Tecken och under skall följa dem som tror!

Gästinlägg av Nicklas Nylander, tidigare publicerat på hans egen blogg.

Jag hamnar ofta i samtal med icke-troende som uttrycker sig ungefär så här ”Om x eller y hände då skulle jag tro på Gud” Eller ”Jag har bett om a eller b händer då ska jag tro”.

Ingen av oss vill tro i ett vakuum. Blind tro är något ateister hånar troende för att ha, att man inte har något att backa upp sina påståenden med. Efter jag kom till tro så började jag filosofera en del på hur saker och ting inom tron kan vara rationella. Det ledde mig till ett ämne inom kristendomen som kallas för ”apologetik” vilket är en vetenskap som jobbar med att försvara den kristna tron. Där finns det mänger av argument och underlag att hämta som underbygger tron.

När vi läser apostlagärningarna kan vi se att dom första kristna försvarade sin tro när dom predikade, dom debatterade mot ledande värlsbilder under den tiden. Och stor del av resterande texter debatterar spänningen mellan judendom och kristen tro. Så det finns helt klart en aspekt av apologetik som till hör det kristna livet. Petrus skriver i sitt första brev: ”Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal” (1 pet 3:15). Ordet för förklara här är i grekiskan ” ἀπολογία” (apologia), det är därifrån apologetik får sitt namn.

Och visst är det så att även Jesus diskuterar en del, men i hans fall upplevs det mer som att han berättar hur saker och ting är med en auktoritet – han verkade alltid ha klockrena svar på tal. Det är också vanligt att han svarar människor utifrån deras hjärtas tankar istället för vad dom säger med munnen.

Det räcker dock inte för många svenskar idag att bara höra om Guds ord, man tänker ”din sanning är din sanning” och släpper det sen.

Men Jesus säger till oss som tror:

”Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull. Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.” (Joh 14:11-14)

1. Tro mig! han uppmanar oss att bara tro utifrån vem han är.
2. Men om vi inte kan det, så tro för gärningarnas skull.
3. Och sanningen är: Dom som tror på Jesus ska göra de gärningarna han gjorde OCH STÖRRE.
4. Syftet är att Gud ska bli förhärligad.

Vi bör som kristna alltså ha ett trumfkort, ett ess i rockärmen: Tecken och under.

Jag har haft privilegiet att få vara med om en hel del under. Det har en tendens till att ändra karaktären av samtalet man har med en otroende när de blir helade eller liknande.

När jag var i Kenya så skulle vi gå ut två och två i byarna och predika om Jesus. Första byn som jag kom till så sa dom redan påväg in ”NO PREACHERS”. Dom verkade vara less. Men för mig var det ganska skönt, för jag var ganska feg i att predika på den tiden och ville hellre be för folk. Så vi sa att vi kunde be om dom hade något behov istället. Och dom bar fram en lam kvinna till oss som inte kunde gå. Vi bad för henne och genom Guds nåd fick hon tillbaka sina ben. Efter det så ville alla ha bön och höra om Jesus.

Vid ett annat tillfälle så var jag och predikade i en liten kyrka (hemma i Sverige!) och jag upplevde alldeles innan jag skulle gå upp i podiet att jag skulle tala om min resa med ångest. Jag hade ett annat ämne förberett, men lyckligvis gick det bra att smälta samman dem. Så jag pratade om hur Jesus har befriat mig från mina panikångest attacker. Jag har predikat på det där stället flera gånger innan och efter, men just vid det där tillfället var det ett gäng människor jag inte kände igen sen tidigare. Efter jag hade predikat klart och mötet var slut kom en man fram till mig och berättade att under tiden som jag pratade hade Jesus befriat honom från sin ångest. WOW.

Det här är bara två exempel från min erfarenhet, för mig bekräftar det vad Jesus säger. När vi följer honom och tror på honom ska också hans kraft följa oss.

Tro är enormt viktigt när det kommer till att be för människor. Ordet för tro i grekiskan är ”πίστις” (pistis) och är mycket rikare än vårt ord ”tro”. Det syftar främst till ett förhållande mellan en patron och dess tjänare. Tjänaren får arbete, husrum och mat hos patronen – i vissa fall även lite fickpengar. Dessa tjänare hade utan detta varit arbetslösa och således hemlösa. Det som krävdes i gengälld var πίστις. En typ av tillit och vördnad inför sin herre. Det visar alltså på en stark anknytning mellan de två parterna. Engelskans ”Faith” är också något bredare än svenskans tro. Man gör där skilland på tro – beleif och tro – faith. Och faith översätts bäst till tillit. ”Tro mig, det kommer gå väl!” Exempelvis.

Det är en sådan hängiven tro som Jesus vill ha. Han vill att vi ska anknyta oss till honom starkt och innerligt tro att han är med oss och att han kan verka dessa tecken och under genom oss. Den här typen av tro och tillit kommer genom att spendera tid med Jesus och lyssna till honom – och givetvis att lyda.

Även om man inte tror för hans ords skull så börjar man tro när man är med om mirakel, tillexempel sådana jag nämde ovan.

Vi har fått priviliget att följa Jesus och se honom göra sådana där häftiga grejer.

Men  vi får inte glömma syftet.

Syftet är att fadern ska bli förhärligad, inte att vi ska ha häftiga historier att berätta. Syftet är att älska människor inte att det ska ske mirakel (1 kor 12).

Men miraklen kan ändå få finnas där för att underbygga tron. Vilket är fantastiskt, när våra ord inte räcker till längre så kan Gud få backa upp oss med sin kraft.

Jag vill nämna en viktig läxa jag har lärt mig i samband med det här. I Jakobsbrev kapitel 5 står det: ”Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.”

Utifrån detta får vi fram tre saker: 1. Vi måste be. 2. Vi måste be på rätt sätt 3. Vi ska inte be själviska böner.

En klok man sa en gång ”Om du vill se sjuka bli helade så måste du be för sjuka.” Och så enkelt är det. Vi måste be, men vi måste också be som Jesus föreskriver – i enlighet med hans vilja och för att fadern ska förhärligas, inte själviskt för endbart våran egen vinnings skull.

Luk 7:20-23

”Männen kom till Jesus och sade: ”Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?”


Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. Han svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går , spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. Salig är den som inte tar anstöt av mig.”