Tidsutjämning

På Hela Pingsten läggs det flitigt ut nya  blogginlägg av många olika författare som har något att säga vad gäller livet med Jesus och efterföljelse. En stor del av ämnena kretsar kring pengar och vårt ansvar kring hur vi hanterar dem på bästa sätt. Det tycker jag är superbra, och jag blir väldigt inspirerad såväl som provocerad av dessa inlägg då de gör mig obekväm. Jag kommer nu göra ett liknande inlägg fast ur ett annat värdeperspektiv.

 

”Tid är pengar”

Jag förmodar att du som läsare någon gång stött på detta klassiska citat, jag tycker i alla fall att det är ett ganska bra sådant. Det hjälper till att beskriva att en sån komplex sak som tid har ett värde. Vi mäter tiden, något som vi inte kan ta på, med klockan för att sedan omvandla detta till något konkret t.ex. guld/pengar.

Exempelvis: Jag spenderar X antal timmar på mitt arbete och får sedan lön för det, ett utbyte mellan olika sorters värden.

Ingen ekvation som kommer ge mig nobelpriset men den förstärker mitt påstående om att det ovan nämnda citatet är en sanning.

Jag vill hävda att tid kanske är det innersta lagret på din och min ekonomi, om vi bortser från livet i sig självt, d.v.s. jag skulle kunna ge bort alla mina organ eller gå i döden för någon annan, men utöver detta så är tiden jag kan avvara för något min första utbytbara “vara”.

Katten gör det oväntade

Därför bör vi inte endast fokusera på pengar när vi talar om slöseri och ekonomisk utjämning, tiden är i högsta grad något som vi också slösar bort t.ex. på oändligt många timmars mobilsurfande, och som då hade kunnat “jämnas ut” genom att besöka den där personen som aldrig får besök, eller som kanske är för gammal/sjuk för att ta sig an livet och inte skulle må sämre av ditt sällskap, eller välja att slita blicken från “Kolla när katten gör det oväntade”-klippet och prata med människorna runt omkring dig, kanske Gud kan använda dig på ett oväntat sätt istället för katten…

Jag vill poängtera att jag är medveten om att tid och pengar ofta går hand i hand. Jag har arbetat, avlagt tid, för att få en lön som jag sedan kan använda för att hjälpa andra. Men många gånger så är andelen pengar vi ger vidare en ganska liten del (ibland obefintlig) av det beloppet vi har tjänat ihop för att sedan lägga resten på oss själva. Därmed går världen inte riktigt framåt i alla positiva aspekter som önskas men som är fullt möjliga.

Jag är även medveten att det inte finns ett statiskt förhållande mellan människa, tid och pengar. Att vissa är de som har mycket tid men väldigt begränsat med pengar, eller de som sitter i den andra änden av båten, eller rent utav av de som är superrika och har massor av tid, etc. etc.

Alkoholister

Hur det än ser ut för dig beträffande tid och pengar så vill jag hävda att det är större chans att vi blir mer givmilda och förstår ett problem genom att först avlägga tid på t.ex. en pratstund med tiggaren, som vi så ofta stöter på, och därigenom eventuellt uppleva att en ekonomisk gåva eller något annat behövs i den aktuella situationen. Snarare än att först och främst kasta pengar på något som vi upplever för hjärtskärande om vi bara passerar. Det kan ju vara så att pengar inte alltid är den bästa hjälpen, synnerligen när det gäller en missbrukare.

Ett stenkast från min lägenhet finns ett boende för alkoholister. En av dem som fortfarande lever har jag utvecklat ett fin relation med idag, i början gjorde jag dock felet att ge honom pengar, som han sa skulle gå till mat, jag märkte ganska fort att jag indirekt köpte sprit till honom, vilket inte är så framgångsrikt. Istället har jag ibland bjudit över honom på mat vilket är så mycket mer progressivt och möjliggör skillnad för den här personen.

Låt mig ta ett annat exempel där “uppoffrandet” av tid lett till något gott.

Nakna och halvblöta

Jag befann mig i omklädningsrummet på badhuset, och var just i färd med att klä på mig, när tanken slog mig om hur märkligt livet kan vara. Jag kollade på min tillvaro ur ett fågelperspektiv, och där stod jag och en annan man i tystnad, båda nakna och halvblöta i ett annars tomt omklädningsrum. Jag funderade på vem han var, om det var så att han kunde vara en flykting från Eritrea, i mitt huvud gissade jag, och jag ville gärna påbörja ett samtal för att få veta och kolla hur det i så fall går för honom i det nya landet. Men så fanns alla motargument i huvudet, dels det att jag redan hade samtalat med ett gäng flyktingar i bastun och Jante såklart som sa “det räcker, sköt ditt nu”. Men jag körde ögonbrynsgrejen, ni vet när ögonbrynen snabbt går upp och ner, och fick genast samma svar från honom. Sen var samtalet igång.

Det visade sig att mina tankar om honom stämde och att han upplevde att det var svårt att komma in i samhället då han inte riktigt fick den kontakt med svenskar som han önskade. Jag sa att han gärna kunde komma och hälsa på mig någon gång i framtiden för att lära känna en svensk och på så vis också snabbare komma in i språket. Han nappade direkt och frågade vilken tid han skulle komma samma dag. Lite överrumplad och inte fullt beredd på det ickesvenska gensvaret så bytte vi telefonnummer och någon timme senare ringde det på min dörr.

Ögonbrynskompis

I kontrast till min allmänt avslappnande och lökiga atmosfär i lägenheten, där jag och två andra kompisar precis hade kollat klart på en film, kliver min ögonbrynskompis in i kavaj, struken skjorta, hatt och med ett fyrpack kyld kvalitétsöl. Återigen blir jag överrumplad av kontrasterna, denna gång i hans och mitt engagemang. Det var inte svårt att förstå att för honom var detta möte med svenskar något han väntat på under en längre tid och att han var överlycklig till inbjudan som han fått. Kvällen kantades av riktigt fina samtal och på frågan om vad han längtade efter så svarade han “ett jobb”. Jag funderade ett tag och frågade om han kunde tänka sig att volontärarbeta på ett flyktingboende där en av mina andra vänner just gjorde detta. Han sa att vad som helst förutom att sitta hemma skulle vara fantastiskt. Jag skrev till den ansvarige för boendet och berättade läget, att jag inte hade någon koll på huruvida den här personen är rent arbetsmässigt men fick som svar att han kunde få prova  och hjälpa till.

Nu kommer vi till det det fantastiska i denna berättelse.

Efter några dagars volontärarbete så fick min nyfunna vän anställning då han var så otroligt duktig. Han har nu inte bara kommit in i samhället snabbare, fått en massa svenska vänner, och därmed lärt sig språket bättre, utan nu hjälper även han till att stötta människor i vår omgivning rent ekonomiskt.

Tänk att lyfta ögonbrynen för en främling kan få en sådan oväntad kedjeeffekt om du är villig att uppoffra lite av din tid.

Jag har så många fler liknande berättelser att dela med mig av, men min önskan är att du ska skapa dina egna som du kan dela vidare till andra. Gud är fantastisk och har valt att använda sig av oss för att förvandla den här världen, men vi behöver träna oss i ge av vårt överflöd i alla dess olika former, speciellt i tid. När det fundamentet har lagts kommer ofta det ekonomiska givandet ganska naturligt då kärlek och förståelse har uppenbarats.