Igår var jag med på min femte eller sjätte Jesusträff i Gävle, det som förut kallades farfarsträff, och det var lika underbart som alltid. I sex-sju timmer lovsjöng vi Jesus, berättade vittnesbörd om Guds mirakler, bad för varande och åt gott käk. Det fanns inget schema utan folk gick antingen spontant fram eller blev uppryckta av initiativtagaren Tommy Lehnberg.
Precis som den förra Jesusträffen i januari präglades denna av hela pingsten, det vill säga både stark hunger efter Andens gåvor och passionerat engagemang för fattigdomsbekämpning och rättvisa. Simon Ådahl berättade om hur han profeterat in i människor gratis på en new age-mässa och berättat att Jesus är den enda vägen till Gud, Peter polis blev helad på själva restaurangen och Lennart Eriksson från Hoppets stjärna berättade än en gång hur de hjälper romer i Rumänien i Andens kraft.
Därtill var det mycket fokus på pingstens tredje ben, vid sidan om kraften och aktivismen, nämligen evangelisation. Marita Orevi höll ett fantastiskt tal som ni kan se från 20-minuterstrecket i videon ovan om vikten av att inte bara be om väckelse utan praktisera väckelse ute bland människorna. Grete Lauritzen berättade om hur hon för första gången bett för sjuka på stan under en kickstart med Peter Ahlman för någon vecka sen i Gävle.
Jag är glad och tacksam att det heliga Namnet Jesus letar sig in i de riktigt bra sammanhangen i Sverige i dessa tider – Jesusträffen, Jesusmanifestationen, jesus.se och jesusbutiken.se är alla sammanhang som är passionerade för evangelisation, Andens gåvor och Guds Rike. Det känns som att jordmånen är näringsrik för en Jesusväckelse i det här landet. Kanske är det snart dags för Jesuskyrkan att vakna till liv?
Hela Pingsten 
Underbart! Skriver just nu min c-uppsats om Jesusrörelsen i Sverige på 70-talet, finns SÅÅÅ mycket av det de hade som jag längtar efter att få se i Kristi kropp idag!!
GillaGilla
Gött mos, Micael. Shoot from the hip!
GillaGilla
Tyvärr Micael, det blir ingen väckelse, inte med det vi menar med väckelse.
Visst kan det bli en del frälsta, men att det skulle bli en riktig väckelse ser jag som rätt så osannolikt.
Ända sen jag blev frälst, ca 30 år sen, har det ropats och betts för att det skall bli väckelse, men i princip har inget skett.
Varför har inget skett? Jo för att vi ber om något som inte finns i skriften. Vi borde i stället be om arbetare till skörden, arbetare som har sann tro, sådan tro som Jesus levde i och agerade ut. Då och först då kanske något kommer att ske av skördande.
Bb
GillaGilla