Ron Sider: Egendomsgemenskap enligt Jesus

rich christiansJag håller på och läser Rich Christians in an Age of Hunger av Ron Sider, en klassiker från 70-talet som innehåller liknande tankar som de jag presenterat i min bloggserie Kan en kristen vara rik? Här kommer ett utdrag från sidorna 75-76, Jesus’ New Community, översatt av mig:

Essensen i de goda nyheter som Jesus förkunnade var att det efterlängtade messianska Riket hade kommit. Men nog var det så att det Rike som Jesus proklamerade gick emot populära judiska förväntningar. Han formade inte en armé för att driva bort romarna. Han utropade inte en fri judisk stat. Men inte heller var han en isolerad, individualistisk profet. Han kallade och tränade lärjungar. Han grundade en synlig samling lärjungar som förenades i överlåtelsen att följa honom som Herre. Denna nya gemenskap började leva ut det utlovade Rikets värderingar. Som en konsekvens av detta blev alla relationer, inkluderade de ekonomiska, förvandlade i Jesu efterföljares gemenskap.

De hade en gemensam kassa (Joh 12:6). Judas administrerade det gemensamma kapitalet, genom att köpa in det de behövde eller att ge till de fattiga enligt Jesu uppmaning (Joh 13:29). Delandets gemenskap nådde ut utanför Jesus och de tolv. Det inkluderade ett antal kvinnor som Jesus hade botat. Kvinnorna reste med Jesus och hans lärjungar, och delade sina finansiella tillgångar med dem (Luk 8:1-3, se också Mark 15:40-41)

Med denna bakgrund i åtanke så ges Jesu ord ny mening och kraft. Ta till exempel hans råd till den rike unge mannen.

När Jesus bad den rike unge mannen att sälja sina egendomar och ge åt de fattiga, så sa han inte ”Bli ensam och isolera dig.” Nej, han sa ”Kom och följ mig” (Matt 19:21). Med andra ord, så bjöd han in honom till att förena sig med en delandets och kärlekens gemenskap, där hans trygghet inte skulle vara baserat på individualistisk egendomsförvaltning, utan på att vara öppen för Anden och på kärlek och omtanke till ens nya bröder och systrar.

Jesus bjöd in den rike unge mannen till att dela det glada gemensamma livet i hans Rike.

Jesu ord i Mark 10:29-30 brukade förbrylla mig: ””Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.” Varför, frågade jag mig själv, avslutade han sitt råd med ett löfte som verkar för bra för att vara sant? Jag visste inte hur jag skulle få detta till synes naiva påstående att gå ihop.

Men orden kom till liv när jag läste dem i ljuset av vad som hände bland hans efterföljare. Jesus hade startat en ny gemenskap, en ny social ordning, ett nytt rike fyllt med trogna efterföljare som erfor upprättade ekonomiska relationer.

Den gemensamma kassan hos Jesu efterföljare symboliserade deras fantastiska tillgång hos varandra. I en sådan egendomsgemenskap, kommer det finnas ekonomisk trygghet. Varenda en har faktiskt många fler bröder och systrar än innan. De ekonomiska resurser som fanns blev faktiskt multiplicerade hundrafalt. Resurserna i hela gemenskapen blev tillgängligt för var och en som led nöd. Sådan osjälviskhet utan motstycke skulle sannerligen utmana det omgivande samhället så att många skulle vilja gå med samtidigt som andra, utifrån svartsjuka, skulle vilja förstöra gemenskapen genom förföljelse. Men till och med i de svåraste dagar, skulle löftet inte vara tomt. Även om förföljelse ledde till döden, skulle barn till martyrer kunna få nya fäder och mödrar i de troendes gemenskap.

I de frälstas gemenskap blir alla relationer förvandlade. Jesus och hans första efterföljare demonstrerade tydligt att det gamla förbundets mönster för ekonomiska relationer inom Guds folk inte bara skulle kvarstå utan också fördjupna.

6 kommentarer

  1. Hej Michael. Visst är det så att Sider backade från den boken? Han lär ha uttryckt i en intervju i christianity today att ”the times have changed and so have I.” Vet du mer om det? Stämmer det och i sådana fall; varför svängde han?

    Gilla

    1. Hej Martin! Sider har inte backat eller tagit avstånd från boken, men han har uppdaterat delar av den. Jag läser femte utgåvan, och i förordet skriver han just ”The times have changed and so have I”, och fortsätter med att beskriva kommunismens fall, hur marknadsekonomi har tagit miljontals ut ur fattigdom i Asien sedan första utgåvan av hans bok kom ut, och hur han har läst mer ekonomi. Vad han säger är egentligen är att han inte alls är lika kritisk till kapitalism som ekonomiskt system som han gav uttryck för i tidigare utgåvor av boken. Han betonar dock att kapitalismen har många nackdelar: ojämlikhet, förtryck av billig arbetskraft, miljöförstöring etc, men menar att vi ska sprida Gud Rike inom det kapitalistiska systemet snarare än att introducera det nytt.

      Gilla

      1. Okej. Tack för informationen! Drabbades av nyfikenhet om du visste varför. Förstått det så jag också att han hänvisade till bristande kunskap i marknadsekonomi. Men visste inte om han svängt. Som jag förstått från andra som läst är hans tes inte lika absolut i de senare utgåvorna än den första. Det var det som fick mig att undra. Tack för ditt svar.

        Gilla

      2. Till Micael Grenholm!

        Jag vet att du är väldigt förtjust i kyrkofadern Tertullianus. Stämmer dessa uppgifter om honom? (Förlåt att inlägget ligger i fel ämne)

        Kyrkofadern Tertullianus år 155-220, är väl kanske den som påverkat den europeiska tanketraditionen mest. När man studerar samtida kyrkofäder så utmärker hans lära en skillnad.

        Samtida fäder är Justinus Martyren år 100-165. Irenaeus år 130-200. Klemens av Alexandria 150-216. Origenes 185-253.

        Från pingstpastorn Peter Haldors bok ”21 kyrkofäder” ska jag hämta några citat som jag strykit under. Kan även kontrolleras på ”Bibelfrågan” http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/montanus.htm

        ”Tertullianus omvändelse inträffade år 193.” (sid.53)

        ”Men kanske var det inte så förvånande att Tertullianus efter tio år som kristen anslöt sig till montanismen” (sid. 58)

        ”Montanismen, eller Den Nya Profetrörelsen som den kallades, var en av de första stora gräsrotsrörelserna i kyrkohistorien. Den växte fram i Mindre Asien under 150-talet. Dess grundare och profet var Montanus.” (sid.58)

        ”I den övriga kristenheten rådde till att börja med oenighet om hur man skulle bemöta montanisterna. Irenaeus förespråkade en lågmäld linje, för att inte riskera att kasta ut barnet med badvattnet vore det bättre att vänta och se.” (sid.58)

        ”Två kvinnliga profeter, Prisca och Maximilla, uppträdde i sällskap med Montanus och tillsammans utgjorde de tre rörelsens oomtvistade språkrör. Förutom ett starkt framhävande av Anden och åtföljande profetior förespråkades en rigorös kyrkotukt bland montanisterna. Det var en väckelse för moralisk upprustning. Profetior och visioner riktade uppmärksamheten på livsstilsfrågor.” (sid.59)

        ”När rörelsen gjorde Pepuza i Frygien till vallfartsort – där skulle de troende invänta Jesus – hade fanatismen tagit överhand.” (sid.59)

        ”Sitt viktigaste bidrag som teolog gav Tertullianus genom sin utläggning av treenighetsläran. Han är den förste som använder såväl det latinska begreppet ”trinitas” för de tre personerna i gudomen, som uttrycket persona, som bildar grund för personbegreppet i den europeiska tanketraditionen. Flera av Tertullianus formuleringar och distinktioner om förhållandet mellan enhet och treenighet i gudomen var så precis att de senare adopterades av den samlade kristenheten för att aldrig överges. Vid det första stora kyrkomötet i Nicea 325 hade man stor hjälp av Tertullianus skrifetr” (sid.61-62)

        Slut på citaten.

        Jämför vi Tertullianus med Justinus Martyren, Irenaeus och Klemens av Alexandria så får man inte samma bild av gudomen.

        I Eusebios kyrkohistoria får vi en sammanfattning av översättaren Olof Andren, på följande sid 11:
        ”Majoriteten av konciliet (Nicea) ville uttrycka Kristi gudom i enbart bibliska termer liksom Eusebios. Tillsammans med de andra gav han efter för kejsarens påtryckningar och antog uttrycket ”av samma väsen (homoousios) men liksom många andra gjorde han det långt ifrån helhjärtat.”

        För mig låter det här lite annorlunda än det som pingstpastorn Peter Haldor skrev i sin bok
        ”adopterades av den SAMLADE kristenheten för att aldrig överges”

        Sammanfattning: Kyrkofadern Tertullianus är grundaren av den formella treenighetsläran.

        Frid
        lärjungen

        Gilla

  2. Entreprenören och filantropen Dan Olovsson berättade om sin hjälpverksamhet på Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala i torsdags. Han har startat och utvecklat ett flertal rörelsedrivande företag såsom Sigma och Epsilon. Sigma gick från 0 till 6 000 anställda. Avkastningen av entreprenörskapet gjorde det möjligt för Dan Olofsson att starta Star for Life, en verksamhet som omfattar 100 000 ungdomar som får hjälp att förebygga och lindra HIV. De ungdomarna – och åtskilliga andra – har all anledning att glädjas åt att deras välgörare inte pulvriserade bort sitt startkapital på egendomsgemenskap.

    För att den här typen av satsningar ska vara möjliga och meningsfulla, är de ekonomiska hävstångseffekterna oundgängliga. Varför ska just ekonomin till skillnad från annan rationalitet hanteras efter uråldriga, lågavkastande metoder?

    Gilla

Vad tänker du?