I mina freds- och utvecklingsstudier läser jag nu en delkurs om konfliktlösning, och ska skriva ett PM på en konflikt som det verkligen är på tiden att lösa, nämligen Israel-Palestina. Något som gör min analys av läget lite enklare men förmodligen fredsprocessen svårare är det faktum att Benjamin Natanyahu och hans högerparti Likud oväntat vann tisdagens val i Israel. Detta därför att Netanyahu kort innan valet uttryckligen sa att han inte stödjer en tvåstatslösning och därmed kommer förhindra att en palestinsk stat bildas.
Detta är en tydlig kursändring från Netanyahus sida jämfört med hans tal på Bar Ilan-universitetet 2009 där han sa att hans vision är att en palestinsk stat ska uppstå vid sidan om Israel, om än demilitariserad. Nu säger han dock “You can’t carry out the things that were laid out in the Bar Ilan speech… when all you have on the other side is terror. There are no forces for peace, no partner for peace.” Ett ganska magstarkt sätt att uttrycka sig om Mahmoud Abbas, som tydligt stödjer tvåstatslösningen och tar avstånd från våld, men enligt Netanyahus övertygelse kommer det numera fredliga PLO kuppas av Hamas eller IS – eller både och – och föra krig mot Israel.
Den kristne bloggaren Tommy Dahlman tycker det är bra av Netanyahu att ta avstånd från tvåstatslösningen:
”Tyvärr är den övriga världens mantra om en [tvåstatslösning] en slags berusning som från det judiska perspektivet nästintill är omöjligt att ta på allvar… Genom att mer eller mindre dagligen använda begreppet tvåstatslösning som ett mantra tror många nationer, även kristna människor, att om Israel bara ger bort delar av landet kommer det att bli fred i Mellanöstern. Men det kommer inte att hända. Araberna kommer aldrig att nöja sig med en tvåstatslösning eftersom det är hela Israel man är ute efter. Västbanken är bara ett avstamp för att sedan ta resten av Israel…
För den som vill hålla det skrivna ordet högt vet hur det framtida scenariot kommer att se ut. Jerusalem är enligt den Israelvänliga teologin ”lyftesstenen” som kommer att orsaka det tredje världskriget, därefter kommer domen. Någon tvåstatslösning ingår inte i dessa profetiska vyer. På den punkten ligger Benjamin Netanyahu närmast sanningen. ”
Well, majoriteten av israeler stöder en tvåstatslösning, och detsamma gäller palestinier. Det finns palestinier som vill ha hela landet (dit hör de flesta som är engagerade i Hamas) och det finns israeler som vill ha hela landet, eller åtminstone de existerande bosättningarna på Västbanken och som inte har större problem med fler bosättningar. Det är liksom detta som konflikten går ut på – två folkgrupper kräver ensamrätt på samma landområde. Om de hade krävt olika landområden hade det inte varit någon konflikt.
En sådan territoriell konflikt kan lösas antingen genom att man delar upp området mellan dem (tvåstatslösning) eller att de gemensamt bor i landområdet (enstatslösning). Enligt litteraturen jag läser har intresset för enstatslösningen ökat på senare tid, eftersom den kan lösa några kniviga problem: Jerusalem blir enkelt statens huvudstad, folk kan få bo var de vill och endast en armé kommer få våldsmonopol, till skillnad från tvåstatslösningen som trots Netanyahus önskan 2009 lär innebära att en palestinsk armé kommer bildas. Yikes.
Det största prolemet med en enstatslösning är att folk inte vill ha den. Som sagt stöder de flesta israeler och palestinier en tvåstatslösning, för det kommer låta dem behålla sina respektive identiteter. De flesta israeler vill att Israel ska vara en judisk stat, med Davidsstjärnan på flaggan, shekel som valuta och judiska högtider som helgdagar. De flesta palestinier däremot vill ha en palestinsk och muslimsk stat. En enstatslösning skulle kräva en hel del binationellt trixande, och vara ganska beroende av att både israeler och palestinier prioriterar fred mer än den nationella självkänslan.
Netanyahu är dock inte ute efter en sådan enstatslösning, han är extremt tydlig med att Israel ska förbli en judisk stat – redan i Bar Ilan-talet vände han sig emot tanken på att de palestinier och deras ättlingar som flydde under Israelisk-arabiska kriget 1948 skulle få återvända: ”For it is clear to all that the demand to settle the Palestinian refugees inside of Israel, contradicts the continued existence of the State of Israel as the state of the Jewish People.”
Så om Netanyahu inte vill ha en enstatslösning (där palestinierna skulle hamna i majoritet och den judiska identiteten bli otydligare) och inte heller en tvåstatslösning, vad vill han då ha för lösning? Ja det är det som är grejen, han har ingen lösning. Därför väcker hans valvinst en del oro i omvärlden, för i sitt avståndstagande från tvåstatslösningen tar Netanyahu avstånd från fredsprocessen. Högst obra.
Tommy Dahlman – och flera andra kristna syskon som jag sett kommentera det israeliska valet – är dock inte så bekymrad över att fredsprocessen är låst. ”Jerusalem är enligt den Israelvänliga teologin ‘lyftesstenen’ som kommer att orsaka det tredje världskriget, därefter kommer domen. Någon tvåstatslösning ingår inte i dessa profetiska vyer.” Jippie, det kommer bli ett tredje världkrig, screw you tvåstatslösning! Sen att Bibeln inte nämner vare sig tredje världskrig eller tvåstatslösning spelar ju mindre roll. Jag påpekade detta för Dahlman, men min kommentar publicerades inte:
Här har jag publicerat en föreläsning om varför det är felaktigt av kristna att tänka att staten Israel har gudomlig rätt till Gaza och Västbanken. Jag å min sida ber för fred, försoning och väckelse. Jag ber att allt förtryck och alla orättvisor ska upphöra och att Guds församling i det heliga landet ska ta sitt profetiska uppdrag på allvar och sprida kärlek och evangelium.
Hela Pingsten 
”Som sagt stöder de flesta israeler och palestinier en tvåstatslösning, för det kommer låta dem behålla sina respektive identiteter. De flesta israeler vill att Israel ska vara en judisk stat, med Davidsstjärnan på flaggan, shekel som valuta och judiska högtider som helgdagar. De flesta palestinier däremot vill ha en palestinsk och muslimsk stat.”
Bara nu inte några svenskar säger samma sak för egen del, att man vill behålla sin identitet. För ”jippie”, det finns ingen svensk identitet och inga svenskar i den meningen man talar om judar/israeler och araber. Och Micael slipper tota ihop ett nytt inlägg för att klargöra detta.
GillaGilla
Det skulle vara intressant att se hur du i din uppsats belägger att Abbas tydligt tar avstånd ifrån våld. Han:
– Finansierar våldsverkare genom rundhänta bidrag till deras familjer.
– Hyllar våldsverkare genom att namnge gator, torg och andra offentliga platser efter dem.
– Möter våldsverkare, talar väl om dem och låter sig villigt fotograferas med dem.
– Sprider aktivt falska rykten, med en ”doktorsavhandling” som förnekar förintelsen som främsta exempel.
– Leder ett aprti (Fatah) som uppmanar till våld, glorifierar våld och gång efter annan sprider antisemitiska uttalanden genom sociala medier, genom TV-program, etc.
Inget av detta är direkt svårt att hitta källor på. Likaså att de gånger han inför västlig media uttalar sig i fördömande ordalag om enskilda våldsdåd, så matchas det ofta av helt annorlunda uttalanden inför arabisk media.
Slutligen: Har Abbas tagit avstånd ifrån tvåfasplanen, att först få en egen stat på Västbanken och Gaza – de två områdena som PLO uttryckligen avstod ifrån i sina stadgar före 70-talet – för att sedan se Israel försvinna i en andra fas?
Jag misstänker att du i din uppsats har använt dig av ensidiga källor. Man kan knappast med bästa vilja i världen annars påstå att Abbas är en entydig vän av fred.
(För tydlighetens skull: Jag försvarar inte TD:s uttalanden du citerar ovan. Jag tycker att han ofta uttalar sig svepande, nyanslöst och ensidigt. Detta verkar vara ett sådant tillfälle.)
GillaGilla
Hej Lars!
Låt mig förtydliga: Abbas är definitivt inte pacifist och Fatah har inte bara en blodig historia utan har flera problematiska inslag idag där våld mot Israel glorifieras (bara deras emblem är rätt så ruskig). Men det är fortfarande en stor skillnad mellan dagens Fatah och hur Fatah fungerade på 60- och 70-talet, när Arafat ledde terroroperationer och ett gerillakrig mot Israel. Det är stor skillnad på Fatah och Hamas idag – de två har dessutom stridit mot varandra i högre utsträckning på senare tid än vad Fatah har stridit mot Israel.
Som Natha Sachar skriver på DN har Abbas satsat mycket, mycket mer på diplomati än vad Arafat gjorde: http://www.dn.se/nyheter/varlden/den-fredlige-diktatorn-1/?fb_ref=Default ”Efter tio år vid makten har denne svage man försatt berg. Han har möblerat om palestiniernas ideologiska verklighet och brutit kampens fixering vid våld, blod och militära leksaker. Han har envisats, också då det varit farligt och impopulärt, med att diplomati är den enda framkomliga vägen mot självständighet. Också de på Västbanken som tycker allra sämst om Abbas erkänner att han haft rätt på den springande punkten: Historisk blick och kylig planering har gjort mer för den palestinska saken än alla de förlorade decenniernas myriader terrordåd och gerillaoperationer.”
Men återigen, han är ingen pacifist och hans mål är uppenbart att Palestina ska bli en riktig stat med en egen armé – han protesterade mot Netanyahus förslag om ett demilitariserat Palestina. Som kristen pacifist har inget behov av att glorifiera en muslimsk president. Men rent konfliktmässigt har det inte varit väpnad konflikt mellan Fatah och Israel på flera år enligt Uppsala Conflict Data Program, som är det vi går på, utan konflikten mellan Israel och Palestina är i huvudsak konflikten mellan Israel och Hamas.
Så därför finns det inte särskilt många våldshandlingar från Fatahs sida att peka på, varför du också lyfter fram hot eller hyllningar av våld snarare än själva våldet. Detta kan kontrasteras mot Israel eller Hamas som också hyllar ”våldsverkare” och framställer sina soldater som hjältar i propagandan plus att de faktiskt utför våldsdåden. Förre utrikesministern Avigdor Lieberman sa dessutom häromdagen att arabiska israeler som inte är lojala med staten ska halshuggas. Så problemen finns på båda sidor, som jag tror du vet.
Men nu ska jag gå vidare i uppsatsskrivandet 🙂
Guds välsignelse!
GillaGilla
Bra skrivet Michael.
Hur kan det judiska folket rösta på Netanyahu som tydligen skall stånga sig (och många andra) blodig på att driva en omöjlig lösning. Den enda lösningen är två stater. Som sagt vilken annan lösning finns?
Blir lite irriterad på alla med skygglappar, som skyller allt på Palestinierna. De kan dessutom inte se allt fruktansvärt som Israel gör utan bagatelliserar detta. Får känslan av att det synsättet baseras på en tvivelaktig tolkning av Israel i sista tiden. Man får ju inte bli förblindad sin tolkning…
GillaGilla
”Den enda lösningen är två stater. Som sagt vilken annan lösning finns?”
Den bistra sanningen är att det inte kan finnas någon annan lösning, eftersom det inte finns någon lösning alls.
Det närmaste lösningen som går att komma är att göra det minst smärtsamma av situationen. Det alla borde kunna vinnlägga sig om är att inte beskriva Mellanösterns enda demokrati som om diktatur vore mänskligare.
GillaGilla
Har denne kommentaren. Det Gud har bestemt og tillater kan ikke et menneske stå seg i mot. Og som troende er jeg alltid ENIG med Gud den Allmktige og om en kaller seg Kristen eller troende på Israels Gud må en tro det som skrevet står.
Og da har dere svaret i skriften. Fred kommer ikke før Israels Konge regjerer fra Jerusalem. Jeg tror på det som skrevet står. Og ber Fader Vår du som er i Himmelen, la ditt rike komme og la din vilje skje på jorden som den skjer i himmelen.,.. Utgyt din ånd over ditt utvalgte folk så de kan se din sønn Messias.. kom Jeshua Kom.
GillaGilla
Bra skrivet Micael , vad inte Tommy D förstår att utan en tvåstatslösning är Israels dagar som en säker plats för judarna över. Så här skriver S. Daniel Abraham, i Haaretz 2013 ”Om Israel inte kan hitta ett sätt att göra en överenskommelse nu är framtiden klar. Den dagen kommer när palestinier är fler än judar att Israel kommer att tvingas att ge dem rösträtt. När det israeliska parlamentet har en majoritet av palestinska delegater, misstänker jag att det första lagförslag att passera är att förändra landets namn från Israel till Palestina ” ur http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/2013/01/kommer-israel-att-overleva.html
GillaGilla
Netanyahu är så listig. I läge 1, före valet, så säger han att en tvåstatslösning inte kommer att ske under hans ledarskap. Detta stärker honom bland osäkra väljare.
I läge 2, efter valet, så skulle han förlora internationellt på att framstå som den omöjlige och då passar det bättre att ta tillbaka och säga att man ändrat sig.
Så. Väldigt. Trovärdigt.
GillaGilla
Hej, Micael, så här skriver du: ”…Ett ganska magstarkt sätt att uttrycka sig om Mahmoud Abbas, som tydligt stödjer tvåstatslösningen och tar avstånd från våld, men enligt Netanyahus övertygelse kommer det numera fredliga PLO kuppas av Hamas eller IS – eller både och – och föra krig mot Israel…”
Jag misstänker liksom pastorn ovan också att du tagit del av ensidiga källor, för om någon har tagit avstånd från våld, så inte är det Mahmoud Abbas! Han har hyllat många, många massmördare offentligt de senaste åren, och belönar terrorister. Det skickar ett starkt meddelande liksom belöningen av terrorister gör: kom med mer av samma! Styret har uppviglat till våld mot oskyldiga civila och sponsrat antisemitiska utfall. Somliga kristna palestinska intressegrupper har skrivit, talat och betett sig som riktiga folkföraktare; pastor Mitri Raheb har talat rasistiskt, vill ställa judar mot andra folk, jiddrat ignorant om DNA. Många svenska kristna verkar gilla. Jag undrar varför.
För mig är det magstarkt att ignorera allt detta du säger dig känna till. Måtte du balansera din uppsats så att den håller granskning från alla sidor. Retoriken utåt från palestinska myndigheten har anpassat sig efter västvärldens generösa bidragsgivare stöttare, men har det verkligen skett någon ändring på det ultimata målet i PLOs och Fatahs stadgar eller i meddelandet? Arafat talade på ett sätt till väst, ett annat mer krigiskt bland lierade. Abbas gör det också! Hur bidrar det till fred?
Du borde försöka se Israels utsatthet mellan Hamas i Gaza, Hezbollah i Libanon, terrorgrupper i Sinai, iranska trupper endast 2 mil bort nära Golan, ett iran som st¨åndigt hotar israel med våld och som vill framställa kärnvapen, och IS som väntar i faggorna. Alla har de Israels utplåning på agendat, även ledare och imamer inom Fatah. Somliga verkar mena att Israel måste ta chansen nu, långt innan våld och uppvigling stoppas, alltmedan motståndet mot en enda judisk stats existens fortgår. Vad händer om attackerna börjar från VB som de gjorde i Gaza och det blir krig igen? Ska verkligen folk i Sverige bestämma över Israels säkerhet och överlevnad?
Detta verkar till synes inte vara så allvarligt problem för dig, eftersom du i effekt sätter hela ansvaret på den judiska staten, precis som svenska regeringen, som villkorslöst erkänner palestina som stat (struntar i några som helst krav mot våld och uppvigling) , Svenska Kyrkan som promotar ett judeföraktande dokument, Diakonia och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet som öppet sponsrade det antijudiska och terroranfrätta Ship to Gaza, listan blir lång om man lägger till somliga bloggar som bryr sig om palestinska ”minsta bröder” men ignorerar eller bortförklarar dödliga attacker på judiska eller israeliska så tt det till slut bara påminner om folkförakt.
Må du, Micael, få mod och kraft att läsa vidare och bredare och tänka på hur allas situation i regionen har förändrats iom de senaste årens hemska ideologier och hemska mål. Jag menar bara att upplysa dig om en problematik du inte verkar ha satt dig in i. Må du bli lika vis av erfarenhet när du når 70 – som jag. 🙂
Ann-Katrin
GillaGilla
Som vanligt Mikael ger du mig allt jag behöver av visdom och Kristuskännedom för att ta mig vidare Jag ser dig som min herde just nu Än en gång: Gud välsigne dig Jag ber för dig och jag behöver dig och din andliga visdom Du är vår tids Johannes döparen Det är min övertygelse!
GillaGilla