Alla kristna är missionärer!

Gästinlägg av min pastor Hans Sundberg, tidigare publicerad på hans egen blogg.

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 15:16

Vi har i tidigare bloggar läst ovanstående ord från Jesus. Vi har konstaterat att det är Jesus Messias som utvalt oss. Det är inte vi som valt Jesus.

Vidare har vi sett att Jesus ”bestämt” att vi ska komma ut. Det vill säga: vi är pionjärer, vi är nybyggare och söker hitta platser och sammanhang där evangeliet kan ta gestalt. I vilket församlingen kan uppstå, inte som en statisk företeelse utan som en dynamisk expansiv organism.

Idag ligger bloggens huvudbudskap på nästa rad i Jesusorden. Jesus har själv bestämt att vi ska ”gå ut”. I utkorelsen ligger alltså ett inneboende utsändande. Vart är ni sända? Svaret är lika klargörande: jo, ni är sända in ”i världen”.

Var är världen?

”Världen” är det grekiska ordet ”kosmos”. Det betyder allt från den ordnade världen till den ”värld” som vi, som kristna, inte tillhör. Den är geografisk och då betyder det allt ifrån mitt plats i tillvaron till ”jordens yttersta gräns”. För människorna på Johannes tid i hans kulturkrets tid var jordens centrum Rom och därifrån gick dess vägar till tillvarons ytterområden. ”Denna världens härskare” är namnet på Jesu yttersta fiende, Satan.

Denna ”värld” behövde evangeliet om Guds självutgivande kärlek i Jesus Kristus. Jesu lärjungar kännetecknas av att vara budbärare om de goda nyheterna till denna ”värld”.

Anden är själva kraften i människornas vittnande. Redan i Apostlagärningarna1:1-8 visar Lukas vad som ska komma. Här sägs att Jesus fortsatte göra sina gärningar i och genom Anden i lärjungarna. När Anden kommer ska de få ”kraft att bli vittnen”. I tre världsavgörande händelser skildras hur Anden i de troende förändrar allt.

Först sker detta i kapitel 2 där Pingstdagen skildras. Här döps lärjungarna ( de hundratjugo) dramatiskt i den Helige Ande och sedan skildrar Lukas hur de i Andens kraft på gator och torg profeterar över skaror av människor. Petrus predikar ett avgörande budskap som leder till syndamedvetande och omvändelse. 3000 kommer till tro och sedan döps de av apostlarna. Församlingen föds bland judiskt troende.

I kapitel 8 skildras sedan hur evangelisten Fillippus i Samaria får vara Andens redskap i en dramatisk väckelse. Skaror fångas av förkunnelsen, under och tecken sker. De döps i vatten. När apostlarna Johannes och Petrus kommer för att inspektera vad som sker bland samarierna blir deras handpåläggning redskap för att de nydöpta i Samaria också blir döpta i den Helige Ande.

Den tredje händelsen beskrivs i kapitel 10 där Petrus åter igen, tillsammans med Cornelius – en romare, är i händelsernas centrum. Anden talar till honom och meddelar att aposteln ska bryta reglerna för att evangeliet ska förmedlas till hedningarna.

Under det att Cornelius med familj, hushåll och vänner lyssnar på Petrus förkunnelse döps de i den Helige Ande. Aposteln konstaterar att därmed kan inget hindra att de också döps med vatten.

Sammanfattningsvis berättar alltså NT att Anden är kraften i individens och församlingens utsändande i mission. Oavsett om det gäller min stad eller en an annan kontinent. Vi är sända som kristna att gå ut utanför vår trygghetszon, dvs hem, kyrkolokal eller våra inrutade vanor för att vittna om Jesus till dem som ännu inte hört.

Det alldeles underbara är Jesu löfte efter dessa ord: ni ska när ni går ut få ”bära frukt, frukt som består”. Gud själv garanterar frukten och dess kvalitet!

I vår gemenskap, husförsamling, Mosaik har vi gjort Jesu ord i Joh. 15:16 till utgångspunkt för proportionerna mellan det inre livet och det yttre missionerande livet. Vi menar att detta måste få konsekvenser i hur vi lever tillsammans som församling. Vårt mål är att hälften av vår gemensamma tid ska vara utåtriktat, evangeliserande, tillsammans. Om församlingsmedlemmar ska bli vittnen behöver det vara en naturlig del av livet i församlingen helt enkelt. Inte bara ord utan också gemensam handling.

Ett uttryckssätt för detta är den regelbundna gatuevangelisationen på Fyristorg. Vi vet förstås oftast inte vad som händer med de människor vi samtalar med eller ber för. Men ibland låter Gud oss få veta. Och det är så uppmuntrande.

Till exempel kom för en tid sedan ett email där en ung amerikansk man skrev och tackade för ett samtal. Han hade mött Joel som vittnade och bad för honom.

Han berättar hur Jesus mött honom och nu sänt honom tillbaka till Sverige som missionär.

Gud själv garanterar frukten och dess kvalitet. Tack och lov!