt Hebreerbrevets författare Himlen, med det Nya Jerusalem som huvudstad, och där är vi kristna medborgare. Vi är gäster och främlingar på jorden. Vi lever i exil i Babylon. Och som Jeremia säger ska vi önska vår stads bästa (Jer 29:7), men vi längtar ständigt hem till det himmelska Sion.

Read the rest of this entry

Elof Herrström: Gränslöst rike?

Elof

Elof

Min kompis tillika västra Sveriges coolaste präst Elof har skrivit en riktigt bra essä i Tidsskriften Evangelium om hur kristna ska förhålla sig till gränser. Nedan är lite utdrag:

”De kristna skiljer sig inte från annat folk genom nationalitet, språk eller sedvänjor. De bor ju inte i egna städer eller talar någon underlig dialekt eller har någon egendomlig livsstil. Vad de lär ut är inget påfund genom mänskliga spekulationer eller uppfinningsrikedom, och de propagerar inte för enbart mänskliga läror, som somliga gör. De bor varhelst ödet leder dem i både grekiska och utländska städer. De följer inhemska seder ifråga om kläder, mat och andra levnadsomständigheter.

Men samtidigt demonstrerar de för oss sin fina och i sanning ovanliga form av medborgarskap. De bor i sina egna fosterland men som främlingar. De delar vad de har med andra, men som främlingar måste de uthärda alla slags umbäranden. Varje utländskt land är för dem som ett fosterland och varje fosterland som ett utländskt land.”

– ur Diognetosbrevet från ca år 130 e Kr.

Skapelsen är både en gåva och ett ansvar. När människan får i uppdrag att (med orden i Bibel 2000) härska över jorden, är det inte i betydelsen av att ”göra vad vi vill” utan i betydelsen att vårda och förvalta världen. Den skapelseberättelse som började i en trädgård kulminerade i ett torn. Från något som vårdats av människan, till något som konstruerats av människan. Berättelsen om Babels torn (se 1 Mos 11) är en kritik mot imperiebyggande: här är arbetarkraften centrerad, såväl som ekonomin och religiositeten. I Babel talas dessutom samma språk, man är ett imperium och ett folk.

När berättelsen går över till att tala om hur Gud skingrar människosläktet och sprider ut det över hela världen är det inte ett mytologiskt sätt att förklara hur det kom sig att människan började tala massa olika språk, det är ett teologiskt statement mot en mänsklighet som tror att allt är möjligt. I hebreiskan finns en ordlek med i fråga om Babels torn. I 1 Mos. 11:9 läser vi att platsen kallas Babel, som på akadiska betyder ”gudarnas port”; sedan står det att Gud förvirrade dem – på hebreiska är ordet för förvirring ”balal”. ”Människorna tror att de kan bygga en port till gudarna, men de är egentligen förvirrade”, verkar texten vilja säga.

Read the rest of this entry

Vad är det för fel med att bränna flaggan?

De Geers konstverk

De Geers konstverk

I Apostlagärningarna står det om hur evangeliet hade stor framgång när Paulus kom till Efesus. Många blev helade och befriade från onda andar bara genom att röra klädesplagg som hade kommit i kontakt med aposteln (Apg 19:12), och stora skaror vände om från kulten av gudinnan Artemis och allehanda ockultism till att tro på Jesus istället. Och detta demonstrerade det på ett, med våra ögon, ganska provokativt sätt: ”Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.” (19:19)

Idag förknippas bokbål med censur och auktoritärt styre, framför allt för att det har använts som medel för censur och auktoritärt styre. Att bränna saker som är heliga för människor kan också vara en stor provokation, som när pastorn Terry Jones brände ett hundratal exemplar av Koranen. Samtidigt bör man göra en skillnad på stater och individer, på människor som har personliga erfarenheter av en religion eller ideologi jämfört med de som från ett utifrånperspektiv vill markera sin kritik. De nykristna i Efesus hade själva bedrivit trolldom, och då de tyckte att det var skit jämfört med Jesus så valde de själva att bränna sina egna böcker. De utgjorde ingen förtryckande, censurerande regim utan privatpersoner som var trötta på ockultism.

Vidare tror jag att själva brännandet är betingat hos många att vara dåligt just på grund av att det är förknippat med nazister och islamofobiska pastorer. Om konvertiterna i Efesus hade slängt sina ockulta böcker i Medelhavet istället hade det med våra ögon nog inte vara lika kontroversiellt som bokbålet, trots att det i princip är exakt samma handling med olika tillvägagångssätt. Att bränna en flagga är egentligen samma sak som att kasta den i soptunnan, men något gör att vi ryggar tillbaka på just flaggbränning.

Read the rest of this entry

Jens Garnfeldt – den kapitalistiske helandepredikanten

Jens Garnfeldt

Jens Garnfeldt

Sedan många månader har den danska predikanten Jens Garnfeldts möten i småländska Älmhult väckt stor uppmärksamhet. Medan Ulf Ekman blivit katolik och Livets Ord distanserat sig från sin extrema barndom så kör Garnfeldt – som gick på Livets Ords bibelskola på 80-talet och kallas för Danmarks Ulf Ekman – på det gamla vanliga. Dyra, flashiga shower, hög volym, feta kollekter och betoning på tro, mirakler och framgång. Och han har särskilt blivit uppmärksammad för att han har uppväckt ett barn från de döda när han var i Kenya.

För mig är tecken och under inget konstigt – det är vardag i Guds Rike – men för det sekulära Sverige verkar detta nästan vara större skandal än Garnfeldts syn på pengar och rikedom. När Jönköpings kommun förbjöd Kanal 10 att ha väckelsemöten med Garnfeldt i en gymnasieskolas aula argumenterade socialdemokraten Tord Sundqvist för att ”Man ska inte predika som om man vore gudsbenådad i våra lokaler. Vårt anseende ska inte bli behäftat med en sådan teologi.” och ”Jag tycker överhuvudtaget inte att helbrägdagörelse hör hemma någon stans. Att Gud uppväckte från de döda må vara hänt, men jag tror inte att människor kan göra det.”

Även kristna ledare har häpnadsväckande nog tagit avstånd från Garnfeldts mirakelteologi. Katolska kyrkans presstalesperson Fredrik Emanuelson har sagt att ”den enda som återuppstått från de döda är Jesus Kristus”, nåt som uppenbarligen går emot den Bibel som säger att Jesus har återuppstått från de döda (tillsammans med Lasarus i Joh 11, Jairus dotter i Mark 5, Tabita i Apg 9 och många andra). Sofia Camnerin menar att det är farligt att utlova mirakler, men som Equmeniapastorn Lars Gunther påpekat är bristen på mirakler lika problematiskt, och när detta är så normaliserat att vi instinktivt tar avstånd från de som menar sig göra det Jesus sa att vi ska göra, då bör vi fråga oss om vi faktiskt följer Jesus särskilt bra.

Read the rest of this entry

Gatupredikans ädla konst

Mary predikar Evangeliet på Forumtorget, Uppsala

Mary predikar Evangeliet på Forumtorget, Uppsala

För några år sedan satt jag tillsammans med några andra medlemmar i min fina husförsamling Mosaik i våra pastorers vardagsrum och bad för väckelse. Jag hade läst igenom väckelserapporter från forna tider och betonat den gemensamma tråden: om en utgjutelse av den Helige Ande verkligen ska börja förvandla samhällen och leda till att människor kommer till tro så kan kyrkan inte hålla den instängd – vi måste gå ut och evangelisera, bota sjuka på stan och hjälpa de fattiga. Som jag skrev i mitt förra inlägg – har vi andats in måste vi andas ut för att inte dö av koldioxidförgiftning.

Efter att vi hade konstaterat detta bad vi. Andades in. En av oss såg till och med en syn där vi stod på en låda på stan och predikade evangeliet. Uppmuntrande. Mm. Gött. Vi såg på varandra. Vi måste ut!

Så tillsammans for vi till Forumtorget mitt i Uppsala, vi ställde oss på en låda och predikade. För flera av oss var det första gången vi predikade på ett torg sådär. En av oss delade kunskapens ord om saker Gud ville hela. Vi gick fram till några ungdomar som hade lyssnat på hela spektaklet. Två av dem hade smärtor, och båda blev helade. Vi vittnade om Guds kärlek och önskade dem all välsignelse.

Read the rest of this entry

Pingstens sju ben

Glad pingst allihopa! Idag firar vi hur den Helige Ande gav kraft till de första lärjungarna att predika Evangeliet på alla möjliga språk, utrota fattigdomen och rikedomen genom egendomsgemenskap och utföra makalösa tecken och under som gav människor helande och upprättelse. Idag är det också femårsjubileum för Hela Pingsten – jag startade den här bloggen på pingstdagen 2009. Jag hade aldrig kunnat ana att den skulle bli så välläst och få vara till välsignelse för så många, jag är otroligt tacksam till Gud för det och ser fram emot alla kommande år! Kusinen Holy Spirit Activism firar samtidigt två år och lever och frodas den med.

Budskapet på både mina bloggar har alltid varit detsamma: karismatiken behöver förenas med aktivismen. Sökandet och användandet av den Helige Andes mirakulösa gåvor måste förenas med ett passionerat engagemang för fred och rättvisa. Denna vision har jag kallat för hela pingsten just för att det är det vi läser om i Apostlagärningarnas beskrivning av den första pingstdagen:

Många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:43-45)

Dock har jag länge känt att trots att visionen om hela pingsten vill vara holistisk och förena skilda perspektiv så kunde jag inte ärligt säga att karismatik och aktivism innefattar hela pingsten, eftersom pingstdagen i Apg 2 så tydligt innehåller evangelisation. Jag skrev om detta för några månader sen i blogginlägget ”Hela Pingstens tredje ben”. Bloggens ”slogan” byttes ut från ”Tecken, under, fred och rättvisa” till ”Frälsning, mirakler och aktivism” för att markera att det jag vill lyfta fram är föreningen av tre ben, inte två.

Alltså är det karismatiken, aktivismen och evangelisationen jag ska fortsätta fokusera på här tills jag dör, alternativt tills internet går sönder, alternativt tills Jesus kommer tillbaka. Men. Jag kan fortfarande inte helt samvetsenligt säga att det är dessa tre ben kyrkan består av, eller att ens de verkligen är hela pingsten. Jag har noggrant gått igenom Apg 2 och andra bibelställen om kyrkan och kommit fram till att den har sju ben, varken mer eller mindre. Jag är rätt så övertygad om att detta faktiskt täcker in rubbet, har vi detta på samma nivå som apostlarna, har vi en sann biblisk kyrka:

Read the rest of this entry

Nationaldagen vs Pingstdagen

Den kristna flaggan

Den kristna flaggan

Vissa år kommer 6 juni och pingst ganska nära inpå varandra (i år är det ju bara två dagars mellanrum) vilket leder till ett ganska obekvämt dilemma för många av landets kristna. Pingst är ju som bekant den mest ofirade högtiden vi har och de flesta inom Sveriges kristenhet är nog ganska medvetna om hur pinsamt det egentligen är att 6 juni fira Sverige med buller och bång, flaggviftning och folkfest, för att sedan 8 juni fira pingsten med inte mycket mer än ett Gudstjänstbesök.

Det här är rätt trist. Ni vet ju att jag gillar pingsten. Den allra första församlingen i Jerusalem som föddes på pingstdagen genom Andens kraft, en eldig predikan och en radikal egendomsgemenskap var inte en abnorm avart utan modellen för hur alla kyrkor ska se ut. Pingsten är kyrkans födelsedag och hon förtjänar all uppmärksamhet särskilt när vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. Fatta mig rätt, jag argumenterar inte för att vi ska lobba för traditioner där vi varje pingstdag hänger upp små eldstungor i ett träd och äter duvformade chokladpraliner medan vi tittat på Kalle Anka – men vi måste uppmärksamma pingsten mer.

Samhället väljer dock att uppmärksamma nationaldagen mer. 6 juni blev helgdag för några år sedan, och ni minns väl vilken helgdag den ersatte? Just det, annandag pingst. Efter detta har väldigt många politiker lagt ner mycket tid och energi på att vända svenskarnas traditionellt sett kalla förhållande till nationaldagen till att få oss att ”hylla” landet. Och det funkar! Nationaldagsfirandet växer, fler och fler viftar tygstycken, sjunger ”jag vill dö i Norden” och ägnar en hel dag åt Sverige, Sverige, Sverige. Och hoppsan, där slank SD in i Riksdagen.

Vad håller vi på med egentligen? Varför vill de att vi ska fira dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm efter att ha dödat massa danskar? Varför var man inte nöjd när ingen tänkte på nationaldagen och SD hade 0,001 %? Argumentationen för nationaldagsfirandet är grumliga: ”Ja, men det är väl klart att man gillar sitt land…” – ”Man är ju inte rasist bara för att man viftar på flaggan.” – ”Vadå? Är du inte tacksam för vår fina frihet och demokrati?”

Read the rest of this entry

Tillväxt eller förnöjsamhet?

Bild av Max Gustafsson, från Supermiljöbloggen

Bild av Max Gustafsson, från Supermiljöbloggen

Förra hösten gick jag en kurs i global miljöekonomi på Centrum för miljö- och utvecklingsstudier (Cemus) på Uppsala Universitet. Där diskuterade vi hur ekonomi som akademiskt ämne väldigt ofta separerats från naturvetenskaperna, och att det därför är svårt att få in ett miljötänk hos ekonomer. Miljöpåverkan och naturresursernas begränsningar kläms ofta in lite i slutet i de flesta ekonomikursers standardlitteratur, fick vi lära oss på en studiedag på Stockholm Resiliance Center. Det blev ganska tydligt när kursen startade med en gästföreläsning av Anders Wijkman och Hanna Wetterstrand som ägde rum på självaste Ekonomikum – när Anders frågade hur många som faktiskt läste ekonomiprogrammet räckte knappt någon upp händerna!

Miljöekonomers kritik mot hur ekonomi vanligtvis bedrivits går bland annat ut på att politiker och företag förstör klimatet och spränger planetens begränsningar med hänvisning till jobb och tillväxt, BNP ses som ett mått på länders välfärd, och man gör inte någon större skillnad mellan tillväxt av miljöfrämjande verksamhet eller tillväxt av miljöförstörande verksamhet. Det vi ser i världen är att när länder har tillväxt som främsta mål i sin ekonomiska politik, vilket gäller de flesta länder, då förstörs miljön på ett oerhört brutalt sätt vilket leder till att djur, natur och människor dör.

Det här klippet från Post Carbon Insitute ingick i vår kurslitteratur (de gillar youtube på Cemus) och pekar på att de flesta länder och imperier i världshistorien haft en väldigt långsam tillväxt, om de växt alls, men att detta förändrades när Europa och sedan resten av världen fick tillgång till billig energi – fossila bränslen. Tillväxten har fört med sig en massa fördelar – längre medellivslängd, bättre mat, teknologi, you name it – men sakta men säkert började mänskligheten inse att vi gått för långt och börjat förstöra planeten på ett sätt som får katastrofala konsekvenser, genom att utrota arter, öka den globala medeltemperaturen, med mera.

Read the rest of this entry

Jesus är Fredsfursten: min predikan för de rumänska tiggarna

UNT har idag ett långt reportage om mina vänner Doinita, Denisa, Renato, Promisiunia och lille Emanuel. Fler och fler människor får upp ögonen för att tiggare hör och häpna är människor, och det gläder mig att en majoritet av Uppsalas befolkning vill ge dem härbärge. Kommunen verkar lyssna också, så be att kommande vinter verkligen blir bättre för våra rumänska syskon än den förra vintern var.

Som ni kanske minns hade min församling äran att få ta emot ungefär 20 romska rumäner på vår ”Gå ut – kom in”-gudstjänst på palmsöndagen för en dryg månad sedan. Alla romska rumäner jag har lärt känna är brinnande pingstvänner. Denisa var där, liksom Cristi och Alina och många andra jag lärt känna genom mitt engagemang i Stadsmissionen och på Korskyrkans natthärbärge. Cristi talar ju flytande svenska så han fick vara tolk på mötet. Vi åt fika, sjöng lovsång, bad högljutt tillsammans och sedan höll jag följande predikan:

Jesu intåg i Jerusalem är en pacifistisk manifestation. Evangelisterna är tydliga med att när Hans åsneridande in genom den heliga stadens portar är ett uppfyllande av Sakarja 9:9-10: Read the rest of this entry