Vad är oddsen för detta?
Simon Ådahl berättar i detta klipp om hur han hade tagit ett svårt beslut och bad Gud om bekräftelse: ”Låt någon ringa och säga ‘Så säger Herren: Du har gjort helt rätt'”. Samtidigt i Askersund är Sune Sjöberg på väg till ett bönemöte, och får till sig att han ska ringa Simon Ådahl och, utan hälsningsfraser eller liknande, säga ”Så säger Herren: Du har gjort helt rätt”. Simon är helt överrumplad över hur tydligt Gudsingripande detta är, och i slutet av klippet kör han sin låt ”Jag talar liv i dig” som handlar om hur Gud ser oss och vill ge oss evigt liv.
Jag har sagt det förut och säger det igen: antingen är Simon mytoman, eller så finns Gud.
Klippet är inspelat på ett utomhusmöte arrangerat av mina vänner Dag och Mary Järnmark som brinner för evangelisation och väckelse.
Hela Pingsten 
Micael, tror du verkligen på aningen-eller-teorin?
GillaGilla
Visst skulle man kunna tolka det som bevis om man vill men det kan lika gärna bero på en hel del andra saker. Har själv varit med om och hört andra som varit med om nästan bisarra sammanträffanden. 2 personer som tänkt samma nästan helt osannolika tanke samtidigt. En som har svarat på vad den andra tänkte på mm mm mm. Frågan är om det bara är just sammanträffanden eller om det kanske finns någon form av telepatisk förmåga mellan vissa människor. Men som bevis för guds existens räcker det inte. Tyvärr.
GillaGilla
En god vän ringde en bekant men kände inte riktigt igen rösten. Är det Bertil? Javisst. Bertil Jonsson (fingerat)? Javisst, Och vem är du? Konstigt, är det nummer 139 48 (fingerat) Javisst! Den ”rätta” BJ och den BJ som svarade hade alltså exakt samma nummer. Så när som på det fyrsiffriga riktnumret där den ena hade slutsiffra 7 och den andra 5.
Uppgifterna kan verifieras för den som tycker sammanträffandet är alltför osannolikt. Om inte det osannolika inträffar, finns ingen nu levande människa. Det är alltför osannolikt – enligt ett vanligt tankemönster – att alla som lever nu var och en skulle ha vunnit över alla individuella spermiemiljoner.
Att allt levande kan anföras som bevis för Guds existens är en helt annan sak, men inte mindre intressant! Hur som helst kan ingen få mig att tro att förklaringen till att tårarna som tränger på när vi hör Puccini har sin förklaring i The Big Bang Theory. Där går en stollgräns.
GillaGilla
Hej Hans och Jon!
Nog finns osannolika sammanträffanden, men det är som Simon säger i klippet, om man tänker på alla år, dagar och timmar som Sune hade kunnat ringa, plus de exakta orden han sa och det faktum att han likt Simon begärde hoppade över alla artighetsfraser och dylikt, så inser man att här handlar det verkligen om en EXTREMT osannolik händelse om det faktiskt inte var så att Gud svarade på Simons bön. Händelsen liknar det som står i Apg 9, när Ananias kommer till Paulus och vet hans namn, var han kommer ifrån, att han ens befann sig i det huset, och att han blivit tillfälligt blind efter att ha mött Jesus på vägen till Damaskus.
Jag har ju följt Simons resa i flera år och sätter också denna historien i ett sammanhang av allt det han har berättat för mig och andra om hur Andens gåvor är verksamma i hans och andras liv. Se gärna de här klippen också:
Detta förstärker osannolikhetsgraden ganska avsevärt, eftersom det är extra osannolikt att Simon skulle uppleva otroligt osannolika saker gång på gång. Jag står fast vid det jag skriver: antingen är Simon mytoman, eller så finns Gud. Det han berättar om änglabesök, helanden, demonutdrivningar och knivskarpa profetior är antingen bluff och båg och påhitt, eller vittnesbörd om den Helige Andes verk idag. Men jag kan inte föreställa mig ett scenario där Simon skulle tala sanning men Gud inte finns. Som han sjunger i en av sina låtar, ”Kalla mig förryckt och galen, jag är lycklig!”
Gud välsigne er!
GillaGilla
Micael, jag vill inte förringa det du och din kompis säger, men jag har en händelse som jag funderat över då och då under många år. Det hände i min ungdom. Jag satt tillsammans med min mamma och min syster vid köksbordet. På väggen hängde en högtalare kopplad till en radio i ett rum. Vid det här tillfället pratade vi om pappa, kalla honom Johan. Helt överraskande och vad vi kunde förstå ”överröstades” det ordinarie programmet med ”Ja, frågan är vad vi ska göra med John”. Alla tre hörde exakt samma ord, som jag skrev ner på en tidning.
Vi har naturligtvis återkommit till händelsen åtskilliga gånger under åren, men aldrig kommit på en rimlig förklaring. Men för att reservationslöst koppla händelsen till Gud måste jag ha oändligt mycket fylligare och säkrare information. Jag förnekar alltså inte att det hände…
GillaGilla
GillaGilla
Mikael, i ett tidigare inlägg Du hade om Simon Ådahl, så läste jag noggrant om ett besök han gjorde i USA. Han bodde på ett hotell, där den ena anställde efter den andre blev frälst – tack vare Simon. Det var enkelt att plocka ut exakt på vilket hotell, i vilken stad och under vilka dagar detta skedde.
Vad säger Du om jag säger att jag kontaktade det där hotellet. Ringde upp receptionen och frågade om de haft en svensk musiker på besök, en svensk som förmodligen även var ganska öppen med sin kristna tro? Jodå, kvinnan i receptionen hade ett minne av honom och en annan person som var med honom. Hade någon bland personalen blivit frälst på hotellet på det viset som jag hört talas om? »Neeej?«, hade kvinnan svarat. Hade någon alls blivit frälst under hans vistelse? »Nej, inte här på hotellet i alla fall. Jag jobbar nästan varje dag och har inte hört något om detta. Det var i alla fall inte jag som blev frälst!« Däremot hade han haft god kontakt med hotellchefen, som redan var uttalat kristen.
Vad säger Du om detta? Är Simon Ådahl därmed en mytoman?
GillaGilla
Om vi för ett ögonblick hemfaller åt en känd logik kan vi konstatera att Gud inte finns, om Simon Ådahl är sådan som sägs i inlägget.
GillaGilla
Hejsan!
Ursäkta att det har tagit sån tid för mig att svara, men jag kände att det krävdes mer än ett kort svar, och jag har haft mycket att göra. Det är väldigt intressanta uppgifter du delar, och jag blir själv väldigt sugen på att ringa Red Lion och gräva djupare. Jag har på ett sätt inte uteslutit att Simon eller egentligen någon annan som berättar mirakulösa historier, även om jag håller det för väldigt osannolikt ju mer jag lär känna dem. När det gäller Simon har jag pratat med många människor i hans familj och som har gått på hans möten som bekräftar och berättar liknande historier. Första gången vi träffades var 10 april 2011, när Simon, Örjan, Simons dotter Micaéla och deras gemensamma vän Pia kom och besökte oss, och alla berättade mirakulösa historier, många som bekräftade varandra. Jag har med stort intresse intervjuat Simons fru Maria som har varit med på flera om de äventyr han berättar om (liksom Örjan), och medan hon inte står i rampljuset säger hon med övertygelse att de upplevt övernaturliga ting.
Och jag har pratat med människor som inte har någon nära koppling alls, som en tjej som berättar om hur Micaéla kunde profetera rakt in i hennes liv och säga saker hon inte kunde veta, eller en kvinna som berättar hur hon blev helad från allvarlig artros, och så vidare. Så jag har också ägnat mig en del grävande när det gäller bekräftelse av Simons historier, och fått positiv respons.
Och självklart kan det vara så att alla dessa också ljuger, eller att det är en mix mellan påhitt, naivitet och godtrohet. Men mycket bygger på världsbild också. Jag förstår helt att du har en stor skepsis även när det är flera som berättar vittnesbörd om mirakler just för att det är anekdoter med lågt bevisvärde, men sådant kan förstås slå tillbaka mot dig själv – för om du vill att jag ska ha stor skepsis mot människors berättelser lär det inkludera din egen också (plus det personalen på hotellet berättade för dig etc). Men jag ska ta och gräva vidare!
Allt gott!
GillaGilla
Det är lugnt, Micael! Jag kräver inte att Du håller koll på alla kommentarer och måste svara på allting. Jag är bara glad om Du gör det. 🙂
Jag kan skriva en väldigt lång kommentar som svar, för det finns mycket att säga i frågan, men jag kan försöka sammanfatta det så här: Min poäng med inlägget var att så ett frö av skepticism i Dig. Att göra så att Du inte köper allting rätt av.
Förmodligen är Du som de flesta andra människor: Vi lyssnar gärna på det som redan bekräftar vår världsbild, medan vi tar det andra med en nypa salt – när vi egentligen borde ta det mesta med en nypa salt. Olika mycket salt, beroende på hur vidsträckta konsekvenserna blir av det vi lyssnar på (enkelt uttryckt).
Det är inte lätt! Särskilt inte när informationen vi hör kommer från personer vi känner, som vi litar på, som tidigare har visat sig vara trovärdiga, som inte borde ha någon anledning att ljuga, som säger saker som (enligt vår världsbild) verkar vara väldigt rimliga.
Men vi vet samtidigt att människors sinnen och minnen är bristfälliga. Vi vet att människor kan fara med osanning, medvetet eller omedvetet. Vi vet att människors inställning och åsikter påverkar deras världsbild och därmed även kan påverka resultaten av deras utforskningar av världen.
Det är därför forskare i möjligaste mån använder sig av »dubbelblinda« tester när de ska studera någonting, exempelvis vid medicintester, så att varken de själva eller försökspersonerna vet vilka tabletter som innehåller vilken substans. Allt för att inte deras egna förväntningar/förhoppningar ska påverka resultatet.
Du påstår att Du själv har »grävt« för att se om Simons påstående är sanna. Det är bra. Men jag undrar om Du har grävt tillräckligt djupt. Jag undrar hur mycket Du gräver bakom mycket av det Du skriver om på bloggen eller för fram i Dina många föreläsningar.
Det kan mycket väl vara så att många händelser handlar om mirakel från Gud. Väldigt få handlar om missförstånd, godtrogenhet eller rena bluffar. Vi kan säga så för diskussionens skull. Men är det då ändå rätt att föra fram *samtliga* fall som exempel på att Guds kärlek och makt är oändlig? Bara för att »det mesta är ju sant«?
Som sagt: Bra att Du ifrågasätter, även mig! Fortsätt med det. Själv köper jag inte dessa påståenden utan att ha mer på fötterna än påståenden, hörsägen och rykten. Verbala och anekdotiska bevis håller inte så långt när det gäller sådana här extrema påståenden. Jag hoppas att även Du kommer till denna ståndpunkt så småningom. 😉
GillaGilla
Matematik och sannolikhet alltså…
Ofantligt många kristna ber om ofantligt många jättespecifika tecken varje dag och oftast händer inget. Ofantligt många kristna, men kanske inte riktigt lika många, får då och då infall (av anden kanske de skulle säga, men jag vetifan) att säga någon specifik mening till någon, eller ringa någon och säga något specifikt, eller sms:a någon något specifikt. Faktum är att detta uppmuntras – jag hörde i ungdomsgrupper och liknande av folk med ”ledarroller” att när man bad och man bara fick upp en bild eller något eller ett ord eller liknande, och trodde det var kopplat till någon, så var det bra att säga det till den och låta den pröva det, för det kunde vara gud som talade till en.
Med denna uppsjö av böner om specifika tecken, och denna uppsjö av ”profetiska” uttalanden, så talar statistiken sitt tydliga språk; sannolikheten för att helt fantastiskt specifika tecken ska gå i uppfyllelse, går mot ett, det vill säga, det vore märkligt, rent matematiskt, om det inte hände. Det vore rentav ett större mirakel än om vi såg vissa tecken uppfyllas. Om du vill ha mig med i båten måste du visa att Simon Ådahls berättelse är representativt för genomsnittsresultatet när kristna ber om lika specifika tecken.
(Detta alldeles vid sidan av det faktum att han kan ha hittat på hela historian)
GillaGilla