Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vad är syftet med att gifta sig? Är det att bilda en liten mysig familj i ett mysigt hus med myskvällar och mystofflor? Eller är det att bli ihopparad av Gud för att sprida hans rike och ta in människor i sitt liv utanför kärnfamiljens tjocka murar?
Här kan ni lyssna på poddavsnittet med Francis och Lisa Chan som vi pratar om.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Hela Pingsten 
Så vad handlar äktenskapet mellan Kristus och hans brud om?
GillaGilla
Fredagsmys!! 😀
GillaGilla
Hej Micael och Sarah! Jag lyssnade på podden när jag var ute och joggade idag. Grattis till förlovningen och jag önskar er ett välsignat och rikt äktenskap tillsammans i Guds tjänst, när ni väl gifter er.
Ni har många bra poänger i programmet, även om jag tycker att ni överdriver problemet. Jag känner många gifta par och småbarnsföräldrar som tjänar Gud tillsammans och sätter Guds rike först i sina liv. Det är verkligen inte så ovanligt i svensk kristenhet, som ni tycks tro. Jag känner många som har öppna hem och engagerar sig för andra än sina egna barn.
Jag har några konkreta frågor till er med anledning av vad ni säger i programmet.
1. Micael påstår att studenter och pensionärer ger mer och engagerar sig mer i församlingslivet än dem som har familj och är föräldrar. Vad grundar du det på? Finns det någon statistik som bekräftar det? Att äldre offrar mest ekonomiskt kan möjligen stämma, men jag tvivlar på att studenter gör det. Jag besöker många församlingar och det är ofta personer mellan 30-50 år, många med hemmavarande barn som är mycket engagerade och församlingsledare. Jag känner många församlingsplanterare och coachar flera stycken som är i den kategorin.
2. Jag och Kerstin planterade en församling när vi var unga och under samma period fick vi sex barn. Vi hade ett öppet hem och levde i en gemenskap som på många sätt liknade en kommunitet. Det låter på er som att ni tycker att det är själviskt och dumt att få egna barn. Att det är något man bara gör för sin egen skull. Menar ni verkligen det? Är inte barn en Herrens gåva? Avråder ni unga par från att få barn?
3. Om man gifter sig och får barn är det viktigt att ta hand om sin familj. Det är naturligt och självklart att den som får barn inte är lika flexibel eller har lika mycket disponibel tid. Jag skulle säga att barnen också är en del av kallelsen för mig som förälder. För oss var det viktigt att ha en tydlig prioriteringsordning. Som ung kristen ledare lärde jag mig att jag skulle prioritera så här: 1. Gud. 2. Kerstin. 3. Barnen. 4. Den kristna gemenskapen/församlingen 5. Andra. Jag är glad för att jag lärde mig detta. Det har inte alltid varit lätt (vi var båda väldigt slitna när vi var 30-35), men det har hjälpt mig att inte försumma att vårda mitt äktenskap och relationen till mina barn. Det är jag tacksam för idag. Tycker ni att detta är fel sätt att tänka?
4. Om jag förstår Micael rätt i podden, så menar han att varje gång som vi har fredagsmys med familjen, så dödar vi ett barn i Afrika. Det skulle alltså vara något destruktivt och ont att ha fredagsmys? Låt mig berätta hur vi gjorde när barnen var små. Vi hade familjekväll varje fredag i många år. (Det var långt innan begreppet fredagsmys var uppfunnet.) Det var en helig kväll för både oss och barnen. Vi var engagerade i mycket, ofta borta på kvällarna och det var inte lätt att samla familjen, men på fredagskvällarna var vi tillsammans, åt något gott och gjorde något roligt. För oss var det nödvändigt och välsignat att prioritera en kväll i veckan för familjen. Det kunde ibland vara en kompis på besök och ibland kunde någon av oss vara på annat håll, men det var framför allt familjens kväll. Det höll ihop familjen och skapade en rytm som alla var tacksamma för så länge det varade. Är detta något som ni avråder familjer från att göra? Menar ni på allvar att vi dödade ett barn i Afrika varje fredagskväll? Hur gick det till i så fall?
Det var några av de frågor och tankar som snurrade i mitt huvud när jag lyssnade på er. Jag är tacksam om ni tar tid för att svara.
/Jonas Melin
GillaGillad av 1 person
Tack for din langa kommentar, Jonas! Vi aterkommer 🙂
GillaGilla
Hej igen Jonas! Kul att du lyssnar och tack för gratulationerna!
Våra perspektiv är förstås begränsade, och podden vi lyssnade på med Francis och Lisa Chan utgår ju från en amerikansk kontext, även om vi både kände igen mycket av vad de sa.
1. Jag läste för flera år sedan att studenter och pensionärer gav mer än barnfamiljer mitt i livet. Jag minns inte var jag läste det, jag minns inte vem som gjort studien, vad för urval den hade eller om den mätte nominella gåvor eller i proportion till inkomst. När jag söker på det ser jag att äldre ger mer som du också påpekar, men i den mån studenter ger mer torde det vara i proportion till sin inkomst, om det ens är så på ett generellt plan. Det var dock lite förhastat av mig att kläcka ur mig det – det blir lätt så i en podd – så jag tänker inte använda mig av det i vidare argumentation.
Du skriver att det ofta är personer mellan 30-50 år med hemmavarande barn som är mycket engagerade och församlingsledare. Att de är församlingsledare är inte så konstigt – vare sig studenter eller pensionärer arbetar ju och det är de som är mitt i livet som blir tillfrågade att leda församlingar. Unga får ofta inte sådana uppgifter för man tänker att de inte har erfarenhet och att de är upptagna med studier, och äldre kan ibland betraktas som i behov av vila. Engagemanget tror jag kan variera mycket mellan olika församlingar. Jättebra att du möter många engagerade föräldrar! Vår erfarenhet är en annan, så det är den vi utgått från när vi poddat.
2. Fantastiskt att höra att ni lyckats kombinera familjeliv med församlingsplanterande. Det är verkligen uppmuntrande att höra att det finns sådana som ni. Vad gäller att skaffa egna barn så argumenterar vi inte för något generellt förbud eller avrådan, men vi är som vi har lyft tidigare i podden kritiska till att äktenskap för det första är ”default”-inställningen för kristna, och därtill att skaffa barn. Francis och Lisa Chan pekar på tragedin i att det är så ovanligt att kristna adopterar – det sker i regel enbart om man själva inte kan få biologiska barn – men eftersom Gud är en Fader för de faderlösa och vi ska representera hans rike bör vi tänka om här. Tänk om vi istället för att a prior utgå från att alla heterosexuella kristna ska gifta sig och skaffa barn om inte Gud säger något annat, utgå från att vi ska fokusera på tjänsten för Gud och de människor som redan finns tills Gud säger något annat? Din erfarenhet kanske är helt annorlunda, men själv tänkte jag leva i celibat tills jag fick profetiska ord om att gifta mig, och samma sak med Sarah. Vi pratar om det här: https://helapingsten.com/2016/10/05/varfor-betraktar-frikyrkan-singelskap-som-ett-misslyckande/
3. Absolut är barnen en del av kallelsen för föräldrar! Det är ju föräldrars ansvar att uppfostra sina barn, det är Bibeln tydlig med. Samtidigt tror vi inte alla är kallade till att gifta sig och att alla gifta par inte är kallade till att skaffa egna barn, som jag påpekade ovan. Prioriteringslistan du ger har jag personligen svårt att ta till mig – jag kan inte se den i Bibeln helt enkelt. Men jag säger inte emot att den har varit viktig för dig och Kerstin. Jag tror att för församlingsledare och församlingsplanterare är det mycket viktigt att inte bortprioritera familjen eftersom det ofta är en överhängande risk. Samtidigt tror jag det finns många kristna familjer som tvärtom bortprioriterar församlingen och inte minst evangelisation och diakoni för att istället mysa med familjen, och det är dem vi primärt adresserar i vårt poddavsnitt.
4. Som vi påpekat tidigare så innehåller vår podd en hel del humor och ironi, som jag förstår ibland kan vara svår att uppfatta för vissa lyssnare. Om vi skrattar efter att vi sagt något är det stor sannolikhet att vi varit ironiska. Det finns naturligtvis inget kausalt samband mellan att mysa i soffan och att en människa dör på andra sidan jordklotet, det är ungefär som att hävda att varje gång man nyser dör en kattunge. I en så utåtriktad och missionell familj som din har fredagkvällarna absolut haft en viktig, samlande funktion. Det jag och Sarah alluderade till är det som i synnerhet jag påpekat många gånger tidigare på den här bloggen, att när vi är rika spenderar vi oftast pengar och energi på saker vi egentligen inte behöver som hade kunnat gå till att rädda liv. Det handlar inte om en enskild akt utan om en livsstil som är destruktiv för världens fattiga, också för att den oftast kräver naturresurser och billig arbetskraft som förutsätter andras fattigdom.
Hoppas detta var förtydligande! All välsignelse!
GillaGilla
Tack för svaret. Det blev lite tydligare vad ni menar. Jag ger några kommentarer så att det också blir tydligare vad jag menar.
1. Jag menar framför allt att man ska vara försiktig med att generalisera om olika ålderskategorier. Det varierar mycket från person till person och från församling till församling. I vår församling har vi på senare år haft flera personer under 30 i styrelsen och jag vet andra församlingar där det finns flera pensionärer i ledningen. Jag tror att det är bra med en blandning av olika människor församlingsledningen. Problemet med självupptagenhet och själviskhet finns i alla åldrar, liksom hängivenhet och radikalitet kan finnas i alla åldrar och i alla livssituationer.
2. Jag hoppas att du har noterat att även jag har undervisat om kallelsen att leva som singel för evangeliets skull. Jag tror att vi tänker ganska lika där. Läs gärna det jag skrev om det på bloggen för fem år sedan: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/06/att-tjana-gud-som-singel.html.
Sen tror jag inte att man behöver några profetiska ord för att få visshet om ifall man ska gifta sig eller inte. Gud leder på många olika sätt. Jag tror på profetians gåva, men jag tror att man ska vara försiktig med att gå på profetior när man fattar livsavgörande beslut. även om profetior ibland kan ge bekräftelse på det man redan anar eller vet. Jag har skrivit om profetians gåva här: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2014/10/ni-kan-alla-profetera-profetians-gavai.html
3. Prioriteringslistan handlar om i vilken ordning man prioriterar relationerna, inte hur mycket tid man lägger på olika saker. Jag inser att den kan missbrukas till att försumma församlingsgemenskap, diakoni och evangelisation och det är inte det som är meningen. Poängen är snarare att det inte är någon mening med att lägga all tid i församlingens arbete ifall jag försummar min egen familj. Det bibliska stödet för detta finns bland annat i 1 Tim 3:4-5, där Paulus skriver att den som inte sköter sin familj rätt kan inte heller ta hand om Guds församling. Det är därför jag menar att en kristen ledare måste ha prioriteringsordningen klar. Jag fick den undervisningen i den karismatiska väckelsen på 70-talet och jag tror att det var som en kontrast mot att många pastorer i tidigare generationer låtit församlingen gå före familjen och försummat sina närmaste. Den risken är nog mindre idag.
4. Jag vet att ni gillar ironi och att jag inte är så bra på att förstå ironi. Ironi är svårt när man kommunicerar över åldersgränser eller kulturgränser. Mitt tips till er är att vara mer tydliga och nyanserade i både tal och skrift, så att det inte blir så lätt att missförstå vad ni säger och skriver. Jag vet att ni gillar att spetsa till och provocera, men då får ni nog leva med att bli missförstådda och ibland avfärdade som verklighetsfrämmande. Fast det kanske är så ni vill ha det.
Jag hoppas verkligen att ni får med er några som vill starta en kommunitet tillsammans med er och att ni hittar en bra balans för att leva som gifta i en större gemenskap. Jag lovar att det kommer att bli en rejäl utmaning och önskar er Guds välsignelse i det projektet.
Lycka till!
GillaGilla
Jonas Melin!
Du skriver: Jag hoppas att du har noterat att även jag har undervisat om kallelsen att leva som singel för evangeliets skull.
– Kan du Jonas och även Micael visa i skriften var det står om en sådan kallelse för evanangelie skull, att leva i singelskap!
Bb
GillaGilla
Sure.
Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig. (Matt 19:12)
1 Kor 7:32 Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.
36 Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. 37 Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra. 38 Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande .
GillaGilla
Micael!
Alltså finns det ingen sådan kallelse, endast om någon väljer singellivet av fri vilja för evangelie skull.
Grundläggande är det skapelseordningen som gäller, Gud skapade människan till man och kvinna och utöver det kan man välja fritt.
Vill en kvinna/man gifta så vittnar skriften om att det är ok, vill man/kvinna leva i singelskap, så är även det ok.
Bb
GillaGilla
”2Därför måste församlingsledaren vara höjd över allt klander, GIFT bara en gång, nykter, behärskad, anständig, gästfri och en god lärare.” (1 Tim:3:2).
Vi vet inte om Paulus själv var änkeman, tvångsskild för att han blivit kristen eller ungkarl.
Vi vet att han varit familjeöverhuvud, varit farisé (vilka såg det som sin plikt att gifta sig och skaffa barn) var som apostel populär bland kvinnor (förmodligen för att behandlade dem med respekt och inte som könsobjekt).
Vi vet att han lärde att en församlingsledare och församlingstjänare bör vara gifta (åtminstone om det rörde sig om en man). Så är det som bekant inte i större delen av katolska kyrkan där det istället är vanligt att offerprästerna har utomäktenskapliga barn (följer Augustinus dåliga föredöme).
Så hur undviker man att män som valt ungkarlståndet som 20 åringar 10 år senare blir förförda (eller förför någon)?
GillaGilla
Hej Björn! Jag uttryckte mig kanske otydligt, men om du läser mitt blogginlägg kanske det blir tydligare. Jag menar att både Jesus och Paulus utmanar till att välja att avstå från äktenskap för evangeliets skull. Paulus talar om olika nådegåvor när det gäller detta (1 Kor 7:7). Det var därför jag använde ordet kallelse. Jag tror dock på friheten att välja själv (1 Kor 7:39-40).
GillaGilla
Äktenskap handlar inte om att bilda mysfamilj!
Micael! Allt handlar om att följa Jesus, ledas av honom och göra det han vill och det ser faktiskt olika ut för alla individer och familjer.
Om jag och min fru gör det Gud vill idag, ex att umgås med god mat och dryck, om det då dör en massa barn så kan du inte skylla det på oss, snarare på Gud, eftersom vår umgängelsekväll var Guds vilja.
Du bör nog fundera lite på hur Gud handlar med individer och familjer, det kan hjälpa med att läsa bibeln, där står mycket om detta.
Bb
GillaGilla