Jag brukar i vanliga fall blogga om apologetik – vilka skäl vi har för att tro – men idag kände jag att jag ville skriva om ett helt annat tema: att älska människor. Man skulle kunna tycka att det är ett ämne som är lite gjort. Men jag tycker ändå att ibland är det läge att komma tillbaka till varför vi gör saker. För min del kan ett exempel vara apologetik – vad är syftet med alla argumenten för Guds existens? Varför läser jag bibeln varje dag? Har jag inte med mig kärleken i det jag gör så är det mycket som tappar sitt syfte. Egentligen allt. Ett klassiskt uttryck är ”man kan vinna en diskussion och förlora en människa”. Alltså: man kan vara en besserwisser som har alla svar men gör jag det med syftet att krossa någon med mina argument så fyller de ingen som helst funktion. Det ärar inte Gud, ingen kärlek når fram och ingenting är egentligen vunnet.
Personligen måste jag ständigt hålla håll på min egen stolthet och vinningslystnad. Den riskerar verkligen att ta över ibland och då får jag helt enkelt be Gud om förlåtelse, vända om och lära mig från det.
Detta är ett mycket väl citerat bibelord men kan ändå inte lyftas fram nog:
om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. 1 kor 13
Det verkar alltså inte spela någon roll om jag gör en massa goda handlingar ens, kärleken måste finnas med som en grund för och syfte med allt vi gör.
Omöjligt uppdrag? – Absolut. I vår egen kraft går det aldrig. Eftersom Gud har skapat oss till sin avbild har vi förmågan att visa kärlek för människor, även om vi inte tror att han finns. Men den kärleken som bibelordet ovan talar om, där kärleken blir grunden i allt vi gör, det klarar vi bara när vi tar emot kärlek från Gud för att kunna ge vidare. Det går inte att uppbåda i egen kraft. Genom att ta emot Jesus flyttar han in i oss. Sen fortsätter vi hela livet att ta emot kärlek från Gud på olika sätt. Genom den Helige Ande, genom bibeln och genom andra människor. Vi kan älska för att Han först har älskat oss.
Hur? – Vi som skriver här på Hela pingsten brukar välja olika vinklar av det extremt stora temat: älska människor. Men jag vill skriva lite kort om några av de sätt som jag upplever att vi har möjlighet att visa kärlek mot människor i vår vardag oftast. Bara för att påminna och göra det enklare.
Fråga & Lyssna – En av motsatserna till kärlek är egocentrering. Där vi hamnar i vår egen värld och vi blir väldigt upptagna av oss själva. Ett uttryck för det kan vara att i mötet och samtalet med andra människor så lägger vi allt fokus på mig och mitt. Det som hade kunnat vara en dialog blir istället två monologer som byter av varandra. Det vi människor behöver är att bli sedda. Jag tycker mig ibland ha känt av konsekvenserna av att vi kan vara lite dåliga på att fråga och lyssna på varandra. Jag kanske möter en person där jag märker att ingen på länge har frågan personen hur den har det. Vilket resulterar i ett långt lyssnande på personens berättelse och personen bokstavligen suger i sig ett lyssnande öra. Tänk om vi skulle våga lyssna på varandra lite mer och kanske ställa följdfrågor till och med? Absolut – vi vet om det men vi verkar ändå inte vara extremt bra på det. Inte jag heller alla gånger.
Våga offra nånting – En klassisk grej vi kan bli bättre på att våga offra är anseendepoäng. Låt säga att jag vill framstå som en extremt rolig person och jag ser en möjlighet att skämta på ett sätt som blir på någon annans bekostnad. Det kan vara så extremt svårt att motstå att inte få verka som en kul person men ofta låter vi möjligheten att framställa oss själva på ett visst sätt gå före. Det är egentligen inte konstigt, vi är skapade för att leva i gemenskap där något av det viktigaste som finns är att få vara en del av gruppen. Det är en drivkraft till mycket av det vi gör – att bli omtyckta och accepterade. Det finns såklart många fler aspekter av att offra något som ett uttryck för kärlek. Men allt handlar om att ibland våga sätta andra före oss själva. Något som nyblivna föräldrar helt enkelt tvingas till när de får en ny liten person i deras liv vars behov alltid behöver få gå före deras egna.
Jag har sett och hört kärleken göra så extremt sjuka grejer där allt verkade hopplöst men där kärleken har sprängt alla gränser. En relation som kanske var körd men där den ena började säga något som enkelt som ”vad kan jag göra för dig idag?” och där ett isberg av misstänksamhet, illvilja och hat långsamt kunde smälta. Jag är helt säker på att Gud längtar efter att få ge oss ännu mer av sin kärlek – bara vi vågar ta emot den. Han som genom att offra sin älskade son i kärlek för mänskligheten visade det yttersta exemplet på den största kärleken.
Hela Pingsten 
Hej!
Jag tycker verkligen om din text. Visserligen är jag inte troende, men ditt tilltal får mig att känna något. Något som är viktigt, och som utgår från verklig kärlek.
Du är en fantastiskt bra apologetiker. Det är så sant som du skriver: det går att vinna en diskussion men samtidigt förlora en människa.
Min sista fråga till Micael Grenholm är fortfarande obesvarad. Han har inte tid, skriver han. Ändå har han gjort flera inlägg och diskuterat med Johan Franzon efter det. Det är så typiskt. Lilla Annie som inget förstår, men som ändå ger sig in i diskussionen.
Arrogans och ignorans leder inte framåt alls. Ingen blir övertygad av detta. Man blir faktiskt bara arg.
Du har däremot fångar mitt intresse. Dina ord får mig att känna något viktigt.
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
Jag har påbörjat ett svar till dig Annie, du behöver inte spekulera kring varför jag inte svarar omedelbart. Johans kommentarer kunde jag svara på via telefonen, men svaret till dig är på datorn.
GillaGilla
Hej Annie! Vad glad jag blir över att höra att min text kunde ge dig någonting, även om vi inte delar samma tro 🙂 Tack för att du läste den
GillaGilla
fångat ska det vara!
GillaGilla
”vi är skapade för att leva i gemenskap där något av det viktigaste som finns är att få vara en del av gruppen. Det är en drivkraft till mycket av det vi gör – att bli omtyckta och accepterade”
Så kunde jag själv formulerat mig i diskussionen med Micael om hur behovet av gruppsammanhållning genom historien format oss som varelser och sedan blivit till det vi nu kallar moral.
Micael kan dock knappast hålla med dig om den formuleringen. Han hävdar ju att det vi gör för att bli omtyckta och accepterade kommer från Gud och inte från behovet av gemenskap i gruppen.
Vad tror du själv Marie? Kommer moralen och kärleken till din nästa från det evolutionära behovet av att hålla ihop gruppen eller kommer det direkt från Gud?
GillaGilla
Hej Anders! Vad kul att frågan engagerar dig 🙂 Och vad kul att du håller med mig om att vi är gruppvarelser som behöver varandra. Jag tror iförsig att vi tänker lite olika kring varför det är på det viset. Lägg märke till att jag använder ordet ”skapade”. Det innebär att jag menar att jag tror att Gud har skapat oss på det sättet att vi behöver varandra. Jag vågar inte uttala mig om vilken del evolutionen har i allt detta, jag är inte tillräckligt påläst för det tror jag. Du vet kanske mer om evolution än mig. Men vad gäller frågan om moral och kärlek så kan det eventuellt vara så att du och jag har diskuterat detta förut? 😀
När jag gjorde ett inlägg om moralen för en liten tid sedan så kom det många kommentarer och det tog extrema mängder tid för mig att fortsätta diskutera att det nog kan hända att jag inte svarade på exakt allt efter ett tag. Men där tror jag iallafall att vi landade i att vi tror olika om varför vi människor upplever att det finns rätt och fel. Du tänker att den har mejslats fram genom att vi har tjänat på att ta hand om varandra (om jag förstått dig rätt?) och jag menar att moral och kärlek är något som är så mycket djupare och mer komplext än bara en produkt av vad som gett överlevnadsfördelar. Förra gången kändes det lite som att vi kom ungefär så långt vi kan komma för nu. Men jag vill absolut fortsätta att lära mig mer om det här området och är öppen för att tänka kring hur evolutionen har påverkat oss som människor. Det vill jag gärna göra 🙂
GillaGilla
”bara en produkt av vad som gett överlevnadsfördelar.” !!
Nu förringar du den naturliga process som de facto skapat både oss och allt annat i vår underbara natur.
Hela vår art med all sin komplexitet är en produkt av det som gett överlevnadsfördel.
All tillgänglig vetenskap säger oss detta och absolut ingenting pekar på något annat.
Om du nu likt herr Grenholm vill lyfta ut ett beteende bland alla andra tusentals olika beteenden i naturen och hävda att det har ett annat ursprung så sätter du dig verkligen på pottkanten. För att ett sådant resonemang skall erhålla den minsta trovärdighet så måste du precis som Grenholm göra det omöjliga och bevisa att detta beteende INTE kan komma från evolutionen. Anledningen till den obekväma sitsen är att det är så oerhört tydligt bevisat att alla andra beteenden kommer därifrån, så att hela bevisbördan hamnar hos den som påstår att moralen har en annan grund.
Om du nu menar allvar med att du vill lära dig något om detta så borde du studera hur även andra arter har moraliskt beteende och hur det med lätthet går att spåra det till deras materiella verklighet. Plus att du också borde ta dig en funderare på varför mänskligt moraliskt beteende blir olika beroende på var och under vilka förutsättningar vi växer upp.
Gamla testamentet är smockfullt med uppmaningar från Gud till omoraliskt beteende mot dom folk som bor där han vill att hans utvalda folk skall slå sig ner. Hur kan det komma sig tror du?
GillaGilla
Jag förstår att det kan kännas upprörande att jag påstår det, men jag tror att vi människor är något mer än bara vad evolutionen har format oss till. Och nu använde jag ganska starka ord för att lyfta fram att moral och kärlek i mina ögon verkar vara något mer. Och jag vet att du inte håller med mig om att det är så. Och jag vet att du tycker att det inte finns absolut något som pekar på något annat. Trots att vi har haft långa diskussioner om moral och jag kan gissa att du även känner till ett gäng andra argument som gäller Guds existens. Men det är det som gör att jag tror att vi inte kommer längre i vår diskussion. Jag tror också att du tolkar det jag skriver på ett sätt som jag inte riktigt menar. Jag har aldrig försökt lyfta ut ett beteende från tusentals andra som att det bara är det beteendet som har ett annat ursprung än evolutionen. Jag tror att mycket av det vi människor gör i våra beteenden även de har att göra med att Gud har skapat oss. Jag respekterar din hållning till 100% Anders och förstår att du tycker att det är oerhört tydligt bevisat att alla mänskliga beteenden kommer från evolutionen. Men ditt sätt att resonera gör att jag inte tror att något jag säger kommer påverka dig det minsta.
Vi får leva med att vi tror olika helt enkelt 🙂
GillaGilla
Vi får säkert leva med att vi tror olika, men av den totala frånvaron av argument i ditt svar att döma så gissar jag att även du insett att det inte finns något som helst stöd för din tro.
Min tro däremot bygger dels på vetenskap om evolutionen, men också på sådant som vi kan se med våra egna ögon och läser och hör om i media varje dag.
Du borde verkligen inse att din tro kräver att du kan förklara bort det uppenbara att beteenden förändras av den materiella verklighet vi lever i. Kan du inte det så saknar det du påstår förklaringsvärde och din tro blir då jämförbar med precis vilket påhitt som helst.
Om jag säger att Musse Pigg skapade moralen så räcker ju det påståendet i sig själv för att det skall bli identiskt i fråga om trovärdighet med det du hävdar.
Känner du dig verkligen tillfreds med att bara vifta bort en uppenbar verklighet på det sättet?
GillaGilla
Just moralen har jag ju skrivit ett blogginlägg om och under det följde en sjukt lång diskussionstråd där jag diskuterade med dig och flera andra personer kring det jag hade skrivit. Och i och med att du säger att ”All tillgänglig vetenskap säger oss detta och absolut ingenting pekar på något annat” så liksom stänger du för fortsatt diskussion. Det låter rätt mycket som att du har bestämt dig och jag får somsagt känslan av att inget som jag skriver kommer kunna påverka dig. Jag tycker om att diskutera tro och filosofi med människor (helst irl) och där det kan ske utifrån en nyfikenhet, ödmjukhet och lyssnande från båda sidor. Och mellan oss Anders så känns det som att det bara uppstår något typ av skyttegravskrig vilket inte känns som att det har någon poäng eller som att det är konstruktivt och fruktbart någonstans. Kan du förstå vad jag menar?
Men om du på ett ärligt sätt vill förstå hur en del kristna tänker kring detta med evolution kan du börja med att läsa här: http://www.credoakademin.nu/index.php/faq/question/aer_den_darwinistiska_utvecklingslaeran_sann_eller_inte
Sen finns det länkar som går vidare från den hemsidan om du vill fortsätta läsa ytterligare efter det.
GillaGilla
Jag tror att du också har bestämt dig, men jag är öppen för bevis Marie, lägg fram dom bara, det har du inte gjort. Jag har däremot gjort det, men ingen av er verkar mottaglig för sådant.
När man som du och Micael ifrågasätter det uppenbara så hamnar ni dock i en hopplös situation.
Då man så busenkelt kan se med sina egna ögon att moralen formas av verkligheten så blir er situation jämförbar med om ni istället hade hävdat att jorden var platt.
Det skulle inte direkt förvånat mig om ni hade gjort det, men jag gissar ändå att ni inte gör det. OM ni hade gjort det, så hade ni stått inför nödvändigheten att bevisa att jorden INTE är rund. Nu står ni inför att ni måste bevisa att moralen INTE har samma ursprung som alla andra beteenden, dvs. evolutionen.
När man hamnar där så säger normal logik att man med största sannolikhet har helt fel.
Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis!
GillaGilla
Hej Marie!
Tack för din intressanta text. Jag tror att du är inne på helt rätt linje, och jag läste nyligen också lite liknande tankegångar hos Markus Ahlstrand på Svenska Apologetiksällskapet. Det är glädjande att det finns olika sätt att se på apologetik. Jag tror att ni som apologetiker vinner mycket på att visa äkta nyfikenhet och verkligen lyssna på dem ni pratar med. Den lyhördheten tycker jag att du har.
Mvh Johan
GillaGilla
Hej Johan! Kul att du tycker så. Jo jag kände att det var på sin plats att sätta fokus på vad som viktigast när det kommer till kritan. Och vi som är kristna har ju en lära som går ut på att älska människor, och samtidigt är vi inte så bra på det alla gånger utan vi hamnar i andra drivkrafter. Gud brukar påminna mig när jag halkar in på fel spår och hamnar i stolthetsträsket. Då är det bara att lära sig och börja om ^^
Marie
GillaGilla
The Spiritual Constitution Of A Woman & The Spiritual Covering Of A Husband- Word From The Lord
GillaGilla