I mitt förrförra inlägg startade en liten diskussion i kommentarsfältet om huruvida ben kan växa ut efter bön. En person begärde videobevis på att sådant äger rum, vilket det finns rätt mycket av, men några andra menade att varje gång det sker så är det bluff och båg. Hade det kommit från ateister hade jag inte blivit förvånad – de anser ju generellt att inga mirakler överhuvudtaget äger rum – men när det kommer från kristna blir jag konfunderad. Om Gud har uppväckt Jesus från de döda och kan låta blinda se, döva höra och lama gå – varför skulle Han då inte kunna växa ut ben?
IT-pastorn Lars Gunther har skrivit ett jättebra, långt inlägg om detta fenomen, låt mig citera några stycken:
Jag tror vi först borde byta ord. Ren benförlängning, där det ena benet är fysiskt kortare än det andra, kan förekomma. Francis MacNutt berättar om en kvinna som genomgenomsyrande förbön fick sitt ena ben förlängt med 1½ decimeter i boken Helandets Mysterium, som tyvärr bara kan köpas begagnat på svenska. (Köp den och läs, den är riktigt bra!) När John Wimber första gången besökte England inträffade ett liknande mirakel när han och vännen David Watson bad för en kvinna i Davids församling i York. Helandet var första gången som Wimber såg något liknande mirakel och trots att han var förebedjaren, stod han bredvid och sa gång efter annan “I don’t believe this!”
Men i det här inlägget talar jag om när ben till synes växer ut mellan en och några centimeter. Ungefär som i detta klipp där Mark Marx från Causeway Coast Vineyard i Nordirland visar hur det går till:
Vad det handlar om är att ibland kan skolios yttra sig på ett sådant sätt att benen (eller armarna) verkar vara olika långa. Det som sedan sker är att när ryggen blir bättre så blir benen också “lika långa”.
Lägg märke till att den unga kvinnan som blev botad i klippet ovan inte har skor på sig. Jag återkommer till det.
Mitt första läkarverifierade helande
År 1987 var jag hjälpledare på ett konfirmationsläger som anordnades av den församling där jag växte upp, Sjömarkens missionskyrka. Under de närmast föregående åren hade vi sett många, speciellt ungdomar, komma till tro, fyllas av Anden och också några helanden. Från lägren -85 och -86 kom de flesta konfirmanderna tillbaka med en kristen tro och en vilja att leva med i församlingens liv. Inför 1987-års läger när jag (äntligen!) fick vara med som ledare var förväntningarna stora.
Verkligheten blev en annan. Konfirmanderna var ointresserade, andakterna oinspirerade, deltagandet på frivillig andakt lågt, stämningen betydligt mer dämpad än tidigare år. Vi ledare slet och bad, men det gick trögt.
En av lektionerna undervisade jag om Anden. Jag nämnde nådegåvorna och tog ett exempel på varje, inklusive helande. Efter den lektionen kom en av konfirmanderna, Maria, till mig och berättade om sin skolios. Sjuksköterskan på skolan hade undersökt henna, konstaterat skolios och varnat henne att fortsatt tennisspelande kunde ge henna långvariga skador. Hon älskade tennis och det var ett hårt slag. Hon fick också en remiss till läkare för vidare undersökning, men det visste inte vi om. Maria frågade om vi kunde be för henne? “Jovisst”, svarade jag, “vi tar det på en frivillig andakt.”
[…] Kvällsandakten var bedrövlig. Ingen konfirmand sjöng med i sångerna, ingen lyssnade på mina ord, ingen deltog i bönen.
Andakten tar slut, en av de konfirmander som hade mest avvisande attityd ställer sig upp och frågar om vi kunde be för Maria nu? Hela mitt inre ropade nej, när som helst men inte nu! Men jag svarade “ja, om du vill det Maria?” Och så blev det.
Nyfikenheten gjorde att intresset för frivillig andakt blev rekordstort. Alla utom två deltog. Den gjorde också att deltagande i sångerna blev bättre, men rummets atmosfär kunde knappast sägas vara trosfylld när det blev dags att be för Maria.
När det till sist blev dags att be för Marias rygg tog jag ledarrollen. Hon satt på en stol och jag höll upp hennes ben. Hon hade bara strumpor på sig, så det var svårt att bedöma den exakta skillnaden mellan hur långt benen stack ut. Den var dock tydlig och gissningsvis runt 1½ centimeter.
(Idag hade jag jämfört benen genom att titta på fotknölarna som Mark Marx gör i klippet ovan, men det visste jag inte då att man kunde göra.)
Jag ber den som vill vara med och be för Maria att lägga en hand på henne. Hon blir begravd under en massa händer, så jag ber några ta bort sina. Ledarna och de konfirmander jag kunde misstänka hade en tro tar bort sina. De som markerat under veckan mot tron har kvar sina. Min trosvisshet sjunker om möjligt än mer under nollpunkten.
Nu ber jag enligt den modell jag lärt mig av John Wimber. Jag bjuder in Guds Ande att komma över Maria, välsigna henne och att bota. Jag ber med öppna ögon, som jag lärt mig, också det av John Wimber. Jag hinner knappt avsluta mina korta meningar innan benet till synes växer ut i mina händer!
Jag är så förvånad att jag inte vågar tro att det hänt. Jag fortsätter be en stund. Jag ser mig omkring. Allas ögon är nu slutna i bön, för så har de ju lärt sig att man ska göra i Missionskyrkan. Ingen verkar ha reagerat. Jag funderar på vad jag ska göra. Benet har ju justerats. Jag ser ingen skillnad hur mycket jag än tittar, men vågar inte tro att det är sant. Jag hade förväntat mig en lång stunds bönekamp innan något kanske kunde ske.
Till slut fattar jag att jag inte kan fortsätta be för något som redan skett. Man jag vågar ju inte tro att det skett, så jag ber Maria ställa sig upp och så försöker jag titta på hennes höfter om de är raka. En dum idé. På det viset ser man ingenting av värde. Nåväl, nu kan jag inte göra något mer, så jag säger till Maria att jag uppfattade det som att benet kom ut när vi bad för henne.
Då exploderar rummet. Maria faller av utmattning och/eller Guds Andes kraft tillbaka i stolen. (Ingen rörde henne.) Hon börjar storgråta och bästa kompisen håller då om henne. Runt omkring blir alla utom sig och säger i munnen på varandra saker som “jag kände det, jag kände det, benet blev alldeles varmt” eller “jag kunde känna under min hand hur benet rörde sig, men eftersom ingen annan verkade reagera så sa jag inget”.
Resten av lägret hade vi en helt annan koncentration på lektionerna, fullt deltagande på frivillig andakt och vi fick be för flera av konfirmanderna om både helande och frälsning.
Efter sommaren hade vi en återträff. Maria berättar då att hon strax efter lägret var på Borås lasarett för sin skolios. Läkaren undersökte henne en gång. Läste remissen. Undersökte henne en andra gång. Läste remissen igen. Undersökte henne en tredje gång så noggrant han kunde. Sedan säger han till henne “det står här att du har skolios, men jag kan inte se någon. Du är frisk.”
Jag träffade Maria en sex-sju år senare. Hennes rygg hade fungerat perfekt hela tiden. Under ett par år spelade hon en massa tennis.
Sedan dess har jag bett för många med skolios och nästan alltid sett Gud ta bort symptomet att benen verkar vara olika långa. Jag har varit med när andra har bett och sett det hända hundratals gånger.
Min vän Fresas har varit med om ett liknande helande. Han har berättat för mig att på ett av sina första möten med Pannkakskyrkan här i Uppsala klagade han över sin ryggsmärta, varav en tjej frågade om hans ben var olika långa. Förvånad upptäckte han att så var fallet, ca två centimeters skillnad. Pannkaksgänget började be för honom, och plötsligt började hans arm att skaka! Han fattade inte vad som hände och försökte hålla den stilla, men den började skaka igen.
Därefter kände han att någon drog i hans ben. Irriterat tänkte han att nu försökte någon bluffa och dra ut det kortare benet, men när han öppnade ögonen såg han att det inte var någon som drog – benet växte ut! Tjejen som hade initierat bönen såg det också – och skrek till! Alla var fett förvånade, de bad Fresas att ställa sig upp, och han upptäckte att han numera gick rakt, inte lite på snedden som förut. Det kändes ovant men härligt – ryggsmärtan var borta. När han berättade detta för mig hade det gått fem år, och hans ben och rygg var fortfarande i bra skick.
Om det finns något jag ogillar med “benförlängning” på estrader, så är det när man ger intrycket, frivilligt eller ofrivilligt, att det krävs en exceptionell andlig utrustning för att detta ska kunna ske. När de som finns runt omkring låter sig imponeras av predikanten, på grund av egen omognad eller på grund av att de leds att tänka på det sättet.
Det bästa sättet att hålla det falska och fejkade på avstånd är att se till att det äkta överflödar. Vill du som pastor hålla dina medlemmar fria från risken att otillbörligt låta sig imponeras och förledas av osunda predikanter, så lär dem att be för sjuka själva. Vill du undvika att de dras med till grumliga vatten, så låt det rena vattnet flöda!
Amen! Om du inte tycker dig se tillräckligt med mirakler, be för dem själv! Gud är god och vill hela, så kör på!
Hela Pingsten 
Kul att du hänvisat till Günther. Hans gedigna genomtänkta bloggposter borde verkligen uppmärksammas av flera.
GillaGilla
Gunther. Utan prickar… 😉
Tack för berömmet.
GillaGilla
Vådan med rättstavningsprogram!
GillaGilla
Röntgen.Två mätpunkter. Att lägga benen bredvid varandra (i liggande) och bara mäta skillnaden så räcker inte som bevis pga inverkan från muskler och ändrad kurvatur i ryggraden.
bara gör att man kritiserar möjlig eller sannolik övertro betyder inte det att man förnekar att mirakel förekommer.
GillaGilla
SÅ har en poäng när han frågar varför man inte sett ett amputera finger växa ut, eller en tand. Att vända på förloppet av MS eller ALS skulle vara väldigt övertygande medan en hel massa olika symptom och funktioner kan påverkas påtagligt på annat sätt än via övernaturliga mekanismer, som dock också förekommer.
varför vill du ha detta så liksom svartvitt Micael? Måste tron vara sådär tusenprocentig för att inte skadas av en liten gnutta skepticism till allt som påstås? Om mirakler skulle ske varenda gång så skulle det innebära att miraklet vore en beställningsvara, och det är det inte. Vinden blåser vart DEN vill, inte vart DU eller JAG vill!
GillaGilla
Hej Klaus!
Naturligtvis är det bra att vilja ha bekräftelse på mirakelhistorier, och jag tror inte heller att allt som påstås är sant. Men det finns en skillnad mellan, som Lars också skriver i sitt blogginlägg, att påpeka att det finns falska pengar och hävda att alla pengar är falska. Det SÅ ganska kategoriskt skrev var ”Detta med växande ben är bluff, det är manipulation” – som att det ALLTID är det. Och som sagt, om en ateist tycker det blir jag inte förvånad men vi kristna menar ju att Jesus har uppstått från de döda, att Han kan få blinda att se och döva att höra och så vidare.
Jag kan rekommendera Miracles av Craig Keener – en tjock bok som går igenom mängder med mirakler det senaste århundradet såväl som i historien, flera bekräftade av läkare. Jag tror att Gud kan göra vad som helst – samtidigt finns det en skillnad på vanliga och ovanliga åkommor. Nackdelen med att jämföra skolios och amputerade fingrar är att de senare är väldigt mycket ovanligare än skolios. Det blir lite som att ifrågasätta existerandet av tallar i Uppsala för att det finns så få palmer. Och som sagt, som ateistiskt argument förstår jag det, men som kristet argument blir det märkligt. Är poängen cessationism, att Gud inte längre gör mirakler? Eller liberalteologi, att Gud aldrig gjort mirakler och att Bibelns mirakelhistorier är bluff de med? Eller en modifierad cessationism där Gud gör mycket färre mirakler idag än på Bibelns tid för att… ja varför?
Här är en kvinna som blivit helad från MS: http://www.cbn.com/tv/2233983845001 Här är en man: http://www.is-there-a-god.info/life/lourdes.shtml Här är en kvinna som blivit helad från ALS: https://www.youtube.com/watch?v=RNHmFRO9VJo Här är elva medicinskt verifierade helanden av olika slag: https://holyspiritactivism.wordpress.com/2012/11/03/eleven-medically-verified-healings/
Det saknas alltså inte exempel på oförklarliga tillfrisknanden efter förbön. Så själva tesen att mirakler inte finns bygger på tro och tolkning snarare än något vi ”vet”. Den bibliska tron är givetvis att mirakler är möjliga, men det är inte samma sak som att mirakler ALLTID sker.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Men Micael, de flesta här tror på mirakel, men ifrågasätter trenden med växande ben och inte mer påtagliga mirakler. Jag tror på mirakel, men de är undantag och inte regel. Vi skulle inte kalla det mirakel annars. Vi ska söka Gud och inte mirakel och väldigt många ”ben” som ”växt ut” har inte gjort det. Det är inte bra om en klok karismatik snöar in på mirakler och sväljer allt med hull och hår. Vi ska inte skämma ut Gud med att vara godtrogna. Mirakler sker ofta vid Gudsrikets gränsområden som Frälsis och LP-verksamheten kanske vill den Heliga Ande göra Jesus känd, men bluffmirakel och suggestion gör Jesus ökänd.
GillaGilla
Jag har inte bara en poäng Klaus, eftersom detta med ben som växer ut är en ren och skär bluff. Visst, allt är möjligt för Gud, men varför alltid detta med växande ben och inte växande armar t ex. Är Gud bara specialiserad på ben? 🙂
Om det vore sant så är det ett så enormt skapandeunder så det vore verkligen något att uppmärksamma. Detta är en vanlig metod: https://www.youtube.com/watch?v=cpz_9_KalFY
Har du Michael tagit bort min tidigare kommentar i denna post?
Mvh
SÅ
GillaGilla
”Visst, allt är möjligt för Gud, men varför alltid detta med växande ben och inte växande armar t ex. Är Gud bara specialiserad på ben?”
Klart man fokuserar på det manär bra på…
Skämt åsido. För en gång skull håller jag med dig SÅ. Man kan fundera på vad det är för en gud som gör ”under” med ett lite felväxt ben, men som helt nonchalerar att människor svälter, lider av sjukdomar och parasiter, dödas i krig, mm mm.
GillaGilla
Jag tror på mirakler, det gör jag faktiskt, men, ja, jag tror du förstått ungefär hur jag ser på det. Väldigt intressant med MS-patienten och med de andra upplysningarna!
GillaGilla
Detta argument hör jag bland människor som ogillar tiggare också. ”Ja men, våra svenska hemlösa då?”
”Jaha, men dom tandlösa i afrika då?” Varför måste vi envisas om att göra lite gott för dom vi når är en dålig sak bara för att man inte kan hjälpa alla? Himla dumt resonerande.
Det där med Helande är klurigt. Jag har bett för väldigt många som inte har blivit helade. Det är inget konstigt, det är vad man borde förvänta sig. Men jag har också sett mirakel hända, både när jag har bett och när andra har bett. Och nej, vi hade ingen läkare med oss och vi var inte ute efter att lura folk. Jag har varit med om att en bil helt utan bensin och utan ström har startat efter bön. Jag har varit med om en fot som blivit helad via chattbön på FB. Jag har sett en lam kvinna i Afrika återfå sin förmåga att gå.
En gång satt jag i en kyrka och spelade lovsång på en gudstjänst, jag tittar på en kvinna i publiken och tänker bara ”Hon har en sned ryggrad, jag borde be för henne.” Jag tyckte det var en underlig tanke och gjorde inget med den. Veckor gick, till slut så var jag tvungen att fråga henne om jag fick be för henne eftersom jag inte kunnat släppa tanken riktigt. Det fick jag och hon blev helad från sin Skolios som jag inte visste innan att hon hade.
Jag var med en annan gång när en tjej satt i en soffa och fick en väns hand lagd på sig och jag bad från andra sidan rummet att hon skulle bli helad från ett för kort ben. Hon kände inget, men när vi åkte därifrån så tyckte hon att det var konstigt att gå, det kändes rakare. Där var det inget flash alls.
Ja, det finns många historier jag kan berätta om när jag varit med om att Gud har ingripigt i helanden och andra mirakel. Vet ni, Gud lever och han verkar. Men han är också en person, som någon tidigare påpekade så kan man inte förvänta sig en godismaskin. Det är klurigt och väldigt frustrerande när man ser människor bli helade ibland men inte alltid.
Att vara född på nytt kristen, frälst och andedöpt INNEBÄR att tro på mirakel. Utan mirakel finns ingen kristendom. Om vi inte tror på mirakel så kan vår frälsare aldrig ha återuppstått och då finns det inget hopp för nån av oss. Och om vi inte tror att Gud ingriper i världen så måste vi seriöst sätta oss ner och se över vår tro. Hur kan världen finnas till om inte Gud har skapat den?
Våga tro på Gud, våga tro att han kan hela och förändra, våga tro att han vill att du sträcker ut din hand i förbön och förväntar dig att din himelske pappa gör något åt saken. Han har valt att verka genom sitt folk, det har han alltid gjort.
GillaGilla
Fantastiskt, helandet äger bara rum med rätt Gud eller?? Andra religioner med andra
gudar göre sig icke besvär. Alla utsatta och fattiga som inte har en kristen helare eller
präst i närheten ska fortsätta att lida. Känner tyvärr en stark doft av cynism här, i vissa
fall helt säkert omedveten.
GillaGilla
Jakobs brev 1:17 SFB98
Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
Jag tror inte man ska sätta Gud i en liten box, men jag tror ändå Jesus är ända vägen till fadern.
GillaGilla
Just därför, att Gud inte passar i en liten box, en mänsklig box. Därför behövs Jesus.
GillaGilla
Skrattretande att ni tror på sådana här skojare och manipulatörer.
Som vanligt, kristna har så usel förmåga att bedöma människor på ett psykologiskt plan. Det är därför det är så lätt för maktfullkomliga halvpsykopater att klättra upp och bli predikanter och ledare.
GillaGilla
”…
Thank you, Sam, for showing how my point of view has been so flawed
I assumed there was no God at all but now I see that’s cynical
It’s simply that his interests aren’t particularly broad
He’s largely undiverted by the starving masses,
Or the inequality between the various classes
He gives out strictly limited passes,
Redeemable for surgery or two-for-one glasses
I feel so shocking for historically mocking
Your interests are clearly confined to the ocular
I bet given the chance, you’d eschew the divine
And start a little business selling contacts online
Fuck me Sam, what are the odds
That of history’s endless parade of gods
That the God you just happened to be taught to believe in
Is the actual God and he digs on healing,
But not the AIDS-ridden African nations
Nor the victims of the plague, nor the flood-addled Asians,
But healthy, privately-insured Australians
With common and curable lens degeneration
The story of Sam’s has but a single explanation:
A surgical God who digs on magic operations
No, it couldn’t be mistaken attribution of causation
Born of a coincidental temporal correlation
Exacerbated by a general lack of education
Vis-a-vis physics in Sam’s parish congregation
No it couldn’t be that all these pious people are liars
It couldn’t be an artifact of confirmation bias
A product of groupthink,
A mass delusion,
An Emperor’s New Clothes-style fear of exclusion
No, it’s more likely to be an all-powerful magician
Than the misdiagnosis of the initial condition,
Or one of many cases of spontaneous remission,
Or a record-keeping glitch by the local physician
No, the only explanation for Sam’s mum’s seeing:
They prayed to an all-knowing superbeing,
To the omnipresent master of the universe,
And he liked the sound of their muttered verse.
So for a bit of a change from his usual stunt
Of being a sexist, racist, murderous cunt
He popped down to Dandenong and just like that
Used his powers to heal the cataracts of Sam’s mum
…”
GillaGilla