Det pågår en strid i svensk frikyrklighet. Ännu en kanske du tänker, vilken i ordningen? Försoningsstriden (vilket hemskt ord!), andedopsstriden och lovsångsstriden känner vi till, men vad ska vi kalla den senaste ”striden”? Mitt förslag: Bibelns trovärdighet.
Stefan Swärd har noterat vikten av att inse att Adam och Eva var historiska personer, och att det som Genesis 1-3 berättar om deras fall också är historia, det vill säga att det verklighen inträffat. Det var inte en saga eller en myt, som innehåller någon sorts sanning, utan just en historisk verklighetsskildring.
Ytterst gäller alltså denna fråga Skriftens, Bibelns, tillförlitlighet.
Många talar emot Genesis historicitet. Jag har läst andra som nu i debatten på olika sätt pekar på föreställningar i Gen 1-3 som de menar försvagar de sk bokstavstroendes position. Någon försöker skapa ännu en en motsättning, nämligen den mellan skapelsetro som historiska fakta och frälsningshistorien.
Gentemot dessa attityder har flera andra, exempelvis Anders Gerdmar, i andra sammanhang understrukit att det Stefan Swärd säger om Adam och Eva, har bibeltroende kristna alltid och överallt uppfattat berättelserna. De är vår historia, skriven för att vi ska förstå några saker och handla på dessa fakta:
- vi är skapade av Gud – Fader,Son och Ande
- vi är skapade med ett syfte, nämligen att alltid ära och njuta av Gud
- vi har fallit genom Adams och Evas synd
- vi har förlorat vår gudsrelation genom deras fall
- vår syndfullhet förhindrar oss från att själva kunna upprätta vår relation med Gud
- Gud är helig och kärlek, därför måste vår syndfullhet – för helighetens skulle – sonas (vi kan inte närma oss Gud utan att ha klätts i rättfärdighet. Av kärlek ikläder Han sig själv den uppgiften, i Sonen se Joh 3:16-17!)
- genom att Sonen Jesus bar vårt – mitt – straff i vårt ställe har något större än fallet ägt rum
- förlåtelse, försoning och rättfärdighet kan ges till den som i tro tar emot vad Jesus har gjort
- Adam och Jesus är båda historiska personer, Paulus argumentation i Rom 5 och Gal 4 är just baserat på att händelserna faktiskt ägt rum
- men fallet är inte den mest avgörande händelsen. Frågan om tro på Jesus är däremot den mest avgörande, då den avgör om vi blir förlåtna med upprättad gudsrelation som följd och ger oss evigt liv, dvs besvarar frågan var vi tillbringar evigheten.
Detta är några av punkterna som kristen tro fastslår som absolut självklara fakta för att förstå Guds frälsningshistoria och kunna handla. Som kristen är den avgörande ”handlingen” att tro på Jesus. Det är förstås ingen ”handling”, utan innebär ett mottagande i tillit och tro på att Gud själv bar syndens straff och därmed öppnade vägen till sig. Jesus gav oss möjligheten att bli rättfärdigförklarade, Han inbjöd oss till en öppen väg till Fadern.
Så till frågan om berättelsen om Adam och Eva berättar vår historia. Utan den blir mänsklighetens historia obegriplig, och likaså Guds historia med sitt folk så som den är beskriven i Bibeln. Vi är beroende av att ha tillgång till vår sanna historia. Skapelse- och syndafallsberättelserna är just sådan historia, som återberättar vad som faktiskt hände, förklarar och sätter oss in i relation med vårt ursprung.
Gud är verklig. Människan och historien är verklig. Adam och Eva är faktiska historiska personer. Så enkelt är det.
Dock finns andra, mycket mindre frågor, som inte finner sina svar i Gen 1-3. Men det var väl aldrig avsikten att besvara alla frågor – utan bara de allra mest viktiga. Eller hur?
Hela Pingsten 
Bibeln utgår inte från biologernas definition av människa, inte heller sociologernas eller arkeologernas, utan Adam och Eva var de första som skapades med ande, genom syndafallet dog anden och vi föds därför utan ande och måste skapas på nytt genom att födas av Anden. Men med biologiska metoder är det helt omöjligt att skilja den nya skapelsen från den fallna medan sett med Guds ögon är skillnaden enorm.
GillaGilla
Hej Hans
Hur ser din hermeneutik ut när du tolkar 1 Mos 1-11? Du verkar förbinda dig ta varje detalj som historisk sanning, för vad är kategorin ”historisk verklighetsskildring” om inte enkel sakprosa?
1. Hur hanterar du tidsangivelserna i släkttavlorna? (Dvs är jorden ca 6000 år gammal)? Är det 6 rotationer av jordklotet runt jordaxeln som avses med ordet dag? Skapas ljuset tre dagar före ljuskällorna?
2. Hur hanterar du inslagen av en ANE-världsbild (Ancient Near East)? (En kupol av järnliknande hårdhet runt jorden, etc)
3. När du säger ”vad som faktiskt hände”, inkluderar det detaljer som att de första människorna bokstavligen åt en frukt, tuggade och svalde, att ormen ”var listigare än andra djur” och kunde prata, och att alla ormar sedan dess äter jord?
Du säger att det finns ”mindre frågor” som inte besvaras i texten, det må så vara, men om det ska skiljas mellan historiskt sant och andra, mindre viktiga detaljer, så bör det väl framgå av någon slags hermeneutisk konsekvens?
Jag hittar den inte hos Gerdmar. Jag ser den inte här heller.
GillaGilla
Kan inte istället du ge oss svaren, it-pastorn, eller en länk till där du redan skrivit? Jag inser inte varför Hans ska skriva mer än han just gjort. Våga svara själv istället för att bara radda upp frågor vilkas svar du sen möjligtvis vill angripa. Du ger dig ju själv namnet pastor/herde. Var en! 🙂
GillaGillad av 1 person
Hej, it-pastorn. Förespråkar du i stället de ateistiska evolutionsteorierna? Teori som teori, ingen av dem går att bevisa, eftersom de utgår från avsaknad av verifierbara data.
1. Är Jorden ca 6000 år eller 600 miljoner miljarder år? Det finns ingenting som kan bevisa eller vederlägga endera. Det finns inga data. Extrapoleringar, som den ateistiska delen av vetenskapen gör, bygger på nutida data – som förmodligen inte gäller, vi vet ju att förhållanden förändrats även under historisk tid (dvs den tid vi har mycket, verifierbar textmassa ifrån).
Ljus är inte samma sak som ljuskällor. Behöver du en LED i din armatur för att det ska vara ljust på dagen? Finns det fler ljuskällor i universum än sol och måne och de stjärnor vi ser? Vad annat kan det ha funiits för ljus – Gud själv? Ingen vet.
2. På 1980-talet kom de första rapporterna om att geologer funnit indikationer på ett brutalt nedfall av regn. Tänk brandspruta, över hela jordens yta. Detta torde ha sammanfallit med kontinentuppbryningen, sa de. Det tyder på att det kan ha funnits något som höll en stor mängd vatten ovanför Jorden, vilket skulle (antar vi utifrån dagens verklighet) ha krävt en kraftig sfär, typ av tjockt stål. Men stål var det inte, för det släppte igenom ljus. Ett kraftfält av annat slag, kanske? Ingen vet.
3. Brottet var att inte lyda Herren. Så varför inte ett fånigt litet brott, som att äta fel frukt? Ormarna kan mycket väl ha ätit jord ett bra tag. Frågan jag ställer mig är vad som hände kring Noas flod, när tydligen även ett par ormar kom med. Hur fick han ihop ala djuren? Genesis antyder en direkt och öppen kommunikation mellan alla rörliga varelser, före Noas katastrof. Efter floden började djur äta varandra och människor åt djur. Då var det nog slutsnackat, om man säger så. Då kan de ha fått en annan diet, ormarna med? Vi vet inte.
Frågan är alltså vad vi tror, vad vi sätter vår tillit till. Tror du på att Skapelseberättelsen är möjlig, att Gud har den makten? Eller tror du på den ateistisk-naturalistiska berättelsen, som utgår ifrån att vad som än hittas måste det bevisa att det inte finns en Gud, och att allt alltid har sett ut och skett på samma sätt som nu? Eller på något annat?
Hermeneutisk konskevens? Det får du söka utanför naturvetenskapen…
GillaGilla
IT-pastorn, kanske tänker vi lika, kanske inte. Jag tänker att då en dag för Gud är som tusen år och tusen år är som en dag alltså helt annorlunda än för oss, så vet vi inte hur lång en skapelsedag är.
”17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.”
Eftersom det var först under fjärde skapelsedagen som Jorden började snurra kring sin axel relativt solen, så utesluter en bokstavlig tolkning att en skapelsedag är betyder det samma som en dag för oss, för övrigt har vi ingen aning om hur snabbt jorden snurrade på den tiden.
Å andra sidan om Gud är så mäktig att han skapat himmel och jord, hur kan då en bokstavlig tolkning av skapelseberättelsen vara något problem. Dessutom är berättelsen om Adam och Eva enligt vad Gud säger genom Paulus en förebild på Kristus och församlingen (kristenheten). Men det betyder inte att berättelsen om Adam Eva, de första skapade med en ande (Jesus var den andre) (även deras ande dog i samma ögonblick som de åt av den förbjudna frukten så att vi måste bli skapade på nytt för, inte gått till som det står i bibeln (det vill säga hur Adam kan ha blivit skapade på samma sätt som en kristen och Gud kan ha exempelvis gjort en sternalpunktion på Adam och använt multipotenta stamceller från honom för att skapa Eva (ungefär som vi människor gör när vi klonar djur).
Ingenting kommer ur ingenting utan allting kommer från Gud som alltid funnits men det säger ingenting om hur Gud gör när han skapar, det säger ingenting om hur han skapade världen eller hur han skapade Eva, vad vi däremot vet en liten aning om är hur han skapar kristna. Gud använder oss fallna människor och ger oss av sin ande. Han som skapat oss i moderlivet skapar oss på nytt när vi föds av den Helige Ande.
Gud är en skapande Gud och Kristenheten är en ny skapelse och Gud har hållit på i ungefär 2000 år med att skapa oss.
När Satan använde en orm som medium och talade genom den så borde Eva ropat på Adam för det är ju inte normalt att ormar talar med människoord. När Gud frågade Adam vad som hänt borde han gjort som den andre Adam gjorde, tagit på sig skulden nu skyllde han på Gud med orden ”Kvinnan som DU gav mig bjöd mig så att jag åt”.
Som sagt IT-pastorn, jag kan inte av dina frågor till Hans räkna ut hur du själv tolkar de tre första kapitlen i bibeln. Kanske precis som jag kanske helt annorlunda.
GillaGilla
Vet att det finns många som kallar sig till att vara kristna,men vet du, det är en sak att kalla sig kristen, en helt annan sak är det att vara en kristen.
GillaGilla
Varför är det så viktigt för Pekka, It pastorn m fl att skapa otro på Guds ord?
Förstår de ens vilken skada de kan göra?
GillaGilla
Ärligt talat tror jag inte de är så insiktsfulla. Men samtidigt visar detta återigen på att i ett land där den profetiska rösten har tystnat, där är det fritt fram för vilken galenskap som helst.
GillaGilla
Jag ställde en fråga till Hans, som jag känner sedan många år. I övrigt har jag diskuterat dessa frågorna på Stefan Swärds blogg, Facebook och Twitter i en dryg månad nu. Vad jag tycker och hur jag argumenterar är inte svårt att hitta exempel på.
Oförskämdheter ignorerar jag.
GillaGilla
Hej itpastorn!
Eftersom du har skrivit på en blogg och inte ett personligt brev, så ser det mera ut som att det är du som är oförskämd och inte de som svarat på ett onödigt uppblåst inlägg.
”hermeneutik”, hur många får lära sig det ordet i skolan av idag?
Försök istället svara på de frågor som du själv är orsak till.
GillaGilla
Tycker det är och Pekka som sprida otro och tvivla på Guds ord som är oförskämda.
I väckekseländer skulla de helt enkelt kalla er villlolärare.
Min pastorer säga när jag berätta, att ni är farliga for kristna i Thailand, Kina för ni säga vad de tror är fel.
GillaGilla
Hej!
Jag har en fråga. När Adam och Eva åt frukten, så hade de ännu inte kunskap om gott och ont. Så varför straffade Gud dem? Vi straffar ju inte små barn, om de råkar ställa till en olycka? Vi straffar inte heller vuxna människor som av någon anledning (ex intellektuell funktionsnedsättning) inte kan förstå konsekvenserna av sina handlingar.
Mvh Johan Franzon
GillaGilla
Svar till Johan Franzon; Här ser du att Eva förstod att om hon äter så går hon emot Gud. 1mose 3:2Kvinnan svarade ormen: ”Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, 3men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: ’I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.’” 4
GillaGilla
Även ett litet barn kan upprepa saker som föräldrarna lär det, utan att barnet förstår dess djupare innebörd. Att Eva kan upprepa saker som hon lärt sig, betyder inte att hon vet vad som är ont och gott. Rättare sagt: hon kan omöjligt veta vad som är ont och gott, eftersom vi av berättelsen får veta att det är trädet som ger denna kunskap.
GillaGilla
De blev straffade för att de bröt mot lagen att de inte fick äta frukten och de visste väl om konsekvensen om de ändå gjorde det.
”Och HERREN Gud gav mannen denna befallning: Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.” (1 Mos 2:16-17)
Det har alltså ingenting att göra med om de förstod lagen eller ej. Det var själva handlingen som var avgörande, alltså uppror mot Gud. Observera att de omedelbart dog andligen, dvs förbindelsen med Gud bröts och långt senare dog de även fysiskt. Så kom döden in i världen och det är det som vi ärver, Adams arvsynd, ”Syndens lön är döden”.
GillaGilla
Hur skulle de kunna veta att uppror mot Gud är en ond handling, när de inte hade kunskap om ont och gott?
GillaGilla
Det skrev jag inte, Johan.
Regeln var enkel: Om du äter frukten dör du! Det har inget med gott och ont att göra. Det är bara ett faktum.
Jag skriver en ny regel: ”Gå inte ut på motorvägen, för då blir du överkörd!” Behöver du veta något om gott eller ont för att lyda den?
Det finns ingen anledning att krångliga till det, vilket alla teologer älskar att göra. Ju krångligare, ju bättre. Men, tillvaron med Gud är precis tvärtom, ju enklare ju bättre. Det är därför Jesus säger att om man inte blir som ett barn kommer man inte in i Guds Rike.
GillaGilla
Det är intressant att du säger att barnet inte förstår dess djupare innebörd…det är nog möjligt att det är likadant med människor idag. Vi förstår inte till fullo den djupa innebörden och konsekvensen av att antingen ta emot evangeliet eller att stå emot.
GillaGilla
Om Adam och Eva litat på vad Gud sa hade de inte ätit av frukten, och de dog andligen, inte som ett straff (om du inte även ser det som en straff att man slår sig om man hoppar från en tillräckligt hög höjd). Men du är kanske inne på rätt spår när du jämför dem med barn juridiskt sett. Men, genom att äta av frukten upphörde Adam och Eva att vara ”barn” i juridisk mening (kanske Eva var 16 år och Adam det dubbla i biologisk mening när det hände – vi vet att de var gifta).
Gud talade med dem efter att detta hänt och i stället för att erkänna skyllde de ifrån sig (Adam och Eva men inte Ormen – Åklagarens medium), nu var Adam och Eva inte moraliskt barn längre, så denna nya synd fick moraliska konsekvenser.
Sedan blev de utvisade från lustgården för att Gud inte ville att de (och vi) skulle vara tvungna att leva i sin synd för alltid, utan kunna dö från den och kunna få en ny syndfri kropp (av stoft), Gud lovade Adam (en levande själ) att liksom han då var av stoft att han en dag åter skulle bli av stoft (det syftar på uppståndelsen på domens dag).
Det här är kanske inte den mest traditionella tolkningen, men jag har försökt tolka berättelsen utifrån NT (att tolka hela bibeln utifrån delarna, och delarna från helheten är kanske vad somliga kallar hermeneutik – själv kallar jag det apostoliskt).
GillaGilla
Hej Johan
Sök inte svar på den sortens frågor i kommentarfält likt dessa, utan skaffa dig en bra bok om gammaltestamentlig teologi och komplettera med en god kommentar över Genesis. Exempelvis Genesis: A Commentary av Bruce K. Waltke.
En del frågor kräver faktiskt mer eftertanke och tar längre tid att förklara än vad kommentarfält likt dessa klarar av.
Svaren du fått på din fråga visar hur konstigt det blir när man bara gissar.
Ett kort svar: Det är inte en lagöverträdelse i enkel mening, utan att vilja bli ”som Gud”. Jag tolkar det som att de lämnade ett förhållande baserat på nåd för att söka en egen rättfärdighet, att vara källan till sitt eget liv.
GillaGilla
Efter punktlistan i artikeln står det: ”Detta är några av punkterna som kristen tro fastslår som absolut självklara fakta för att förstå Guds frälsningshistoria och kunna handla.” Okej, om allt är så självklart, varför krävs då hela böcker för att besvara min fråga? Ditt eget förslag är att synden består i deras vilja att bli som Gud. Och då undrar jag naturligtvis: hur skulle de kunna veta att det var en synd att vilja bli som Gud när de inte hade kunskap om ont och gott?
GillaGilla
Du verkar ha missat att jag – trots min vänskap med Hans – inte tycker att hans inlägg den här gången var så värst bra. Just avsaknaden av textutläggning och argument är dess problem. Inte minst eftersom det är ett debattinlägg. Att inlägget bara fastslår vad som ska betraktas som sanning är just problemet.
Eftersom Bibeln skrevs för alla tider, men ursprungligen till specifika miljöer så behöver vi ibland titta på textens samtid och andra saker som hjälper oss att tolka den, speciellt när vi är oense.
Att läsa Bibeln till sin personliga andakt är enkelt, men när vi diskuterar olika tolkningar behövs det mer.
Du är till synes låst vid tolkningen att det var en lagöverträdelse som skedde i 1 Mos 3. Att vända sig från Gud som källan till liv och bli sin egen källa är något djupare än så. Det var ett avsteg från vilka de var skapade att vara.
I din fråga och de svar du fått av andra syns problemet med den literalistiska tolkningen. Texten blir platt och de insikter vi hittar i den blir ytliga. Det är textens symbolik som ger den djup och som förmedlar insikt. Det var med betoning på bildspråket texten förstods i sin samtid, genom judisk tolkningstradition under andra templets tid (Jesu tid), och genom större delen av kyrkohistorien. Det var först med upplysningen på 1700-talet som sekulära filosofer som David Hume och August Comte fick genomslag för att texterna skulle förstås som primitiva naturvetenskapliga förklaringar av hur skapelse gick till. Genom Princetonteologin på 1800-talet så fick det sättet att läsa texten stort genomslag också bland kristna. Tyvärr.
GillaGilla
Tack för detta svar! Jag sympatiserar med mycket av det du säger. Jag är inte troende, men tycker att mycket i skapelseberättelserna är både vackert och insiktsfullt. Jag är dock osäker på om min fråga blir irrelevant om vi väljer att läsa texten symboliskt. Jag tycker att det finns en obalans i berättelsen mellan å ena sidan det totala ansvar som läggs på stackars Adam och Eva, som precis kommit till världen som oskyldiga barn, och å andra sidan den totala ansvarsfrihet som Gud verkar åtnjuta, trots att han har oändligt mycket mer av både kunskap och makt. Denna obalans kan vid en bokstavlig läsning kritiseras utifrån det faktum att Adam och Eva var oskyldiga i det ögonblick som de åt av frukten. Men även vid en symbolisk läsning tycker jag nog att obalansen kvarstår.
GillaGilla
Hej Johan
Det du skriver om att Adam och Eva var som oskyldiga barn och att de inte kunde förstå allvaret i sin handling är en väldigt bra illustration av hur det fungerar med en modern förförståelse av texten och varför det behövs en historisk-grammatisk undersökning för att vi ska kunna förstå nyanserna. Du verkar läsa texten just som en modern människa. Nu använder jag ordet ”modern” som det används inom filosofin, dvs. som en beteckning på det tänkande som uppstod på 1600-talet och blommade ut på 1800-talet.
Till detta tänkande hör att man ska tränga in i psyket hos karaktärerna i en text. Vad de tänkte och upplevde ss som själva grunden för att förstå den. (Läs en lärobok i litteraturhistoria från perioden 1950-1980 så förstår du vad jag menar.)
Problemet är att vi inte då läser gamla texter på deras egna villkor. Urhistorien fungerar lika dåligt om man läser den psykologiskt som naturvetenskapligt. Varje försök att tränga in i vilka tankar och känslor som ”människan” (ha adam) och ”livet” (chawa) hade är dödsdömt.
Som jag påtalat i diskussioner på andra ställen i den här debatten så är texten från början inte skriven som en historia återberättad som vi gör historieskrivning idag. Därav mina frågor till Hans om hermenutik (tolkningsprinciper).
När vi ställer frågor till texten som den inte är avsedd att besvara hamnar vi vilse. Det syns i de övriga svaren jag får här. Vi har alla en förförståelse när vi läser en text. Skillnaden mellan mig och de andra här är att jag aktivt bearbetar dess funktion genom att med bästa tillgängliga expertis jämföra vår tids sätt att läsa texter med författarnas samtids sätt att lyssna på berättelsen. (De lyssnade. De hade inga egna kopior. Bara det är en stor skillnad!)
Det jag gör tycker några är att ”krångla”. Det kan jag delvis instämma i. Att läsa en text som är mer än 2500 år gammal, skriven för en annan miljö än min, med en annan världsbild och ett annat förhållningssätt till berättelsen än vad vi har idag kräver ett mått av krångel. Om jag idag drar slutsatser som går på tvären mot vad de första åhörarna hörde så har jag läst texten fel. Både x och icke-x kan inte vara sanna samtidigt.
Jag gör inte detta för att slinka ur textens budskap, utan för att söka vara dess budskap så troget som möjligt. Detta ”krångel” är mitt sätt att visa min djupa respekt för bibelordet.
Det ironiska är att jag då läser texten mer bokstavligt än andra, eftersom jag läser den som en mytologisk beskrivning av ett bakomliggande historiskt skeende. Jag slipper bortförklara saker som ”himlavalvet” (som beskrivs som en järnliknande kupol), jag slipper spekulativ tolkning om ”satans lagliga rätt” att få ett träd placerat i trädgården, etc. (Den tolkningen är spekulativ och helt utan stöd i texten. Den läser in saker i texten som inte står där, och inte heller någon annanstans i Bibeln.)
Men som sagt, det är inte i kommentarsfälten på nätet man lär sig sund texttolkning. En artikelserie på den fantastiska webbplatsen BioLogos kan kanske vara en god utgångspunkt. http://biologos.org/blogs/archive/series/the-genesis-of-everything
GillaGilla
Det märkliga med itpastorns texttolkning, dvs ”vi som tror på teistisk evolution”, är att den leder bort från Gud och Jesus, men det kanske är avsikten.
GillaGilla
Hej!
Den ”psykologiska” läsningen gäller bara om vi tar berättelsen bokstavligt. Om vi läser den symboliskt, dvs att den inte handlar om individerna Adam och Eva utan om oss alla – vad det innebär att vara människa – så menar jag att min kritik ändå kvarstår. Gud är väldigt hård mot oss, eller hur jag ska uttrycka det.
Artikelserien som du länkade till handlar om den första skapelseberättelsen, inte om den andra som jag pratar om. Jag tycker hur som helst att artiklarna återger många av de kvaliteter som jag själv uppskattar i den första skapelseberättelsen. Men jag noterar också att författaren på sina ställen entydigt slår fast saker, som jag tror att många forskare inte skulle hålla med om (fast han säger att hans slutsatser speglar mainstream-forskning). Exempelvis verkar han mena att texten är skapad av en enskild författare (”the author” i singularis), som i en fotnot även sägs ha författat den andra skapelseberättelsen. Jag misstänker att han inte skulle få medhåll på den punkten av alla mainstream-forskare. Han slår även fast att den första meningen ska översättas (till engelska) med: ”In the beginning God created…”. Vad jag förstår är detta långt ifrån den självklara översättningen.
GillaGilla
Hej igen Johan
Det sista först. Jag länkade inte till artikelserien för att den fått varje detalj rätt, om det ens är möjligt. Översättningar är exempelvis alltid en fråga om bedömningar. ”The translator is a traitor” som en av mina gamla exegetiklärare uttryckte det. ”Bereshith bara elohim” kan exempelvis också översättas ”genom den förste”, med en intressant koppling till såväl rabbinsk litteratur som Johannesevangeliet. Så visst, om någon hävdar en definitiv och enda möjlig översättning känns det magstarkt. (Men det kanske är att övertolka artikelförfattaren något?)
Till frågan om Guds ”hårdhet”. Jag ser inte det i texten, men det beror nog på att jag har ett sådant grundförtroende för Gud att så att säga möjligheten inte uppstår.
Några saker som jag lagt märke till och som kanske ger dig en kompletterande syn.
1. Gud låter människan (ha adam) och kvinnan äta av såväl ”livets träd” som alla andra träd, utom ett. Detta är enormt generöst, vill jag påstå. Utgångspunkten är godhet och nåd, eftersom människan inte gjort något för att få ta del av detta.
Sidopoäng: Och där syns också att människans odödlighet inte återfinns i hennes egen natur. Det är ”livets träd” som ger just evigt liv. Det eviga livet går förlorat genom att människan på slutet avstängs ifrån det trädet. Det innebär att människor och djur är skapade dödliga i sig själva. Det är en rimlig tolkning av 3:22 att ”trädet” bara var till för människan. Just sayin’ apropå teistisk evolution.
2. Ormen formulerar sin fråga oerhört listigt genom att fokusera på förbudet som om det vore Guds bristande generositet som låg bakom. Gud framställs som ogin. ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?”
3. Kvinnans svar pekar på konsekvens, snarare än straff: Gud hade sagt ”ni kommer att dö”, inte ”äter ni dess frukt så dödar jag er”.
Klassisk teologi skiljer på ”effectus” och ”affectus”. Jag ser rakt igenom en text som främst handlar om ”effectus”.
4. Det är människan som gömmer sig för Gud. Gud kommer inte ”gående” (som om han hade en kropp, ett tydligt skäl att tolka texten bildligt, BTW) med käppen i hand. Ordningen i vad Gud frågar är talande, menar jag:
– [Människan], var är du?
Först frågar alltså Gud efter människorna, sedan därefter:
– Vem har talat om för dig [människan] att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?
Sedan:
– [Kvinnan], vad är det du har gjort?
5. Sedan följer tre ord som ger texten en kiastisk struktur. Skuldfrågan går till mannen – kvinnan – ormen, konsekvenserna sägs till ormen – kvinnan – mannen.
I detta menar jag att Gud snarare stadfäster människans val och låter henne leva ed konsekvenserna. Om man jämför med NT:s viktigaste ”syndafallsberättelse” (Rom 1) så syns ett motsvarande fenomen där. En grundsynd (att inte erkänna Gud som källa till allt = ära Gud, leva i tacksamhet) leder till prisgivning där andra synder följer som konsekvens. ”Därför lät Gud dem…” (1:24), ”därför utlämnade Gud dem” (1:26).
Samma bild av Gud syns i liknelsen om de två förlorade sönerna (Luk 15). När den yngste sonen säger till sin far vad som motsvarar ”jag önskar du vore död – jag vill ha ditt arv, men inte dig” så borde han ha fått en åthutning och ett straff enligt dåtida kultur. I stället får han som han vill, men avskuren från fadern är arvet inget värt.
Syftet med denna prisgivningen är att hjälpa människan att återvända, inte att retributivt straffa.
6. Somliga inslag i de konsekvenser Gud uttalar är snarare skadekontroll än straff. Men då kommer vi in på nyanser och detaljer som det tar alltför lång tid att reda ut. Ledsen om jag bara släpper den punkten, utan motivering. Dygnet har bara 24 timmar.
Hur som helst, här har vi nog en text där tolkningen inte bara beror på textens ord och kontext, utan på den förförståelse som utgörs av våra gudsbilder. Däremot vågar jag säga att det inte gör texten rättvisa att se den som budord – överträdelse – straff.
Hoppas detta varit till någon hjälp. Nu behöver jag avsluta den här diskussionen. Livet (chawa) har andra förpliktelser och som människa (adam) behöver jag också jobba i mitt anletes svett för min försörjning,
GillaGilla
Att förvandla Skriften till en myt gagnar inte Guds sak. Bibeln ska läsas som det står, inget annat. Här verkar helt klart Georg Hegels ande! Gud har givit Ordet så att ett barn ska kunna förstå och det behövs inga teologer för att tolka den.
GillaGilla
Ja, vi avslutar. Tack för din input i detta intressanta ämne.
Mvh Johan
GillaGilla
Här måste jag påpeka ett tankefel, itpastorn. Det är själva lagöverträdelsen som är synden. Lockelsen var att de skulle bli som Gud.
Varför placera ett dödligt träd, mitt i trädgärden om det skulle få konsekvens för hela mänskligheten? Det var Satans lagliga rätt att få den placerad där för att kunna locka A&E med något.
GillaGilla
Rom5:12
Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat. 13Ty synd fanns i världen redan innan lagen fanns. Men synd tillräknas icke där ingen lag finnes; 14och dock har under tiden från Adam till Moses döden haft väldet också över dem som icke hade syndat genom en överträdelse, i likhet med vad Adam gjorde, han som är en förebild till den som skulle komma.
15Likväl är det icke så med nådegåvan, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de många hava blivit döden underlagda, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd — vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus — blivit på ett överflödande sätt de många beskärd. 16Och med gåvan är det icke såsom det var med det som kom genom denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till en fördömelsedom, men nådegåvan kom i följd av mångas fall, och ledde till en rättfärdiggörelsedom. 17Och om döden på grund av en endas fall kom till konungavälde genom denne ene, så skola ännu mycket mer de som undfå den överflödande nåden och rättfärdighetsgåvan få konungsligt välde i liv, också det genom en enda, Jesus Kristus. — 18Alltså, likasom det, som kom genom en endas fall, för alla människor ledde till en fördömelsedom, så leder det, som kom genom rättfärdiggörelsedomen förmedelst en enda, för alla människor till en rättfärdiggörelse som medför liv. 19Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo stå såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga.
20Men lagen har därjämte kommit in, för att fallet skulle bliva så mycket större; dock, där synden blev större, där överflödade nåden mycket mer. 21Ty såsom synden hade utövat sitt välde i och genom döden, så skulle nu ock nåden genom rättfärdighet utöva sitt välde till evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vår Herre.
GillaGilla