Monthly Archives: september 2015

Hela föreläsningen från Torpkonferensen om Hela Pingsten

Skärmavbild 2015-09-29 kl. 21.46.45

Trogna bloggläsare minns att jag i somras hade äran att tala på Torpkonferensen under rubriken ”Frälsning, mirakler och socialt engagemang: att leva pingsten i dess helhet.” Min trogna videokamera spelade in alltihopa, och efter att ha ägnat några timmar åt att klippa in alla slides från Prezi-presentationen jag använde är helheten nu redo att beskådas på YouTube:

På seminariet utgick jag från Bibeln, kyrkohistorien och vittnesbörd från idag för att utlägga Hela Pingstens vision: att förena passionerad och sund karismatik med frimodig och kreativ evangelisation och engagemang för fred och rättvisa. Jag talade mycket om den apostoliska församlingen i Jerusalem som förenade andedop, gatuevangelisation och egendomsgemenskap och förklarade varför jag tycker att fler församlingar idag borde se ut som den. I synnerhet egendomsgemenskapen väckte en del frågor, som ni kan höra här:

För er som inte orkar höra hela föreläsningen har jag gjort två utdrag (ett tredje är på väg). Det första är när jag talar om just egendomsgemenskap i Bibeln, kyrkohistorien och idag:

Och det andra handlar om gatuevangelisation och hur församlingar kan se gatan som en lika naturlig samlingspunkt som hemmen:

Gud är grön, del 7: Enkelhet i praktiken

Hillevi och fåren

Förra helgen var jagklimatambassadörsutbildning med Diakonia. Där fick vi träning i hur vi kan mobilisera fler att engagera sig för klimaträttvisa inför toppmötet i Paris i december, som förhoppningsvis kommer leda till ett nytt, globalt avtal för att minska klimatförändringarnas förödande effekter. ”Klimaträttvisa” innebär att de rika länderna tar störst ansvar, bär de största kostnaderna och gör de största utsläppsminskningarna, eftersom det framför allt är de som ställt till med miljöförstöringen. Det innebär också att klimatbiståndet till fattiga länder ökar, eftersom fattiga länder drabbas värst av klimatförändringarna.

Detta samband mellan ekonomisk ojämlikhet och miljö är precis vad påven Franciskus lyfte i sin encyklika Laudato Si, det är vad FN lyft fram nu med sina Global Goals som klubbades igenom nu i helgen, och det är vad jag, Sunniva och Johannes har lyft fram i bloggserien Gud är grön, som jag härmed dammar av efter lite sommarlov. I förra blogginlägget i serien skrev jag om hur Bibeln har en vision om enkelhet och jämlikhet, och att detta är nyckeln för hur vi ska verka både för en rättvis och hållbar värld.

Hur ser då denna enkelhet ut i praktiken? För att svara på det har min Diakoniaaktivistgrupp här i Uppsala tagit fram en Handbok för en enkel livsstil (PDF) där vi fokuserar på fyra områden där vi genom ändrade livsvanor kan leva grönare liv: Read the rest of this entry

Restorationism – ett bibliskt sätt att se på kyrkan

apostles

Restorationism, eller kristen primitivism, är idén att kyrkan ska se ut som den gjorde från början när Jesus grundade den, och är nåt jag har utgått från ända sedan jag blev frälst men jag visste inte vad det hette förrän för nåt år sen. Vi restorationister menar att kyrkan hamnar snett ibland och att vi ska kolla på vad Jesus och apostlarna gjorde och sa för att hamna på rätt kurs igen. Det är därför vi ibland pratar om apostolisk kristendom, eller bibliskt lärjungaskap.

Alla kristna tänker inte så här. Vi har romerska katoliker som har en mer evolutionär syn på kyrkan, de erkänner att den har förändrats sedan apostlarnas dagar men menar inte att det nödvändigtvis är till det sämre. När Petrus Lombardus på 1100-talet kommer på att det finns sju sakrament så är det enligt katoliker inget problem att ingen någonsin någonstans tidigare har talat om sju sakrament, för kyrkan utvecklas under den Helige Andes ledning.

De flesta ortodoxa å sin sida är kritiska till att katolikerna plötsligt kan komma på nya läror, de menar sig stå för apostolisk kristendom i och med att de tryckt på stoppknappen på tidtagaruret och beter sig fortfarande i stora drag som de gjorde på 400-talet. Dock innebär ju det att de stannat klockan 400 år för sent, och mycket av den korrupta och våldsamma statskyrkokristendom som kännetecknat katolska kyrkan har i alldeles för hög grad även representerat öst. Read the rest of this entry

Så blir du missionär!

På vårt årliga församlingsläger Kingdom Camp fick jag i år uppdraget att prata om ”mission i mikroperspektiv”. Så jag valde att snacka om hur man gör för att bli missionär! Eftersom Sverige är ett missionsfält handlar det mindre om att packa resväskor och mer om att göra de grejer Jesus gjorde: bota sjuka, uppväck döda, predika Evangeliet, hjälp de fattiga och be ständigt. Svårare än så är det inte.

Jag berättar en hel del vittnesbörd om inspirerande missionärer och lär ut rörelser för att ni enkelt ska kunna minnas allt som behövs i ert missionärsskap. Hoppas undervisningen blir till välsignelse!

Sista måltiden – kommentar till Lukas 22

Ursprungligen publicerat på Ett ljus på min stig.

nattvarden

I början av sitt tjugoandra kapitel berättar Lukas om hur Judas bestämmer sig för att utlämna Jesus till döden efter att djävulen for in i honom. Beslutet att döda någon syndfri, ja att döda Gud själv, var något som Judas fattade på grund av sataniskt inflytande. I slutändan besegras dock djävulen genom Jesu död på korset eftersom det är genom Hans död vi får evigt liv, men detta gör inte Judas öppenhet för det demoniska och hans roll i att avrätta Jesus till något gott, eftersom det alltid är fel att döda en annan människa – och så mycket mer att döda Guds Son!

I vers 7-13 beskriver Lukas hur Jesus och lärjungarna fick tag på rummet där de sedan åt sista måltiden. De varken köpte eller hyrde det – de fick det gratis! Jesus gav lärjungarna ett kunskapens ord om att de skulle stöta på en person med en vattenkruka som skulle leda dem till huset. Han sände dem på treasure hunt helt enkelt – och det funkade!

Jesus vet också precis vad som kommer hända Honom: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. För jag säger er att jag inte kommer att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike.”
 Han tar under måltiden brödet och säger: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” På samma sätt tar Han bägaren med vin efter måltiden och säger: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.
” Bröd och vin var väldigt vanligt i det antika Israel, och dessa vardagliga saker fyller Jesus med allvarlig mening: Hans kropp kommer krossas som ett bröd, och hällas ut som vin. Read the rest of this entry

Vad ska vi ersätta Jesusmanifestationen med?

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Umeå förra året

Jesusmanifestationen i Stockholm är något av det närmaste kristenheten i Sverige har kommit det bibliska bruket av att samlas på tempelgården varje dag för att proklamera Evangeliet. I Apostlagärningarna läser vi om hur alla kristna i Jerusalem – över 3000 – samlades vid Salomos pelarhall varenda dag, och ett av de primära syftena var att förkunna att Jesus är Messias (Apg 2:46, 5:12, 42). Denna utåtriktade form av gudstjänst spred sig vidare till församlingar i andra städer, som då evangeliserade i synagogor, offentliga hörsalar eller på gatan, som jag skriver i miniboken Kom in, gå ut.

Jesusmanifestationen har alltid varit ett ekumeniskt projekt, men utan tvekan har det också funnits en stark evangelisationsaspekt av eventet när tusentals kristna har marscherat runt huvudstaden med budskap som ”Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet” och ”Jesus är bäst!” Jesusbiblar har delats ut, vittnesbörd om hur Gud har förvandlat människors liv har basunerats ut i högtalarna på Kungsan, och lärjungar har lärjungatränats i att våga stå för sin tro offentligt.

Nu lägger Jesusmanifestationen ner, åtminstone i Stockholm. Anledningen är lite diffus, det är inte det på senare år sinande deltagarantalet, inte heller någon splittring, och ekonomiska problem anges inte heller. Utan det beror på att ”frukten är mogen”. Domprost emeritus Hakon Långström säger ”När det här startade var det aldrig menat att bli en institution, utan det var en gräsrotsrörelse”. Och då är han en representant för en rätt så fet institution.  Read the rest of this entry

Lasarus uppväckande från döden

Blogginlägg ursprungligen publicerat på Ett ljus på min stig.

lazarus

För tre år sen lyssnade jag på Heidi Baker på en New Wine-konferens i Vänersborg, där hon berättade att under hennes tidiga år som missionär i Mozambique hade de en bil som hette Lasarus. Den dog och uppstod ganska mycket, nämligen. Skämtet hade dock en tyngd av allvar när hon berättade om folk som faktiskt kommit tillbaka till livet när pastorer i hennes organisation, Iris Global, bad för dem. Jag var i Sydafrika 2013 och träffade en av dessa ”Lasarusar”, Francis Shongwe från Clau-Clau, som berättade för mig hur Himlen såg ut.

Lasarus var en gång i tiden inte ett namn man kopplade samman med mirakler, det var som att heta Lasse. Johannesevangeliets 11 kapitel berättar för oss att Jesus hade en god vän som hette Lasarus, som var bror till Marta och Maria som vi även läser om i Lukas 10:38-42. Johannes skriver att Lasarus blev dödligt sjuk och systrarna sände bud till Jesus om detta och bad Honom hela deras bror. Jesus sa dock ”Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.” Johannes lägger till ”Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.
”

Det står sedan att Jesus väntade två dagar, för att sedan berätta för sina lärjungar att Lasarus sover och nu ska Han gå och väcka honom (och lärjungarna svarar: ”Herre, sover han så blir han frisk.” – rätt så sött!). Det är lätt att tro att Jesus liksom väntar ut Lasarus död genom att inte röra på sig på två dagar, men notera att när de väl kommer fram till Betania har Lasarus varit död fyra dagar (v. 17). Det innebär att det tog två dagar att gå från där Jesus var till Betania, och det innebär att Lasarus dog samma dag som Jesus fick budet från systrarna. Jesus väntar alltså inte två dagar för att Lasarus ska dö under tiden, han är redan död, och Jesus som vet det kanske sörjer eller ber, eller både och. Read the rest of this entry

Frälsning och helande i Bulgarien!

I helgen åkte jag med ett team från min församling Uppsala Mosaik till Katrineholm och deltog i en församlingshelg med församlingsplanteringar kopplade till Gå ut mission. Jag fick tillfället att intervjua Hanna Lundgren, dotter till Gå ut missions grundare Richard Lundgren, om hennes missionsresa till Bulgarien:

Hanna skriver själv på Gå ut missions kampanjblogg:

share tempory

Idag har varit en väldigt händelserik dag, vi skickade som sagt hem Linnéa vilket var väldigt tråkigt men också lugnande att veta att hon mår bättre och är trygg.Dagen har gått åt till mycket förberedning, repetering och bön.

Vid 18:00 åkte teamet ut till Apriltsi, vilket är en by här i Bulgarien. Hela teamet var väldigt förväntansfulla på vad Gud skulle göra under kvällen och speciellt för att höra Emma predika för första gången. Vi spelade upp Lifehouse-dramat åter igen, Ellen delade vittnesbörd och hela teamet sjöng lovsång. Hela kvällen blev succé och även om det (vad vi vet) inte var någon ofrälst på plats så lyssnade många från fönster och bilar. Väldigt många människor kom även fram för förbön och en hel del kunde vittna om helande när teamet bad. Read the rest of this entry

Klaga? Hjälpa? EVANGELISERA!

Vad ska vi göra åt det högst aktuella ämnet Flyktingströmmar?

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Matt 28:18

Att förkunna evangelium till jordens yttersta gräns är vårt Jesus-givna uppdrag. Ofta i kyrkan ber man för att alla människor över hela jorden ska få höra evangelium, eller åtminstone ber man att alla människor få frid i sina hjärtan och finna mål och mening med sina liv.

Samtidigt koncentrerar vi mycket av vårt överskott av pengar resurser och tid att hjälpa människor i nöd praktiskt med mat och boende och underhållning i hopp om att deras liv ska bli mer drägliga. Att de ska finna frid, mål och mening.

Kan människor få frid, mål och mening utan evangeliet? Nej, jag tror inte det. Read the rest of this entry

Aletheias SD-teologi bygger inte på Bibeln

David Nyströms debattartikel om den frikyrkliga främligfientligheten har inte bara fått svar från Gunilla Gomér utan också från Daniel Forslund från bloggen Aletheia, som förmodligen är Sveriges största SD-sympatiserande kristna blogg. De har tidigare publicerat en konspirationsteoretisk, SD-hyllande text som jag kritiserat här, här och här. Nå, Forslunds Dagen-artikel, titulerad ”Man kan vara kristen och nationalist”, har en rad problem som jag skulle vilja bemöta:

Forslund hänvisar bara till ett enda bibelord, Apg 17:26, vilket han menar att Bibeln inte ”motsätter sig nationalism”. Bibelordet lyder: ”Av en enda människa har han [Gud] skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo.” Det är en vanlig proof text hos nationalister och invandringskritiker- det är ordet ”gränser” man gillar – och är ett typexempel på när man tar ett bibelord ur sitt sammanhang och tolkar in något som författaren inte menade.

Dessa ord yttras av Paulus i Athen, och hans poäng tydliggörs i vers 27: ”Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.” Paulus förklarar alltså för grekerna att den Gud han predikar är universell, Han är inte bara relevant för judar. Att få detta att handla om nationalism är helt befängt, eftersom nationalismen är utopisk medan det Paulus uttrycker är realistiskt. Det vill säga, Paulus konstaterar att Gud har bestämt tider och gränser för alla människor och folk. Alla. Ingen exkluderad. Hur än ett land ser ut är det alltså alltid Gud som har bestämt dess gränser och livslängd.

Paulus uttrycker här en liknande tanke som den han senare kom att skriva om i Romarbrevet 13: ”Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom.” Ofta har folk misstolkat det som att Gud tillsatt just vår överhet och om det politiska läget ändras är överheten inte längre gudagiven, men Paulus själva poäng är att alla överheter är insatta av Gud. På samma sätt har Gud definierat alla länders gränser och tider, oavsett om de är mångkulturella (som Romarriket) eller monokulturella, gudsfruktiga eller avgudadyrkande. Och invandring kan inte ändra på det – Paulus är med nationalistiska mått mätt en invandrare när han som turkisk jude yttrar detta i Grekland. Missionsbefallningen (Matt 28:18-20) förutsätter migration, att kristna går ut till nya folk och blir en del av dem. Enligt det judiska tankesätt som Paulus är präglad av är det inte så att invandrare inte blir en del av folket, utan de ska älskas och behandlas som infödda (3 Mos 19:33-34).

Read the rest of this entry

Dags för frikyrkan att praktisera egendomsgemenskap!

Holy Treasure, en av Jesus Armys kommuniteter

Holy Treasure, en av Jesus Armys kommuniteter

Debattartikel i Dagen.

Jag och några vänner har precis kommit tillbaka från en resa till Jesus Army i Storbritannien, en karismatisk och evangelikal församlingsrörelse som har praktiserat fullständig egendomsgemenskap i 40 år.

Drygt 400 lärjungar bor i sammanlagt 40 kommuniteter runtom i England, där de har allt gemensamt. Alla inkomster och utgifter går via den lokala kommunitetens konto, och överskottet går till en nationell fond som sköter större inköp och renoveringar samt ser till att det råder jämlikhet mellan kommuniteterna.

Inspirationen till detta har Jesus Army fått från de första kristna i Jerusalem: ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde” (Apg 2:44–45).

Denna egendomsgemenskap var välspridd i den tidiga kyrkan: Justinus Martyren i Rom beskrev i mitten av 100-talet hur de lade pengar i en gemensam pott där och delade ut åt var och en som led nöd, och Terrullianus i Karthago skrev 50 år senare: ”Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur!” Den utomstående betraktaren Lukianos beskrev kristna på följande sätt: ”De föraktar egendomar, och delar dem inbördes.” Read the rest of this entry

Teologiska, faktamässiga och moraliska problem med Gunilla Gomérs debattartikel

Skärmavbild 2015-09-01 kl. 10.07.09

Gunilla Gomérs debattartikel i Dagen idag ”Inte ens Jesus räddade alla” innehåller mängder med problem. Här är några av dem:

Teologiska problem

Gomér gör fyra subtila bibelreferenser: Matt 25 om dessa mina minsta, 1 Kor 14 om ordningens Gud, 1 Kor 13 om kärlekens natur och Luk 23 om rövaren på korset. I alla dessa fall verkar hon vara mest intresserad om vad som inte står i bibelorden snarare än vad som står där, detta gäller i synnerhet de två senare bibelorden: 1 Kor 13 säger inte att kärleken är självutplånande, kravlös och gränslös, och Luk 23 säger inte att båda rövarna blev frälsta.

Gomérs tankegång om Matt 25 är grumlig, hon frågar retoriskt ”Vem är då mina minsta, som kristen och som politiker?”, och utifrån diskussionen som kommer sedan i debattartikeln verkar hennes poäng vara att det främst är svenska pensionärer, cancersjuka, missbrukare etc snarare än flyktingar från andra länder – samtidigt som hon i början betonade att hon hjälpt människor av olika etniciteter privat.

Bibelordet om ordningens Gud handlar förstås om församlingen, och Gomér glömmer att de problem hon nämner finns i ännu högre grad i utvecklingsländer, där flyktingarna hamnar om Väst inte tar emot dem (segregation orsakas ju för övrigt framför allt av de som har pengar och makt). Poängen om att 1 Kor 13 inte talar om gränslös kärlek funkar inte eftersom andra bibelord talar om att Gud har just gränslös, självuppoffrande kärlek som vi är kallade till att efterlikna. Åtminstone ska vi älska invandraren som oss själva och räkna den som infödd (3 mos 19:33-34).

Att en av rövarna inte blev frälst har förstås inget med hur vi ska hjälpare invandrare att göra – rövaren ville inte ha ”hjälp” från Jesus, medan de flyktingar som knackar på vår port i allra högsta grad vill ha vår hjälp. Jesus har knappats några kapacitetsbegränsingar att frälsa människor. Read the rest of this entry