Gatupredikans ädla konst

För några år sedan satt jag tillsammans med några andra medlemmar i min fina husförsamling Mosaik i våra pastorers vardagsrum och bad för väckelse. Jag hade läst igenom väckelserapporter från forna tider och betonat den gemensamma tråden: om en utgjutelse av den Helige Ande verkligen ska börja förvandla samhällen och leda till att människor kommer till tro så kan kyrkan inte hålla den instängd – vi måste gå ut och evangelisera, bota sjuka på stan och hjälpa de fattiga. Som jag skrev i mitt förra inlägg – har vi andats in måste vi andas ut för att inte dö av koldioxidförgiftning.

Efter att vi hade konstaterat detta bad vi. Andades in. En av oss såg till och med en syn där vi stod på en låda på stan och predikade evangeliet. Uppmuntrande. Mm. Gött. Vi såg på varandra. Vi måste ut!

Så tillsammans for vi till Forumtorget mitt i Uppsala, vi ställde oss på en låda och predikade. För flera av oss var det första gången vi predikade på ett torg sådär. En av oss delade kunskapens ord om saker Gud ville hela. Vi gick fram till några ungdomar som hade lyssnat på hela spektaklet. Två av dem hade smärtor, och båda blev helade. Vi vittnade om Guds kärlek och önskade dem all välsignelse.

När jag är ute och evangeliserar är det antingen med Pannkakskyrkan, där vi bjuder folk på pannkakor, eller våra onsdagssamlingar med Mosaik, där vi bjuder folk på kaffe och varm choklad. Servitörsevangelisation, typ. Det är inte att förakta – när man ger människor saker gratis blir de glada och nyfikna, men jag har också haft en stor längtan efter att predika på gatan. När Jesus och apostlarna sprider Evangeliet gör det de oftast just genom att predika på offentliga platser, det når ut till många, och det är billigt samt väldigt miljövänligt!

På senaste tiden har jag börjat hänga med en liten grupp evangelister, baserade i Korskyrkan här i stan, som går ut och evangeliserar varje onsdag och lördag med sång och predikan. Arbetet leds av fantastiska Dag och Mary Järnmark, som verkligen brinner för Jesus och är fyllda av Helig Ande. De predikar hela evangeliet – frälsning, helgelse och andedop – och har en teologi och frihet som påminner mig om min stora inspirationskälla Simon Ådahl. Ovanstående klipp är från när vi evangeliserade förra lördagen, där Mary predikade personligt och passionerat om hennes himmelske Far.

Som jag påpekat förut var evangelisation obligatoriskt i urkyrkan – mötena på tempelplatsen, i synagogorna och på torgen ansågs lika självklar för en kristen att delta på som gudstjänsten i hemmen. En evangelists uppgift är inte att sköta evangelisationen åt resten av Kristi kropp utan att mobilisera och träna resten av kroppen att alltid ”ta vara på varje tillfälle” (Kol 4:5) när det gäller att berätta om Jesus. Att predika evangeliet på gatan på vardagarna borde vara lika självklart för det här landets pastorer och präster som att predika i en kyrkobyggnad på söndagarna. Faktum är att det borde vara än mer självklart, eftersom kyrkobyggnader inte finns i Bibeln medan gatupredikan gör det. Låt oss ropa från taken (Matt 10:27) vad Jesus har gjort för oss, Han är vägen till evigt liv och Han är bäst!