Ambitiösa klimatmål kräver ambitiösa uppoffringar

Idag presenteras det nya klimatavtalet som förhandlats fram i Paris, och trots att resultatet från de flesta klimatkonferenser genom åren har varit floppar så verkar detta dokument inte vara helt åt skogen. När det presenterades av det franska ordförandeskapet och Ban Ki-Moon så talades det om att sträva mot 1,5 graders temperaturshöjning och att finansieringen för utvecklingsländers anpassning till ett varmare klot ska överstiga 100 miljarder dollar efter 2020, vilket var mer än förväntat. Sen visade det sig att vägen dit är utanför den juridiskt bindande delen, vilket är oroväckande.

Sverige behandlades under konferensen hör och häpna som ett rikt land, som inte förväntas ta emot bistånd från den gröna fonden utan tvärtom ge pengar till den. Det beror på att Sverige faktiskt är ett av världens absolut rikaste länder. Det har ju varit svårt för både främlingsfientliga och vår egen regering att förstå, som framställt Sverige som ett fattigt land som inte har kapacitet att ta emot flyktingar den senaste tiden. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kritiserade nyligen hur deras uppgifter har missbrukats för att framställa Sverige som en urholkad tom plånbok, när de i själva verket klagat på att pengabingen inte används för att hjälpa flyktingar tillräckligt mycket, utan förbehålls vita svennar.

Nu är det slut på glansdagarna. För att leva upp till de höga ambitioner som krävs, oavsett om de nu slutligen hamnar i Parisdokumentet, måste vi göra uppoffringar. Jag vet inte om ni har hört att om alla levde som svenskar så skulle det krävas 3,7 jordklot. Så är det. Ekologiska fotavtryck räknas ut genom att mäta hur många hektar skog, åkermark, vatten och andra naturresurser en person använder för att upprätthålla sin livsstil. Koldioxidutsläpp mäts exempelvis genom att beräkna hur stor area skog som behövs för att sluka upp den koldioxiden.

Jordens produktiva yta delat på mänsklighetens befolkning är cirka 1,7 hektar. Det är det varje människa kan göra anspråk på. Med WWF rapporterar: ”Vi svenskar har ett genomsnittligt ekologiskt fotavtryck på 6,4 globala hektar och ligger på 10e plats på listan över länder med störst fotavtryck per person. Om alla andra hade ett lika stort avtryck som vi svenskar, skulle vi behöva 3,7 jordklot i stället för det enda vi har.”

Vi lever för lyxigt, helt enkelt. Om vi inte är moraliska monster som tycker att afrikaner ska vara fattigare än svenskar bara för att de är afrikaner, så behöver detta förändras. Vi måste minska vårt ekologiska fotavtryck. Teknologisk utveckling kan säkert göra det till viss del, men vi vet inte alls med hur mycket. Det är farligt spekulativt att förlita sig på det. Vi måste leva enklare och göra uppoffringar.

Här bör Guds folk stå i täten och visa vägen. Vi har levt enkelt i tusentals år, i asketiska kommuniteter och enkla gemenskaper. Vi vet att vi ska vara nöjda med mat och kläder (1 Tim 6:8) och se till att det blir lika för alla (2 Kor 8:14). Det är dags att sätta igång.

Ladda gärna ner vår Handbok för enkel livsstil, och ta kontakt med mig om du vill joina en framtida kristen kommunitet med egendomsgemenskap, enkelhet och evangelisation som ledord. Det är dags att hoppa ur mammonismens och konsumtionismens hamsterhjul och leva som Gud vill att vi ska leva.