Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?

Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.

När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.

Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.

1. Tvåregementsläran

Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa.

Min anabaptistiska syn på saken är att den bibliska moralen är objektivt sann och bindande för alla människor och deras organisationer. Rom 13 innebär att Gud kan använda staten enligt sina syften men kristna ska inte engagera sig i den (jfr Rom 12:19 och 13:4) utan alltid följa Bergspredikan och övrig nytestamentlig undervisning. Den bibliska moralen visar oss vad som är gott och ont, och därigenom kan vi likt Gamla Testamentets profeter rikta kritik mot överheten när den gör det onda istället för det goda.

Jag tycker tvåregementsläran har på tok för lite bibliskt stöd och att dess största problem är att det blir godtyckligt vilken moral som ska gälla stater när det nu inte är den nytestamentliga. Som min pappa Carl-Henric visar i sin bok Tro, moral och uddlös politik var de tyska, lutherska teologer som stödde Hitler förvisso dåliga på att följa Jesus, men det är svårare att säga att de var dåliga på att följa Luthers politiska etik. Det innebär förstås inte att alla lutheraner skulle kunna bli nazister, men tvåregementsläran drabbas av samma problem som när ateister ska formulera en moralisk måttstock – det finns ingen utom Gud! På samma sätt resonerar man lätt som en cessationist när det gäller det bibliska materialet – cessationisten säger att alla Bibelord om Andens gåvor är sanna, men enbart för den första generationen lärjungar. Lutheranen säger att Bibelorden om etik är sanna, men enbart för den private kristne.

2. Medborgares särställning

Edsinger skrev i sin ursprungliga artikel i Världen idag att den ideologiska flyktingdebatten i Sverige står mellan dem som betonar att medborgare i nationalstaten förtjänar sina rättigheter och dem som betonar att mänskliga rättigheter såsom rätten till liv och asyl gäller alla överallt som gör att vi har samma skyldigheter gentemot en människa på flykt som för en infödd pensionär. Om jag tolkar Edsinger rätt argumenterar han för en mellanposition som tar hänsyn till både och, vilket gör att han ofta kritiserar mig för att inte ta hänsyn till medborgarnas intressen.

Min syn är att principen om likabehandling mellan infödda och invandrare som tydligt ges i 3 Mos 19:33-34 fortsätter in i Nya Testamentet genom den gyllene regeln i Matt 7:12 och relaterad etisk undervisning vilket gör att invandrare eller utlänningar aldrig kan behandlas sämre än infödda, oberoende av medborgarskap. Om ett land är fattigt kanske det inte finns kapacitet att göra det, men den tes jag försvarar handlar om att rika länder utifrån en biblisk moral inte ska utvisa människor till krig och fattigdom – och rika länder är per definition inte fattiga.

Att ge medborgarna något slags moraliskt veto genom att de är medborgare, betalat skatt länge etc. öppnar samma läskiga dörr som en okritisk tvåregementslära – den bibliska moralen slängs ut genom fönstret och vad som helst kan bli tillåtet. Eftersom jag utifrån min anabaptism är för demokrati argumenterar jag inte emot att vi ändå ska följa folkviljan även när den vill det moraliskt onda, men vi ska inte kalla den god. Jag ser inget bibelstöd för att medborgare ska behandla ickemedborgare på sätt de inte skulle vilja bli behandlade på, och därigenom tycker jag inte att någon som inte själv vill bli utvisad till krig eller fattigdom ska yrka på att andra som inte vill det ska bli det.

3. Acceptans av ojämlikhet

Edsinger skriver i blogginlägget ”att vi även på lång sikt måste acceptera betydande skillnader mellan olika länders ekonomiska system”, och på Facebook: ”Jag tror… att vi får acceptera att fördelningen i världen är lite ojämn”. Medan han förtydligar att han är för ett generöst bistånd (och generös mottagning av krigsflyktingar) så är det att gå för långt att vilja se en värld där afrikaner inte behöver vara fattigare än européer eller vice versa.

Jag har aldrig hävdat att vi kommer se en sådan värld innan Jesus kommer tillbaka, men att det vore något gott och att det är eftersträvansvärt. På samma sätt är det gott och eftersträvansvärt med en nollvision för våldtäkter, mord eller bilolyckor även om vi förmodligen aldrig kommer komma dit. Eftersom Bibeln inte säger något om att svenskar eller något annat folkslag ska vara rikare än andra tycker jag inte att vi kan acceptera en ojämlik värld där den primära orsaken till om man är rik eller fattig inte är arbetsinsats eller skicklighet utan enbart var man är född.

Att enbart peka på att länders ekonomier fungerar olika eller att det finns olika historiska orsaker till att världen är ojämlik räcker inte för att visa varför det skulle vara acceptabelt att de som har mörkare hudfärg vanligtvis lever mycket svårare och plågsammare liv än oss andra. Hur skulle ett sådant försvar av ”acceptans” se ut om vi istället pratade om våldtäkt eller mord? Utifrån att Bibeln tydligt beskriver jämlikhet som något gott (Luk 3:11, Apg 4:34, 2 Kor 8:14) och utifrån att alla människor som skapade till Guds avbild har samma värde kan jag inte motivera utifrån Bibeln varför en ekonomisk flykting som tar sig till ett rikt land skulle göra något fel, eller varför ett rikt land som utvisar denna person till fattigdom för att skydda sin egen pengahög skulle göra något rätt.

4 Vad är realistiskt?

Edsinger kritiserar mig flera gånger för idealism och för att det skulle vara ogenomförbart att faktiskt släppa in de migranter som vill komma till Sverige och andra rika länder tills de inte längre är rika. Den syn som han och hans meningsfränder på sociala medier står för är istället den realistiska som värjer sig för all form av naivitet och blåögdhet. I Världen idag skrev han: ”Vi behöver presentera en plan för hur våra förslag ska kunna realiseras, för annars kommer de att avfärdas som blåögd idealism. Som exempel är det inte hederligt att förorda fri invandring utan att samtidigt ange en plan för hur en sådan ska kunna finansieras.”

Detta är ironiskt nog inte så realistiskt – naturligtvis behöver någon utveckla detaljerna kring hur det ska gå till, men att alla som förordar en reform ska ha en finansieringsplan är orimligt. Hade varje svart sydafrikan som kämpade mot apartheid en finansieringsplan, har var och en som kämpar mot hunger en finansieringsplan? Nej, men det gör inte deras kamp mindre legitim så länge de vet att det är det moraliskt goda. Ingen har en heltäckande finansieringsplan för att stoppa klimatförändringarna, men det betyder inte att ingen kan kampanja för att de helt och hållet ska stoppas.

Därtill har begreppen realism och idealism inte bara att göra med förslagens praktikaliteter utan det handlar alltid om vad man förväntar sig att förslagen ska åstadkomma. Att släppa in flyktingar är inte särskilt svårt, man bara upphäver de nuvarande flygförbuden och slutar deportera folk. Det är om man förväntar sig att de ska tas emot med blommor och glass av 100 procent av lokalbefolkningen, eller att ingen av dem kommer begå något brott, som man är naiv och idealistisk. Men jag har aldrig uttryckt någon sådan förväntan, jag har enbart påpekat att utifrån Bibeln är det moraliskt gott att släppa in dem snarare än att utvisa dem till krig, förföljelse eller fattigdom.

Edsinger har påpekat att det är orealistiskt att förvänta sig att Sveriges välfärdssystem kan fortsätta fungera om invandring från utvecklingsländer släpptes fri eller att den infödda befolkningen skulle vilja något sådant, men sådana förväntningar är inget jag argumenterat för. Min poäng är att det fortfarande är moraliskt gott utifrån Bibeln, eftersom Sverige inte ska vara rikare än resten av världen och eftersom moraliska sanningar är oberoende svenskars nuvarande opinion. Alltså gör han fel i att kalla mig idealist. Jag å min sida har istället påpekat att det är väldigt orealistiskt att förvänta sig att vi gör Guds vilja samtidigt som vi lever som om det fanns fyra jordklot och utvisar människor till länder och situationer dit vi inte vill bli utvisade.

Med det avslutar jag debatten med Olof för den här gången. Jag har stor respekt för honom som teolog och andlig ledare, det är flera frågor vi håller med varandra i och jag kan se hur han hamnar i den position han hamnar angående migration utifrån de premisser jag utlagt ovan. För mer fördjupning kring hur jag tänker kring detta hänvisar jag förstås till boken samt denna spellista på YouTube som samlat olika föredrag jag hållit om den.