Jag har fått äran av Micke att få vara med och skriva här på Hela Pingsten, och ämnet som jag vill beröra är kreativitet ur en kristen synvinkel. Ett superviktigt ämne vill jag påstå!
1Mos 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Det allra första vi slås av när vi öppnar Bibeln är en konstnär som precis ska sätta sin pensel mot målarduken som är helt orörd, eller en musiker som ska sätta ton för första gången på sitt instrument. Det är Gud, Skaparen, som sätter klang och liv i hela universum med allt vad det innebär.
Rom 1:20 ”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. …”
Jag förmodar att det inte bara är jag som har suttit bänkad framför något av de naturprogram som finns på tv och fascinerats av den otroliga mångfald som finns i världen. Det är i alla fall min mormors favoritsyssla. Jag har lärt henne att sms:a och brukar fråga vad hon gör även fast jag vet vad hon kommer att svara. Alltid är det något djur som hon har lärt sig något nytt om och som hon med stor begeistring berättar för mig om. Precis som min mormor så behöver du inte vara kristen för att fascineras av naturen – du behöver inte ens bekänna dig till någon gudstro överhuvudtaget, du kan ha utgångspunken att livet är en slump och därmed absurt. Det jag vill komma fram till är att alla människor på ett eller ett annat sätt kan medge att det finns en kreativitet utan dess like i allt som finns till.
Och för att verkligen sätta fart på hjärnan så kan vi även ställa oss inför detta:
Allt som finns till har en gång i tiden inte funnits (med undantag för Gud). Det är en ganska svindlande tanke om du verkligen sätter dig in i den. Ta en stund och så kollar du på allt som du har i din omgivning. Försök att förstå att allt du ser är påhittat, det har en gång i tiden bara varit någons fantasi. Även Guds.
Detta gäller skärmen som du tittar på när du läser min text. Bokstäverna som vi använder oss av för att kunna kommunicera med varandra är också något påhittat. Du stirrar just nu på krumelurer som en gång i tiden bara var streck av olika slag. Men som med tiden blivit allmänt vedertagna och idag ”naturliga”.
För att sammanfatta texten ovan så är Gud kreativ och vi som Guds skapelse och avbild lika så. Så ska det vara!
Men.
Det har genom historien ofta funnits tendenser till att kreativiteten stoppas. Och nu när vi är på en kristen blogg så kan vi lik väl tala om en kristen kontext gällande detta problem.
Låt oss börja med musiken och kyrkan. Det finns väldigt mycket att säga om detta ämne då dessa två ting har gått hand i hand från start. Bibeln är ju delvis sångböcker och poesi. Tyvärr har det ofta funnits och finns regler för hur ”kristen” musik ska låta. Jag tänker på 80-talet då band som Stryper och Jerusalem fick stånga sig blodiga mot andra kristnas åsikter och påståenden om att deras musik var från djävulen, hårdrock kunde ju knappats vara något från Gud.
Under 1800-talet myntades citatet: ”Why should the devil have all the best tunes?” som bland annat ska ha använts av William Booth (grundaren till frälsnings armén), som kritik av att musiken var alldeles för inrutad och styrd.
Nog har det blivit bättre på sina håll och mer öppet idag när det kommer till vad ”kristen” musik är, hur den låter och upplevs. Men för att vara lite pessimist så vill jag hålla på att det blivit bättre och inte bäst. Jag vill påstå att det fortfarande finns ganska tydliga ramar för det kristna soundet. Tänk på ordet lovsång och vad som spelas upp i ditt huvud i samband med det. Det är det som är det vedertagna soundet i vår kristna kultur idag.
När jag talar utifrån mig själv så har jag ibland svårt att känna harmoni när jag vill lovsjunga Gud med den etablerade musiken. Jag kan likt William Booth uppleva att musiken ibland är oinspirerande och inrutad. Parallellt med den känslan vill jag poängtera att lovsången i första hand är till för Gud, det är ju huvudkonceptet med just lovsång. Men å andra sidan så är det ju vi som lovsjunger honom och därmed vi som hittar på hur det kan låta. Ibland tror jag att vi får för oss att Gud vill att det ska låta på ett speciellt sätt, och skulle det vara sanningen så bör vi återgå att spela på lyror och cymbaler.
Jag minns ett tillfälle då jag var i Indien på ett bönemöte med indiska kyrkoledare. Vi hade just bett tillsammans och skulle övergå till lovsången. Och utan att överdriva så var det som att hamna mitt i en Bollywood-musikal. Med andra ord väldigt annorlunda än vad jag var van vid. Jag försökte sjunga med på Tamil och hade ganska blandade känslor. Jag var glad över att få kunna lovsjunga Gud med en indisk touch och samtidigt förknippade jag den här musikstilen med hinduism eller något New Age-aktigt. Då var det som att Gud kunde knäppa mig på näsan och påminna mig om att han varken är västerländsk eller vit.
Och jag tror inte att jag utmärker mig särskilt mycket när det kommer till att det som är främmande kan kännas skumt. Vi är sådana, vi vänjer oss snabbt vid mönster och håller gärna fast vid dem. Men det är viktigt att vi vågar bryta mönster och vara nyskapande och därmed fortsatt kreativa. Sen måste inte allt alltid brytas eller göras om, dock inte hindra andra från att röra om i vattnet så att det håller sig levande. Risken kan annars bli att vi gör som Mose, åter slår på klippan för att det fungerade förra gången.
Jag vill även prata lite om konst då det mer är mitt område. Jag skapar konst, har en egen firma inom det området, och har nyligen haft min första soloutställning vilket var väldigt kul. Det är för mig ett naturligt missionsfält och ett utmärkt medel att kunna samtala med människor om tro.
När det kommer till konsten och kyrkan så har den haft en mer brokig historia än kyrkan och musiken. Kollar vi i många av våra ickehögkyrkliga lokaler så finns det ofta en stor avsaknad av konst, men det har inte alltid varit så utan har sina historiska förklaringar. Någonstans i samband med kritiken mot att ikoner hade blivit lite av avgudar osv. så gjordes den klassiska ”kasta ut barnet med badvattnet”. Här skulle det minsann inte finnas något som kunde få den köttsliga människan att synda med ögonen. Tråkiga sterila väggar var allt som behövdes då det var det andliga som var viktigt och inte det kroppsliga. Och sedan dess har det inte varit ovanligt att de svenska frikyrkorna varit ganska kala på konst förutom lite änglar som vaktat barn, vävkonst som fått hänga kvar sen 70-talet och ett gammalt hederligt träkors såklart. Och om det nu har funnits någon tavla så har ofta motivet varit mycket tydligt och enkelspårigt. Ett porträtt på en allvarsam Jesus.
Allt detta påverkar vår Gudsbild och därmed vår relation till honom.
Det är så synd att det många gånger har slagit så fel när det kommer till t.ex. konsten och musiken i kyrkan. Jag tror att det i mångt och mycket är rädsla som styrt över hur mycket kreativitet och skapande vi släpper in i kyrkans rum. Rädsla över att man inte har kontroll över ens egna uppfattning om Gud. För om Gud kan upplevas indisk och österländsk, eller arabsik och utländsk vad händer då med min låda där Gud så fint har legat stilla?
Kreativiteten är som Guds Ande, den far vart den vill och det går inte att styra den utan att få dåliga konsekvenser.
Avslutningsvis så vill jag även poängtera att kreativiteten liksom Gud inte är något som kan boxas in och endast hör till de ”estetiska” uttrycken som dans, teater, musik, konst osv. Kreativitet är syret till allt som finns. Och då pratar vi även om det andliga (vilket borde vara självklart, med tanke på ande, kropp och själ).
Ta Apostlagärningarna som exempel då folk blir helande av kläderna och skuggor från lärljungarna. Vad vi vet så fanns det ingen undervisning om skuggans och tygbitarnas nådegåva. Däremot var det människor som vågade vara kreativa nog och prova det ingen provat förut.
Var kreativ i allt du gör för sån är du skapad.
Mormor bredvid sig själv från min utställning ”Hjärnans Apostlar”.
Hela Pingsten 
När min tro blev levande var det jätteviktigt för mig att få uttrycka det jag upplevt i ord och bild. Jag satt bakom kunddisken i min butik och ritade och skissade på baksidan av förbrukade affischer och posters. Det blev mest om Bibelns första kapitel för jag hade ju precis upptäckt att Fadern hade skapat även mig med ett eget syfte och mål precis som han skapat alla andra. Det ville jag förmedla och började skissa en skapelsebok för barn att kunna vara kreativa med. Ett blad per skapelsedag. Jag hade ingen hemförsamling när tron blev levande och var väldigt ensam och då behöver man uttrycka sig extra mycket på olika kreativa sätt annars spricker man ju! DET borde man kanske se mer av i församlingarna, nyfrälsta som behöver få visa upp sina blommor när äntligen knopparna brustit!
Sedan blev jag pga många saker tillknäppt med åren igen men hamnade på en högst levande Gudstjänst där man talade enbart om friheten i Jesus Kristus och då brast det igen. Jag storgrät en timme i sträck. Bort från lagiskhet och traditioner.
GillaGilla
Hej Ullrika. Kul att höra att det estetiska uttrycket kunde hjälpa dig i början av din tro! För mig har det blivit tvärt om. Jag hade varit helt inriktad på att jag skulle bli skådespelare innan jag på frälst, och när jag väl hade fått en tro så började jag fundera mer över vad Gud vill med mitt liv. Så jag hade några år då jag gick ifrån de estetiska men som jag sedan har vuxit in i igen. Nu i efterhand är jag väldigt glad över den resan då jag fått lite mer perspektiv i livet:)
Sen tror jag precis som du att kreativiteten borde var mer grundläggande hos församlingen men även hos människan i helhet.
Gjorde du klart skapelseboken?
GillaGilla
” kreativiteten borde var mer grundläggande hos församlingen ..”
Ja, tänker på hur viktigt det är att var och en får vara som Gud skapat honom /henne. Gud är ju ytterst kreativ när han syr en människa och då har vi att ta till vara det som han tänkt med sin skapelse. Hur mycket missar vi, kanske rent av förstör vi, när vi inte låter Guds skapelse få komma till uttryck. Har han tänkt dig som en skådespelare, ja då är det är en gåva från Gud till dig och då ska du givetvis få komma till uttryck i det. Det är säkert vanligt med ”pauser” i sin kreativitet på det sätt som du beskriver, för att skapa perspektiv. Även det är ju kreativt, att reflektera och tänka på sin roll. En av mina favoritmusiker, Keith Green, tror jag hade en kreativ paus från profan musiker innan han blev en kristen musiker. Man behåller gåvan men ändrar innehållet i den. Då behövs säkert reflektionstid.
Jag är egentligen en riktig torrboll. Syftet med skapelseboken var att barn skulle ges tillfälle att reflektera kring att man är en älskad skapelse och inte en slump via evolution. Och jo, det blev en färdig pysselbok. Sålde enstaka ex till självkostnadspris och skänkte sedan bort det mesta men några ex finns kvar om du vill ha 🙂 Om du låter Micael ge mig din adress så skickar jag ner några till dig. De är inget proffsverk utan mer som ….en uppriktigt sjungen lovsång med några ”skrala toner” på vägen. Har du några kids i närheten som gillar att sitta med kritor o greja kommer de nog ändå få en god stund.
GillaGilla
Ett viktigt, men också jobbigt, ämne – ”kreativitet”.
Speciellt som du börjar med ”Creo” – ”jag skapar”, eller på ren svenska: ”jag frambringar ur intet”.
Problemet är att uttrycket ”kreativitet” har bytt betydelse till en rent hädisk betydelse, eftersom det antyder att en människa kan frambringa något ur intet. Något som jag inte har någon info om att det har hänt ens med Helig Andes hjälp. Att skapa är Guds privilegium.
Att utföra konst, t.ex. omforma existerande materia, framföra ljud eller visuell konst, eller komponera något för något medium vilket som, vad är då det? Jo: konst! Vilket är MYCKET (ursäkta tonfallet) gudeligt. Människan gavs förmåga att tänka fritt, vilket innehåller förmågan att tänka ut/hitta på sätt att använda och utforma skapelsen för olika ändamål.
Vissa konstruerar och tillverkar verktyg, vissa komponerar och framför en dans, någon en målning, en annan en väv eller ett musikstycke. Allt detta är förändringar av det existerande.
Konstnärlighet, konstfärdighet, påhittighet, händighet…jodå, det ingår i människans förvaltarskap. Gud – endast och allena – kan skapa, frambringa ur intet.
Words matter – ords betydelse kan förvirras, men ”grymt” betyder fortfarande ”utstuderat elakt och brutalt”… Och ”skapa” betyder ”frambringa ur intet”.
GillaGilla
Jag förstår inte vad det är du vill säga. Att det är fel att skriva att vi skapar för att det betyder att frambringa något ur intet?
GillaGilla
Korrekt.
För ingen av oss kan frambringa ur intet. Bara Gud.
Det vi gör är att syntetisera erfarenheter och saker som någon vi tror talar sant berättat för oss, ofta i bokform. Det kallas att konstruera/komponera samt att producera/framställa/framföra. Eller ”dana”. Så som Gud gjorde människan; han tog lera och gjorde en snygg klump som han sedan andades liv i. Gjorde/danade, inte skapade, enl 1 Mos.
Eller att hitta på, uppfinna, tänka ut, etc. Som blir uppfinningsrik(edom), påhittig(het), mm, respektive diverse skickligheter.
Words matter…att säga att vi kan skapa är hädiskt, för skapande har Gud förbehållit själva gudomen, sig själv. Välj andra ord, tex något av de uppräknade ovan.
GillaGilla
Urban,
Intressant med specifika betydelser samtidigt som man får tolka någon utifrån dess sammanhang. Annars kan man nog snart inte säga någonting?
Och om man gör någonting tillsammans med Gud under Guds ledning, vad skall man kalla det?
Tex en sann profetia är skapad från Gud ur hans intet förmedlad via Den Helige Ande genom en människa, är då något som Gud skapat.
En falsk profetia har man hittat på, i folkmun ”skapat själv”.
Om man gör någonting under Den Helige Andes ledning förmedlar man någonting som han skapat.
Man kan alltså inte med automatik säga att så snart en människa är inblandad handlar det absolut inte om någonting skapat som förmedlas. Skapar man med Gud förmedlar man hans skapelse så som den är tänkt.
Ta bönen tex. Gud vet redan vad vi behöver innan vi bett om det. Inom en kan Gud mana till var och en vad man ska be om. Då ber man om det som Gud redan skapat i en och man får bli en del i den skapelse som han tänkt.
Hädiskt blir det när man gjort någonting och påstår att det är från Gud när det inte är det.
Genom Den Helige Ande fortsätter Gud att skapa saker för oss och med oss och genom oss med hjälp av de gåvor man fått varje dag?
GillaGilla
Urban, ärligt talat så vet jag inte om jag ska skratta eller bli upprörd av det du säger. Det du säger är att jag hädar mot Gud för att jag använder ordet kreativet som kommer från latinets Creo, som i sin tur har en betydelse som du menar är: att skapa ur intet. Du menar även att detta då endast kan tillförskrivas Gud då Han är den ende allsmäktige skaparen.
Jag blir provocerad på en mängd plan och nu ska jag förklara varför.
För det första så tycker jag att du skapar en höna av en fjäder med en liten touch av farisé-anda. Därför att detta är just vad det är, att peka på något och verkligen ”skapa” ett problem. För om det är något som inte fanns innan mitt inlägg om kreativitet så var det just frågan om jag hädar när jag påstår att jag är kreativ. Redan här kan vi ju gå in i cirkeldiskussioner om du nu har frambringat detta problem ur intet och därmed själv hädar mot Gud.
Men låt oss bespara det ämnet då jag tycker att det är mycket onödigt.
För det andra så bör du när du nu väl går till ”grundordet” göra mer efterforskning om det är så viktigt. Här har jag en länk som du kan utforska:
http://english.stackexchange.com/questions/124226/etymological-root-and-usage-of-create
För det tredje så vet både du och jag att ord förändras med tiden. Och om vi alltid skulle leva efter vad grundordet betyder så skulle vi få väldigt svårt att göra oss förstådda i vårat samhälle. Låt mig statuera några exempel.
Jag gissar att om du skulle gå ut på en äng en tidig augustimorgon, när solen precis börjar titta fram och daggen fortfarande ligger fint på marken, inte uttrycka dig: Vilken vacker fitta! Det skulle inte jag i varje fall då ordets betydelse ändrats avsevärt.
Det finns en mängd fler exempel på detta såsom:
Marsipan. Kan komma från ett persiskt ord som betyder ”stillasittande kung”. Det var från början namnet på ett mynt som avbildade just detta. Senare kom det att betyda ”ask för mynt”. Ännu senare fick det betydelsen ”ask med sötsaker” och slutligen övergick det till att betyda ”en sorts sött bröd av mandel och socker”.
Alkohol kommer från arabiskans al-kuhul, ursprungligen ett pulver som man färgade ögonlocken med. Sedan anammades det av kemisterna och kom att syfta på fint pulver. Så småningom nådde det kemin och blev namnet på vätska som utvunnits genom destillering eller rening. Därav alkohol.
Skola kommer från ett grekiskt ord för ”fritid”! Alltså tid då man inte behövde arbeta.
Gymnastik kommer från grekiskans gymnos, naken, då tidiga grekiska idrottsmän var nakna.
Sambo betydde 1950 ”avkomling av neger o. indian” och idag ”person som utan äktenskap sambor med annan”.
Eller ta ett ord som neger. Kommer från det spanska ordet ”Negro” som betyder svart. Jag skulle kunna hävda mig ha grundordet som anledning till varje gång jag samtalar med en mörkhyad person och promt envisas om att jag ska kalla denne för neger.
Jag är väl medveten om att det är superviktigt att efterforska vad en text vill säga en och då många gånger behövs grundorden när man till exempel läser historiska skrifter såsom Bibelns olika böcker. Men detta gäller även när man ska läsa och förstå skrifter från idag eller för 50 år sedan. Så om inte hänsyn tas till kontext både i dåtid och nutid så kommer det att bli fel. Och det blir det nu när du du säger att jag hädar mot Gud. Det gör jag inte, för jag menar inte att jag är en allsmäktig skapare som tävlar mot Gud.
Jag talar om att vara kreativ.
GillaGillad av 1 person
”Jag gissar att om du skulle gå ut på en äng en tidig augustimorgon, när solen precis börjar titta fram och daggen fortfarande ligger fint på marken, inte uttrycka dig: Vilken vacker fitta! Det skulle inte jag i varje fall då ordets betydelse ändrats avsevärt.”
Bara av misstag förstås.
En gång sade jag till en man att han hade vackra pungkulor. Allt som ett resultat av misslyckad kreativitet. Hans språk var tyska och jag hade glömt vad ögon heter på tyska. Jag tog engelskans ”eyes” vrängde till ordet till tysk klang och ut ur min mun kom ”eier”, vilket på tyska är ett alldeles eget ord och betyder ”ägg.” I Tyskland betyder ägg på en man pungkulorna.
Mannen var vänlig nog att korrigera mig och där o då lärde jag mig att ingen nation har patent på språket. Hela händelsen var tillräckligt pinsam för att prydliga Ulrika skulle minnas detta och i någon mån ta lärdom.
Idag föredrar jag kroppsspråk (enkelt skådespeleri), framför verbal kreativitet när situationer av språkförbistring uppstår.
GillaGilla
Min avsikt var alltså att säga att han hade vackra ögon.
🙂
GillaGilla
Spännande respons! (semestertider visar sig vara fel tid att engagera sig i blog-dialoger…)
Responsen leder i viss mån till ”my point is made” – ord spelar roll. Det är inget misstag att ”ditt tal ska vara ja (för) ja och nej (för) nej”.
Provoceras? Bra – då måste du tänka.
Världen kämpar mot oss och ”skulle Gud ha sagt” är synnerligen giltigt idag, som för de första människorna. Därför är ord viktiga.
Några exempel:
”Kreativ” var där vi började.
”Uppmuntra” betydde ”att öka iver” eller ”att öka djärvhet”. För ca 100 år sedan började övergången till det som folk tänker idag: ”att göra glad”. Missar vi inte något viktigt, ur Biblisk mening?
Romarna som misshandlade Jesus var grymma! Wow, vicka lirare! Helt fantastiska! Eller var de elaka, känslolösa eller till och med sådana som njuter av att göra illa!
Att bli spetälsk var helt sjukt! Hur kunde ”sjukt” bli något positivt?
Till och med i kyrkan är det bra om det är ”sjukt grymt”.
Substantiv bryr jag mig inte mycket om. Missförstånd pga sådana kan vara tämligen pinsamma, men är alltid uppenbara och klaras snart ut, om man vill.
Missförstånd pga vansklig användning av verb, och än mer adjektiv, ställer till mer och djupare missförståelse.
Så mitt slutord i denna dialog, pga semester, blir:
Använd inte orden som världen gör: för att förvirra och förblinda både världens och Guds folk.
Låt ja vara ja och nej vara nej, låt gott vara gott och ont vara ont, låt Guds vara Guds och människas människas. Om saltet mister sin sälta…vad kan jag då ge någon som anledning att denne någon ska bli ”salt”?
Allt Guds goda,
///urbank
GillaGilla