Monthly Archives: mars 2016

Guds Son Människosonen

jesus-coming-in-the-clouds

Ursprungligen publicerat på Ge och du ska få. Följ gärna vår bibelläsningsplan!

67 gånger kallar Jesus sig för ”Människosonen” i evangelierna. När jag stötte på det för första gången som nyfrälst så bekymrade jag mig inte mycket över det, tyckte mest att det var ett coolt nickname. Men jag har förstått att det också har gjort många förvirrade: ”Ni säger att Jesus är Guds Son, men själv kallar han sig för Människosonen! Det är ju motsatsen till att vara Guds Son!”

Nu säger Jesus också att han är Guds Son (i Joh 10:36 till exempel) men vid första anblick kan det verka som lite missvisande att betona att man är människors son, vilket 100% av alla andra killar på jorden är, när det rent unika med en är att man också är Guds son. Men faktum är att när vi undersöker ursprunget till ordet ”Människosonen” så framstår det tydligt att Jesus faktiskt bekräftar sin gudomlighet genom att identifiera sig som Människoson!

I Daniel 7:9-28 läser vi hur profeten Daniel ser en syn av ”den Gamle av dagar” som sitter på en tron av eld och som betjänas av tiotusentals änglar. Det är utan tvekan Gud han skådar, inte för att Gud i bokstavlig mening är en gammal gubbe utan för att det profetiska uttrycker det som vi i det här livet inte förmår se eller förstå i bilder som vi kan ta till oss. Fyra djur – ett lejon, en björn, en leopard och ett monster – dödas och förlorar sin makt, dessa djur symboliserar fyra politiska riken. Vi kommer tillbaka till dem. Daniel fortsätter: Read the rest of this entry

Påskevangelisation

Kristus är uppstånden! Denna underbara proklamation har frimodigt proklamerats av många syskon idag, det trendade som vanligt på Twitter och det är även ngot som vi har utropat på Uppsalas gator både igår och idag. Jag var ute med Pannkakskyrkan på påskaftonsafton, vi är alltid ute på lördagkvällar mellan åtta och midnatt för att sprida Himmel och pannkaka. Vi var fem stycken, två av oss var med för första gången, och vi hade en helt fantastisk kväll.

pannkaksgänget

Förra lördagen arrangerade vi en apologetikträning som hette Svara var och en. Tio lärjungar samlades i Korskyrkan och diskuterade hur vi kan svara på frågor som ateister, muslimer och new age:are ställer till oss, samt vilka frågor vi kan ställa till dem. Det var väldigt lärorikt och uppbyggande, och när vi senare gick ut på Pannkakskyrkan på kvällen så kommer mycket riktigt först ett gäng muslimer, sedan ett gäng ateister och mot slutet av kvällen två new age:are. Jesus gav oss praktik 🙂 

Samma sak hände igår kväll. Först kom en tjej som trodde på new age och som passionerat argumenterade för att ingen religion ensamt kan ha rätt för att Gud är odefinierbar. Jag frågade henne om ”Gud är odefinierbar” inte är en definition av Gud och vilken uppenbarelse som ligger till grund för den övertygelsen, vilket verkade ge henne en tankeställare innan hon sprang iväg för att kolla på Batman. Senare kom en ateist som frågade sig själv varför han inte trodde på Gud eftersom det mest rationella är att tro att Gud finns, och vi uppmuntrade honom i hans sökande och gav honom Lukasevangeliet. Read the rest of this entry

Charles Kridiotis handbok för bibliska församlingar

kritidotisJag har nu läst ut Charles Kridiotis nyutkomna bok Guds Rike, lärjungaskap och enkla församlingar (XP Media). Titeln må vara lite stolpig i mitt tycke men sammanfattar innehållet väldigt bra: Charles bok är en praktisk handbok i Gudsrikesteologi, lärjungaträning och enkla församlingar, även kända som husförsamlingar.

I stort sett allt som Charles tar upp håller jag helhjärtat med om: Evangeliet är enkelt och kräver inte en massa examen för att förstå, och våra liv och församlingar mår som bäst när de kännetecknas av enkelhet. Guds Rike döljs för de visa och kloka och uppenbaras för barn, som Jesus sa (Matt 11:25). Det är ett fantastiskt glädjebudskap för fattiga och enkla människor som vill tjäna Jesus med vad det har, men ett utmanande och provocerande budskap för rika och priviligierade i kyrkan som baserar sin makt och status på saker som Bibelns församlingar inte hade.

20160324_154608

En av de många graferna i boken

Charles Kridiotis vill liksom jag själv återgå till den bibliska kyrkomodellen, och denna restorationistiska teologi står förstås i kontrast till den konstantinska och cessationistiska teologi som i stor mån har påverkat till och med frikyrkan. Charles ägnar sig åt ett gediget bibelstudium och få kommer kunna kritisera honom för att beskriva den bibliska församlingsmodellen på ett felaktigt sett: den var onekligen centrerad kring möten i hemmet och ledarskapet var onekligen decentraliserat och hade låga trösklar. Read the rest of this entry

Vart tog främlingsvänligheten vägen?

I detta nya avsnitt av podden Jesusfolket pratar jag och Johannes Widlund om min bokdebut Jesus var också flykting, biblisk främlingskärlek och huruvida fri invandring och avskaffade nationsgränser är möjligt eller önskvärt:

Vart tog främlingsvänligheten vägen? I oktober 2015 konstaterade Global Wealth Report att Sverige har världens sjätte rikaste hushåll. Månaden efteråt hävdar statsminister Löfven att asylinvandringen ska bromsas för att vi saknar kapacitet. Skulle Sverige, ett av världens rikaste land, sakna kapacitet? Som Reinfeldt sa häromdagen, om vi använder ”kollaps” om Sveriges situation, vilka ord återstår då för Syrien?

Det finns en utbredd myt att om många börjar tycka någonting så kan det inte vara rasistiskt. Sverigedemokraterna kan inte vara rasistiska för att en femtedel av befolkningen sympatiserar med dem och för att andra partier anpassar sig efter dem för att locka deras väljare. Trump kan inte vara rasistisk för han är den populäraste republikanske presidentkandidaten. Hitler kunde inte vara rasistisk för 33% röstade på hans parti 1933. Read the rest of this entry

Jesus och världen

PalmSunday copy_small.jpgVi frågar Jesus om tro och beskydd och mirakler. Men vi frågar allt för sällan om hur vi ska leva socialt, politiskt, globalt, vad vi konsumerar… Som om Han inte bryr sig.

Men Jesu inridande i Jerusalem på en åsna (för fred, inte strid); Hans ointresse för militär revolution; Hans rensning av hedningarnas förgård i templet så att de fattiga inte ska bli lurade, de rika inte få fylla sina överfulla fickor och alla folk få söka Gud ostört; Hans ersättande av påskalammets slakt med säd och frukt nattvarden och Hans egen död för mänsklighetens missgärningar… allt detta talar om att Han, Gud, visst bryr sig vad vi gör i det världsliga!

Read the rest of this entry

Tre problem med Åke Bonniers liberalteologi

Åke Bonnier, biskop i Skara stift, har skrivit en debattartikel i Dagen som delvis är ett svar till min insändare om att kristna och muslimer inte ber till samma Gud. De flesta som hittills argumenterat mot mig har gjort en distinktion mellan frågan om vilken Gud olika religioner ber till och huruvida alla religioner skulle leda till frälsning, vanligtvis har de sagt något i stil med ”Jesus är den enda vägen till frälsning men av olika skäl tror jag att muslimer ber till samma Gud som oss.”

Bonnier däremot argumenterar för att alla religioner borde leda till frälsning, att kristna inte har ”monopol på sanningen”. ”Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner”, skriver han. Därmed vill inte Bonnier evangelisera eller missionera, hans vision för kyrkan är att den håller sig på sin kant utan att försöka övertyga andra om att de behöver ge sina liv till Jesus och bli frälsta.

Vad har han för argument för detta? Inte särskilt många, och de är förbluffande dåliga för att komma från en bildad person som Bonnier:

1. Det är jobbigt att missionera.

”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.”

Vet ni vad som också är en stor och nästan omöjlig uppgift? Fred. Eller rättvisa. Att något är svårt är inte ett argument för att det är falskt. Read the rest of this entry

Videopresentation av Jesus var också flykting

Med snart tre veckor kvar till boksläpp har jag nu snickrat ihop en ”trailer” för Jesus var också flykting där jag och Stefan Swärd berättar om vad boken kommer innehålla. Vi går igenom vad både Gamla och Nya Testamentet säger om migration och flyktingskap, vi kritiserar nationalistisk liberalteologi samt bemöter främlingsfientliga myter. Därtill tar vi upp hur kyrkan förhöll sig till 30-talets ”invandringskritiska” rörelse och granskar vad SD egentligen står för och om det är förenligt med kristna värderingar.

Boken släpps 8 april på XP Media och kan redan förhandsbeställas här. Om ni vill att jag kommer över och pratar om boken i april eller maj, säg till!

Ett sekulärt, hopplöst evangelium

20160314_223423Det händer ofta när jag är ute med Pannkakskyrkan att muslimer eller ateister vill informera mig om hur kristendomen ”verkligen” är, genom att hänvisa till Zeitgeist-teorier om att Jesus är en importerad egyptisk gud, Dan Brown-historier om Maria Magdalena, Muhammeds idé om att Jesus aldrig dog, härsägnen att Konstantin skrev om Bibeln på 300-talet, och så vidare. Det ironiska är förstås att i sin iver att upplysa oss om hur fel vi har, ansluter de sig till konspirationsteorier som saknar historisk förankring.

C.S. Lewis skrev att man antingen måste se Jesus som ”liar”, ”lunatic” eller ”Lord” – att anse att Han bara var en trevlig morallärare utan några övernaturliga anspråk är historierevisionism. Liberalteologer har ofta velat lägga till ett fjärde alternativ, ”legend”. Det är intressant hur extremt spekulativa de naturlistiska försöken att rekonstruera en ogudomlig, ”historisk” Jesus är dock. För att inte tala om hur paternalistiska och självgoda de är i relation till dem som faktiskt träffade Frälsaren och gav oss sina vittnesbörd.

Förra året kom Biblia pauperum nova ut, en modern och konstnärlig tolkning av evangelierna som med bild, text och poesi försöker berätta om Jesu liv, även om det blir mer likt Monty Pythons Life of Brian. Författaren Oscar K. och illustratören Dorte Karrebæk kompletterar genuina Bibelcitat och trogna återgivningar med kommentarer om att Jesus förstås inte hade riktig mirakelkraft, en sexscen med Maria Magdalena som det sedan påminns om flera gånger, samt ett färgsprakande klimax där Jesus av någon anledning brinner på korset, överlever, felaktigt tolkas som återuppstånden och där Gud, som spelas av Josef, ställer in domedagen för att ingen tar honom på allvar. Read the rest of this entry

Bibelns Gud talar inte i Koranen

istanbul-776372_960_720

Min Dagen-insändare ”Muslimer tillber en gud som inte finns” har väckt en hel del uppmärksamhet, både igår och idag har den hamnat bland de topp tre mest lästa artiklarna på Dagens hemsida. Jag har fått många invändningar på Facebook och Twitter och skulle vilja bemöta de fem vanligaste argumenten jag hör för att muslimer och kristna ber till samma Gud.

1. Att säga att vi ber till olika gudar är att göra avkall på monoteismen

Detta är huvudargumentet som Alma-Lena Andersson använder sig av i sin insändare, som min text är ett svar på: ”det råder för en monoteist ingen tvekan om att vi tillber samma Gud eftersom en monoteist inte tror att det finns en massa olika gudar.” Hon menar att vi som hävdar annorlunda är monolatrister, det vill säga vi tror att det finns flera olika gudar men vi ska bara tillbe en.

Det är en falsk dikotomi. När jag säger att de som tillber Koranens gud inte tillber Jesus så säger jag inte att Koranens gud finns där ute men att vi ska strunta i att tillbe honom, jag säger att Koranens gud inte finns. Om jag på samma sätt säger att de som ber till Ganesha inte ber till Bibelns Gud så har jag inte erkänt existensen av en knubbig elefantgud, jag har enbart poängterat att denna gud inte är den Gud som Bibeln talar om.

2. Bibelns Gud och Koranens Gud är såpass lika att det måste vara samma Gud

Enligt både Bibeln och Koranen så finns det en enda Gud som har skapat världen, som talar till människor genom profeter, som är god, rättvis, nåderik och barmhärtig och som ger evigt liv till dem som älskar och tillber honom. Därmed måste det vara samma Gud, eller? Nja, därtill finns flera skillnader: enligt Koranen är inte Gud en Fader, han älskar inte alla människor och han kommunicerar inte längre med människor, Muhammed var den sista profeten. Read the rest of this entry

Dokumentär om Jesus Army släpps 18 april

Skärmavbild 2016-03-09 kl. 15.48.07

I snart två år har jag pysslat med en dokumentärfilm om hur Jesus Army lever i egendomsgemenskap. Den är snart klar, imorgon blir det smygpremiär av betaversionen för vänner och familj. Vi kommer sedan visa den på Sammankomst lördagen 16 april och på måndagen därefter släpps den online om allt funkar som det ska. Här kan ni se en episk trailer:

Podcast: Hur hjälper vi EU-migranter?

Vad kan vi göra för att hjälpa de utsatta EU-migranter som tigger på våra gator? I detta nya avsnitt av Jesusfolket sitter jag och Johannes på ett gatukök i Göteborg och talar om medelsvenssons minimala kvot för filantropi, Stefanushjälpens historia samt Bibelns syn på fattigdomsbekämpning.

Att lära av flyktingströmmen

woman-1165989_640

Vi kan som kristna påminnas om mkt i dagens läge när flyktingar kommer till oss. En sak är hur vi egentligen alla är flyktingar och främlingar här i världen, på väg till ett ”land” där rättfärdighet bor… C.O. Rosenius får gästblogga om detta:

”Så ska ni äta det: ni ska vara omgjordade kring era länder och ha skor på era fötter och stavar i era händer, och ni ska äta det, såsom de som hastar till vägs; ty det är Herrens passah.” (2 Mos. 12:11)

Den andliga betydelsen av denna föreskrift vid påskalammets ätande i gamla testamentets tid är, att var och en, som kommer till Kristus och anammar Honom, genast ska bryta upp ifrån sitt förra träldomsliv under synden, världen och fåfängan, genast ta avsked från det gamla väsendet och beträda en helt ny väg samt sedan aldrig se tillbaka, utan ila såsom en jagad flykting så fort och så långt som möjligt ifrån syndens och djävulens tjänst — och aldrig mer fästa sej vid det jordiska, aldrig söka bereda sej ett paradis här nere, utan alltid vara på resande fot, såsom den som söker ett fädernesland.

Read the rest of this entry

Demokratisk planering – ett fantastiskt verktyg för smågrupper

diakoniamöte

Jag är just nu en sväng på Diakonias aktivisthelg i Stockholm, och gjorde på tågresan hit klart en fyrsidig PDF om den modell vi använt i Uppsalagruppen som jag varmt kan rekommendera till alla som är med i smågrupper: Demokratisk planering. Nedan har jag anpassat texten till församlingar och cellgrupper.

Demokratisk planering

I över sex år har jag varit aktiv i Diakonias aktivistgrupp i Uppsala, häften av tiden som ledare. Ända sedan jag gick med i gruppen har vi haft samma struktur på gruppen, en struktur som verkligen fungerar otroligt bra och som jag tror har varit en nyckelfaktor till att gruppen har kunnat bestå, utvecklas och göra skillnad.

Det finns säkert många fler grupper som har samma struktur, men vad jag vet finns det inte jättemycket beskrivet på nätet om den. Jag tror att den inte minst skulle kunna göra stor nytta i husförsamlingar och hemgrupper, i synnerhet i de kyrkotraditioner som betonar det allmänna prästadömet och Andens gåvor.

Som namnet antyder är Diakonias aktivistgrupper kopplade till biståndsorganisationen Diakonia, vi fokuserar på globala frågor och deltar i Diakonias kampanjer, men grupperna är också väldigt självständiga där aktiviteter och teman är upp till själva gruppen. Demokratisk planering har gjort att dessa beslut är förankrade i gruppen och att väldigt många blir delaktiga och finner gruppen relevant.

Upplägg

Nyckeln till modellen är uppstartsmötet i terminens början. Det utformas som ett planeringsmöte där vi tillsammans bestämmer vad vi vill lära oss och vad vi vill göra. Ledarna för gruppen ägnar sig alltså inte åt planering i vår aktivistgrupp. Vår roll blir enbart att bestämma när uppstartsmötet sker, samt att förmedla information från Diakonia och från andra som kontaktar oss. Diakonia har ofta en kampanj på ett visst tema som vi ofta anknyter till, men det är inget måste. Read the rest of this entry

Aktivism, altruism och ekonomisk utjämning

mörbylånga

När jag besökte Mörbylånga Filadelfiaförsamling på Öland fick jag predika på deras husgudstjänst om aktivism! I det vävde jag in kärlek till nästan och invandraren, kristnas kall att vara altruister som bekämpar egoism och de ekonomiska implikationerna av det: rika ska alltid ge till de fattiga tills de inte är rika längre. Predikan börjar vid 14:25 då jag först sammanfattade föredraget om evangelisation som jag hade hållit kvällen innan samt svarade på lite frågor angående var offentlig evangelisation lämpar sig bäst i dagens samhälle:

Paulus skriver: ”Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3-5). Detta är en grundbult i kristen moral: vi ska sätta andra högre än oss själva. Vi ska bekämpa egoism och självcentrering hos oss själva men också hos andra. En kristen ska inte försöka gynna sig själv genom att exploatera andra, utan gynna andra genom att utge sig själv. Medlidande kräver uppoffringar, och det är både vackert och hederfullt.

Jag berättade om Francis Shongwe, den sydafrikanske pastorn som uppväcktes från döden i september 2003 och som jag fått äran att möta. Han betonade Luk 3:11, den som har två tröjor ska ge till den som ingen har. I Himlen finns ingen fattigdom och hunger och vårt jobb är att be och arbeta ner Himmelriket på jorden genom att bland annat utjämna ekonomiska klyftor. Så älskar vi vår nästa. Så är vi till sinnes som Jesus är.