För två veckor sedan samlades Jerusalemprojektets styrelse i Sarahs stuga utanför Uppsala för att be, visionera och stärka våra relationsband inför E17 – etableringen av en kommunitet med egendomsgemenskap 2017! Detta är något jag drömt om i nio år och det känns helt fantastiskt att det blir verklighet. Vi behöver förstås mycket hjälp och stöd så alla som är intresserade av att antingen vara med eller finnas till hands får gärna kontakta mig.
Under helgen benade vi ut en vision i fem punkter som försöker sammanfatta det vi vill att vår kommunitetsrörelse ska stå för:
Vision
Vår strävan är att Jerusalemkommuniteterna ska följa följande principer:
Jämlikhet – Vi vill leva i fullständig egendomsgemenskap för att bekämpa fattigdom och rikedom, hemlöshet och ensamhet. Vi vill att alla som har möjlighet att bidra gör det och vi vill visa gästfrihet och generositet gentemot människor utanför kommuniteten.
Hållbarhet – Vi vill leva enkelt och miljövänligt genom självhushållning så långt du är möjligt, vegansk och dumpstrad mat samt sparsamhet vad gäller elektronik och övriga konsumtionsvaror.
Församlingsliv – Vi bekänner oss till evangelisk kristen tro och ber, lovsjunger samt läser Bibeln tillsammans i kommuniteten. Alla som överlåter sig till kommuniteten fattar beslut tillsammans och utgör eller tillhör samma församling.
Familjegemenskap – Vi delar livet tillsammans över ålders- och etnicitetsgränser där alla får bidra, där vi ofta firar livet och där vi löser konflikter enligt Matteus 18. Vi vill att kvinnor och män ska vara fullständigt jämställda och vi tror på hållbara, livslånga kärleksrelationer eller celibat.
Gudsrikestjänst – Vi vill att Andens gåvor ska flöda och vi vill vara aktiva i evangelisation och mission. Våra kommuniteter ska vara lärjungatränande kommuniteter som ger utrymme för kreativitet och personlig kallelse.
Hur ska det då gå till rent konkret? Vi drömmer om att kunna starta två kommuniteter samtidigt eller nära inpå varandra, en på landet och en inne i en ort. Vi tänker oss Uppland eller pendlingsavstånd till Uppsala. Vi vill på sikt starta företagsverksamhet för att hjälpa arbetslösa komma in på arbetsmarknaden och för att försörja kommuniteterna. Och vi tänker oss fyra olika sätt att vara hos kommuniteten:
- Kortvariga gäster (en månad eller mindre) behöver inte betala för uppehälle.
- Långvariga gäster (minst en månad upp till ett år) betalar för uppehälle om de kan, om de saknar inkomst är de villiga att ta emot hjälp från kommuniteten för att få inkomst. De som vill bli aspiranter ska först vara långvarig gäst, kommunitetsgrundare undantagna.
- Aspiranter (minst tre till högst fem år) följer regeln och ger all sin inkomst till egendomsgemenskapen, egendomsgemenskapen står för fortlöpande avbetalningar för skulder (om skulderna är övermäktiga för kommuniteten får man diskutera om personen i dåläget kan bli aspirant).
- Fullvärdiga kommunitetsmedlemmar följer regeln, vill leva i kommunitet för resten av livet och ger förutom inkomst alla tillgångar till egendomsgemenskapen.
För mer information, gå in på Jerusalemprojektets hemsida och/eller kontakta mig på micael.grenholm@gmail.com.
Hela Pingsten 
I Kenya är man lagligt gifta om man sammanbott en viss tid.
I Jerusalem var den första församlingen beroende av ekonomiskt understöd från andra kristna församlingar. Främst den i Antiokia.
Kosten i Jerusalem bestod dels av fisk och lamm/får samt bröd på korn och olivolja. Vete var lyx. Och fikon och dadlar förstås.
Skulder är personliga i Sverige men kolla kanske upp nya sambolagen. Utan avtal är det alltså ingen risk med personer med skulder bara för att man bor i samma fastighet. Egenheten att utnyttja kan dock både fattiga och rika. Om man har som mål att leva enkelt kan dock skulder bli en naturlig bromskloss inför frestelser att leva utsvävande.
Teologiska beslut i den första kristna församlingen i Jerusalem togs av ledaren Jakob, Josef och Marias äldste son, samt äldsterådet i samråd med apostlarna. Vår Apostel Paulus uppsökte gärna sin moderförsamling i Jerusalem för råd och ge de pengar som syskonen i Antiokia givit.
Kreativitet slår gärna i engagemangets hetta över till självförverkligande. Sådant hade man inte tid med i Jerusalem.
GillaGilla
Hej Ulrika!
Att egendomsgemenskapen skulle orsakat fattigdomen som Paulus sedan samlar in pengar till är en vanlig men väldigt felaktig uppfattning. Jag skrev om det redan för sju år sedan: https://helapingsten.com/2009/09/02/rik-del-5-allt-saljande-nagot-for-alla/ Egendomsgemenskap KAN inte skapa fattigdom, den distribuerar endast existerande resurser rättvist. Fattigdomen som Paulus ville åtgärda kan bero på en rad olika saker – förföljelse, hungersnöd, missväxt, migration – men inte egendomsgemenskap.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Hej Micael,
Författaren Merrill C Tenney var under många år professor i bibliska studier och teologi vid Wheaton College. Han skriver i sin bok ”Nya testamentet talar Volym 2” följande:
Församlingen i Antiochia var också känd för sina lärare. Utav dem som räknades upp i Apostlagärningarna 13:1, var bara Barnabas och Paulus välbekanta från senare hänvisningar, men arbetet de utförde måste ha gjort församlingen känd som ett undervisningscenter. Antiochia tog, efter Jerusalem, över huvudansvaret för den kristna förkunnelsen och fungerade som högkvarter för den evangeliska missionsrörelsen.
En av anledningarna till att Antiochias inflytande ökade var kanske Herodes förföljelse av de kristna i Jerusalem år 44 e Kr. Församlingen i Jerusalem hade alltid varit ekonomiskt svag eftersom det fanns många fattiga medlemmar som fick understöd i form av gåvor. Hungersnöden måste ha försvagat församlingen ytterligare, trots biståndet från Antiochia (11:28-30).
Herodes förföljelse resulterade i Jakobs, Sebedaios son, död, och Petrus undkom knappt med livet i behåll (12:17). Mellanspelet i 12:1-24 ger oss endast en kort glimt av situationen i Jerusalem, men den visar en trogen församling som under stora påfrestningar kämpade för sin existens.
Slutcitat
GillaGilla
Kan ni tänka er att byta namn från Jerusalemsprojektet till ett annat namn?
Vi är många som inte känner igen ert Jerusalem med Bibelns.
Grenholmsprojektet?
GillaGilla
Tyvärr är det så att många har och försöker än idag göra anspråk på Jerusalem
GillaGilla
”Second hand-shopping med JP”
Secondhand-shopping har min ihop-lagade kärnfamilj tillämpad flera år.
Grundförutsättningen för alla secondhand-butiker är hedendomens överkonsumtion på 80-talet. Det är dess överskott som vi nu kan ha nytta och glädje av.
GillaGilla
”Vi vill att kvinnor och män ska vara fullständigt jämställda ”
Kommer å tänka på en berättelse som är helt sann.
Det var en man som fick se en kvinna och tänkte ”Henne vill jag gifta mej med.” Mannen gick till kvinnans pappa och frågade honom om lov.
”Visst, om du arbetar sju år åt mej först så får du henne sedan.” (Jämställt?)
Mannen gick med på detta, arbetade i sju år åt svärfadern och gick sedan till sitt bröllop.
När han sagt ja till bruden och lyfte på brudslöjan såg han att det var en annan kvinna under slöjan, nämligen systern till kvinnan han älskade. (Jämställt?)
Mannen blev givetvis inte glad, gick tillbaka till sin svärfar och arbetsgivare för att reklamera. Svärfadern gav mannen en chans till (jämställt?) och sa ”Arbeta åt mej i sju år till så får du verkligen min dotter som du älskar. (Jämställt?)
Mannen sa ja till ytterligare sju års arbete hos sin svärfar och efter totalt fjorton års arbete fick han äntligen kvinnan som han älskade.
Jämställt?
GillaGilla
Hoppas berättelsen inte är sann, är
verkligen en skruvad uppfattning om
”jämställt”.
Min version 1: Man blir kär i kvinna
och vill gifta sig, därför frågar han
henne direkt utan att blanda in pappan.
Kvinnan säger att hon inte är kär i
honom, det blir inget giftermål……….
JÄMSTÄLLT!
Version 2: Man blir kär i kvinna och
frågar henne, utan att blanda in hennes
pappa. Kvinnan svarar ja, de gifter sig….
JÄMSTÄLLT!
GillaGilla
Berättelsen är sann (1 Mos 29)
Min återberättelse / minnesbild av den var halvsann.
Mer sant är att mannen erbjöd sej att arbeta och fick båda kvinnorna ungefär samtidigt under det åttonde året av arbetstiden.
Din version är en beskrivning av hur det kan gå till i Sverige 2016. Inget fel i den versionen. De flesta i Sverige gör nog så som du beskriver.
GillaGilla
Det är väl så det ska gå till
både nu och historiskt i alla
länder och kulturer, annars
ses inte kvinnan som en
egen okränkbar individ som
har egen vilja och känslor.
Kulturer och religioner som
tolkar kvinnans rätt annorlunda har inte min
respekt.
GillaGilla
Svärfadern motiverar sitt tillvägagångssätt i vers 26: ”Här på orten brukar man inte ge bort den yngre före den äldre.”
Om man sätter sej in i kvinnans situation på den orten vid den tiden tror jag man kan finna mycket av respekt och omsorg i faderns tillvägagångssätt som vi här idag har svårt att ta till oss.
GillaGilla
Men frågan kvarstår, ska fadern bestämma över sin dotters val
och känslor. Påtvingad kärlek fungerar inte varken nu eller då.
Människans psyke är likadant oavsett vilken tidsålder vi åberopar.
GillaGilla
Det finns sällsynta lyckostar som fått växa upp med fäder som känner Gud och fått ledning även den vägen men den stora majoriteten har att helt lyssna till den himmelske Faderns råd genom Den Helige Ande. Fadern vet vem som passar bäst med vem.
”Jag ska inte lämna er Faderlösa” sade Jesus och 40 dagar efter att han farit tillbaka till himlen kom Hjälparen som är med oss till tidens slut.
”Herre, jag känner/tänker ´så här´´och undrar över ´det här´ vad säger du om det?”
Sedan ger man honom en chans att svara. Han kan av olika skäl ta tid på sej.
GillaGilla
Signaturen Siv skrev en kommentar här (eller under annan post?) där hon ställde en fullt relevant och vardaglig fråga till dej Micael om hur du skulle gå tillväga vid en viss situation om du och hennes familj bodde tillsammans.
Var är hennes kommentar?
GillaGilla
Tänker bara som avslutning nämna att du vunnit första priset Ulrika i
kryptiska svar, fattade inte sambandet mellan,”lyckostar som vuxit upp
med fäder som känner Gud” och kvinnans integritet och frihet att välja
den hon älskar. Detta var nog en klassisk flytta fokus Ulrika, eller snarare
en Kajsa Varg,”man tager vad man haver”.
GillaGilla
Då vill jag gärna förklara ytterligare för den som vill lyssna.
Jag menar att den som vuxit upp med en far som känner Gud kan leda sina barn även i val av livskamrat. En sådan far vet vad ett äktenskap innebär och kan ge råd i valet av livskamrat.
För oss som mer eller mindre varit faderslösa finns då Herren som vår Fader att vända sej till.
Tack för priset. Av människan kan man bara få vad människan har att ge.
GillaGilla