Jag befinner mig på annan ort. Inte i Sverige. Jag och min familj har hittat en plats där lugn, frid och gemenskap härskar. Ja, det finns en sådan plats, och vi har haft turen att hitta den.
I en liten sömnig bergsby i Italien har vi sedan ett par år, med jämna mellanrum, laddat batterierna. Dagar av tystnad, dagar av djupa samtal och så åter tystnad. Här finns det som jag längtar efter.
I byn vi bor i har alla allt gemensamt. Ja, de flesta bor i egna hus, men delar allt annat. Ofta stora gemensamma måltider där vi naturligtvis är medbjudna trots att vi inte tillhör byns bofasta befolkning. Sedan vi för första gången satte våra fötter där har vi varit en självklar del i byns gemenskap. Med händer och fötter, gester och enstaka italienska ord kommunicerar vi med varandra. Vi skrattar mycket och äter gott.
Men det tas också stor hänsyn till när och om vi vill vara för oss själva. Ofta är vi trötta och slitna när vi landar i detta paradis. Då respekteras det och vi får vara ifred och bara vara tillsammans i vår familj. Vi får ladda batterierna, leva i tystnad och gemenskap med bara vår familj.
Maten är lokal,odlas i byn. Egengjord pasta med råvaror från egna odlingar, grönsaker, ägg och frukt, bär, svamp,oliver och bär mm finns på bordet. Allt från eget jordbruk. Ofta är det hela byn som är med vid bordet, ibland äter var och en för sig i sitt hem.
Man hjälps åt i skördetiden vinodling, tomat-och grönsaksodling, vintillverkning, olivoljetillverkning, tomatsås-kok, sylta, safta, konservera. Man hjälps åt med både skörd och sådd. Man har en traktor gemensamt och olika hjälpmedel för skörd och sådd också de ägs gemensamt. Man delar allt, är beroende av varandra och den trygghet det är att ha en gemenskap. Alla får vara med, även vi som är på besök. Vi är medbjudna att ta del i det arbete som ska göras vid just den tidpunkten vi bor där. Det kan vara att skörda tomater, vindruvor eller oliver. Det kan vara sådd, vintillverkning olivoljetillverkning eller annat som ska göras beroende av vilken säsong det är när vi är på besök. Man håller koll på varandra och stöttar i sorg och gläds med varandra i glädjestunder ja, i alla livets skeenden har man en gemenskap.
Det finns inget överflöd av saker men man har det man behöver. Ingen behöver äga något speciellt eftersom man i gemenskapen delar på allt. Man lever efter att alla har allt gemensamt. Egendomsgemenskap.
Längtan till detta lugn och den glädje i det enkla genomsyrar min vardag. Önskar att kunna få uppleva samma sak när jag är hemma. Min längtan är större än resten av familjens. De tycker att det räcker med gemenskap ett par gånger per år när vi är där och vilar upp oss.
-Det skulle inte fungera hemma i Sverige. Det är vad min familj säger.
Jag tror att det skulle fungera. Men ett annat tänk måste till. Att man klarar sig med det lilla. Att man inte behöver äga allt själv utan kan dela med flera. Att man hjälps åt. Att man finns för varandra. Att sluta tänka individualistiskt.
Så länge hela familjen inte är med på tåget får jag njuta av den frid och lycka det innebär att leva i egendomsgemenskap på våra besök i vår älskade lilla italienska bergsby ett par gånger om året. Planera för att det en dag kommer att bli vårt permanenta hem också. För så kommer det att bli. En del saker måste först falla på plats under några år här hemma. Sen drar vi, min älskade make och jag. Till friheten i gemenskapen.
Gud välsigne er! / Désirée Kjellin
Hela Pingsten 
Låter som en sekt, en mardröm, inte vara individualistik. Nej man klarar sig inte med det lilla i det kalla mörka Sverige, Italien ok men in i Sverige.h
GillaGilla
Hej Désirée,
Underbar vila ni får. Ta vara på den.
Delar din längtan efter den gemenskap du beskriver. Den kommer i himlen.
Här på jorden får vi vara noga med de bibliska begreppen för att hamna rätt i dialogerna.
Bibelns egendomsgemenskap var mellan kristna i den första förfölja församlingen.
Det rätta du gör i din jämförelse är den att man i den första församlingen behöll sina egna hem. Man delade prylar och åkrar tillsammans, dock inte hemmen, även om det rådde stor gästfrihet där.
Det du beskriver, situationen i er by i Italien, är generös vänskap mellan olika religiösa.
Nästa vecka kommer en vän till oss, med en annan religion, och hjälper oss med sina verktyg som vi inte har råd med.
Din längtan är en ytterst god förberedelse för himlen. Där finns inte plats för egoism.
GillaGilla
Gud välsigne dig Ulrika!
GillaGilla
Hej Ulrika!
Det kan vara bra att notera att den första församlingen i Jerusalem började leva i egendomsgemenskap innan de blev förföljda (förföljelsen kommer först i kapitel 8), och egendomsgemenskapen upphörde aldrig utan fortlevde i fornkyrkan och har överlevt inte minst genom klosterrörelsen – det finns ingen tidpunkt i historien när kristna inte har levt i egendomsgemenskap.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Hej Micael,
”(förföljelsen kommer först i kapitel 8), ”
I vilket kapitel förföljs Jesus?
I vilket kapitel förföljer vår Apostel Paulus de kristna innan han vänder om?
Menar du på fullt allvar att jag bör lämna min familj och gå i kloster?
GillaGilla
Hej Ulrika!
Jesus fängslades och korsfästes innan pingsten, men förföljelsen mot församlingen utbröt på allvar först i Apg 8. Det är ju där det står om hur Paulus förföljer de kristna innan han vänder om! ”Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse. ” – Apg 8:1-3. Egendomsgemenskapen i Apg 2 och 4 beskrivs inte som ett resultat av förföljelse utan av den Helige Andes utgjutande, att de kristna var ett hjärta och en själ och inte ville att någon skulle vara fattig.
Vem har sagt att du ska lämna din familj och gå i kloster?! Är det på allvar det du trott att jag förkunnar? Den egendomsgemenskap jag förespråkar är ju inte katolsk utan frikyrklig och välkomnar familjer lika väl som de som lever i singelskap. Det är ju så de lever här i Jesus Army, som du förvisso starkt ogillar men som du knappast kan anklaga för att förbjuda familjer att leva tillsammans. Jag vill att alla ska leva i egendomsgemenskap så att ingen överhuvudtaget behöver vara fattig, men den egendomsgemenskapen kan se ut på en rad olika sätt och givetvis inkludera familjer.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Micael,
”de kristna var ett hjärta och en själ”
Sant.
”Inte som ett resultat av förföljelse”
Jo, för om de haft fortsatt ekonomisk gemenskap med sin synagoga (de uteslöts ju ur den) eller fått stöd av det romerska samhället hade de inte kommit samman på det sättet.
GillaGilla
Ulrika, synagogorna hade inte egendomsgemenskap och utrotade inte heller fattigdom, vilket existensen av väldigt fattiga judar till och med utanför templet visar. Om fattigdom inte skulle existera bland kristna skulle förvisso behovet av egendomsgemenskap vara mindre, men nu finns det ju miljontals fattiga kristna världen över, eller hur?
GillaGilla
Micael,
Ur 5 Mos 14 ”Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta.”
Om någon främling, faderlös eller änka uttrycker behov av ekonomiskt stöd tipsar jag om diverse bidrag som vårt samhälle erbjuder.
När det gäller att hjälpa fattiga frågar jag aldrig efter deras religion innan jag ger.
GillaGilla
Det är en sak att dela måltidsgemenskap och att arbeta ihop, som ju är trevligt. En helt annan sak att dela bostad och slå ihop alla ekonomiska egendomar.
GillaGillad av 1 person
…som ju är ännu trevligare! 🙂
GillaGilla
Gud sade: Mannen skall lämna sin fader och moder och hålla sig till sin hustru, därefter dela livet i ett kollektiv där allt ägs gemensamt? Nja utifrån skapelseordningen blir detta lite fel, eller?
Bb
GillaGilla
Björn, om du försöker använda Bibeln för att argumentera för att egendomsgemenskap skulle vara dåligt har du verkligen en uppförsbacke, som jag tidigare har påpekat. ”Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov.” – Apg 2:44-45.
GillaGilla
Micael!
Nej, Jag menar inte att egendomsgemenskap är något dåligt, men jag tror inte att alla skall leva så!
Summan av Guds ord är sanning och egendomsgemenskap är inte enda sanningen i skriften. Hela GT pekar åt ett annat håll och NT säger något mer och annat om ägande än vad du förespråkar.
Detta skrev jag för 6 år sedan:
Allt är Guds. Jag bara förvaltar!
För att gå vidare ska jag ta upp detta som sägs från predikstolen, att de troende inte äger någonting, utan att allt är Guds egendom, man hänvisar till ordet i Hagg. 2:9 och ps 24:1
Ty mitt är silvret, och mitt är guldet, säger HERREN Sebaot. Hagg. 2:9
1. Av David en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.
Man menar vidare, att jag, eller den troende är förvaltare åt Guds egendom och det är ju sant på ett vis, men kan man utifrån dessa två bibelversar säga att jag inte äger något?
Jag skall försöka visa på att skriften talar om ett ägande.
Ära HERREN med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda,: Ords. 3:9
Jag är nog lite av en hårklyvare, men jag menar att det i versen ovan, borde stå, ära Herren med hans ägodelar och inte med dina ägodelar. Jesus är ju lite av antingen eller och det är jag också. Det jag vill visa är, att dina betyder dina och inte Guds och ordet dina är en ägandeform, som visar på en person i närhet eller en själv, som man talar med på något sätt, muntligt eller i skrift. Samma sak är det med orden, mina, hennes, hans, mitt, ditt. Allt som är i ägandeform, måste betyda att den det pekar på, äger ägodelarna.
Därefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet, ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar. Luk. 12:15
I denna vers varnar Jesus för girigheten, han säger inte att vi inte har något som är vårt, eller att vi inte får ha några ägodelar, utan att vårt liv inte beror på om vi har överflöd på ägodelar, vi har alltså något som vi äger, men det Jesus menar är att vårt liv har ett annat värde, att vi har något som har ett högre värde än rikedom och ägodelar. Det kan vi se i nästa vers.
Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande. Hebr. 10:34
Utifrån denna vers, kan vi också se att vi kan bli berövade på våra ägodelar. Är man då bunden till ägodelarna, eller girig, så kan vi inte som det står, med glädje underkasta oss att bli berövade, vårt liv och fokus är på det jordiska och inte på det himmelska.
Jesus sa att vi skulle försaka allt vi äger, vilket jag tror kan betyda, vi äger men vi äger ändå inte, vår attityd till ägodelar kanske borde vara, att om det är någon som behöver något jag äger, så är det inget problem för mig att ge bort det. Man kan ju på andens maning och ledning tjäna med sina ägodelar.
Och Johanna, hustru till Herodes’ fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar. Luk. 8:3
Jag tror inte att Gud i princip bryr sig om våra ägodelar, men han är väldigt intresserad av det som ligger bakom vårt ägande och vägen till vårt ägande, med andra ord, mitt hjärta i det hela. Versen under kan vara en sådan grej!
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom. Ps. 49:7
Som vi ser i denna sista bibelvers, så är vi herre över alla ägodelar, om vi nu är arvingar och det är vi, vi är Kristi medarvingar.
Att vara herre betyder att ha bestämmanderätten och det är viktigt att för stå, Gud gör inte våld på oss, eller våld på äganderätten, utan det som är mitt, det är mitt och vill jag ge bort något gör jag det av fri vilja.
Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; Gal. 4:1
Avslutningsvis vill jag säga, att man kan inte ge något, om man inte äger det man ger bort, först när mottagaren har tagit emot gåvan, är jag inte ägare längre.
Det är viktigt att se det här, du kan inte ge bort något om det inte är ditt, för då kallas det egenmäktigt förfarande. Om du nu skall ge en gåva till någon du tycker om och du har fått veta att du inte äger något av det du har, du förvaltar det bara åt Gud, då blir gåvan du ger inte från dig utan från Gud, hur kul är det, när man ska ge sin fru en bröllopspresent?
Sen är det så, i alla fall för mig, att jag skulle inte vilja jobba och sen inte få behålla lönen, jag jobbar ju för att få lön, ja det finns mycket religiöst resonemang på det här området. Det konstiga med oss kristna är, att vi faktiskt stoppar in hjärnan i ett skåp, sen låter vi församlingsledarna tänka åt oss, se hur det gick!
Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Luk.16:8
Nu är det ju ändå så, att allting kommer från Gud, han har ju skapat allt, men det innebär ändå inte att vi inte har ett ägande.
Om vi nu har konstaterat att vi faktiskt äger det som är vårt, så måste det innebära att vi inte kan vara Guds förvaltare, det är ju inte hans egendom, men vi är ju ändå förvaltare, fast åt oss själva.
Bibeln talar trots det om ett förvaltarskap, vi skall förvalta jorden, vi skall förvalta evangelium, vi skall förvalta nådegåvorna. Allt det som kallas gåvor, tjänster, uppdrag, mm.
Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning. Tit. 1:7
Och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Petr. 4:10
GillaGilla
Hej Björn!
Det är många gånger som du har beskrivit egendomsgemenskap som något dåligt, exempelvis i din kommentar ovan om äktenskapet, men bra att du inte tycker det egentligen. Du hänvisar till Luk 12:15 i din kommentar och menar att Jesu poäng är att bara girigheten är problemet men att det inte gör något att ha massa pengar för sig själv. Nå, titta nu några verser nedåt:
Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. (Luk 12:33-34).
Detta säger Jesus till alla sina lärjungar. Vi kan inte ha en skatt på jorden och ha vårt hjärta i himlen för där vår skatt är där kommer vårt hjärta att vara. Vi måsta sälja allt för att kunna ha en bra Gudsrelation. Vad innebär det? Det innebär egendomsgemenskap, som ju beskrivs som ett allt-säljande:
Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. (Apg 2:44-45)
Extra tydligt att detta gäller alla blir det i Luk 14:33 där Jesus säger: ”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. ”
Så det är bara att börja sälja Björn! Du är välkommen in i vår kommunitet som vi startar nästa år!
Gud välsigne dig
GillaGilla
Micael!
Du har ju inte läst vad jag skriver och det jag skriver har en viktig poäng!
Du är ju, om jag förståt det rätt, kär i en tjej, hur skall du kunna ge henne en present om du inte äger något, utan allt är Guds?
Bb
GillaGilla
Hej Björn!
Jag är tjejen Micael är kär i och i egenskap av denna har jag några svar på din fråga:
1. Din fråga baseras på fördomen att alla kvinnor blir glada av dyra presenter. Jag är ledsen att behöva krossa din världsbild, men så är inte fallet. Jag älskar att få presenter, men eftersom jag och Micael har i grunden samma grundvärderingar skulle jag bli arg på honom om denna present var dyr och var köpt med pengar som skulle kunna hjälpa någon fattig. För mig är det viktiga att det finns en tanke bakom en present och då behöver den inte kosta ett öre, och det vill jag inte heller att den ska göra. Det kräver en del kreativitet från hans sida men hittills har han lyckats jättebra med sina ickekonsumerade presenter!
2. Jag och Micael vill leva i egendomsGEMENSKAP (inte egendomsLÖSHET, som du kanske tolkar det som) med både varandra och andra, vilket innebär att allt han äger tillhör mig (och alla andra i egendomsgemenskapen) och tvärt om, och det är en ganska bra present, eller hur?
3. Jag skulle mena att det är ganska dåligt förvaltade pengar att slänga bort på att bara göra mig glad när det finns så mycket annat i livet som kan göra mig glad, exempelvis ta med mig till en plats där jag på titta på fluffiga djur eller plocka äpplen till mig. Glädje måste inte kosta pengar och jag skulle inte bli en lyckligare människa av att få ett fint smycke, det skulle i ärlighetens namn bara ge mig samvetskval och sätta mig i knepig situation.
Men tack för din omsorg om att jag ska få dyra grejer!
Allt gott!
GillaGillad av 4 personer
Mmm….
Hej Sarah,
Nu missade du nog Björns poäng ändå.
Låt mig säga så här: Vi här hemma har länge skjutit på en efterlängtad Englandsresa, eller resa till annan plats, för att kunna prioritera saker som vi anser viktiga.
Ni väljer bort presenter för resor, vi väljer bort resor för annat.
GillaGilla
Hur missade Sarah Björns poäng menar du? Björn hävdar att jag inte kan köpa presenter till Sarah för att jag inte äger något, Sarah invänder att hon inte ens vill ha konsumerade presenter och att vi ändå kommer leva i egendomsgemenskap. Det är nog snarare din kommentar om resor som missar poängen, Ulrika. Jag vet att du inte gillar Jesus Army, men det gör jag och vill inspireras av deras kommunitetsliv för att få lärdomar för vår framtida kommunitet. Jag känner mig starkt kallad av Gud att göra detta träningsår här. Det är inte alls samma sak som en semesterresa för rekreation, det är snarare en missionsresa för utbildning.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Micael,
Björns poäng, som jag tolkar den, är att var och en har att prioritera / förvalta det man har utifrån den roll och situation man har.
GillaGilla
Björn får nog själv förklara vad han menade. Det övergår fortfarande mitt förstånd att ni två kan argumentera emot egendomsgemenskap när det är ett bibliskt fenomen som prisas av de bibliska författarna.
GillaGilla
Micael,
”Det övergår fortfarande mitt förstånd att ni två kan argumentera emot egendomsgemenskap”
Då får jag hålla med Björn om att du inte läser vad vi eller andra skrivit om den saken.
GillaGilla
Sarah!
Jag skall svara dig ikväll, skall åka bort nu.
Bb
GillaGilla
Hej Sarah!
Jag skall nu kommentera det du skriver om mig, för det är faktiskt om mig du skriver.
Du skriver: Din fråga baseras på fördomen att alla kvinnor blir glada av dyra presenter.
– Sarah, Du skriver utifrån affekt och utifrån något jag inte skrivit.
Jag frågar dig, var har jag pratat om att kvinnor blir glada av dyra presenter???
– Det jag skriver och försöker visa på, är den teologin att vi inte äger något, utan allt är Guds egendom och utifrån den teologin blir det svårt att ge något till någon annan, eftersom givande kräver ägande.
Om jag ber Gud om en cykel och sedermera får en cykel som bönesvar, vems är då den cykeln? Jo min naturligtvis, jag har ju fått den.
Sarah, du tycker säkert att du och Micael är lite extrema i er livshållning, men faktiskt är jag och min fru mer extrema i vad vi lägger pengar på. Min fru får verkligen inte några dyra presenter, hon får i princip inga presenter alls och till råga på allt, så ger vi inga presenter när vi fyller år, eller julklappar.
Vi fick ett bud av Gud för 3 år sedan, att spara så mycket som möjligt, detta var för att vi ville köpa hus, sen sa han att vi skulle vänta ett år och sedan söka hus igen. vi gjorde som han sa och hittade ett perfekt hus där vi hade till kontantinsatsen.
Resultatet av detta blev att vi fick större yta, lägre boendekostnad och mer pengar över.
Efter husköpet frågade jag Gud om vi skulle betala av huset så snabbt som möjligt, men budet var att inte göra det utan bara betala ränta och den amortering som krävs och spara.
Detta har vi följt och vi försöker följa allt som Gud säger.
Principen i vårt äktenskap är att inte köpa något som vi inte behöver, ok, men behöver vi ett hus? I princip nej, men vi sparar ca 60000 om året och det är mycket trevligare och bättre än att bo i än lägenhet.
Frågan som jag vill ställa dig och Micael, följer ni Jesu maningar och direkta tilltal, eller följer ni en uppställd teologi?
Bb
GillaGilla
Hej Björn och övriga,
Har i en bloggpost försökt vidga perspektiven med presenter. Om avsikterna bakom presenter och viljan att ge: Förmedla kärlek.
(Sedan finns det ibland avsikter av motsatt betydelse, typ dubbel bindning/manipulation, men det tar jag inte upp här.)
https://litevardagstro.wordpress.com/2016/08/26/5670/
GillaGilla
Rätt så intressant, man kan göra påhopp, men inte svara när man förklarar vad man menar.
Texterna jag skrivit har inte varit otydliga, ändå skrev Sara i affekt med en förmodan att jag hade en fördom.
Frågan är, varför svarar hon inte?
Bb
GillaGilla
Hej Björn!
Anledningen till att jag inte svarat är att jag inte haft tid för att jag haft annat för mig och sällan prioriterar internet pga. att livet är så mycket mer intressant.
Ursäkta om du upplevde det som ett påhopp, det var verkligen inte min tanke! Det är sant att du inte i klartext skrivit att du har en fördom att kvinnor vill ha dyra presenter, men sättet du ställde din fråga kan verkligen tolkas så. Du frågar Micael om hur han ska kunna ge tjejen han är kär i en present om han inte äger något. Då påstår du ju att 1. en tjej är det självklart att man ger presenter, och 2. man måste äga något för att kunna ge en present (alltså måste denna vara någon gång ha konsumerats). Det kan hända att påstående 1 inte är något du menade att skriva, utan att du skrev det bara frö att få fram en poäng, men det är ett antagande du gör som jag anser är problematiskt och som jag reagerade på, vilket jag har rätt att göra. Men nu har du förklarat vad du menar (utifrån affekt) och jag menar fortfarande att man inte alls behöver äga något för att kunna ge en present. En present för mig handlar inte om att en sak byter ägare, utan att någon ger någon annan något utifrån kärlek och med en tanke om att göra denna person glad. Jag vill påstå att det finns en stoooor skillnad mellan ickeägande som du verkar ha tolkat egendomsgemenskap som, och gemensamt ägande, som faktiskt är det vi talar om. Om exempelvis jag och Micael äger en bok tillsammans som han läst och tänker att jag skulle tycka om, men som jag inte riktigt lagt märket till och han sedan skulle ge den till mig i present skulle jag inte bli mindre glad för boken bara för att han inte hade den som ägodel och att den sedan blir min ägodel. Huvudsaken är tanken bakom bokgivandet och att det är en handling som visar på omsorg och att han tänker på mig, inte själva ägarbytet. Jag tror bestämt att det är fullt möjligt att ge varandra presenter i en egendomsgemenskap där alla redan äger allt gemensamt och ser liksom inte problemet.
Fint att höra om er vilja att följa Guds direkta ledning. Det är fantastiskt! Underbart att ni valt bort födelsedagspresenter och julklappar (där kan man ju istället ge till fattiga)! Och det låter väl rimligt att spara 60 000 om året på att inte bo i lägenhet. Men jag tänker inte att det vi skriver om handlar om huruvida man bör hyra lägenhet eller köpa hus, utan snarare ifrågasätter vi egendomsgemenskapsförespråkare (långt ord) huruvida det är nödvändigt att som par eller familj äga ett helt hus själva och inte dela med sig av det till andra. Nu vet inte jag något om dig och dig fru, ni kanske gör det och det vore ju hur bra som helst! Men jag menar är att denna familjens ensamrätt till en bostad, som någonstans är normen i vårt samhälle, oavsett om man hyr den eller äger den är lika problematisk i en hyresrätt som i ett hus. För i båda fallen är vi kallade till att dela med oss av det vi har, till gemenskap och att bekämpa fattigdom med alla medel (eftersom Jesus vill vara herre över alla områden i våra liv, inklusive pengar och det vi äger, och vår Herre har de fattiga på sitt hjärta). Där är Bibeln obekvämt tydlig, vill jag mena. Varför skulle delar av våra tillgångar inte tjäna till att hjälpa fattiga och sprida Guds rike? Vad gör mig mer värdig pengar och bostad än tiggaren på gatan? För att leva ut detta och den syn på pengar som finns i Bibeln tror jag att egendomsgemenskap och kommunitetsliv är en fantastisk sätt att ordna livet på ett sätt som gör det möjligt att leva som man lär.
För att sedan svara på din fråga om huruvida vi följer direkta tilltal eller en teologi, så tror jag absolut inte att dessa behöver stå i kontrast till varandra. Både jag och Micael följer den kallelse Gud lagt över våra liv, är lyhörda för Hans ledning i beslut och livet i allmänhet, men vill även att Bibeln ska vara auktoritet över våra liv och att dess syn på allt i livet ska prägla vår syn, även när det blir obekvämt för oss själva eller om vi upplevs som underliga eller provocerande.
GillaGilla
Det är också märkligt och rätt oseriöst av dig Björn att anklaga Sarah för ”påhopp” när det var du som började att tala om min flickvän, och allt hon gjorde var att svara på din fråga och påtala bristerna med den.
GillaGilla
Det finns ganska många kvinnor som inte har i princip allt de kan behöva…
Kvinnor som inte suktar efter dyrbara smycken, men som kanske skulle bli jätteglada om deras man lagt undan en slant för något som kvinnan i fråga verkligen längtar efter.
För en av de många ensamstående mammor som sliter och släpar och inte ens har råd till en veckas semester med sina barn skulle det ju vara en värdefull och uppskattad present om några av mammans vänner eller nära släktingar samlat ihop en semesterslant. Att kunna få umgås med sina barn i en annan miljö än instängda i en lägenhet, kanske kunna åka till ett vackert beläget pensionat eller vandrarhem (om det finns några kvar som inte är uppköpta av statliga intressen) med omgivningar där både mor och barn kan finna både den rekreation och vila de behöver, de tror jag skulle vara mycket värdefullt för den kvinnan och hennes barn.
Jag tycker att denna Sarah verkar sakna perspektivet där man verkligen saknar en hel massa saker som verkligen inte är lyxiga smycken utan ganska livsviktiga saker och som det kan vara en glädje att både ge och få.
GillaGilla
Sarah!
Jag tog dig som exempel ang present, men det handlar ju egentligen om ägande.
Jag kan inte ge min mor 1000 kr om pengarna inte är mina, eller hur? Är pengarna Guds, så måste jag ju fråga honom om det är ok. samma sak om jag är med i en egendomsgemenskap, är alla tillgångar i egendomsgenskapen gemensamma, då har man inte rätt att göra hur man vill med egendomen, utan man måste ha allas samtycke.
Detta gör att det blir problem, för e, gemenskapen står före Gud själv och Gud behövs i princip inte.
Om jag äger, så gör ju jag vad jag vill med det jag äger, jag kan ge bort saker och jag kan sälja saker, eller behålla det jag äger och detta är Guds ordning. Det som är mitt, det är mitt och Gud har ingen rätt till det.
Jag kan också låta Jesus vara Herre, dvs den som bestämmer och låta han leda mig i allt jag gör och då kan ju Han leda mig att ex ge 1000 kr till min mor och när jag ser Guds ledning, så blir det en glädje att göra det han manar mig till.
Att göra saker utan Guds ledning kallas att gå sin egen väg, vilket jag inte förespråkar för någon. Därför blir det en konflikt när Micael säger att alla skall sälja allt, ge till de fattiga och sedan leva i egendomsgemenskap, för detta har inte Gud sagt till mig, utan snarare tvärt om.
Gud leder varje individ in i olika saker, där jag och min fru är, dit har Gud lett oss och jag kan inte säga att alla skall göra som vi.
Summan av detta jag skriver är: Är jag förvaltare av Guds egendom, så äger jag inget och kan naturligtvis inte heller ge något till någon annan och mena att gåvan är från mig, då ljuger ju jag, jag har ju inget att ge om jag inte äger något.
Men om ägodelarna är mina, så kan jag ge till vem jag vill och jag blir gåvogivaren och mottagaren blir den nya ägaren.
Texten jag lade upp handlar alltså om ägande, eller förvaltarkap åt Gud, Äger jag, gör jag vad jag vill med mina ägodelar. Förvaltar jag åt Gud har jag ingen rätt att göra vad jag vill.
Bb
GillaGilla
Hej Björn!
Som jag påpekat tidigare argumenterar du ibland för att egendomsgemenskap skulle vara något dåligt, vilket jag inte förstår hur man kan göra som kristen när egendomsgemenskap beskrivs som något positivt som sker i kärlek och utrotar fattigdom i Apg 2 och 4. Menar du att en individ skulle ha större möjligheter att följa Guds vilja än en gemenskap? Vad har du för bibliskt stöd för det? I så fall bör vi avskaffa alla församlingar och kyrkor eftersom de bygger på tanken att vi ska göra Guds vilja tillsammans. Vad gör du med Paulus undervisning i 1 Kor 12 om att vi är kroppsdelar i samma kropp beroende av varandra?
I synnerhet denna mening förstår jag inte: ”Om jag äger, så gör ju jag vad jag vill med det jag äger, jag kan ge bort saker och jag kan sälja saker, eller behålla det jag äger och detta är Guds ordning. Det som är mitt, det är mitt och Gud har ingen rätt till det.” Menar du att det är Guds ordning att Gud inte har rätt till mina saker? Eller är du ironisk? Vad är din poäng?
När du skriver: ”Äger jag, gör jag vad jag vill med mina ägodelar. Förvaltar jag åt Gud har jag ingen rätt att göra vad jag vill.” – menar du då att det är bättre att äga själv och göra vad man vill än att förvalta åt Gud och göra vad han vill? För om det är bättre att förvalta åt Gud och göra det han vill finns det inga problem med egendomsgemenskap eftersom det utrotar fattigdom och det är vad Gud vill.
All välsignelse!
GillaGilla
Micael!
Jag förstår att detta är svårt att ta in.
Först ang att egendomsgemenskap utrotar fattigdom, så är det ju så om möjligt för de som är anslutna till e gemenskapen. Annars är det nog så att fattiga alltid kommer att finnas och även Jesus hävdar detta.
Går fattigdom att utrota och varför gjorde man inte det på Jesu tid i så fall?
– Logiskt: Om Gud ger mig ett jobb, vems är då jobbet, mitt, eller Guds?
Om jag får lön för det jag gör på jobbet, vems är då lönen, min, eller Guds?
Nu talar jag på människors vis, dvs rent logiskt och juridiskt och om jag då inte äger det jag får i ex lön, utan bara förvaltar åt Gud, han äger ju allt, ja då försvinner ju en stor del av motivationen för arbete, att spara till något och framför allt stänger det hjärtat när det gäller att ge, visst man ger, men inte utifrån vilja och hjärtats glädje för det kan man bara göra om man äger det man ger.
Ära HERREN med dina ägodelar!
Bb
GillaGilla
Hej Björn!
Ja, fattigdomen utrotas inom egendomsgemenskapen och oftast får man resurser över som kan ges till fattiga utanför gemenskapen (i synnerhet om många bor kollektivt då detta drastiskt minskar levnadskostnaderna). Jesu ord om att de fattiga alltid finns hos oss behöver inte alls tolkas som en pessimistisk utsaga om att fattigdom är obesegringsbart utan handlar snarare om att de fattiga alltid kommer söka sig till kyrkan där de inte behöver vara fattiga längre. Ingen av dem led någon nöd läser vi om egendomsgemenskapen i Apg 4.
Ditt resonemang om att endast du bestämmer över din lön och inte Gud är extremt problematisk om inte heretisk. Är det säkert att du inte är ironisk? Det låter väldigt självmotsägande att du först slår fast att Gud minsann inte ska bestämma över din lön, och sen att du ska ära Herren med dina ägodelar. Du behöver nog gå tillbaka till vad Skriften säger:
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves. (Ps 127:1)
Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon . (Matt 6:24)
Sedan sade han till dem: ”Se till att ni aktar er för all slags girighet, för livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar.”
Och han berättade en liknelse för dem: ”En rik mans åkrar hade gett god skörd. Han frågade sig själv: Vad ska jag göra? Jag har ingen plats för mina skördar. Så här ska jag göra, tänkte han: Jag river mina lador och bygger större, och där samlar jag all min säd och allt mitt goda. Sedan ska jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt. Ät, drick och var glad.
Men Gud sade till honom: Din dåre! I natt ska din själ avkrävas dig. Vem ska då få det du har samlat? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” (Luk 12:15-21)
Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. (1 Tim 6:7-10)
Gud har skapat dig, gett dig liv och allt du har kommer från honom. Så han har fullständig rätt till alla dina ägodelar och jag upplever att du stretar emot fast du inser att han kallar dig och alla andra kristna till egendomsgemenskap. Du behöver inte vara orolig Björn, släpp taget om mammon och njut av att leva i frihet istället! Gud välsigne dig!
GillaGilla
micael!
Det finns så många bibelord som pekar på ägande och inte ett enda bud om att alla skall leva i egendomgemenskap, där allt ägs tillsammans. Ändå tror jag att vissa kan vara kallade för en tid att leva i en sådan e, gemenskap.
Det finns risker med allt, att inte ha, väcker begär till något man vill ha. Att inte ha överflöd, väcker begär till mer, osv.
Det enda som kan göra skillnad i detta, är Guds förvandling av oss, där Gud ger oss ett hjärta som är överlåtet till honom, hans vägar och vilja.
Bb
GillaGilla
Jag tänker, flera år efter er diskussion, på Ananias och Sapphira. Där sägs tydligt att de pengar de hade var deras som de kunnat göra vad de ville med.
GillaGilla