Text skriven för Svenska apologetiksällskapet.
Livets bräcklighet
Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.
Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.
När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.
När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk.
En läkare som förskräckt misstänker att hennes son har cancer kan motiveras av denna misstanke att grundligt undersöka saken. Att hon mycket gärna vill att pojken ska vara frisk innebär inte att hon nödvändigtvis kommer fram till att han är sjuk – hon kanske upptäcker att han är fri från cancer!
Möjligheten att leva för evigt i lycka är utan tvekan en betydligt bättre realitet än den skoningslösa massförintelse som ateismen utlovar allt levande. Så vi bör alla vara villiga att utforska existensen av evigt liv, och inte utesluta det a priori.
Hur uppstod tron på uppståndelsen?
En naturlig startpunkt för en sådan undersökning är att titta närmare på Jesus från Nasaret. Inte nog är han världens mest kända historiska person, den mest kända händelsen i hans liv är att han ska ha kommit tillbaka från döden. Om det är sant har Gud legitimerat hans budskap om att de som följer honom också kommer uppstå till ett evigt liv, och det är sannerligen goda nyheter.
En invändning som knappt förtjänar uppmärksamhet för att den är så dålig men som jag ändå känner att jag kortfattat behöver bemöta då den är populär, är att ”Döda uppstår inte. Alltså uppstod inte Jesus.” Det är ett cirkelresonemang: om Jesus i själva verket uppstod, stämmer det inte att ingen någonsin har uppstått.
Om det fanns någon naturlig process som gjorde att, säg, en procent av den mänskliga befolkningen kom tillbaka till livet efter att de hade dött, så skulle Jesu uppståndelse inte vara ett mirakel. Alltså kan vi inte hänvisa till att det saknas naturliga processer för uppståndelser för att förneka att Jesus kan ha uppstått mirakulöst.
Så låt oss titta närmre på hur idén om att Jesus uppstått, uppstod. Först måste vi välja om det är rimligast att anta att apostlarna var övertygade om att graven var tom och Jesus levde, eller om de blåljög och förkunnade uppståndelse utan att egentligen själva tro på det. Det förstnämnda är otroligt mycket troligare.
Det är oomtvistat att Paulus var en historisk person, och i flera av hans brev (1 Kor 15:5 och Gal 1.18-2:14) talar han om Petrus som historisk person som han mött och talat med. Han var, enligt både Paulus och evangelierna, ett vittne till uppståndelsen. Alla fornkyrkliga källor om Petrus liv är eniga om att han dog martyrdöden i Rom, och det är vida känt att urkyrkan var kraftigt förföljd. Petrus har en central roll i berättelserna om uppståndelsen. Att han skulle veta att det var ett påhitt och ändå ge sitt liv åt det är orimligt. Folk kan ge sina liv för det som är fel, men själva är de övertygade om att det är rätt.
Samma sak gäller förstås övriga apostlar. Detta har gjort att teorin som ickekristna spred i urkyrklig tid enligt Matteus 28:13 — att lärjungarna stal kroppen — har väldigt svagt stöd bland skeptiker idag. Radikaliteten i den tidiga kristna rörelsen går inte att förneka. Som exegeten NT Wright skriver i sin bok om Jesu uppståndelse kommer tron på denna som ett blixtnedslag och förkunnas med en passionerad övertygelse av dem som själva hade träffat Jesus.
Hallucinationer om hallucinationer
Så vad förklarar uppkomsten av denna övertygelse? Ett äkta uppståndelsemirakel gör det förstås, men vad är den populäraste naturalistiska förklaringen? Den absolut vanligaste är hallucinationsteorin – att några av lärjungarna trodde att de såg Jesus när de i själva verket bara inbillade sig.
Eftersom detta är en naturalistisk förklaring, utan hänvisning till övernaturligt ingripande, måste vi vara realistiska i vår beskrivning av de hallucinationer som ska ha gett upphov till tron på uppståndelsen. Vi kan inte hänvisa till fiktiva hallucinationer, som i filmer där vem som helst tycks kunna se vad som helst, utan hålla oss till metodisk naturalism i vår förklaringsmodell.
Apologeten Gary Habermas pekar på att hallucinationsteorin går emot hallucinationsforskningen. Hallucinationer är symptom på psykisk ohälsa, de är inte tillgängliga för vem som helst som vill se något. Att flera personer har samma sorts hallucination inom relativt kort tid är extremt osannolikt. Att flera personer ser samma hallucination samtidigt, vilket alla evangelier och Paulus hävdar, går i princip inte. Det kräver ett sammanträffande som inte är av denna värld.
Skeptikern kanske invänder att vi inte vet om flera personer såg hallucinationer av Jesus samtidigt, dessa berättelser kanske utvecklades decennier senare baserat på ursprungliga hallucinationer som var individuella. Men återigen har vi problemet med apostlarnas övertygelse om att den urkristna förkunnelsen var sann. Paulus skriver om hur den uppståndne Jesus uppenbarade sig för grupper av lärjungar i 1 Kor 15:3-7, vilket skrevs ca 20 år efter händelsen och med största sannolikhet baserar sig på tidigare traditioner. Vi ser ingen historisk utveckling från individuella uppenbarelser till kollektiva — de kollektiva finns där från början. Om de rapporterna var lögner, varför var lärjungarna villiga att dö för ett sådant vittnesbörd?
Avslutningsvis invänder många skeptiker att det inte spelar någon roll hur fantastiskt osannolikt en naturalistisk förklaring är, den är fortfarande mer trolig än en övernaturlig förklaring. Detta är en återupprepning av Humes cirkelargument mot mirakler, som jag har kritiserat här. Om Guds, och därmed miraklers, existens är möjlig, så är miraklers inträffanden inte alls det mest osannolika som kan inträffa. Om Gud möjligtvis finns är det tvärtom rätt troligt att de sker. Det finns ingen anledning att hävda att mirakler är de mest osannolika händelser som kan tänkas såtillvida att man inte utgår från naturalism a priori, och det finns det ingen anledning att göra eftersom naturalismen är obevisad och obevisbar.
Skeptikers oförmåga att presentera en hållbar och trolig alternativ teori till vad som hände under påskhelgen i Jerusalem visar att tron på Jesu uppståndelse är fullständigt rationell. Det är därför inte konstigt att flera ateister som på ett ärligt sätt granskat bevisen för uppståndelsen, såsom Lee Strobel och J. Warner Wallace, har kommit till tro på Jesus.
Hela Pingsten 
Hej!
Ser att din artikel är skriven för Svenska Apologetiksällskapet, på vars hemsida du står angiven som en av sällskapets huvudförfattare. Mot bakgrund av det vi pratat om nyss om kvinnors underordning så undrar jag hur du ser på könsbalansen inom Svenska Apologetiksällskapet?
Själv hittar jag följande på er hemsida:
Sällskapets egen könsbalans:
Man: Ronny Almroth – direktor
Man: Per Ewert – skribent
Man: Bength Gustafson – skribent
Man: Teddy Donobauer – skribent
Man: Micael Grenholm – skribent
Man: Mats Selander – gästbloggare
Man: Ted Sjövall – administration
Könsbalans utifrån personer som fått etiketter (taggar) i publicerade artiklar (fallande ordning):
Man: Micael Grenholm
Man: Christer Sturmark
Man: Martin Walldén
Man: Bength Gustafson
Man: Francis Schaeffer
Man: Stefan Gustavsson
Man: Alvin Plantinga
Man: Jesus
Man: Magnus Lindborg
Man: Per Ewert
Man: Richard Dawkins
Man: William Lane Craig
Man: CS Lewis
Man: G K Chesterton
Man: Greg Koukl
Man: Mats Selander
Man: Alister E. McGrath
Man: Allan Emrén
Man: Björn Teddy Donobauer
Man: Christopher Hitchens
Man: Chuck Colson
Man: David Hume
Man: Ingemar Hedenius
Man: Jim Holt
Man: Johan Karlsson
Man: John Warwick Montgomery
Man: Josh McDowell
Man: Lawrence M. Krauss
Man: Patrik Lindenfors
Man: Peter Atkins
Man: Peter Kreeft
Man: Quentin Smith
Jag kunde inte hitta någon artikel skriven av en kvinna, men jag kanske ögnade för slarvigt. Rätta mig gärna i så fall.
Mvh Johan
GillaGilla
Hej Johan!
Jag tycker förstås att det är fruktansvärt dålig könsbalans bland skribenterna på SAS-bloggen. Här på Hela Pingsten är drygt hälften av skribenterna kvinnor, inklusive min vän Marie Larsson som är ordförande för Apologia och som har skrivit flera apologetiska texter här som du själv vet. I SAS styrelse ingår bland andra Katja Almroth och Emelie Rynningsjö, men varför texter av dem eller Marie inte har inkluderats på bloggen vet jag inte. Jag ska ta upp det med dem som driver den.
Att män dominerar bland taggarna är mindre skandalöst. Det är inte SAS fel att ateismens fyra ryttare är män, eller att de mest inflytelserika inom svensk ateism inte heter Inga Hedenius och Christina Sturmark. De intellektuella meningsutbytena mellan ateister och teister är otroligt mansdominerade på båda sidorna staketet. Ta en titt på Humanisternas blogg. Jag har inte tid att göra en så noggrann undersökning som du, men en snabb genomögning av startsidan avslöjar att endast män har skrivit där sedan 23 mars (Patrik Lindenfors och Ulf Gustavsson). De pratar om män som Staffan Lindberg, Christer Sturmark, Joel Halldorf, Staffan Dopping, David Thurfjell, Ulf Jonsson, Thomas Idergard, Fredrik Hillerborg, Mishu Dhar, Carl Reinhold Bråkenhielm, Kashif Virk och Ingemar Hedenius, samt tre kvinnor: Lena Andersson, Eva Ekselius och Lisa Randall.
Historiskt har det säkert varit så att man inte lyssnar på kvinnor i dessa diskussioner, men idag tror jag inte det är lika utbrett. Kvinnliga apologeter som Amy Orr-Ewing och Mary Jo Sharp har snabbt fått ett väldigt stort inflytande. Jag tror att många kvinnor åtminstone från den kristna sidan är rätt ointresserade av apologetik än så länge. Jag har ju mycket erfarenhet av evangelisation i Pannkakskyrkan, där kvinnor tenderar att vara en majoritet, och väldigt många av dem har uttryckt att de inte gillar diskussioner och debatter med folk utan vill ha samtal med mer personlig utgångspunkt, inte sällan med pastoral karaktär. Jag säger inte att det är någon naturlag att kristna kvinnor vill ha det så, men generellt är apologetik något av det enda i kyrkans värld som främst intresserar män (drygt 60 % av alla kristna är kvinnor), och ateistiska debattörer är också främst män. Jag ser dock mycket gärna att det förändras.
Allt gott!
GillaGilla
Hej!
Tack för ditt svar. Bra att du inte är nöjd med att Svenska Apologetiksällskapet är totalt mansdominerat. Och att du ska verka för förändring. Jag ser fram mot nästa inlägg på deras sida.
Mvh Johan
GillaGilla
Annies tips till apologetiker
En apologetikers uppgift är, om jag förstått det hela rätt, att bland annat bemöta ateister och agnostiker som kritiserar den kristna tron. Det ska ske på ett sätt som möjliggör att dessa omvänds och tar till sig det kristna budskapet.
Utifrån detta, andra inlägg som varit här på Hela Pingsten, och texten ”Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer eller mirakel?” vill jag ge några tips (och jag skriver inte detta för att vara allmänt nedrig – utan faktiskt i all välmening).
Tips nummer ett:
Bunta inte ihop alla som inte tror som du i en klump. Bemöt varje individ för sig. En ateistisk ståndpunkt är något som mognar fram inom enskilda människor, det är inte en massrörelse med en ledare. Att tala om ”en ateistisk rörelse” eller ”att alla ateister är anslutna till naturalismen”, kommer inte att omvända någon. Det gör bara människor irriterade.
Tips nummer två:
Sluta locka med ett evigt liv. Om du valt en livshållning som innebär att döden är slutet på livet, finns det stor risk att du vant dig vid tanken. Och att man, som ett resultat av detta, värderar detta livet här på jorden ännu högre än tidigare.
Tips nummer tre:
Sluta hota med straff och helveten. Hot är inte en bra strategi för att övertyga andra.
Tips nummer fyra:
Försök att inte sammankopplas med abortmotståndare, motståndare till homosexualitet, samkönade äktenskap och personer som tidigare tillhört extrema rörelser. Det kommer att skrämma bort en massa vettiga människor.
Tips nummer fem:
Använd inte argument som antyder att motparten i samtalet är korkad. Ett exempel är Humes cirkelargument mot mirakler. ”Om Guds, och därmed miraklers, existens är möjlig, så är miraklers inträffanden inte alls det mest osannolika som kan inträffa. Om Gud möjligtvis finns är det tvärtom rätt troligt att de sker.” Med detta tankesätt går det att ”bevisa” vad som helst. (Och det är riktigt svårt att avstå nöjet att ge exempel).
Tips nummer sex:
Strunta i att nämna antikrist, satan och demoner. Det känns gammalmodigt. Jag vet inga icke-troende som är rädda för dessa.
Tips nummer sju:
Försök undvika poängplockande och besläktade kommentarer. Till exempel ”Skeptikers oförmåga att presentera en hållbar och trolig alternativ teori till vad som hände under påskhelgen i Jerusalem visar att tron på Jesu uppståndelse är fullständigt rationell.” Detta är inte något som faller rationella personer i smaken, även fast det kanske är en bra slutkläm.
Och sådant som jag själv skulle kunna skriva – men jag är ju ingen apologetiker.
Tips nummer åtta:
Försök ligga lågt med texter som till exempel det som står under fliken värdegrund på Svenska apologetiksällskapets hemsida. Det kan upplevas som avskräckande om man inte befinner sig i en kontext där liknande resonemang förs.
Tips nummer nio:
Skylta inte med egna egoistiska argument när den egna frälsningen beskrivs. Många icke-troende är mindre egoistiska än vad man kanske tror.
Tips nummer tio:
Att fokusera på den historiske Jesus och hans gärning är en bra strategi. Liksom att betona kampen för social rättvisa. Det tror jag kan vara effektivare än att försöka bevisa att Jesus uppstod. Börja där istället. Det är Annies tips!
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGillad av 1 person
”Detta är en återupprepning av Humes cirkelargument mot mirakler, som jag har kritiserat här.”
Att Humes argument är ett cirkelargument refuteras här (avsnitt 5): https://goo.gl/WlbGTD
GillaGillad av 1 person
”En invändning som knappt förtjänar uppmärksamhet för att den är så dålig men som jag ändå känner att jag kortfattat behöver bemöta då den är populär, är att ”Döda uppstår inte. Alltså uppstod inte Jesus.” Det är ett cirkelresonemang: om Jesus i själva verket uppstod, stämmer det inte att ingen någonsin har uppstått.”
Nej, det är inte ett cirkelresonemang eftersom det är ett induktivt argument, inte ett deduktivt.
Argumentet utgår alltså inte ifrån att påståendet:
(1) ”Alla döda människor förblir döda”
är sant, utan att påståendet:
(2) ”Av alla observerade fall av döda människor har ingen återuppstått”
kan induktivt extrapoleras från klassen av alla kända fall till klassen av alla okända fall.
Induktiva argument kan inte vara cirkelargument, ty — per definition — kan varje induktivt argument vara falskt.
Problemet för dig är att ”graden av rationalitet” korrelerar positivt med ”induktiv styrka”, d.v.s. ju flera kända fall vi har av formen ”alla observerade fall av a är B” desto mer berättigad är man att extrapolera detta resultat till klassen av ”alla okända fall av a”.
Det är alltså du som står för en usel halmgubbe.
På bloggen ”Use of Reason” förklarar Alex Malpass varför argumentet är fel:
”Begging the question is when an argument is such that the truth of the conclusion is assumed in the premises. Inductive inferences do not assume the truth of the conclusion in the premises. For example, when you decide to get into a commercial plane and fly off on holiday somewhere, you are making an inductive inference. This is the inference from all the safe flights that have happened in the past, to the fact that this flight will be safe. The premise is that most flights in the past have been safe. Because (as an inductive argument) the premise is logically compatible with the falsity of its conclusion, the premise clearly does not assume that the next flight will be safe, and so the argument does not beg the question.
In fact, this actually shows that no argument can be both a) an inductive argument and b) guilty of the fallacy of begging the question. So technically, the claim apologists that inductive inferences beg the question is provably false.”
GillaGilla
Hej Johan! När du skriver ”Av alla observerade fall av döda människor har ingen återuppstått” utgår du från att Jesu uppståndelse inte är ett observerat fall, vilket jag argumenterar för ovan. Även moderna fall såsom Daniel Ekechukwu i Nigeria och Katshinyi Manikai i DR Kongo exkluderas från observerade fall, trots att vi där vet att det finns ögonvittnen och läkarrapporter. Det är därför Humes argument inte fungerar – det utgår a priori från att inga observerade fall finns, och kan därför inte användas som stöd för idén att inga observerade fall finns.
Och återigen, om vi observerade att en eller tio procent av alla döda kom tillbaka till livet skulle det vara ateistens främsta argument mot att Jesu uppståndelse var ett mirakel – i så fall vore uppståndelse en naturlig process. Att döda inte uppstår av sig själva är själva grundförutsättningen för att Jesu uppståndelse ska vara ett mirakel – Gud måste gripa in. Så det är meningslöst att försöka argumentera mot Jesu uppståndelse genom att a priori hävda att döda inte uppstår.
GillaGilla
”Det är därför Humes argument inte fungerar – det utgår a priori från att inga observerade fall finns, och kan därför inte användas som stöd för idén att inga observerade fall finns”
Humes argument skulle vara av formen:
(1) ”Att inga döda återuppstår” är en induktivt stark slutsats.
(2) ”Att döda återuppstår” är en induktivt svag slutsats.
(3) ”Att folk ljuger/hallucinerar etc” är en slutsats vars induktiva styrka är betydligt större än (2).
Därför är det rimligt att förklara 2 med 3 (under förutsättning 1).
Eftersom Humes argument är induktivt så är det helt omöjligt att ”a priori hävda att döda inte uppstår” p.g.a. av det s.k. induktionsproblemet.
Sluta slåss mot halmgubbarna nu.
GillaGilla
Och här är — svart på vitt — att Humes argument inte ”a priori” utesluter några mirakler.
Det är ett induktivt argument där han jämför styrkan hos (3) med (2). I och med att det är induktivt så kan det inte vara ett cirkelargument (det är faktiskt logiskt omöjligt, d.v.s. du har fel ”a priori”…)
”This still reduces us to past observation, and obliges us to compare [3] the instances of the violation of truth in the testimony of men, with [1-2] those of the violation of the laws of nature by miracles, in order to judge which of them is most likely and probable. As the violations of truth are more common in the testimony concerning religious miracles, than in that concerning any other matter of fact; this must diminish very much the authority of the former testimony, and make us form a general resolution, never to lend any attention to it, with whatever specious pretence it may be covered.” / An Enquiry Concerning Human Understanding (1748)
GillaGilla
Hej!
Skulle vara intressant att höra vad du har för kommentar till Johan Franzons inlägg ovan om att Svenska Apologetiksällskapet. 100% män. Är det ok?
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
”Detta är en återupprepning av Humes cirkelargument mot mirakler, som jag har kritiserat här. Om Guds, och därmed miraklers, existens är möjlig, så är miraklers inträffanden inte alls det mest osannolika som kan inträffa.”
Och här har du samma problem: Humes argument är induktivt, inte deduktivt
”Om Gud möjligtvis finns är det tvärtom rätt troligt att de sker. Det finns ingen anledning att hävda att mirakler är de mest osannolika händelser som kan tänkas såtillvida att man inte utgår från naturalism a priori, och det finns det ingen anledning att göra eftersom naturalismen är obevisad och obevisbar.”
Guds (maximala) fria vilja är som ett tombolahjul, slumpen avgör var det stannar: rationalitet och kausalitet är som bortblåst och teisten sitter fast i ett epistemiskt kaos.
GillaGilla
Ingen nu levande människa kan vittna om vad som hände den dagen som för kristna är uppståndelsen. Ingen kristen är heller intresserad av alternativa lösningar. Men här kommer en.
När Jesus hängde på korset och tittade upp mot himlen och frågar ”Varför har du övergivit mig?” så riktades frågan till det rymdskepp som låg i omloppsbana runt jorden. Änglarna som sedan kom ner till Jesus var endast besättningen. Det var avancerad medicinsk kunskap som fick Jesus på benen igen. Samma kunskap som kan ge oss evigt liv i framtiden.
Det är fullt möjligt med detta resonomang att vara Ateist och samtidigt tro att Jesus lever. Han kanske snart kommer och berättar om sin fantastiska resa i universum. Kanske har han besökt flera av de jordlika planeterna som astronomer tror kan inneha liv. Vem vet.
Tanken är fullt möjlig.
GillaGilla
Eftersom man menar att Jesus är Gud den allsmäktige och egentligen samma person som Fadern så undrar man: vem väckte Jesus från de döda? Väckte han sig själv? Varför inser man inte det orimliga och obibliska i hela den tankekonstruktionen att Jesus är Gud Fader själv?
GillaGilla