Därför slutade jag som kristen bära kors

kors-6

Ska samhället kunna diktera vilka kläder och symboler vi är tillåtna att bära? Är det vårt yttre som bestämmer vem vi tillhör, vilka vi är? Kan ett korshalsband i guld bli en fasad vi gömmer oss bakom?

Jag har varit kristen hela livet och därmed burit kors hela livet. Som barn och tonåring gjorde jag hela frikyrkogrejen: Jag var på konferenser och läger, engagerade mig i ungdomsarbetet i min stad och gjorde mitt bästa för att leva föredömligt. Jag var en skötsam, engagerad tonårstjej med goda intentioner och ett korshalsband i guld. Jag såg kristen ut men mitt hjärta var dött. Kallt. Förstelnat. Jag kämpade med beroenden, kunde inte förlåta och var livrädd för vad folk tyckte om mig. Dessutom hade jag stora problem med att älska Gud. Hur klarade man av att älska honom? Jag såg att somliga uppriktigt gjorde det – själv kände jag mig som världens hycklare när jag i lovsången sjöng ”Jesus jag älskar dig” och ”jag ger dig mitt liv”. Jag ville mena det jag sjöng men kunde inte. Inte på riktigt.

En dryg månad innan min artonsårsdag hände något märkligt, något som förändrade mitt liv totalt. Jag mötte den Gud jag pratat om hela mitt liv. Den Gud jag med mitt korshalsband velat representera. Det var inte ett fridfullt möte á la frikyrkoskidläger* med mysig stämning, tända ljus och en söt liten tår som långsamt rinner nedför kinden. Det var ett vilt möte med Guds råa kärlek och kraft på ett sätt som skakade mig till ande, själ och kropp. Det förändrade allt.

För första gången förstod jag att Han älskade mig och för första gången kände jag att jag älskade Gud. Mitt i det hela frågade Gud om jag ville lägga ned mitt politiska engagemang, något som dittills starkt präglat mitt liv och min identitet, för att få mer av Honom. Där och då förstod jag inte varför han ville detta, men det var inte heller så viktigt. En blick på Jesus, och jag var såld. Ingenting fanns som jag inte gladeligen skulle lägga ned för att få se mer, uppleva mer. Jag insåg att livet handlade om Jesus – ingenting annat. Att söka Hans hjärta och vara känd av Honom.

I Bibeln står det att strömmar av levande vatten ska flyta fram ur vårt inre när vi får den Helige Ande. Tidigare var mina kristna dygder och tankar något jag smetat utanpå, som en lack som efter ett tag blir risig och måste förbättras. De fina tankarna och frikyrkopeppen jag simmade i på olika konferenser och läger nådde i praktiken aldrig mitt hjärta. Det skapades aldrig bestående förändring förrän jag mötte Gud och korset flyttade in i mitt hjärta istället för att vara en fasad.

Omedvetet slutade jag bära mitt korshalsband. Istället för att med mitt yttre visa vem jag ville vara  påbörjade mitt hjärta en förvandling. En förvandling till den Gud skapat mig till att vara: Orädd, fri, med ett levande hjärta och ögon endast för Honom. För första gången upplevde jag att glädje, frid och kärlek strömmade inifrån och ut, precis som det står om i Johannes 7! Det var inte längre en lack jag smetade på eller ett smycke jag tog på mig.

Naturligtvis argumenterar inte jag för kors som något ytligt som att alla genast bör sluta bära. För all del, ha på dig alla korssmycken du äger! Problemet är när folk endast vet att du är kristen för att du har ett guldkors runt halsen. Bibeln är tydlig med att folk ska förstå att vi är kristna – inte på hur vi ser ut eller vilka titlar vi ger oss – utan på de liv vi lever. På hur vi älskar varandra och hur vi älskar Gud. Under den där kaotiska hösten för snart 6 år sedan förstod jag väldigt lite av vad som hände. Nu förstår jag att Gud bad mig ge upp politik samtidigt som han med sin kärlek smälte bort min guldkorsprydda frikyrkofasad, därför att Han ville bygga en ny, kristuscentrerad identitet i mig. Något som ett korshalsband av guld aldrig kan vara substitut för.

 *Jag har ingenting emot varken skidor eller mysiga läger! Jag är ett stort fan av värmeljus också bara så det är sagt. 

About Katarina Hedman

Surjämte bosatt i Uppsala. Lever i kommunitet, pluggar historia och försöker lära mig konsten att hålla växter vid liv. Älskar tragisk film och klassisk musik. Första steget mot att rädda världen är att vi alla blir tokförälskade i Jesus!

Posted on 28 mars, 2017, in Mirakler och karismatik and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 14 kommentarer.

  1. Genom hjärtats tro blir du rättfärdig…
    Så gott att se hur tro fick komma in, förbi skalet av ”kyrklig kultur”. Inifrån och ut är genuint, utifrån och in stannar oftast på ytan. Jag vet av erfarenhet…

    Jag grunnar litet på korsbärandet, dock. Själv ser jag det som en bra grej att visa omgivningen varför jag är annorlunda…i den mån förbättringen i Jesus gett bra resultat. Jag kan inte ha mitt kors på, för huden tål inte bandet, och det känns…ofullständigt.

    Nå, må var och än följa Guds ledning – den som kommer av att Han fått tillträde till insidan 🙂

    @bbnewsab: har man någon gång mött ondska så vet man skillnad när ren, ren, ren och sann, sann, sann kärlek kommer en nära. Man kan också se på frukten: blev jag mer eller mindre Kristuslik efter detta möte? Vidare: en ond demon söker dra mig bort från Jesus, inte till…

    Gilla

    • Katarina Hedman

      Hej! Min poäng är inte att korsbärande på något sätt är fel. Absolut inte, det är så viktigt att kristna syns! Temat i min text är det symboliska med korshalsband och kyrkokultur i mitt liv, något som inte bar någon frukt överhuvudtaget förrän jag mötte Gud på riktigt. Att jag slutade använda kors är mest en slump som Gud använt för att påminna mig om vad han gjort i mitt liv. Jag hoppas att det framgår! 🙂

      Gilla

      • Det framgår! Inifrån och ut ska det vara, och man kan gott ha en skylt på fasaden, så länge den talar om vad som är innanför.

        Jag kände att någon läsare inte tog till sig hela budskapet utan började fundera om det var fel att bära yttre indikationer på sin tro. Typ läste halva artikeln innan hjärnan virrade iväg 🙂

        Ska man ha en skylt ska den visa på vad som finns inne. Men många hus har ingen skylt och man vet likafullt vad som finns inne!

        Äsch…nu ser slarvern att jag inte skrivit att jag uppskattar artikeln…borde ju ha stått först…
        Bra att belysa ämnet, bra att beröra att smycken inte är heliga och inte ger helighet utan det är Jesus och relationen till honom.
        Grattis till förändringen, förresten! 😀

        Gilla

        • En fråga ? Var i Bibeln står det att vi ska bära ett kors runt halsen ?
          Det var en fruktansvärd död Jesus fick genomgå .
          Pga hans motståndare dödade honom .
          Johannes 19 vers 1-7
          Är det något som vi ska frambära ett mördarredskap .
          Är det inte Jesus som ska äras för att han dog för våra synder .
          Det enda korset gjort är ju att ta hans liv
          Johannes 13:34, 35
          34 Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra att alldeles som jag har älskat er skall också ni älska varandra. 35 Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.”
          Sanna kristna ska kännas igen av kärlek ,inte genom ett mördarredskap.
          Många som tar skydd bakom ett kors lever inte som kristna !
          Utan tycker det räcker med korset runt halsen .
          Störst av allt är kärleken ❤️
          .

          Gilla

          • Intressant att din fråga kom som svar på mitt inlägg…men ok, varför inte 🙂
            Det står ingenstans i Bibeln, inte något om att bära ett kors – om halsen! Det står att vi ska bära var och en sitt kors, men det är en annan sak.
            Anledningen till varför folk började bära kors runt halsen var för att visa vem man tillbad. En rätt OK anledning, eller?

            Korset, varför pinoredskapet som symbol? Jo, därför att utan offer finns ingen frihet från synd, dvs från våra envisa strävanden att vara oss själva nog, vara vår egen gud.
            Korset gjorde en viktig gärning: det dödade Jesus för att vi skulle få möjlighet att leva. Så visst tog det livet av Jesus – vilket var vad han föddes till. KORSET GAV RÄDDNING för oss som väljer att gå in under den nåd som Gud visat oss där.
            Att Jesus föddes till Jorden är en passus som i sig själv är lika viktig som din födelsedag.
            Att Jesus levde på Jorden, ”i allt som vi” (Hebr), är dock mycket viktigt för att vi ska förstå att vi kan leva som Jesus. Samma kunskap, vishet och kraft har han lovat att vi har tillgång till, genom samme Helige Ande som han hade.
            Att Jesus dog i vårt ställe är det som gör att vi faktiskt kan leva. Utan Jesu död i vårt ställe hade vi varit förlorade, precis som vi förtjänat. Jesu offer befriar oss.
            Att Jesus uppsteg till himlen är viktigt, för att han inte längre ska vara bunden till en plats utan kunna återinta sin omnipresens, överallt samtidigt.
            Men Jesu gärning på Jorden har inte upphört. Bl.a. agerar han genom sin kropp, församlingen, som hålls samman av den Helige Ande och får kunskap vishet och kraft på samma sätt som Jesus. Kärleken som du skriver om är en frukt av den Helige Ande.

            Sant att såväl enskilda personer som ”församlingar” skyltar med att tillhöra Kristus men lever på ett annat vis. Men korset som Jesus dog på är ändå värt den hedersplats som sant kristna ger det.
            Symbolen ”hjärta” kan aldrig ta över kärleksbudskapet från symbolen ”kors”. Bibeln beskriver hjärtat som något vi behöver vakta och styra över så vi inte går vilse i svartsjuka, våld mm.

            Korset beskrivs i NT som platsen för den yttersta kärlekshandlingen: att ge såväl sitt liv som sin död för sina vänner.

            Välsignelser i mängd!

            Gilla

            • Hej!

              Om Jesus blivit avrättad i modern tid så hade bödlarna använt en annan metod, kanske en giftspruta. Hade kristna efterföljare då gått omkring med giftsprutor runt halsen?

              Mvh Johan

              Gilla

              • Om Jesus hade blivit avrättad i modern tid så hade inte Guds frälsningsplan gått igenom. Allt är nämligen tidssatt 🙂
                Dessutom är offret kopplat till blodsutgjutelse, enligt Bibeln från början till slut.

                Men det är klart, om man DÅ hade använt giftsprutor, OCH blodsutgjutelsen inte varit förutsatt för att offret skulle bli giltigt, så hade de haft samma effekt och därmed innebörd.

                Gilla

                • Men vi kan ju tänka oss att kanylen i armen sätts in så slarvigt att blodet skvätter på avrättningsbänken innan sprutan sätts in. Har vi då en scen som är problemfri, utifrån din teologi?

                  Gilla

                  • Hehe, nu var du faktiskt rolig. Det är alltför sällan på nätet.
                    Nja, ”scenen” blir problematisk ändå, av att offret består i att i princip allt blod rinner ut.
                    Men det viktiga är att Jesus gav såväl liv som död för att vi ska dels veta vad ett riktigt liv innebär, dels ha möjlighet att få det livet.

                    Gilla

                    • Jag avsåg inte att vara rolig. Jag tycker inte att människooffer är roligt. Inte djuroffer heller.

                      Gilla

                    • Nej, offer är inte roligt. Ska inte vara.

                      Men jag tror det är dags att vända på frågan, Johan:
                      Vad är du villig att offra – för någon annan, för dig själv?

                      Hur rädd är du om, t.ex. din status eller prestige, dina ägodelar, familj, vänner, etc? Ditt liv? Ditt leverne? Karriär?
                      Vad av allt är du ok med att offra för att någon, känd eller okänd, ska kunna leva vidare, ett någorlunda vettigt liv? Vad är du ok med att offra för att ditt liv ska bli riktigare?

                      Svara inte med känsla! De är för dyrbara för att låta de svekfulla känslorna styra själva. När dagen har gått är det svaren på sådana frågor som spelar roll.

                      Gilla

  2. Annie Svensson

    Hej!

    Känslor behöver inte vara svekfulla i den mån de sammanfaller med förnuftiga och klara resonemang. Kopplingen mellan att någon tappas på blod, och att någon annan på grund av det ska få ett riktigt liv låter mer än långsökt. Behövs många känslor för att bygga över den avgrunden…

    Vänligen,
    Annie Svensson

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: