Dagen har fel om kyrkobyggnader

kyrkobyggnad

Här i England finns det många lustiga och smått bisarra exempel på saker som är så onödigt ineffektiva bara för att det ”alltid har varit så”. Som att även nybyggda hus knappt har någon isolering i väggarna, vägskyltar är övertydliga med självklara trafikbudskap och alla vägguttag har on/off-knappar för att… ja fråga mig inte varför. För en britt är allt detta naturligt och självklart men för mig som vet att man kan leva ett effektivare och billigare liv ter det sig rätt så sorgligt att tradition kan ha en så begränsande effekt på folks leverne.

Ungefär samma sak tänker jag om kyrkobyggnader.

Håkan Arenius har skrivit ett intressant men också väldigt problematiskt reportage om frikyrklig arkitektur vad gäller kyrkobyggnader. Det är intressant därför att inte så många har tittat på vad som ligger bakom frikyrkornas byggande, deras historia och funktion. Men det problematiska är att kyrkobyggandet inte ifrågasätts som den ineffektiva, dyra och i de flesta fall onödiga aktivitet det är.

I sin första artikel nämner Arenius i förbifarten att frikyrkorna snabbt skaffade sig kyrkobyggnader precis som den tidiga kyrkan. Nå, de ca 300 år det tog för fornkyrkan att bygga särskilda gudstjänshus skulle jag inte beskriva som snabbt. Det var inte så att de tidiga kristna var ivriga att bygga kyrkor men hindrades av förföljelse: den kyrkohistoriska forskningen visar inte någon stötte strävan, och förföljelserna var ofta lokala och sporadiska vilket gjorde att många kristna trivdes bra i sina husförsamlingar även utan förföljelse. Mötena i templet och i synagogorna hade ett tydligt evangeliserande syfte, som jag skrivit om tidigare.

När Arenius ger tips för att bygga kyrka är det enbart kyrkobyggnader han talar om. Att en församling som vill nå människor ska ställa om till en biblisk husförsamling är uteslutet. Istället talas det om hur trenden går mot kyrkolokaler som mer och mer liknar kommersiella gallerior. Även om det kan stämma så är det inte direkt något att fira.

Mest magstarkt blir det när Arenius förslår att kyrkobyggnader ska vara vackert utsmyckade och kostsamma för att locka de rika och estetiskt medvetna:

De som lever sina liv i vackra hus, mysiga restauranger och vacker natur söker sig till skönhet, form och färg. Och den plats dit man tar sina vänner vill man vara stolt över… vilket budskap sänder det om en församling vars medlemmar bor i påkostade hus har ett eftersatt och otjänligt söndagshem?

”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält”, utbrister kung David (2 Samuelsboken 7:2).

Förvaltarskap hör förstås hit. Borde inte pengarna ges till de fattiga? Fast kyrkor byggs nog mest av pengar som annars skulle ha gått till resor och köksrenoveringar.

Bibelcitatet till trots är detta en obiblisk tanke. Ingenstans likställs det gammaltestamentliga templet med någon slags kristen byggnad (eller ens synagoga). De verser som omedelbart följer 2 Sam 7:2 visar att Gud inte alls var enig med Davids tanke:

Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda inom Israels stammar, någon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?” (2 Sam 7:5-7)

Därtill är tanken att vi ska bygga kyrkobyggnader som är dyra och utsmyckade för att locka rika motsatsen till det Nya Testamentet talar om. Vi rika västerlänningar tenderar att ha sympati med den rike unge mannen i Matt 19 som inte ville sälja allt för att få evigt liv. Men tänk efter – det är skitkorkat! Varför välja guld i 60 år istället för evigt liv i lycka?

Om dyra, utsmyckade kyrkobyggnader hade varit framgångsreceptet för att locka rika hade de redan fyllt åtminstone våra lutherska och katolska kyrkor, men inte är det så. De kyrkor som växer når framför allt invandrare som tenderar att vara bland samhällets fattiga. Och nyckeln där, som Dagenkrönikören Linda Alexandersson har poängterat, är att andra kristna invandrare ofta predikar Evangeliet för dem.

Det enda sättet att föra både rik och fattig till tro är ju faktiskt att evangelisera och leva i enlighet med Jesu uppmaningar, vilket inkluderar att inte samla skatter på jorden och sälja allt man äger. Om vi ska leva så ska våra kyrkor fungera så. En gemenskap som samlas i hem och evangeliserar offentligt där de rika väljer att ge bort sitt överflöd till de fattiga istället för att insistera på lyxbyggen kommer vara så oändligt mycket mer attraktiv än en församling som sätter sin tilltro till ett lyxbygge.

Det finns ingen forskning överhuvudtaget som visar att kyrkor som är dyra och utsmyckade skulle vara bättre på att nå människor. Forskningen kring församlingstillväxt betonar kärleksfull gemenskap, mirakler och konservativ, evangelisk tro – och det lyckas husförsamlingar minst lika bra med både globalt och i väst. Så låt oss begrava byggnadsidealet och istället fokusera på att göra Jesusgrejerna så effektivt och enkelt som möjligt.

7 kommentarer

  1. Tack Micael, det finns absolut ingen uppmaning i Nya testamentet om att bygga kyrkor. Snarare tvärtom uppmuntras till gemenskap i hem, på torg och där man lever fram sina liv. Att börja tänka i banor som att Guds hus är en speciell byggnad ger fel fokus. Guds tempel är vi, levande stenar, uppbyggda tillsammans. Du kan inte gå till kyrkan och påstå att det är en biblisk tanke. Traditionens makt över människor är kusligt stark.

    Gilla

  2. Tänker lite förstrött att om ”kyrkan” bara är ett ”söndagshem” så är man nog ganska snett ute…

    Jag håller i princip med om byggnadens onödighet, men tänker att om den kan bli en hela livets byggnad för evangelisation, gemenskap och gudstjänst alla veckans dagar så kan en byggnad fylla en funktion. Att reducera den till ”söndagshem” är enligt mig katastrofalt.

    Gilla

    1. Hej Lennart! Ja, en av de kyrkobyggnader jag har störst respekt för är Sta Clara kyrka då de (i varje fall när jag gjorde praktik där) har kyrkan öppen varje dag och de fattiga har en självklar plats. Men tyvärr är ett ständigt problem att även kyrkobyggnader med mycket aktivitet dagtid står tomma nattetid. Därför tycker jag att vi ska sträva efter att göra om dem till kommuniteter så att folk faktiskt kan bo där. Hus som inte används på natten är så ineffektiva tycker jag.

      Gilla

  3. Tänker att ”det beror på” 🙂
    När jag växte upp var kårlokalen (Frälsis) en samlingspunkt där vi unga kunde mötas, hemifrån. Där svetsades vi samman, byggdes upp tillsammans och blev delar i samma kropp. ”Hemifrån” var viktigt. Eftersom vi kom från många delar av samhället, många från familjer som ansåg Frälsis var skumt (Jesus än mycket värre!), så var det inte troligt vi hade kunnat be och bygga upp varandra i olika hem.
    Pss var bönehusen i byarna en samlingsplats. För alla! Faktum är att underhållet av många bönehus sköttes, i alla fall till del, av icke kristna – för huset hade betydelse för deras liv och för att de skulle kunna trivas i byn. Där byggdes lärjungar, där predikades evangeliet till dem som hört och dem som inte hört, där mottogs frälsning.

    Dock icke för byggnadens egen skull – utan för det som hände i den.
    Där har du din poäng, Micael, serverad gratis. 🙂

    Kyrkobyggnaden har fått för hög status. Den har blivit ett glaspalats, fast ogenomskinligt.
    Det är OK att ha en byggnad, som ett av många verktyg till att bygga lärjungar – och som ett av många verktyg för evangelisation. Men blir det nå’t annat, eller det enda verktyget; riv kåken, sälj delarna och ge till de fattiga.

    Gilla

    1. Hej!

      Som jag påpekar till Lennart så är det en tragedi att kyrkobyggnader står tomma på natten i ett land och en värld med så många hemlösa. Därför tycker jag att kommuniteter – där folk faktiskt bor – är mycket bättre än aktivitetshus som står tomma stora delar av dygnet.

      Guds välsignelse!

      Gilla

  4. I GT fanns templet och synagogorna, synagogorna samlades judarna i på sabbaten och andra högtider.
    Synagogor var något man byggde för att kunna samlas i och det var viktiga samlingsplatser på den tiden.

    Problemet med församlingsbyggnader är inte byggnaden i sig själv, det är ju bara en samlingsplats. Problemet kommer då man gör byggnaden till Guds tempel, vilket är helt obibliskt.

    Det andra och allra största problemet är att man gör församlingsbyggnaden till själva församlingen och säger att församlingen är världens hopp. Man säger också att församlingen är ditt och mitt hem, vilket gör att lokaliteterna/församlingen blir själva utgångspunkten för den troendes liv, konsekvensen av detta blir en tankekonstruktion som leder fel och att Jesus som utgångspunkt försvinner. Man gör alltså församlingen till Herre, med mer eller mindre makt över den enskilde.

    I GT var aldrig, varken templet, eller synagogan judarnas hem, hemmet var där de bodde och så borde det vara nu också.

    En liten lögn om församlingen och dess byggnader skapar nog en hel del negativa konsekvenser och det värsta är att vi inte ser det.

    Jag har under många år varit negativ till församlingen och dess struktur, men inser idag att de behövs, men bara om man ändrar på de saker som är fel.

    Jag tror att Gud vill att församlingen skall vara ett bönehus för alla folk och när bönen i församlingslokalen blir upprättad och prio ett, då kommer nog saker överlag att förändras, både i gemenskapen, men också i sammhället.

    Bb

    Gilla

  5. ”Det enda sättet att föra både rik och fattig till tro är ju faktiskt att evangelisera och leva i enlighet med Jesu uppmaningar, vilket inkluderar att inte samla skatter på jorden och sälja allt man äger.”
    Menar du att detta gäller oss idag? Då är det väl dags att du säljer din dator nu då.

    Gilla

Vad tänker du?