Monthly Archives: november 2014

Det här med ligor

Bild från Nyheter 24

Bild från Nyheter 24

En av de absolut vanligaste frågorna vi som hjälper hemlösa EU-migranter får, är om det inte är så att de utnyttjas av kriminella ligor – att mystiska maffiaorganisationer tar stora delar av de pengar som migranterna lyckas tigga sig till. Det kräver mer än en kort svar, så här kommer ett långt blogginlägg.

Polisen som ångrade sig

Rapporterna om att de som tigger skulle vara offer för kriminella ligor dök upp väldigt snart efter att de tiggande EU-migranterna dök upp i slutet av 00-talet, något som skapade stora rubriker i sensationspressen. Expressen intervjuade polisen Glenn Nilsson på rikskrim 2009 som sa: ”Givetvis finns det enskilda tiggare med hemvist i Sverige. Men de är i klar minoritet. Min uppfattning är att de flesta är organiserade och att de kommer från Bulgarien eller Rumänien.” 2010 intervjuade GT Lars Christensen på Citypolisen i Göteborg: ”Det man borde upplysa folk om är att det förvisso handlar om fattiga människor, men de har hamnat här med hjälp av organiserade ligor som tar pengarna”. Även SVT Rapport sände ett otroligt tvärsäkert inslag som sa ”Glöm föreställningen om den fattiga familjen som för sina sista slantar reser hela vägen till Sverige för att tigga ihop till sin försörjning. Den familjen är inget annat än fejk.” och ”Det är aldrig är den [som tigger] som får behålla pengarna!” (min kursivering).

Dessa fem- och fyraåriga artiklar finns som synes kvar på nätet än idag och används av till exempel den invandringsfientliga bloggen Avpixlat som argument varför tiggeriet är en organiserad kriminell verksamhet som inte förtjänar våra allmosor. Problemet är bara att det verkar som polisen har ändrat sin uppfattning.

Ta Lars Christensen i Göteborg till exempel, som sa till GT för fyra år sedan att (alla?) människor som tigger hamnat här med hjälp av organiserade ligor som tar pengarna. Samma kille säger till samma tidning förra året:

”De som tigger, de tigger pengar. De begår inga brott, det har jag inga belägg för. Visst sker det brott där romer förekommer men jag kan inte dra det till att det rör sig om kriminella ligor.”

Till Göteborgs Fria Tidning sa han i mars i år:

”Att det skulle vara organiserad brottslighet finns det inga belägg för. Jag går runt och pratar med dem varje dag. Det är klart att vissa reser i grupp eller i en familj, och att det i gruppen eller familjen kan finnas en ledare och en patriarkal struktur, men det är ju en helt annan sak.”

Read the rest of this entry

Helandemöten och fattigdomsbekämpning med Iris Global i Moçambique

Iris Global på outreach. Till höger i bild sitter Heidi Baker

Iris Global på outreach. Till höger i bild sitter Heidi Baker

En YouTubekanal jag verkligen rekommenderar er att följa är Iris Global, även kända som Iris Ministries. Jag har sktivit mycket om Iris förut – organisationen är baserad i södra Afrika och leds av Rolland och Heidi Baker. Jag älskar Iris och är riktigt inspirerad av deras missionsarbete i och med att de förenar evangelisation, karismatik och aktivism på ett väldigt bibliskt sätt. De senaste två veckorna har de publicerat två videor som verkligen illustrerar detta:

Outreach in Unidade är en inblick i de helande- och evangelisationskampanjer Iris bedriver ute i bushen i Moçambique. De åker ut till en onådd by, visar Jesusfilmen, predikar Evangeliet och ber sedan för att de blinda och döva ska bli helade. Vilket de ofta blir. Professor Candy Gunther Brown med kollegor undersökte syn och hörsel hos ett antal ungdomar på en av dessa kampanjer före och efter de fick förbön, och hos flera noterade de en dramatisk förbättring.

Framför allt handlar dessa ”outreachs” om att omfamna människor med kärlek. Heidi Baker säger i klippet ovan att det handlar lika mycket om att lyssna som att predika, att lära sig som att lära ut. Lyckan när människor blir helade är total, och helandemötena fortsätter vara ett effektivt verktyg för Iris att nå ut med evangeliet om evigt liv i Jesus.

Som sagt ägnar Iris Global sig mycket åt fattigdomsbekämpning också, vilket detta klipp visar. Iris har precis som jag ett stort hjärta för barnen, och i dagsläget hjälper de tusentals föräldralösa barn runtom i södra Afrika. Jag har själv besökt Michael’s Children’s Villgae i Sydafrika som drivs av Iris. I videon ovan berättar de också om sitt arbete med änkor, hur de hjälper dem få en inkomst genom att använda sin kreativitet.

Kolla gärna in Iris Globals hemsida! Vill du ge dem en gåva i dessa juletider, kan du göra det här.

Marcus Birro, islamofobi och dödshot

Marcus Birro. Bild från Resume

Marcus Birro. Bild från Resume

Marcus Birro får sparken från Expressen. Sedan han i en tweet för några veckor sedan skrev att det är ett faktum att den största delen av världens religiösa terrorism är islamsk har han fått mängder med kritik för att sprida islamofobiska tankegångar – men inte bara det, utan också ett tiotal rena dödshot. Det fick honom att kortvarigt fly landet, och när han sedan haft föreläsningar i kyrkor har han haft polisbevakning. Dödshoten är helt oacceptabla, och jag lider med att Marcus får utstå sådan galenskap.

Häromdagen fick han tala ut om hoten och den smala åsiktskorridoren – det nya ordet för PK (som, ironiskt nog, numera är lite för PK att använda) – i en podcast. Denna podcast råkade vara Sverigedemokratisk och har starka kopplingar till Exponerat, en rasistisk hatsajt där de flesta av ”nyheterna” handlar om mörkhyade invandrare som är misstänkta för brott.

Efter Birros deltagande i podden blev han avskedad med omedelbar verkan från Expressen. Birro säger själv att det inte framför allt berodde på själva deltagandet i podden utan på grund av att han i den kritiserade sin arbetsgivare och beklagade att Expressen inte visat någon större support för honom när han blivit mordhotad. ”När bytte Expressen namn till Pravda?” frågar Birro sig på sin blogg. Expressen själva har inte sagt något konkret om varför de avskedar Birro.

Men vad är det för podd Birro var med i egentligen? En snabb titt på deras hemsida visar att de är tydligt Sverigedemokratiska – de bjuder in SDU:are, den rasistiske konstnären Dan Park och inför valet körde de en kampanj för att rösta på SD. Exponerat överflödar som sagt av artiklar som framför allt pekar ut mörkhyade invandrare som brottslingar, samt hyllar SD och kritiserar invandring, islam och mångkultur. Jag blev själv uthängd av Exponerats föregångare Sweden Conficential när jag hjälpte pastor Jean fly från Kongo till Sverige – SweCon och dess svans av anonyma nättroll kritiserade mig och mina vänner för att vilja få hit en neger och menade att den tortyr han gått igenom var fejkad. Read the rest of this entry

Ska alla kristna vara aktivister?

ska alla kristna

”Låt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” (Matt 5:16)

Bibeln uppmanar oss klart och tydligt att hjälpa de fattiga, skapa fred, vara gästfria, älska invandrare, och så vidare. Det är universella bud som ges till alla lärjungar. I Bergspredikan (Matt 5-7) säger Jesus att vi ska älska våra fiender, inte samla skatter på jorden, ge åt alla som ber oss och behandla andra som vi vill bli behandlade. Paulus säger i Romarbrevet 12 att vi ska älska varandra uppriktigt, hjälpa de heliga med vad de behöver, vara ivriga att visa gästfrihet, hålla fred med alla människor och besegra det onda med det goda. Allt detta riktas till alla kristna.

Samma sak gäller Jesu liknelse om den barmhärtige samariten (Luk 10) – alla ska hjälpa männikor i nöd. I Matt 25 säger Jesus att alla ska mätta de hungriga, klä de nakna, hjälpa hemlösa och vårda sjuka. Epistlarna uppmanar all kristna till enkel livsstil och att alla ska ge så mycket de kan till de fattiga och leva enkelt (1 Tim 6:8-10, 1 Joh 3:17).

Ändå möter jag ofta kristna som resonerar rking engagemang för fred och rättvisa: ”Ja, det är jättebra, men det är inte min kallelse”. Kanske syftar man på att tjänande, barmhärtighet och givande är gåvor enligt Rom 12:7-8, som bara ges till vissa. Read the rest of this entry

Sverige är inte ett fattigt land

Det är bra att rika delar med sig av sitt överflöd till de fattiga, eller hur? Det kan de flesta hålla med om. ”Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?” säger Johannes (1 Joh 3:17). Paulus säger att målet med att ge pengar till de fattiga är att det ska bli ”lika för alla” (2 Kor 8:14). 5 Mos 15:9 säger att om man hade kunnat ge pengar till de fattiga men låter bli för att man vet att man inte kommer få tillbaka pengarna, då vilar synd över en.

De rika ska helt enkelt ge pengar till de fattiga, där är både kristen teologi och även utbredd sekulär moral överens. Hur ska få en rik människa, syndfull som hon är, undkomma motsättningen mellan att vara en moralisk människa och samtidigt inte ge till de fattiga? Hur ska hon rationalisera sitt ickegivande utan att framstå som egoist? Ja, ett elegant – men verklighetsfrånvänt – sätt är helt enkelt genom att argumentera antingen för att de fattiga i själva verket är rika, och/eller att hon själv egentligen är fattig. I så fall råder snarast det omvända!

I dessa dagar när främlingsfientligheten växer är det därmed vanligt att man försöker utmåla fattiga, nödlidande människor som bedragare som egentligen är rika. Vi ser detta när det gäller både asylsökande och hemlösa EU-migranter. Samtidigt så betonar man att svenskar är nödlidande – i synnerhet grupper som pensionärer, människor på landsbygden och svenska hemlösa. Man menar att vi måste först ta hand om våra egna innan vi hjälper människor av annan nationalitet. Ja, vissa argumenterar rentav för att Sverige är fattigt!

Sverige är RIKT

 

Det är förstås struntsnack. På Gapminder-grafen ser ni att Sverige ligger väldigt högt jämfört med alla andra länder både när det gäller BNP per capita och medellivslängd. Vår BNP per capita är dubbelt så stor som Rumäniens och hundra gånger så stor som Kongos. Vi har världens fjärde högsta levnadsstandard enligt Human Development Index. Faktum är att om alla levde som vi skulle det krävas 3,7 jordklot.

Read the rest of this entry

Därför ger jag pengar till de som tigger

Mina vänner Johann och Felix. Johann har förlorat ett syskon då hans familj inte hade råd med sjukhuskostnaderna

Mina vänner Johann och Felix. Johann har förlorat ett syskon då hans familj inte hade råd med sjukhuskostnaderna

Jakob Olofsgård, pastor i Immanuelskyrkan i Jönköping, har i en krönika titulerad Därför ger jag inte längre pengar till tiggare som helt enkelt förklarar varför han inte ger pengar till de som tigger,utan han ger de pengarna till biståndsorganisationersom arbetar i Rumänien istället. I Jnytt där Olofsgård citeras han också säga saker som:

”Varje gång jag ger till någon som tigger så befäster jag dennes självbild av att de är lika lite värda som en slav. Varje gång jag ger till någon som tigger så befäster jag denna självbild och säger genom mina mynt: du är skit, så här har du mina små skitpengar”

”[Tiggeriet] förvärrar situationen i deras hemländer där det fortsätter.”

”Det låter hårt [att sluta ge] men det är som att ge ett barn två kilo godis. För att göra någonting åt situationen i hemlandet så måste vi få stopp på tiggandet. Hjälporganisationerna hindras av att vi ger.”

Olofsgård betonar i P4 Jönköping att han absolut inte är emot att hjälpa eller ge – frågan är hur vi ger. Han menar att tiggeriet är förnedrande och hindrar biståndsorganisationers arbete i Rumänien. Han sprider alltså inte myterna om att alla som tigger skulle finansiera kriminella ligor eller vara rika, men han är övertygad om att för att få tiggande EU-migranterna ur sin fattigdom måste vi ersätta givandet i koppen med givande till exempelvis Samhjälpen, som har drivit samma resonemang som Olofsgård (något han refererar till).

Det finns dock tre huvudproblem med Olofsgårds argument som jag ser det. För det första bygger det på onyanserade och rentav falska premisser. För det andra är det i praktiken att argumentera för ett informellt tiggeriförbud, vilket vi vet inte hjälper dem som tigger överhuvudtaget. För det tredje är det ett olyckligt språkbruk som sänder signaler jag inte tror han står för.

Read the rest of this entry

Varför samvetsfrihet inte är en helt vrickad idé

Debatten om samvetsfrihet har blossat upp igen efter att Kronobergs landsting ville utreda om barnmorskor ska kunna vägra att utföra en abort (så att en annan barnmorska gör det istället) om det går emot deras samvete. Detta har fått väldigt mycket kritik, många betonar att om man inte vill utföra abort ska man inte bli barnmorska överhuvudtaget, och varnar för att detta öppnar dörren för att rasister inte vårdar mörkhyade och annan omoralisk samvetsfrihet.

Det förra är en rätt fair invändning, om man blundar för de barnmorskor som invandrar från länder som redan har samvetsfrihet (vilket en hel del länder har). Det senare argumentet är sämre: samvetsfriheten är ju i de flesta fall reglerad till vissa områden, och historiskt tenderar vi att inspireras av dem som agerat på sitt samvete snarare än på order istället för att anklaga dem för att subtilt stödja rasister. Grunden till den här debatten handlar helt enkelt om att många inte tycker att abort är det minsta omoralisk utan tvärtom en mänsklig rättighet, medan många förespråkare för samvetsfrihet tycker abort är omoraliskt. Kan vi mötas någonstans? Min kollektivkamrat Johannes bloggar om detta idag:

”[O]m det är någonting vi alla borde kunna vara överens om när det gäller abortfrågan så är det att den är komplex. Förundrad frågar jag i mitt stilla sinne om dessa högljudda debattörer verkligen tycker att hela frågan kokar ner till om kvinnor har rätt till sin egen kropp eller inte, när det så uppenbart handlar om mer saker. I mångas ögon barn, till exempel.

Read the rest of this entry

Gud är grön, del 2: Bibeln vs Västvärlden

Här kan du läsa de andra delarna i serien.

Abraham används ofta som argument för att kristna ska vara rika. Inte minst i framgångsteologiska kretsar betonar man att Abraham var rik (1 Mos 13:2) och att vi har del av Abrahams välsignelse (Gal 3:14). En sådan bibeltolkning är dock väldigt problematisk, dels för att rikedom och välstånd inte alls är vad Paulus diskuterar i Galaterbrevet 3 utan frälsning och rättfärdiggörelse, men dels för att man direktöversätter Abrahams ”rikedom” till en västerländsk kontext för att, som till exempel framgångspredikanten Kenneth Copeland, äga en miljonvilla, privata jetplan och en egen flygplats.

Men Abraham var nomad. Hans rikedom bestod framför allt av kossor och får, och hans silver och guld lagrades inte i en pengabinge utan finansierade hans nomadiserande storfamilj. Abraham påminner mer om en Maasai i Kenya än en kapitalist i Stockholm. För att inte tala om Jesus, som inte hade mängder med kossor eller guld och vars livsstil vi faktiskt, till skillnad från Abrahams, uppmanas att efterfölja till punkt och pricka (1 Joh 2:6).

Abraham och de andra bibliska patriarkerna levde synnerligen primitivt med dagens standard, med tält, lägereldar och utedass. Men även de gammaltestamentliga israeliska rikena var fattigare och enklare än det fattigaste landet idag (till och med 1800 års Storbritannien var fattigare än Sudan är idag). Detta gör Davids och Salomos enorma rikedomer än mer skandalösa, i och med vad de hade kunnat göra om de lämnade palatsen och kom befolkningen till del. Inte undra på att Gud förbjuder kungarna att skaffa sig mycket silver och guld i 5 Mos 17:17. Read the rest of this entry

Migrationsverket gör 12-åriga Maria föräldralös

Om ni vill se en otroligt gripande video, se denna:

Marias klasskamrater protesterar mot utvisningsbeslutet

Marias klasskamrater protesterar mot utvisningsbeslutet

Maria Ahmed kom 2011 till Sverige som ensamt flyktingbarn. Hon fick lämna Afghanistan eftersom hennes familjs liv och säkerhet var under hot i hemlandet. Vid familjens flykt splittrades pappa, mamma och de två systrarna. Endast Maria kom med planet till Sverige.

Sedan hösten 2011 har Maria permanent uppehållstillstånd i Sverige. Under hennes dryga tre år här har hennes familj vid upprepade tillfällen sökt uppehållstillstånd för att komma i säkerhet och kunna återförenas.

Marias pappa har varit här sedan 2013. Just nu sitter han i häkte i Flen i väntan på avvisning. När han lämnar blir Maria ensam kvar i Örebro.

Protestera mot detta på viprotesterar.nu!

Read the rest of this entry

Guds dom över utsugarna

Gästinlägg av Lotta Okkonen Johansson, vars EFS-församling i Säffle jag just nu besöker. Lotta bloggar med sin man Lennart på Hälleberget.

”Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet — inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.” – Amos 8:9-11

Profeten Amos har betraktats som den profet från Gud som är de fattigas försvarare gentemot de rika. I sina uttalanden riktar han skarpa anklagelser mot det moraliska förfallet hos Guds folk. De uttalanden han förmedlar från Gud handlar ofta om skillnader mellan rika och fattiga, om förtryck av utsatta och hjälplösa, mot de ökade klassklyftorna som tillåts uppstå i samhället.

Men just dagens text andas inte lika mycket anklagelser. Rubriken för stycket är ”Dom över utsugarna”. Texten handlar mer om konsekvenserna av att Guds folk tillåter dessa sociala orättvisor fortgå.

Read the rest of this entry

Sebbe Staxx – den frälste vänsterrebellen

kartellen

Sebbe Staxx och hans hip hop-band Kartellen är lite lagom kontroversiella, i somras av- och återbokades de på flera konserter och evenemang på grund av frågetecken kring hur Sebbe tidigare har förhärligat gangsterliv och politiskt våld. Sebbe betonar att han har lämnat det livet bakom sig, men så dyker det upp någon ny grej han sagt eller nån t-shirt han haft på sig och så är bråket igång igen. Jag minns hur jag i somras läste en artikel i Svenskan om Kartellens spelning på Peace & Love som höll på att bli inställd för att deras sponsor inte ville sammankopplas med dem (det slutade med att festivalen kickade sponsorn istället) och jag blev förvånad och glad när jag såg att Sebbe faktiskt blivit frälst!

Om detta vore runt, säg 2007, hade situationen sett annorlunda ut. Då hade Sebbe – enligt egen uppgift – suttit och snortat kokain, burit vapen och skottsäker väst. I dag kastas gliringar fram och tillbaka i bilen innan samtalet glider in på den stora vändningen: Flavias berättelse om hur hon fann Gud efter att hennes dåvarande kille hade blivit mördad.

– Jag träffade en kille som jag började umgås med. Han visade sig vara kristen, och till slut tog jag emot Jesus i mitt hjärta. Tomheten jag alltid hade känt försvann.

– Vi har levt så långt inne i mörkret och jag har provat alla möjliga slags behandlingar och terapier. Den enda som verkligen har hjälpt mig är Jesus, säger Sebbe.

Dagen intervjuar Sebbe idag och låter honom berätta mer utförligt om sin omvändelse: Read the rest of this entry

Evangelisera mera!

I denna predikan från förra året talar jag om hur alla kristna kan och bör evangelisera på gatan. Evangelistens uppgift är att utrusta alla troende till att bli lika Kristus (Ef 4:11-13), och i den uppgiften ingår att alltid vara beredd att dela vårt hopp om det eviga livet (1 Petr 3:15) och vara ljus som gör att människor börjar prisa Fadern (Matt 5:16). Det är inte så som många tror att att evangelisten ska evangelisera åt församlingen, inte heller är det så att bara ett fåtal ska evangelisera – utan alla är kallade till att att sprida budskapet om evigt liv i Jesus.

Jag förstod detta redan i unga år, och försökte vara ett vittne för Kristus i skolan och i vardagen. Det gick skitdåligt. Jag var antingen tyst eller omogen, passiv eller dömande. Problemet var att jag aldrig fick någon lärjungaträning. I kyrkan fick jag höra att det är viktigt att vi evangeliserar, och pastorn uppmanade oss till att göra detta i vår vardag och i skolan – när vi var själva. Vi fick aldrig träna oss i evangelisation tillsammans med resten av församlingen, vilket gjorde att min privata evangelisation helt enkelt sög.

Sedan jag gick med i församlingen Mosaik i Uppsala har jag dock kommit loss i evangelisation. Mosaik har en 50/50 vision – hälften av det vi gör ska vara utåtriktat, så gatuevangelisationen på tisdagar sågs som lika självklar och obligatorisk som gudstjänsten på söndagar. När jag hade varit med några år började vi med våra ”gå ut, kom in”- och ”kom in, gå ut”-gudstjänster där vi helt enkelt först är en timme ute och sen en timme inne, eller tvärtom. Under åren har vi lett ett par människor till tro, vi har fått se många helanden och vi har peppat både nyfrälsta och gammalkristna att se gatan som en lika självklar evangelisationsplats som vardagsrummet eller arbetsplatsen. Read the rest of this entry