Sunnivas inlägg om att vi inte ska vara rika har väckt många reaktioner, inte minst hennes påpekande att om vi lever på mer än 7 000 kronor i månaden så stjäl vi direkt eller indirekt från de fattiga. Detta baserar sig på en uträkning jag själv gjorde för några år sedan när jag ville se var maxnivån för en enkel livsstil låg, vad som är acceptabelt för oss att spendera på oss själva innan vi börjar leva på andra bekostnad.
Det måste ju rimligtvis vara världsbruttoprodukten per capita tänkte jag – alla världens pengar delade på hela världens befolkning. Jag fick då fram 13 000 dollar per person och år, vilket inte är en orimlig summa – det är ungefär lika mycket som Costa Ricas eller Serbiens BNP per capita. Eftersom Bibeln framstället ekonomiskt jämlikhet som något gått (Luk 3:11, Apg 2:44-45, 2 Kor 8:13-15) och eftersom fattiga tar skada av att vi lever på deras bekostnad, är det etiskt goda att vi eftersträvar en sådan enkel livsstil.
Jag räknade fel
Kritiken jag och Sunniva har fått går bland annat ut på att olika människor och samhällen har olika stora kostnader, att vi ser ekonomin som ett slutet nollsummespel samt att ojämlikhet kan gynna de fattiga i slutändan genom tillväxt. Men det finns ett ännu större problem som jag upptäckte nu när Sunniva lyfte detta.
Uträkningen stämmer inte.
Dels är bruttovärldsprodukten större idag, enligt CIA’s World Factbook, vars data matchar med Världsbankens, ligger den på ungefär 16 000 internationella dollar per person och år. Det är per månad 1 333 dollar, vilket enligt nuvarande växelkurs motsvarar över 12 000 kronor. En rejäl ökning alltså! Detta hänger samman med att den svenska kronan är svag relativt till dollarn just nu, det går nio kronor på en dollar idag vilket är ovanligt högt.
Big Macs och skattetryck
Världsbruttoprodukten mäts i Purchasing Power Parity (PPP), ett verktyg för att jämföra valutor som innebär att det vi talar om är vad 1 333 dollar skulle kunna köpa i USA. Det är detta som gör att invändningen ”Saker är ju dyrare i Sverige än i Kongo” inte fungerar. Så vad kan 1 333 dollar köpa oss i USA? Enligt The Economist’s Big Mac Index som jämför valutor genom att, tja, äta Big Mac, får man en sådan för 5,06 dollar i USA medan den kostar 5, 36 dollar i Sverige. Ganska likt alltså.
För en indier kostar en Big Mac bara 2,50 dollar. Alltså är 1 333 dollar PPP för en indier inte samma sak som att växla 1 333 dollar till rupier – man behöver generellt bara hälften i Indien för att få ungefär samma saker. Samtidigt spricker detta om indiern tar sig utanför Indien – och vi som är rika njuter ju av att åka utomlands närmast årligen för att bland annat njuta av andra länders billiga valutor. Det vore därför etiskt försvarbart att människor i länder som är rikare än medelsnittet lever på mindre än 1 333 internationella dollar medan människor i fattiga länder kan åtnjuta lite mer.
Men då har vi inte tagit in skatt i beräkningarna. Det vi mäter är alltså allt ekonomiskt värde som produceras under ett år i världen, och det är inte efter skatt. Samtidigt är vårt intresse hur mycket pengar vi lever på – det vi spenderar på mat, kläder, boende och så vidare. I vår beskärda andel på 12 000 kronor behöver vi därmed räkna in även de skattemedel vi får del av i form av utbildning, vård, bidrag, kommunala tjänster med mera. Det skiljer sig förstås mycket individuellt, men på ett nationellt plan betalar vi 43 % av BNP i skatt, och per capita får vi ungefär lika mycket tillbaka i bidrag, varor och tjänster.
Så för att se vad vi kan spendera själva drar vi bara av 43% från 12 000 och får… 7 000 kronor. Voilá.
Men sakta i backarna…
Det kan inte betonas nog tydligt att detta är en absolut maxgräns. En enkel livsstil ska förstås sträva efter att leva så billigt som möjligt. I enligt med 1 Tim 6:8 och 1 Joh 3:17 ska vi ge till de fattiga så länge vi har mer än vi själva behöver. Denna uträkning syftar inte till att försvara konsumtion av onödigheter så länge ens totalkonsumtion inte överskrider 7 000 kronor per person och månad. Snarare är syftet att ge en varningssignal till dem som lever på mer än detta.
Och nej, detta förutsätter inte att ekonomin är ett nollsummespel. Argumentet är inte att en hundralapp spenderad på dataspel på något magiskt sätt gör att en etiopiers hundralapp försvinner i tomma intet. Snarare kan vi inte spendera samma hundralapp på dataspel som vi också ger i bistånd till en etiopisk kyrka. Det är matematiskt och fysiskt omöjligt. Och att invända att onödigheter inte finns för att all konsumtion i slutändan gynnar de fattiga fungerar inte heller, dels för att ”trickle down”-teorin är empiriskt motbevisad och dels för att dataspelskonsumtionen alltid kommer vara ineffektivare att bekämpa fattigdom än bistånd, medan båda är gynnsamma för den globala ekonomin.
Själv lever jag på ungefär 4 500 kronor i månaden här i Kettering, och betalar närmast det dubbla till kommuniteten i och med att min lön går direkt till deras konto. Hur mycket lever du på, och hur kan du se till att minska det?
Hela Pingsten 
Beräkningarna är en intellektuell härdsmälta och ett närmast genant exempel på Moment 22. Om Sverige skulle fungera efter beräkningarna så skulle landet inte fungera. De tänkta, accepterade kristen-inkomsten per månad skulle inte gå att uppnå om samhälls- och nationalekonomin fick de snäva ramarna.
Hela resonemanget bygger på förutsättningar som inte finns om mönstret efterföljs.
GillaGilla
Hej Hans! Menar du att länder vars BNP ligger på det globala genomsnittet eller under inte existerar eller att de inte ”fungerar”? Varför då?
GillaGilla
Jag pratar inte i termer av BNP. Jag är tjusad av exemplet 7 000 kronor och tanken bakom. Om Ingvar Kamprad hade anslutit sig till den bibliska lösningen – så som den tolkas på sina håll – så räcker det inte att vi ”skruvar och muttrar”. Vi skulle behöva tillverka också.
För att nu inte tala om läkemedelsindustrin, som vi diskuterat tidigare. Lite realism, Micael. Visst har jag hört om Jesus och åsneritten, men ingen ska göra mig övertygad om att det är synd att inte använda det mönstret som lösning på dagens logistik och blåljuslösningar.
GillaGilla
Hej Micael. Hur ser uppdelningen av pengarna upp i kommuniteten du bor i? Får alla lika mycket? Vad går pengarna till som man jobbar ihop osv?
Mvh
GillaGilla
Hej Jacob!
Här har jag beskrivit Jesus Armys egendomsgemenskap i mer detalj: https://helapingsten.com/2014/08/26/egendomsgemenskap-i-praktiken/ Kortfattat så går alla inkomster som kommunitetsmedlemmar får till den gemensamma kassan (Common Purse). Från den får man lite fickpengar, ca tio pund i veckan, om man behöver. Men all mat, kläder, boende och transport betalas av kassören och man får det gratis som kommunitetsmedlem.
Guds välsignelse!
GillaGilla
Micael!
7000, eller 12000 är dessa summor inklusiva alla fasta kostnader, eller efter att fasta kostnader är betalda?
Bb
GillaGilla
Hej Björn! 12 000 kronor är de pengar som finns i världen per person, så om vi inte vill leva på andra bekostnad kan vi inte leva dyrare än så. Från dessa räknar jag av tjänster och förmåner svenskar får från skattesystemet, vilket ligger ungefär på 43%, som sedan lämnar 7000 kronor kvar per person och månad.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Puh! Hur kan någon tänka så totalt orealistiskt! Det kan inte bara råka finnas en viss summa. Den måste också ha skapats utifrån förutsättningar som helt enkelt inte föreligger enligt det mönster som dras upp här.
GillaGilla
Menar ni alltså 7000 kronor efter skatt och att det ska täcka alla utgifter för en person? Gör ni någon skillnad på ålder, eller ska en familj med två vuxna och tre barn ha 35 000 kronor med andra ord?
GillaGilla
Hej Elias!
12 000 kronor per person och månad är de pengar som finns, lever man på mer än det så lever man på någon annans bekostnad. Tänk dig att du och jag var de enda människorna på jorden och det fanns saker till ett värde av 24 000 kronor som vi kunde leva på. Om jag då roffade åt mig 20 000 skulle det bara finnas 4000 kvar till dig, jag lever då på din bekostnad.
Eftersom detta är alla pengar som finns, finns det inte några ”andra” pengar till skatt utan de ingår, och med ett skattetryck på 43% har vi kvar ca 7000 kronor per person efter det. Eftersom det är per person så får en familj på flera personer mer. Samtidigt måste jag betona att detta är en absolut maxgräns och att man mycket hellre bör leva på mycket mindre än 7000 kronor per person och ge resten av sina pengar till mission och bistånd.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Då är ni ju mer generösa än bankerna i deras schabloner. En familj med två vuxna och åtta barn får alltså ha 70 000 kronor in utan att det är något problem för er. Det är stora pengar. Om en person bor ensam blir det dock bara 7000 kronor vilket är svårt att leva på i ett ensamhushåll.
GillaGilla
Ja med risk för att upprepa mig: detta är inte min rekommenderade nivå att leva på, utan detta är påpekandet av den absoluta maxgränsen för vad vi kan leva på. Ett ensamhushåll som lever på mer än 7000 kronor efter skatt lever på andras bekostnad. Dvs den personen lever på ett sätt som tvingar andra att vara fattiga. Det är därför jag förespråkar kommunitetsliv och kollektivt boende, ensamhushåll är vare sig bibliskt eller hälsosamt.
GillaGilla
Okej, men med andra ord så är spelreglerna annorlunda för barnfamiljer eftersom ett barn kostar mycket mindre än en vuxen.
GillaGilla
Hur mycket pengar får man förresten ha på banken enligt er? Har ni några siffror på det? Bankerna rekommenderar ju en buffert på två gånger inkomsten, hur ser ni på det?
GillaGilla
Förresten, är det okej att lägga den där hundringen på dataspel eller är det per definition en onödig utgift som ska stå tillbaka till förmån för välgörenhet?
GillaGilla
Eller vad som helst annat som är onödigt.
GillaGilla
Pengar har inget värde i sig, utan är bara ett papper som representerar värdet av arbetet som kan utföras av det. Ifall jag gör stolar värde 12 000 per månad, så snor inte jag från någon fattig om jag dubblar produktiviteten och producerar 24 000 i stolvärde istället. Om alkt handlade om att man tar fattigas pengar så fort man tjänar mer, varför hade då olika länders folk olika mycket, när länder fortfarande hade nationell ekonomi? Världens befolkning har blivit mindre fattiga, trots att de rika blivit rikare, vilket inte skulle fungera enligt din ekonomiska modell.
GillaGilla
Hej Roland!
Det är därför jag försöker betona ovan att det jag diskuterar inte är vad man TJÄNAR, utan vad man LEVER på. Om du lever på 24 000 kronor i månaden, dvs. spenderar de pengarna på dig själv, finns det mindre pengar kvar till världens fattiga jämfört om du hade gett hälften till organisationer som investerar pengar i fattigas omgivning och liv.
Det är sant att både rika och fattiga länder ha kunnat ha tillväxt, men samtidigt är de fattiga ländernas tillväxt begränsad av att de rika länderna får så oproportionerligt stor del av kakan (20% av världens befolkning lever på 80% av jordens resurser), och på grund av klimatförändringar och annan miljöförstöring når vi snart slutet på den globala tillväxten. Om världen inte blir mer jämlik kommer vi se massdöd utan like, och alla som är rika och lever på mer än nödvändigt är redan nu medskyldiga till att fattiga dör.
Det ska vi ändra på i Jesu namn!
GillaGilla
Det här är en sjukt patetisk diskussion och att blanda in Jesus gör den än värre.
Micael, ALLA dör avsett om de är rika eller fattiga. De fattiga har den fördelen att de har betydligt lättare att komma in i himmelriket om de inte gör som du och blir fixerade vid pengar, oavsett om det är lite pengar eller mycket pengar.
Den som verkligen har Guds Ande i sig behöver inte tänka på hur man ska använda vad som blivit givit, utan det faller sig lika naturligt som bön.
GillaGilla
Hej Bror!
Hur menar du då att man ska tolka Paulus ord i 2 Kor 8:13-15?
13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.
Eller Johannes ord i 1 Joh 3:17: Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Eller Jesus själv i Matt 19:21: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
Om man inte ska tänka på hur mycket pengar man ska behålla respektive ge bort är väl alla ovanstående bibelord obegripliga?
GillaGilla
Michael,
Jag ser att du inte förstår vad jag försöker säga, så jag funderar över hur jag ska kunna nå dig. Du måste ta ett steg bakåt, Micael och betrakta dig själv. Guds Rike handlar inte om hur många kronor varje människa har på jorden och det är inte det som verserna handlar om.
I Matt 19 så är mannens hinder att han inte kan släppa greppet om sin jordiska förmögenhet som håller hans själ fången. Det har ingenting med de fattiga att göra, utan handlar enbart om mannens egen räddning. Han var i precis samma situation som du är nu, dvs att du inte kan släppa greppet, eller rättare sagt besattheten av pengar. Läs gärna den kommande liknelsen i kapitel 20 där lönens storlek INTE var relaterad till arbetsinsatsen.
1 Joh. 3.17 och 2 Kor. 8 har jag redan beskrivit, dvs; Den som verkligen har Guds Ande i sig behöver inte tänka på hur man ska använda vad som blivit givit, utan det faller sig lika naturligt som bön. Med andra ord, Guds Ande leder dig i givandet. Det har ingenting med antalet kronor att göra, för tror du inte att Gud är tillräckligt stor av sig själv. Det är ditt andra verkliga hinder, att du inte har tillräcklig tillit till Gud, så att du vill själv utföra Andens verk.
GillaGilla
Hej igen bror!
Åsikten att den rike mannen skulle sälja allt enbart pga sin personliga Gudsrelation är vanlig idag, men den finns inte alls i Bibeln! Det skäl Jesus ger för allt-säljandet är explicit att pengarna ska gå till de fattiga. Se det ur de fattigas situation: de behöver pengar för att överleva oavsett om de rika kommer till Himlen eller inte.
Din tolkning är vad jag kallar inställningsteologi: tanken att det bara är vår inställning till pengar som räknas. Den är obiblisk. När Jesus säger att vi inte ska samla skatter på jorden (rikedomar) för att vårt hjärta kommer vara där vår skatt är, är hans budskap att vi inte kan ha vårt hjärta i Himlen samtidigt som vi har skatter på jorden. Med andra ord så finns det inte rika människor som har hjärtat i Himlen. ALLA måste göra sig av med rikedom för att leva helhjärtat för Gud, och ALLA måste göra sig av med rikedom för att kunna mätta så många hungriga munnar som möjligt. Det är matematiskt och fysiskt omöjligt att behålla samma hundralapp som man också ger till de fattiga.
Så den som är besatt av pengar, min vän, är den som vill behålla dem, inte den som vill ge dem till de fattiga.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Ta ett land som Kongo. Så oerhört rikt på naturtillgångar. Orsaken till sakernas tillstånd är att söka nån annanstans än i dåligt samvete nos nationer som lyckats få tillstånd ett relativt välfungerande samhälle.
GillaGilla
Jag kan köpa att en kristen inte bör leva över medelinkomsten i världen, även om jag inte riktigt håller med, däremot så verkar det som att du anser att en förutsättning för att bli rikare är att någon annan blir fattigare. Har jag förstått det rätt?
GillaGilla
Hej igen! Nej det är inte det jag skriver. Faktum är att näst sista stycket ovan lyder:
”[D]etta förutsätter inte att ekonomin är ett nollsummespel. Argumentet är inte att en hundralapp spenderad på dataspel på något magiskt sätt gör att en etiopiers hundralapp försvinner i tomma intet. Snarare kan vi inte spendera samma hundralapp på dataspel som vi också ger i bistånd till en etiopisk kyrka. Det är matematiskt och fysiskt omöjligt. Och att invända att onödigheter inte finns för att all konsumtion i slutändan gynnar de fattiga fungerar inte heller, dels för att ”trickle down”-teorin är empiriskt motbevisad och dels för att dataspelskonsumtionen alltid kommer vara ineffektivare att bekämpa fattigdom än bistånd, medan båda är gynnsamma för den globala ekonomin.”
Det vill säga, det jag påpekar är att rikedom i betydelsen behålla pengar för sig själv leder till mindre pengar för de fattiga jämfört med om man ger bort pengarna till de fattiga.
GillaGilla
Ok, blev lite funderas i och med kommentaren ” Ett ensamhushåll som lever på mer än 7000 kronor efter skatt lever på andras bekostnad. Dvs den personen lever på ett sätt som tvingar andra att vara fattiga.” att så inte var fallet. tack för förklaring
GillaGilla
Samt att du skrev ”Hej Björn! 12 000 kronor är de pengar som finns i världen per person, så om vi inte vill leva på andra bekostnad kan vi inte leva dyrare än så.”. tycker det är lite motsägelsefullt det du nyss sa och dessa tv kommentarer, men jag kan ha tagit fel
GillaGilla
”Om du lever på 24 000 kronor i månaden, dvs. spenderar de pengarna på dig själv, finns det mindre pengar kvar till världens fattiga jämfört om du hade gett hälften till organisationer som investerar pengar i fattigas omgivning och liv.”
Nej, samhällsekonomin fungerar inte alls på det viset! Investeras pengarna som du vill så blir inte inkomsterna så höga som 24 000 kronor. Hur bär du dig åt att sätta multiplikatoreffekten ur spel och ändå behålla de förutsättningar du tycks ta för givna? Helt orealistiskt.
GillaGilla