Nytt avsnitt av Jesusfolket! I frikyrkan finns en enorm press på dem mellan 20 och 35 år att gifta sig. Att vara singel anses ofta vara ett problem som ska lösas, och de som vill leva hela sina liv i celibat betraktas som väldigt konstiga – trots att celibat beskrivs som något gott i Bibeln! Hur kan vi ändra på detta så att de som vill leva som singlar kan få stöd från kyrkan istället för att ständigt bli ifrågasatta?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Hela Pingsten 
Jag har skrivit om detta viktiga ämne här: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/06/att-tjana-gud-som-singel.html
GillaGilla
Inser inte frikyrkan att det traditionellt råder ett stort kvinnoöverskott i frikyrkoförsamlingarna? Inlägget andas indirekt att månggifte skulle vara lösningen.
GillaGilla
Hej Hans! I normala fall när någon har missuppfattat en podcast eller video vi gjort så brukar jag be dem lyssna igenom hela. Men din kommentar övergår mitt förstånd. Hur i hela världen kan du få ett poddavsnitt om celibat och sexuell avhållsamhet att handla om månggifte?!?!?!
GillaGilla
”I frikyrkan finns en enorm press på dem mellan 20 och 35 år att gifta sig.”
Detta är vad jag kommenterar. I många frikyrkoförsamlingar råder ett högst påtagligt överskott av kvinnor. Om man vill tillgodose önskemålet från frikyrkligheten beträffande dem så gäller månggifte. Det alternativ som jag underlät att nämna är äktenskap mellan kvinnliga samkönade. Det inser jag utan podd.
GillaGilla
Mickael!
Äktenskap, eller att vara man och kvinna i ett livslångt förhållande är en skapelseordning.
Det är grundläggande tänkt att män och kvinnor skall gifta sig, men sedan finns det de som av fri vilja inte vill och då är det för Guds rikes skull.
Alla skall i princip gifta sig och många lider svårt för att de inte hittat någon utan är tvungna att leva ensamma.
Bb
GillaGilla
Hej Björn! Lyssna gärna på podden så tror jag att du får upp ögonen för hur bra celibat är. GVD!
GillaGilla
Micael!
Att vara kallad till ett liv i celibat är möjligen en kallelse, men jag ser inget i skriften som pekar på att det finns en sådan kallelse. Däremot säger Jesus att man kan välja ett sådant liv för att man vill tjäna Gud och hans rike, men man väljer det av fri vilja och inte för att det är en kallelse.
Vi föds ju som singlar, helt naturligt, men jag tror inte att man kan säga att det är utgångspunkten, att man sedan blir kallad in i tvåsamhet, det anser jag bryter mot skapelseordningen.
Gud skapade man och kvinna till sin avbild och de skulle sedermera leva i sådan tvåsamhet som skapelsen beskriver.
Bb
GillaGilla
Som svenskkyrklig och medveten om vår kyrkas många brister tänker jag i alla fall lite utanifrån.
Det finns i alla kristna gemenskaper ett krav på att visa att Gud finns genom att jag är lyckad. Det finns massor av kultur kring kläder, frisyrer. Gudstjänsterna övergår till att vara underhållning och uppvisande av vad vissa kan. Det trasiga, synden och smärtan får inte plats. Moralisering och utanförskap ligger då nära. Trots att vi vet att Jesus sa att det inte är de friska utan de sjuka som behöver en läkare.
Alla våra kyrkor behöver bli mer ödmjuka och våga möta den verkliga nöden. Det var så i fornkyrkan. Kristendomen blev kvinnornas, slavarnas och de sjukas religion.
Må Gud hjälpa oss!
GillaGilla
Hej Micael och Sara! Jag har läst din blogg till och från under flera år nu, och det var mycket spännande att titta på detta avsnitt av Jesusfolket. Tycker att frågan är större än bara att gälla för frikyrkan, ty även om det går att ha olika syn på huruvida celibat är någonting bra eller inte, så behöver det pratas om hur kunna leva själv utan att vara ensam, och därför är det väldigt bra att ni tar upp det som faktiskt är problem med att finnas bland folk men ändå inte ha den nära gemenskapen med någon/några.
Min fråga är dock hur du, Micael, kan säga att det är ”uppenbart att celibat är utgångspunkten” (inte exakt citerat)? Det kan omöjligt vara sant eller sunt, och det är inte svårt att dra till med Katolska kyrkan som exempel här. Vad tänker du/ni om detta?
Vänliga hälsningar,
Si-mon
GillaGilla
Hej bror! Kul att du gillar bloggen och podden.
Det jag menade var uppenbart är att alla är ogifta och oskulder innan de gifter sig och/eller har sex. Alla har levt i celibat. Givetvis har inte alla tänkt sig att det ska vara livslångt, men eftersom alla som gifter sig börjar med ett celibatärt liv som sedan byts ut i ett gift liv borde det vara väldigt okontroversiellt att påpeka att det celibatära i utgångspunkten. En som väljer att leva i celibat väljer att leva som han eller hon levt i sina unga år, ingen förändring sker. En som gifter sig och har sex förändrar sitt liv. Därigenom väljer den som gifter sig att gå ur ett celibatärt liv in i något annat, snarare än att den som väljer celibat förändrar sitt liv.
Dessutom beskriver Paulus celibat som något normativt bättre i 1 Kor 7, vilket jag inte har någon anledning att ifrågasätta. Äktenskap är bra, celibat är bättre.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Då Saulus från Tarsus som rik yngling suttit vid Gamaliels varit farisé (vilka uppfattade 1 Mos 1:28 som ett Guds bud – vilket sällan kristna gör), och som av judarna i samband med beslutet om att Stefanos skulle stenas blivit behandlad som ett familjeöverhuvud (apg 26:10) är det troligt att Paulus varit gift och fått avhållsamhetens gåva först senare.
Naturligtvis bör den som är asexuell inte gifta sig utan leva i celibat, det får väl närmast ses som ett bedrägeri att gifta sig om man är asexuell (såvida inte båda är det).
GillaGilla
Någon press att ha ett sexliv har jag aldrig stött på inom frikyrkorna, men kanske har det nu blivit så stort tryck från världen att det börjat påverka även frikyrkorna. Däremot, att hålla sitt eventuella sexliv inom äktenskapet det är klart bibliskt, det påpekas också att manliga församlingstjänare bör vara (monogamt) gifta, antagligen för att de inte ska frestas till utomäktenskaplig sex.
GillaGilla
Det finns de som väljer att inte gifta sig, för att kunna mer helhjärtat tjäna Gud. Fine. Det finns ett antal bibelställen som stödjer ett sådant val, t.ex. Matt 19, 1Kor 7. De som väljer så ska stöttas av församlingen. Enkelt!
Men… De flesta singlar har inte gjort det valet, utan följt världens driv att utbilda sig, resa, leka rommen av sig, etc innan man söker sig till ett äktenskap. Därför måste församlingen fortsätta att stötta unga till att inse Guds intention (1Mos 1:28, 2:24).
Samtidigt måste de som tagit det aktiva, genombedda beslutet att gå i celibat för Guds rikes skull vara tydliga med det gentemot församlingen. Vilket inte verkar vara fallet, varken i era respektive fall eller i något fall jag mött.
Det är fel att nedvärdera dem som väljer ett celibat förhållande till Herren. Men det är inte heller rätt att nedvärdera dem som av djup och innerlig omsorg, ofta baserad på livserfarenhet, bekymrar sig om sina unga syskons välbefinnande. Ingen, påstår jag, bekymrar sig över någons civilstånd av annat än kärleksfull omsorg.
Celibatärer behöver stöd, något som kyrkan fallerat i.
De som väljer äktenskap behöver ett komplett stöd, dvs även efter ingånget äktenskap, något som kyrkan fallerat i.
De som önskar äktenskap behöver stöd till att finna ett gott och rätt äktenskap att ingå. Fallerat, igen.
De som inte hittar någon att ingå ett gott, rätt, efterlängtat äktenskap med, behöver stöd. Ska jag tjata?
Kyrkan har fokuserat på att hejda utomäktenskapligt sex, fast man har slappat på det också, numera.
I min dröm har kyrkan stöd att ge i alla livets faser, i alla livets beslut. Tänk om det inte vore en dröm…
GillaGillad av 1 person