Hur hjälper vi romer i Rumänien?

I detta videoklipp talar Lennart Eriksson från Hoppets stjärna passionerat om att hjälpa de romer som kommer till Sverige för att tigga. Hoppets stjärna jobbar i deras hembyar i Rumänien och ger dem bistånd, utbildning och hopp samtidigt som de bryter ner orättvisa och diskriminerande strukturer. Lennart är en överlåten lärjunge till Jesus som kombinerar stark tro på Guds kraft med ett outtröttligt engagemang för de fattiga – en riktig inspirationskälla!

Stöd Hoppets stjärnas arbete för romernas rättigheter här!

Dagen skriver idag också om Andreas Samuelsson från Networks. De gör också ett fantastiskt arbete i Rumänien, och jag tror mycket på den hjälp till självhjälp som de jobbar med. Det är en väg som många biståndsorganisationer har gått – från att bara dumpa saker till empowerment och långsiktigt stöd. Samtidigt behövs det alltid utrymme för humanitärt stöd när allt brister och människor behöver pengar för att klara sig. Det är särskilt viktigt när det gäller barn, gamla och sjuka.

Det går inte att säga att fattigdom inte handlar om pengar. Risken blir att man beskyller de fattiga för sin fattigdom – de är bristen på förvaltarskap, inte pengar, som är orsaken till deras misär som artikeln antyder. Men brist på förvaltarskap är ju ett resultat primärt av brist på utbildning, som i sin tur hänger ihop med fattigdomen. En av sju romska barn i Rumänien går aldrig i skolan, och 30 % av de vuxna är analfabeter.

Det innebär förstås att utbildning och träning i förvaltarskap är nödvändigt för utveckling, och det är ju det Networks gör. Men man bör passa sig så att man inte beskyller de fattiga för sin fattigdom, eller talar som om allt som krävs för att man ska ”sluta vara fattig” är att man gör en sinnesändring och sen jobbar hårt. Att säga att de som tigger inte ”förtjänar” pengar är rätt groteskt. Vad har svenskar gjort för att förtjäna att födas i ett av världens rikaste länder? Vad har de blindfödda gjort för synd, som lärjungarna felaktigt frågade sig? Gud vill att alla ska ha det lika (2 Kor 8:13-15), inte för att vi ”förtjänar” det, utan för att vi är lika värda.