Varför kyrkan suger på undervisning 

8 kommentarer

teaching_preaching_church_teachers

Jag är ingen expert på pedagogik, men några saker har jag snappat upp från min egen utbildning samt från artiklar jag läst och Ted-talks jag hört på ämnet.

För det första får en klass inte vara för stor – när man överskrider 25 personer får man stora problem hos elevernas inlärning i och med att läraren inte kan ge dem tillräckligt med uppmärksamhet.

För det andra behöver lärare använda olika undervisningstekniker för att alla elever ska kunna ta till sig undervisningen: vissa lär sig primärt genom att lyssna, andra genom att se, skriva, kreativt uttrycka eller att i sin tur undervisa andra.

För det tredje behöver undervisningen förstås avancera progressivt så att eleverna lär sig nya saker allteftersom de blir äldre och inte står och stampar på samma ställe i decennier.

Med andra ord, god pedagogik är motsatsen till hur kyrkan bedriver undervisning.

John Wimber sa att kyrkan är en skola, ett sjukhus, en familj och en armé. Och medan vår brist på mirakelkraft gör oss till ineffektiva sjukhus, vår brist på gemenskap och daglig samvaro gör oss till dysfunktionella familjer och vår brist på evengelisation gör oss till svaga arméer, så har vi ändå varit noga med att sköta skolbiten ordentligt.

Predikan eller undervisningen står i centrum i svensk protestantisk mainstreamkristenhet, en duktig kristen som går i kyrkan varje söndag matas med minst 52 föreläsningar om Bibeln och Gud varje år, förutom det hon eller han tar till sig på konferenser och seminarier förstås (begrepp och fenomen hämtade från den akademiska världen).

Med ett sådant undervisningsfokus borde vi vara ganska duktiga på pedagogik vid det här laget, men jag tycker det är väldigt uppenbart att det förhåller sig precis tvärtom.

Jag är rädd för att vi, medvetet eller omedvetet, har lagt upp ”undervisningen” på ett sätt som egentligen inte syftar till att församlingsmedlemmar ska lära sig massa saker och bli utrustade för att göra arbetsuppgifter – som all annan undervisning syftar till – utan är mer en form av underhållning och/eller terapi som ska befästa församlingsmedlemmarnas roller som åskådare och lönebetalare snarare än lärjungar.

De flesta församlingar har eller strävar efter att ha fler än 25 gudstjänstbesökare som ska lyssna på undervisningen. Denna förmedlas genom en föreläsning (jag vägrar använda ordet ”predikan” om tal till kristna sedan jag insåg att Nya Testamentet enbart använder det ordet om evangelisk förkunnelse för icketroende) som ibland kan ha lite visuellt understöd, men oftast inte mer än att projicera Bibelord på väggen.

Församlingens roll är att sitta still och lyssna, möjligtvis ta anteckningar. De flesta av dem får aldrig möjlighet att redovisa vad de lärt sig, applicera det i praktiskt lärjungaskap eller lära ut det till andra, utan nästa vecka är det en ny föreläsning som de ska plugga in.

Vi ser redan här hur kyrkan har slängt ut den pedagogiska visheten i att inte ha för stora klasser och att ha en diversifierad undervisning som tar hänsyn till elevernas olika inlärningstekniker. Men det som slog mig häromdagen, när jag för tusonde gången matades med andlig barnmat i en Jesus Army-församling som tyvärr övergivit sina radikala rötter, var att kyrklig undervisning är inte progressiv.

Har du gått i kyrkan och läst Bibeln regelbundet på egen hand i inte mer än två till tre år så har du förmodligen lärt dig 80-90 % av allt du kommer någonsin lära dig om Gud och Bibeln i det här jordelivet, givet att du inte börjar läsa teologi på avancerad nivå och uppåt (eller möjligtvis engagerar dig i apologetik).

Detta gör att du kommer att uppleva de flesta ”predikningar” som tråkiga, de upprepar till största del saker du redan hört och du kommer inte lägga särskilt många av dem på minnet. Någon som känner igen sig?

Det är en Guds nåd att Evangeliet är enkelt att ta till sig. Jesus sa  ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn.” (Matt 11:25). Paulus skrev: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” (1 Kor 2:1-2).

Budskapet om att Jesus är Gud som älskar dig och tagit ditt straff på sig för att du ska ha evigt liv är inte avancerat utan enkelt, och därför har det en sådan genomslagskraft inte minst i Majoritetsvärlden. Ingenstans i Bibeln finner vi att Guds tanke med församlingen är att vi ska undervisas i evangeliekunskap i 60 år.

Men vad ska man då göra när man är fullärd efter de där två till tre åren? Ja, lära ut vad man lärt sig till icketroende och nyomvända förstås! Guds församling ska vara en expanderande rörelse som ständigt når ur till nya människor och planterar Ordet i dem. Det är därför husförsamlingar med max 30 personer per grupp behöver bli det dominerande sättet att vara kyrka igen, som det var under de första 300 åren.

Att de som redan förstått evangeliet ska älta samma saker i decennier är inte bara tråkigt och frustrerande, det är ett slöseri med tid! Som Wimber sa: vi djupstuderar menyn men vi beställer inte maten.

8 kommentarer

  4. ”Men vad ska man då göra när man är fullärd efter de där två till tre åren? Ja, lära ut vad man lärt sig till icketroende och nyomvända förstås! Guds församling ska vara en expanderande rörelse som ständigt når ur till nya människor och planterar Ordet i dem.”

    Amen, broder.

    ”Det är därför husförsamlingar med max 30 personer per grupp behöver bli det dominerande sättet att vara kyrka igen, som det var under de första 300 åren.”

    Jag hoppas att du har rätt. Det skulle bekräfta att det jag hört läras ut hela min uppväxt inom pingströrelsen faktiskt är sant. Men vad har du för historiska belägg för att det var så de tidiga församlingarna såg ut? Som jag har förstått det var så kallade ”husförsamlingar” egentligen ganska stora? Ofta var det mer välbärgade bröder som upplät delar (ibland våningar) av sina hus till församlingsverksamhet, med gudstjänstsalar som kunde rymma upp till ett hundratal personer.

    Gilla

    Svara

  6. Hej Michael. Jag heter Paulus, og har min bakgrund i Maranata i Stockholm och är nu aktiv i en kristen församling och kommunitet i Norge.
    Jag har satt pris på dina artiklar, då jag själv kommer från en slags ”kristenkommunistiskt” bakgrund, även om jag upplever att mycket av det du skriver är onödvändigt obalanserat, bland annat denna artikeln.

    Att en klass inte ska vara ”för stor” handlar nog mycket mer om skolundervisning än predikan i en församling. Några av de möten jag har fått mest ut av, har det varit över 100 personer på. Du nämner i ingressen TED-talks, och som du vet är de sällan i klassrum med under 30 elever. Man kan alltså gott och väl undervisa större grupper – det handlar om vilken pedagogisk tillnärmning man har.
    I vår tid används också tekniska hjälpmedel, som YouTube, podcaster, bloggar och liknande för att kunna nå ut med undervisning till många tusen människor. Jag tror inte att en församling kan vara Internet-baserad – men undervisning kan.
    Aposteln Paulus undervisade i Tyrranus’ lärosal i Efesus – och jag vill anta att anledningen var att det var mer än 30 elever (annars hade nog ett hem varit tillräckligt).
    Undervisning är en del av den tillbedjan som församlingen har i grupp. Sedan den första församlingens tid har detta föregått konstant – minst en gång i veckan, men inte sällan oftare. Justinus Martyren skrev år 155 att man samlades varje vecka till uppläsning av skrifterna och undervisning. Detta var något för alla kristna – inte bara de nyfrälsta.
    I NT kan vi också finna spår av detta:
    ”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna […] Varje dag var de troget och enigt tillsammans …” (Apg 2:42 och 46)
    ”Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.” (Apg 5:42)
    ”Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal. Detta pågick under två års tid så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.” (Apg 19:9-10)
    Att komma tillsammans i bön, tacksägelse, lovsång, bibel-läsning och undervisning är en så naturlig del av det kristna livet att allt annat är helt obibliskt.
    Hur kan du säga att man är en närmast fullärd kristen efter något år? Paulus undervisade i Efesus dagligen i tre år (Apg 20:31) – och ändå skrev han Efeserbrevet till dem. Det är över 1000 bibelstudier – och ändå menade Paulus att det behövdes mer.
    Jag har själv hört bibelstudieserier som har pågått varje vecka över ett år. Min församlings föreståndare hade över 60 möten om Johannes Uppenbarelse, och menade ändå att han bara skrapat ytan. Han hade 17 möten om treenigheten och 40 om Korinterbreven. Om du tror att du har mer än borjat förstå den kristna tron efter tre år, så tror jag att du misstar dig grundligt. Jag har gått på tusentals möten – och jag lär mig ständigt nya saker. Det är sant att evangeliets grundsanningar kan koncentreras i ett vittnesbörd på torget – men det kan inte uttömmande analyseras genom 150 predikningar. ”Gudomens fullhet” och ”Guds mångfaldiga nåd” behöver mer tid än som så.
    Jag har dessutom läst igenom Bibeln – jag-vet-inte-hur-många-gånger – och senast igår la jag märke till en sak jag inte sett förr som fick mig att prisa Gud.
    Antingen är jag otroligt svår att lära, eller så är det en allvarlig brist i ditt resonemang.
    Apropå att upprepningar av evangeliets grundsanningar är av ondo vill jag gärna citera Petrus:
    ”Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. Jag ser det som min plikt att väcka er med mina påminnelser…” (2. Pet 1:12-13)
    Och jag slänger med ett Paulus-citat också:
    ”För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren! För mig är det inget besvär att skriva samma sak till er igen, och för er är det tryggare.” (Fil 3:1)
    När det gäller att du inte vill kalla förkunnelsen i församlingen för ”predikan” så måste jag ärligt säga att jag inte förstår nånting. De bibliska orden för förkunnelse och undervisning är, så långt jag kan se, didaskalia/didache och kerygma/kerysso. Didaskalia används uppenbart om de troende som tar emot undervisning (t.ex. Apg 2:42), och att begränsa kerygma till uteslutande för icke-troende, blir extremt begränsande i sammanhand som t.ex. 1 Kor 15:12, 1 Tess 2:9 osv.
    Jag vet inte vilken bibelöversättning du använder, men dessa två ord används om förkunnelse både för frälsta och ofrälsta.
    Förkunnaren Martyn Lloyd Jones hade en bibelstudieserie om Romarbrevet. Den tog honom 13 år att slutföra (1955-1968). Den består av ca. 400 bibelstudier. Att veta detta faktum, och sedan säga ”Har du gått i kyrkan och läst Bibeln regelbundet på egen hand i inte mer än två till tre år så har du förmodligen lärt dig 80-90 % av allt du kommer någonsin lära dig om Gud och Bibeln i det här jordelivet…” är inte bara föraktfullt mot ordets tjänare – men också mot deras uppdragsgivare.
    Om du är missnöjd med den pedagogiska metoden som används i din lokala församling, så kanske du kan ta upp det med dina äldstebröder. Om du inte får nånting ut av undervisningen och tycker att den är tråkig, så kanske du måste ta en funderare på att antingen byta församling – eller din egen inställning till församlingens tillbedjan.
    Att varje kristen – nyfrälst som ”gammal-frälst” – har fått en uppmaning om att leva ut det de tror på genom evangelisation och mission, är helt uppenbart. Men det betyder inte att vi inte varje dag måste växa i Kristus. Till och med Efesus-församlingen (kom ihåg! Paulus hade redan predikat där i tre år!) uppmanas att växa intill Kristi mognad. Om du tror att det tar tre år, tar du grundligt fel.

    Jag önskar dig allt gott – och att dina artiklar i framtiden skall vara mer nyanserade än denna.

    I Kristus
    Paulus Eliasson
    (om du vill kontakta mig, så är min e-postadress förnamnet.efternamnet@google.com)

    Gilla

    Svara

    1. Hej Paulus! Tack för din rigorösa och välformulerade kommentar. Det märks att du har stor bibelkunskap och tar dessa frågor seriöst. Jag uppskattar verkligen att få sådan här feedback!

      Jag kommer tyvärr inte kunna skriva lika långt som du pga att den tid jag kan spendera på HP:s kommentarsfält är rätt så begränsad. Men några poänger vill jag ändå framföra:

      Det är ett bibliskt och historiskt faktum att fornkyrkan fram till åtminstone mitten av 200-talet inte hade kyrkobyggnader, utan de träffades i hemmen eller offentligt. Det är också i min mening väldigt tydligt att de klarade sig väldigt bra: många mirakler skedde, klyftan mellan rika och fattiga utrotades och människor kom till tro varje dag. Så jag tycker att det är ett faktum att kyrkobyggnader inte behövs för att kyrkan ska fungera väl. Jag skulle också säga att det är ett faktum att kyrkan fungerar annorlunda när den är hembaserad istället för byggnadsbaserad. Bland annat så förekom det aldrig i fornkyrkan att kristna samlades för föreläsningar i aulor varje vecka tills de dog. Men de fungerade väl som kyrkor inte trots det, utan enligt mig på grund av det.

      De exempel du tar på offentlig förkunnelse i templet, Tyrannus hörsal mm. brukar jag ta som exempel på att vi behöver liksom urkyrkan evangelisera mera. Dessa föreläsningar och förkunnelser var ju tillgängliga för – ja, riktade till – ickekristna. Jag tycker detta inte är samma sak som att bygga en egen byggnad dit mest kristna går och tala om väldigt interna saker. Sådant skedde i urkyrkan i hemmen, och i sådana mindre grupper är undervisning effektivare. De offentliga mötena på arenor där ickekristna vistades syftade knappast till avancerade djupstudier i den kristna trons hemligheter, utan till att presentera evangeliet.

      Jag medger att när jag skrev blogginlägget inte tänkte på att det finns församlingar som närmast uteslutande ägnar sig åt bibelstudier på avancerad nivå. Jag stöter sällan på sådana församlingar – även församlingar jag varit i som har haft bibelstudieserier upprepar sådant jag redan hört. Samtidigt är inte poängen med mitt inlägg att problemet är löst om församlingar möts i kyrkobyggnader där man studerar Korintierbrevet i 40 veckor. Poängen är att själva idén att detta är stommen i kristenlivet är problematisk, och inte särskilt biblisk. Sådana församlingar är inte optimala för att evangelisera och träna lärjungar, eftersom stommen är att få väldigt djup kunskap i Korintierbreven snarare än att evangelisera eller lära människor evangelisera. Vidare är problemet med stora ”klasser” att många helt enkelt inte är på den nivån – vissa kanske behöver höra evangeliet för första gången – och byggnadsförsamlingar har väldigt svårt att motivera sina medlemmar att agera på den undervisning de får därför att undervisningen sällan kombineras med praktik.

      Det var nog en överdrift att hävda att vi lärt oss 80-90 % av allt vi kommer lära oss om Gud och Bibeln efter tre år. Mer korrekt är att säga att vi lärt oss 80-90 % av det vi behöver kunna för att plantera och leda egna husförsamlingar. Paulus tillsatte ledare i vissa församlingar efter att bara ha varit där månader eller några år. Eftersom kyrkobyggnader inte fanns multiplicerade dessa sig i nya husförsamlingar. I en sådan kontext fungerar undervisning finfint – det överlämnas organiskt i den lilla gruppen och utrustar troende att proklamera evangeliet i mer offentliga sammanhang. Det sker i dialogform snarare än monologform och kombineras med praktik när församlingen går till templet eller Tyrannus hörsal för att evangelisera och kasta ut demoner. Det är det min vision för församlingen handlar om.

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Hej igen Micael (utan h? ser man på :)) – och tack för ditt svar. Jag förstår om du inte har tid att svara på kommentarer här på bloggen – men jag ska ändå ge en liten ”rebuttal”.
    Jag tror att vi här talar om en viss ”barnet och badvattnet”-situation, där jag menar att det inte finns någon motsättning mellan att vara evangeliserande, missionerande och församlingsgrundande – samtidigt som man uppbygger sig själv på sin tro genom att vara med i en församlings pågående undervisning – om det är med 20 eller 200 andra personer.

    Du sa: ”Så jag tycker att det är ett faktum att kyrkobyggnader inte behövs för att kyrkan ska fungera väl” Det kan vi vara förkrossande eniga i. Men det är samtidigt inte så att den första församlingen hade 15 pedagogiska modeller att välja mellan, och valde husförsamlingen. Det var en nödvändighet, eftersom de var förföljda och stort sett inte särskilt rika. Det är fred och välstånd som skapar stora byggnader – på gott och ont.
    Jag säger inte att husförsamlingen inte är en biblisk modell – men att det finns alternativ, så länge man tillgodoser de behov som finns i församlingen och hos individen. ”Bär varandras bördor” är t.ex. svårt att göra när man bara möts söndag kl 11. Själv bor jag i en storfamilj med ca. 35 andra. Det går helt utmärkt. Dagliga bönesamlingar, veckoliga bibelstudier och veckoliga torgmöten.

    Du sa: ”Bland annat så förekom det aldrig i fornkyrkan att kristna samlades för föreläsningar i aulor varje vecka tills de dog.” Det är just det här språket som jag reagerar på. Barnet och badvattnet. Det är ingen motsättning mellan att vara en levande, fungerande församling – och samtidigt samlas i en större skara än 30 pesoner för att lyssna på undervisning. Det är helt enkelt bevisligen fel. Att många (utan att ha något statistiskt stöd för det påstående) församlingar fungerar som gravens väntrum för redan frälsta må så vara – men än en gång: Barnet och badvattnet.

    Du sa: ”Dessa föreläsningar [i Turranus lärosal] och förkunnelser var ju tillgängliga för – ja, riktade till – ickekristna.” Det är ett påstående som inte stöds av argument. Texten säger: ”Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.” (Apg 19:9) Vilka tog han med sig till Tyrannus hörsal? Lärjungarna. Hur ofta hade lärjungarna möte där? Dagligen. Hur länge? Minst två år.
    Att okristna också kom på dessa möten kan man gärna tänka sig – och kanske till och med förutsätta – men texten säger att det var lärjungarna, och att man med den undervisning man mottog som bakgrund gick ut med evangeliet i hela Mindre Asien.

    Du sa: ”… det finns församlingar som närmast uteslutande ägnar sig åt bibelstudier på avancerad nivå.” Det är inte det jag tänker på som något ideal. Än en gång: Barnet och badvattnet. Det är ingen motsättning mellan att ha grundliga och djupdykande bibelstudier och att samtidigt ägna sig åt utåtriktad verksamhet. Det gäller då bara att ha två möten i veckan. Ett bibelstudium – ett torgmöte. Vips!
    Hebreerbrevets författare säger att han önskar att hans åhörare kunde gå vidare från de första grunderna och mot en lära i rättfärdighet. Detta var människor som hade varit kristna i många år – men som fortfarande behövde undervisning.

    Du sa: ”Sådana församlingar är inte optimala för att evangelisera och träna lärjungar, eftersom stommen är att få väldigt djup kunskap i Korintierbreven snarare än att evangelisera eller lära människor evangelisera.” Nu får du ursäkta mig – men det är ett ganska fräckt påstående. Ingen – absolut ingen – är mer skickad att gå ut med evangeliet, än den som är väl grundad i Guds ord – och som har fått ögonen upp för Guds storhet i ett nogrannt bibelstudium. Jesus sa: ”Är det inte därför ni far vilse – för att ni inte känner Skrifterna och heller inte Guds kraft”. Kännedom i Skriften är vitalt för församlingens utveckling. Det är därför Gud har utstyrt sin församling med profeter och lärare.
    Den församlingen jag är med i består av en grupp på ca. 40 personer – vi har just dessa bibelstudieserier jag talar om – och har samtidigt de sista tio åren grundlagt tre församlingar i Rumänien – och har varje vecka torgmöten och flera gånger om året tältmöten inriktade på ofrälsta. Jag säger inte att vi är idealet – bara att vi är motbeviset på ditt påstående.
    Om du tror att ett studium i Korinterbreven inte skapar en vilja till evangelisation, så har du knappast hört en utläggning av 2 Korinterbrevet 5:11-21.

    Jag beklagar om jag låter lite upprörd i sista stycket, men för mig låter dina påståenden väldigt tendensiösa.
    Jag förstår att du önskar se en mer närvarande, omsorgstagande församling med en större bryt-ny-mark-attityd. Jag är helt enig. Men om svaret på kyrkors och församlingars ljumhet och likgiltighet är att överge församlingens uppbyggnad i undervisning, tillbedjan, gemenskap, lovsång och vittnesbörd – då kommer man snart hamna i ett utanpåverk. Och om man låser fast församlingen i husförsamlings-modellen som det enda gångbara, så kommer man också låsa fast Gud. Till tider har Gud använt huset (och jag tror att han fortfarande gör det) som jordmån för församlingen. Till tider använde han Charles Spurgeons The Metropolitan Tabernacle med plats för 6.000 personer (där det blev sagt att det inte fanns en enda plats där inte en syndare hade omvänt sig under Spurgeons predikan – men som samtidigt var församlingens samlingsplats ”varenda vecka tills de dog”). Kärleken är uppfinningsrik och dynamisk.

    Gud välsigne dig i allt du gör för Guds rike – det menar jag verkligen. Om du har funnit att husförsamlingen är det bästa för dig, så kör så det ryker. Men om du vill ha mindre djuplodande bibelundervisning i församlingen, och om du föraktar de heligas församlande till tillbedjan – då är du på farliga vägar.

    ”Om inte din undervisning varit min glädje, hade jag förgåtts i mitt elände.” (Psa 119:92)
    ”Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den. Dina bud gör mig visare än mina fiender, ty för evigt är de hos mig. Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd. Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina befallningar i akt.”

    Begrunda Herrens undervisning är i sanning något vi borde göra ”varje vecka tills vi dör”.

    Ha en fantastisk fin dag.
    Paulus Eliasson

    Gilla

    Svara

Vad tänker du?