”Älska din nästa som dig själv.”
Jag tror att de flesta människor tycker att ovanstående citat är fint och så, att om människor levde så skulle vi ha en fantastiskt mycket bättre värld, om vi faktiskt lärde oss att älska varandra. Däremot tror jag ibland att vi gör budet om nästakärlek mycket mindre än vad Gud vill.
I höstas pågick en politisk debatt i Danmark kring frågan ”Vem är min nästa?” En minister drog förminskandet av nästakärleken till sin extrem när hon menade att syriska flyktingar inte skulle vara hennes nästa, och att Jesu bud endast skulle innebära att vi ska vara lite extra snälla vid våra familjemedlemmar. Detta är dock tvärt emot Jesu undervisning, och Jesus är enormt tydlig med att kärleksbudet inte bara kan gälla dem vi lever tillsammans med (”Ska ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.”).
Jesus berättar en liknelse om en man som är på vandring. Mannen blir överfallen, rånad och misshandlad, och lämnad åt sitt öde. Människor med andligt anseende och socialt kapital går förbi honom, men en samarier, vilka judarna inte hade mycket till övers för i övrigt, tar sig an honom. Jesus lyfter inte upp de skenheliga som föredömen, utan samariern, och ger gång på gång kängor till den religiösa eliten och hävdar att ”horor och syndare ska komma före er till Guds rike.”
Hur kan jag säga att jag älskar andra människor, om jag inte högljutt protesterar mot en slaktad asylrätt och lagar som hotar att splittra både familjer och människors trygghet? Hur kan jag säga att jag älskar andra människor om jag indirekt skadar dem genom att stötta orättfärdiga industrier? Hur kan jag säga att jag älskar andra människor om jag samtidigt förstör miljön vilket också skadar andra människor, framför allt jordens fattiga? Vad är min så kallade kärlek värd om jag inte delar med mig av det jag har fått?
”Ska jag ta vara på min broder?”-frågan ringer i mig och jag tror att Guds svar är ja, vi är kallade att ta hand om varandra, och att vi har ansvar för hur våra liv, direkt och indirekt, påverkar andra människor. I en globaliserad värld där vi har makt att hjälpa eller inte hjälpa människor på andra sidan jorden med våra resurser kan inte budet om nästakärlek bara gälla de vi möter i vardagen, utan varje människa som påverkas av hur vi lever.
Det här måste få konkreta, praktiska konsekvenser för hur vi lever, och jag vill bara nämna några principer som blivit viktiga för mig de senaste åren:
- Vi tackar Gud för maten och för alla som på olika sätt producerat maten, och ber Gud välsigna dem. Om jag tänker att mitt ätande är tänkt att vara till Guds ära, kan jag inte äta eller dricka på ett sätt som skadar den här jorden eller andra människor.
- Vi tackar Gud för kläderna vi har på kroppen, och ber Gud välsigna dem som producerat dem. Att välsigna dem innebär att jag också måste se till att människorna som producerat mina kläder får rimliga arbetsvillkor och löner, att jag inte kan köpa vilka kläder som helst och samtidigt säga att jag lever ett liv där jag vill ”älska min nästa som mig själv.”
- Vi kan inte konsumera hur som helst längre. Jag har ett ansvar att det jag använder inte har skadat andra människor i tillverkningsprocessen. Vi kan inte hålla på och stötta orättfärdiga industrier. Det blodigaste exemplet jag hittat är teknikindustrin, där brytning av så kallade konfliktmineraler underblåser den blodiga konflikt i Kongo som skadar och dödar människor. Jag kan inte heller konsumera på ett sätt som skadar miljön, eftersom miljöförstöring och klimatförändringar drabbar världens fattiga och Bibeln är så genomtydlig med det faktum att Gud är de svagas Gud och på de fattigas sida. Läs Amos eller Jakobsbrevet om ni tvivlar på vems sida Gud är på. Och om du hör till den rikare delen av världen så låt det beröra dig.
- Vi kan inte äga hur som helst längre. Om jag är kallad att älska min nästa som mig själv, måste de goda gåvor jag fått av Gud få komma fler till del.
Alla flyktingar som påverkas av gränskontroller och hårdnande asylregler, tiggande EU-migranter, hen som producerat mina jeans i en klädindustri i Bangladesh, hon som odlat mitt kaffe, de som påverkas av västvärldens klimatpåverkan och miljöförstöring: De är vår nästa, och vi har ett ansvar, privat och politiskt, inför dem och inför Gud själv.
Herre, hjälp oss att älska dig av hela våra hjärtan, med vår kraft och vårt förstånd.
Hjälp oss att inte göra skillnad på människor, utan att älska vår nästa som oss själva.
Förlåt oss när vi skadar andra människor, oavsett om de är nära eller långt borta.
Omvänd oss till dig, du vår frälsnings Gud.
Tack för din hjälp och att vi får ta del av din kärlek för att kunna älska varandra.
I Jesu namn,
amen.
Om Emma Andersson
Psykologi- och teologiintresserad kaffedrickare som tycker om att scouta, leka med barn och springa. Vill mer enkelhet och tror på församlingen som en annorlunda gemenskap.
Hela Pingsten 
Emma,
Ja, allt har vi att tacka Gud för. Att han bevarar och beskyddar oss. Att vi fortfarande har frid där vi bor. Att vi har mat och rent vatten. Allt det överflöd han ger oss. För våra nära och kära. Det finns ingen god aspekt i livet som inte tillhör Gud.
Vad ligger då an på oss?
”Han svarade:”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” (Matt. 22:37-40)
Samarien var din nästa i Lukas 10. Det var inte prästen eller Leviten, inte heller rövarna var din nästa, de var inte ens omnämnda. Inte heller värdshusvärden som fick betalt för att ta hand om honom.
Jesus undervisning i NT är på ett personligt plan. Han undervisar inte om asylmottagningar, tillverkningsmetoder, miljöförstöring eller andra politiska frågor.
”Jesus svarade: Mitt rike är inte av den här världen.” (John 18:36a) är några viktiga ord att lägga på minnet.
GillaGilla
Hej Thomas!
Jag håller absolut med dig om att frälsning är något vi behöver ta emot personligen. Däremot menar jag att just det bibelcitat du citerar, att ”älska sin nästa som sig själv”, måste få konsekvenser i hur vi lever och tar hand om andra människor. Om jag förstör livsvillkoren för andra människor är det inte särskilt kärleksfullt, eller hur? Jag tror att Jesus är intresserad av hela våra liv och vill att vi ska följa honom på alla plan. Varje dag tar jag små beslut som en del kallar politiska – men de är en del av mitt liv och jag har ansvar för dem.
Jag håller också med dig om att Guds rike inte är av denna världen. Det är just därför det är viktigt för mig att inte gå med på den här världens förtryckande system som skadar människor på olika sätt, till exempel genom miljöförstöring, orättvisa arbetsvillkor eller orättfärdiga asyllagar. Om vi längtar efter att Guds vilja ska ske ” på jorden så som i himmelen” så måste vi fundera över hur vi tror himmelen är. Min övertygelse är att i himmelriket så skadas inte människor – och då ska vi verka för att inte skada människor här heller.
GillaGilla
Emma!
Givetvis, Guds bud är skrivna i våra hjärtat i och med vår pånyttfödelse genom Jesus Kristus. Och som det står i Jakobs brev så är tron utan gärning död, dvs om vårt handlande inte speglar budorden då är vår tro inte mycket värd.
Att leva enkelt är en sund kristen inställning, framför allt av den anledningen att vi inte blir uppslukade av denna världens lockelser. Att sprida evangeliet är vår huvuduppgift, men att även sprida ett sunt levende är en självklarhet. Vi är dock inte ansvariga för vad andra gör och glöm inte att var och en som är kristen ska bära sitt eget kors.
Visst kan man kämpa mot exempelvis orättvisa arbetsvillkor, miljöförstöring och politiska beslut, men det får inte ta överhanden i våra kristna liv, så att Jesus kommer i andra hand.
GillaGilla
Du skriver: ”Att sprida evangeliet är vår huvuduppgift, men att även sprida ett sunt levende är en självklarhet.” Jag tänker att lära och liv hör ihop. Evangeliet är Jesus Kristus själv: hans liv, undervisning, försoningsdöd och uppståndelse. Lärjungaskap är ett liv i hans efterföljelse, att lyda honom, att bli mer lik honom. Därför är min övertygelse att det inte går att skilja det du kallar ett ”sunt leverne” och ”att sprida evangeliet” åt.
Vidare skriver du ”Visst kan man kämpa mot exempelvis orättvisa arbetsvillkor, miljöförstöring och politiska beslut, men det får inte ta överhanden i våra kristna liv, så att Jesus kommer i andra hand.” Som du säkert redan förstått så innebär efterföljelse i mitt liv bland annat de här sakerna som du räknar upp. Lära och liv går inte att skilja åt, det vi kallar ”andligt” och ”världsligt” hör intimt samman. För mig handlar evangeliet om Guds kärlek till skapelsen och människan – och då måste hela mitt liv och inte bara mina ord vittna om det. Om inte min livsstil, mina val och beslur talar om en kärleksfull Gud tror jag att jag är en hycklare, och Jesus är ganska hård mot sådana i evangelierna.
Fred och frid,
Emma
GillaGilla
”Älska din nästa” är steg tre, inte sant?
Steg 1: ”Du ska älska Herren din Gud, av allt” du är och har
Steg 2: ”…som dig själv”
Steg 3: ”Du ska älska din nästa…”
Jag har burit dessa ord i några år och brottats med dem ganska våldsamt. Där jag är nu ser jag följande:
Budet utgår ifrån att vi ska älska Herren. Eller Härskaren, som ”Herren” betyder, han som har all makt. När vi älskar Herren, så kommer vi så nära Honom att hans kärlek liksom gnuggar av sig på oss. Vi lär känna hur han älskar oss och börjar själva kunna älska oss själva. När det händer kan vi svårligen låta bli att älska vår nästa, dvs de personer som just nu befinner sig inom räckhåll för våra möjligheter att göra dessa till godo.
OM vi följer budets första steg kommer vi snart att följa dess tredje steg. Inte för att vi ”ska” utan för att det är en oundviklig konsekvens.
Och vi kommer att förstå att ”älska” innebär att ge, göra, ge och åter igen ge i handling.
GillaGilla
Hej Urban!
Jag tror att världen är alldeles för full av människor som är egenkära utan att älska andra människor. Att lyfta fram ”som sig själv” i den här texten är jag tveksam till. Det är inte det budet innebär (även om jag tror att vi behöver förstå vilka vi är i Guds ögon), utan kärleksbudet är just dubbelt: älska Gud och nästan.
Vidare håller jag med dig. Om vi älskar Gud, i handling och sanning, då visar det sig i vprt relaterande till andra människor. Dock talar jag här om sådana val och beteenden vi kanske inte först tänker på. Det gör att det känns viktigt för mig att lyfta aspekter av nästakärlek som kan upplevas som längre bort. Dessutom är det ett problem, om du läser artikeln av den danska politikern, att budet om nästakärlek förminskas till att bara gälla att ta hand om våra nära och kära, vilket var ännu en anledning till mig att skriva detta inlägg.
Fred och frid,
Emma
GillaGilla
Jag är med på din bottom line. Emellertid tror jag att ”egenkärlek” är något helt annat än det som skrivs om i 3e Mos. Den ”kärlek” som vi har till oss själva, i upproret mot Gud, är ond och icke det minsta utgivande utanför sådant som ger oss själva något. Som danskens uttalande, tex.
Men…om vi ska kunna älska vår nästa rätt ”så som dig själv”, så måste vi älska oss själva rätt. Det…är i min ringa erfarenhet inte så många som förstår att göra, inkluderat mig själv.
Alltså kommer all kärlek från kärlekens Gud, som vi måste älska helt för att rätt älska oss själva och därmed rätt älska andra.
Som en liten sidonot tror jag att ”nästa” i biblisk mening är den människa som är tillgänglig för mig. Dvs en vars situation jag kan påverka. Några påverkar jag ”fysiskt” dvs de är nära mig, påtagligt. Numera kan vi också nå folk via nätet, via hjälporganisationer i massor, etc. Så ”nästa” är ett vidgande begrepp!
GillaGilla